The Girl is mine

----------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 51

*en vecka senare i Michael's perspektiv:*

Vi var där allt hade börjat, vid hennes gamla skola. Sandra och jag var tillbaka på Svensk mark för att hälsa på. Vi satt på bänken där vi först träffats.

- This feels strange... sa jag och såg på henne. Det kändes som att de gått år sedan vi var här. Hon nickade instämmande.

- Remember when i told you i was Michael Jackson? Sa jag och flinade.

- Yeah... it was kind of chocking when i first heard it. Sa hon och log mot mig. När hon log, kunde jag inte hjälpa att le själv.

- Michael, what do you want for christmas? frågade hon mig. jag bet mig i innerkinden.

- I don't celebrate it... svarade jag.

- What? Why not? frågade hon och såg förvånat på mig.

- I grew up as a Jehovas wittness, remember? svarade jag.

- Yeah, but you're not a Jehovas anymore, and you do believe in Jesus.. sa hon.

- I do, very much. But it would feel like a betrayal to where i come from. svarade jag. Hon nickade förstående.

- I see... but please just think about it? I wouldn't feel like a christmas without you. Sa hon.

- Ok, i'll think about it.

Vi satt runt köksbordet med hennes föräldrar och åt.

- Michael, I have alltid undrat, what smakar Kentucky fried chicken like? Frågade Rolf.

- Pretty much like Fried chicken... svarade jag och log.

- What a dream! Sa Rolf och drömde sig bort.

- Michael, i bought your album "Thriller", and it was really good! I could tell you've worked hard on it. Sa Sandras mamma.

- Thank you so much, It did took a while to produce it, but it was worth the time. Sa jag och log.

Sandra tog tag i min hand.

- Thank you for dinner... sa hon mot sin mamma och reste sig upp.

- Thank you! sa jag och sen gick vi in till Sandras rum. Det var städat och hennes säng var bäddad.

- It feels so small. Sa hon och kollade runt i sitt rum. Jag tyckte det såg ut att vara i samma storlek som när vi lämnat det för lite mer än ett halvår sedan.

Jag kollade runt på alla bilder som satt på väggarna, de som var på mig. Hon hade verkligen varit ett fan, det kanske hon fortfarande var.

- Are you still a fan? frågade jag och satte mig på hennes bäddade säng. Hon satte sig bredvid mig.

- Of course i am! But now, when i look at you, i see you more as my boyfriend, the love of my life. Sa hon och log varmt. Jag kunde inte hjälpa att le jag med.

"Boyfriend" tänkte jag. "I won't be your boyfriend for long" tänkte jag. Vi hörde hur det knackade på dörren, och Sandras mamma gick och öppnade. Rolf satt säkert och drömde om KFC fortfarande.

- Hej Mira! Ja de är hemma! Sandra! Michael! hörde vi henne säga. Vi både ställde oss upp och gick ut i hallen.

- Heeeeej tjejen! Sa Sandra och kramade om Mira.

- Heeej! Do you guys want to go skate with me and my boyfriend? sa hon och höll upp ett par skridskor. Herregud, det här KAN inte sluta bra. Jag hade aldrig åkt skridskor. Men det kunde ändå bli kul, och jag hade ju Sandra med mig. Hon såg på mig, och jag nickade.

- Sure! Svarade hon. Jag fick låna Rolfs gamla skridskor och hon tog sina egna. Men sedan, när vi skulle gå. Så sa jag åt henne att jag skulle leta efter min mössa, och att hon kunde börja gå i förväg med Mira. Egentligen låg mössan i min jacka. Hon sa att hon tänkte vänta utanför på mig. Så hon satte sig på trappen. Hon stängde ytterdörren för att det inte skulle bli kallt inomhus. Jag gick in i köket, där Sandra's mamma plockade ihop och Rolf satt och åt en bulle och läste tidningen.

- Listen.. there's something i need to tell you guys. Sa jag, de båda kollade upp mot mig.

- Something i need to ask you... fortsatte jag nervöst. Jag stoppade händerna i fickorna.

- What is it? Sa Sandras mamma vänligt.

- You can säga vad you want. Sa Rolf.

- Ok... sa jag och skulle fråga frågan. "Here we go" tänkte jag.

- I'm going to propose to your daughter Sandra, and i just wanted to get your permission. Sa jag och de båda kollade chockat på mig. Sandras mamma tappade diskborsten och Rolf tappade sin bulle. Rolf reste sig upp och de båda gick närmare mig.

- Jaaa såklart! Sa han och torkade en tår.

- Of course! We're so happy for you! Sa Sandras mamma och de båda kramade om mig.

- Thank god. Sa jag lyckligt.

- Your welcome! Sa då Rolf. Jag log mot honom. Sedan gick jag och tog på mig ytterkläderna och gick ut till Sandra.

- It took a while... sa hon och tog min hand.

- I know, but i found it. Svarade jag, och drog fram mössan ur jackfickan.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------------------------------------------

Vi var där allt hade börjat, vid hennes gamla skola. Sandra och jag var tillbaka på Svensk mark för att hälsa på. Vi satt på bänken där vi först träffats.

- This feels strange... sa jag och såg på henne. Det kändes som att de gått år sedan vi var här. Hon nickade instämmande.

- Remember when i told you i was Michael Jackson? Sa jag och flinade.

- Yeah... it was kind of chocking when i first heard it. Sa hon och log mot mig. När hon log, kunde jag inte hjälpa att le själv.

- Michael, what do you want for christmas? frågade hon mig. jag bet mig i innerkinden.

- I don't celebrate it... svarade jag.

- What? Why not? frågade hon och såg förvånat på mig.

- I grew up as a Jehovas wittness, remember? svarade jag.

- Yeah, but you're not a Jehovas anymore, and you do believe in Jesus.. sa hon.

- I do, very much. But it would feel like a betrayal to where i come from. svarade jag. Hon nickade förstående.

- I see... but please just think about it? I wouldn't feel like a christmas without you. Sa hon.

- Ok, i'll think about it.

Vi satt runt köksbordet med hennes föräldrar och åt.

- Michael, I have alltid undrat, what smakar Kentucky fried chicken like? Frågade Rolf.

- Pretty much like Fried chicken... svarade jag och log.

- What a dream! Sa Rolf och drömde sig bort.

- Michael, i bought your album "Thriller", and it was really good! I could tell you've worked hard on it. Sa Sandras mamma.

- Thank you so much, It did took a while to produce it, but it was worth the time. Sa jag och log.

Sandra tog tag i min hand.

- Thank you for dinner... sa hon mot sin mamma och reste sig upp.

- Thank you! sa jag och sen gick vi in till Sandras rum. Det var städat och hennes säng var bäddad.

- It feels so small. Sa hon och kollade runt i sitt rum. Jag tyckte det såg ut att vara i samma storlek som när vi lämnat det för lite mer än ett halvår sedan.

Jag kollade runt på alla bilder som satt på väggarna, de som var på mig. Hon hade verkligen varit ett fan, det kanske hon fortfarande var.

- Are you still a fan? frågade jag och satte mig på hennes bäddade säng. Hon satte sig bredvid mig.

- Of course i am! But now, when i look at you, i see you more as my boyfriend, the love of my life. Sa hon och log varmt. Jag kunde inte hjälpa att le jag med.

"Boyfriend" tänkte jag. "I won't be your boyfriend for long" tänkte jag. Vi hörde hur det knackade på dörren, och Sandras mamma gick och öppnade. Rolf satt säkert och drömde om KFC fortfarande.

- Hej Mira! Ja de är hemma! Sandra! Michael! hörde vi henne säga. Vi både ställde oss upp och gick ut i hallen.

- Heeeeej tjejen! Sa Sandra och kramade om Mira.

- Heeej! Do you guys want to go skate with me and my boyfriend? sa hon och höll upp ett par skridskor. Herregud, det här KAN inte sluta bra. Jag hade aldrig åkt skridskor. Men det kunde ändå bli kul, och jag hade ju Sandra med mig. Hon såg på mig, och jag nickade.

- Sure! Svarade hon. Jag fick låna Rolfs gamla skridskor och hon tog sina egna. Men sedan, när vi skulle gå. Så sa jag åt henne att jag skulle leta efter min mössa, och att hon kunde börja gå i förväg med Mira. Egentligen låg mössan i min jacka. Hon sa att hon tänkte vänta utanför på mig. Så hon satte sig på trappen. Hon stängde ytterdörren för att det inte skulle bli kallt inomhus. Jag gick in i köket, där Sandra's mamma plockade ihop och Rolf satt och åt en bulle och läste tidningen.

- Listen.. there's something i need to tell you guys. Sa jag, de båda kollade upp mot mig.

- Something i need to ask you... fortsatte jag nervöst. Jag stoppade händerna i fickorna.

- What is it? Sa Sandras mamma vänligt.

- You can säga vad you want. Sa Rolf.

- Ok... sa jag och skulle fråga frågan. "Here we go" tänkte jag.

- I'm going to propose to your daughter Sandra, and i just wanted to get your permission. Sa jag och de båda kollade chockat på mig. Sandras mamma tappade diskborsten och Rolf tappade sin bulle. Rolf reste sig upp och de båda gick närmare mig.

- Jaaa såklart! Sa han och torkade en tår.

- Of course! We're so happy for you! Sa Sandras mamma och de båda kramade om mig.

- Thank god. Sa jag lyckligt.

- Your welcome! Sa då Rolf. Jag log mot honom. Sedan gick jag och tog på mig ytterkläderna och gick ut till Sandra.

- It took a while... sa hon och tog min hand.

- I know, but i found it. Svarade jag, och drog fram mössan ur jackfickan.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 50

Hela min famn var fylld av välformade snöbollar. Jag smög runt en gillestuga på jakt efter honom. Plötsligt fick jag en snöboll i huvudet, UPPIFRÅN!  Jag kollade upp och såg nästa snöboll komma flygande. Jag undervek den och såg sedan Michael sitta i ett träd. Han garvade. Jag kastade en snöboll mot honom, han tänkte skydda sig med händerna, men när han släppte där han höll i sig och sedan fick en snöboll i magen så for han ner baklänges i en snödriva. Jag började skratta. Han gjorde en snöboll och kastade den mot mig. Jag kastade flertal mot honom, och två av dem träffade hans ben. Michael tog upp en näve snö och sprang efter mig. Jag började springa bort från honom, men råkade snubbla på mina egna klumpiga fötter. Jag kände hur han hoppade på mig, drog ut min jacka och tröja i halsen och proppade i snö. Jag tog snö från marken och försökte brotta ner honom, men han var för stark. Han tog mer snö och proppade innanför min jacka. Jag skrek till då den kalla snön nuddade min hud.

Vi båda skrattade hysteriskt. Han låg över mig och försökte att hindra mig från att komma upp. Jag fick tag i en av hans vantar och slet av honom den. Sedan kastade jag den lite längre bort.

- Eyyyy, not cool! sa Michael och flinade. Han reste på sig och sprang och hämtade sin vante. Samtidigt hann jag resa på mig och borsta av mig lite snö.

Han böjde sig fram för att ta upp sin vante, då passade jag på. Jag sprang mot honom och precis när han rest på sig så hoppade jag på hans rygg. Han välte Nästan, men bara nästan omkull. Han tog mina händer och drog bort dem från honom, så att jag blev tvungen att ställa mig upp. Jag försökte knuffa honom framlänges, men inget hände. Baklänges, inget hände. Sidorna, inget hände. Han vände sig lugnt om och höll undan mina händer ifrån honom.

- You're trying so hard... flinade han.

- I'll stop if you give up! flinade jag och försökte ta mig ur hans grepp.

- Fine, i give up... sa Michael och släppte mina händer. Jag log mot honom.

- Thank you. sa jag och kysste honom på kinden. Han rodnade.

Lite senare satt vi inne i gillestugan i varsin fotölj inför en öppen spis. Vi drack varm choklad, eller skulle... men den var för varm.

Jag drog chokladen mot munnen och blåste på den, sedan lät jag mina läppar nudda den sakta samtidigt som jag tog in pytte lite i munnen. Det brändes på tungan. Och med lite för snabb fart drog jag den bort ifrån mitt ansikte. Vilket orsakade att jag spillde ut i mitt knä, på mitt lår. Jag ställde chokladen på bordet framför samtidigt som jag bet ihop för att inte skrika. Michael såg på mig.

- what happend? frågade han. Jag försökte se neutral ut.

- Oh nothing... The chocolate has cooled down, so you can take a zip... sa jag krystat och klämde fram ett leende för att dölja smärtan från låret och tungan.

Michael tog upp sin choklad med ett leende. Men han såg ändå misstänksamt på den.

- It doesn't seem that cooled down... sa han och kollade på röken som den gav ifrån sig.

- It is... sa jag och log. Han ryckte på axlarna och tog chokladen mot sin mun, och tog sedan en stor klunk. Den klunken nådde in i munnen, sedan kom den sprutande ut ur munnen samtidigt som han tappade koppen ner på sitt ben. Jag började gapskratta, även fast jag såg att han fick ont.

- SMELLY- JELLY- HUGSJGOPIJGOS! röt Michael och försökte få luft.

- Why did you do that?! sa han frustrerat. Jag slutade skratta och gick istället fram till honom och satte mig i hans knä, så att jag var vänd mot honom. Jag la mina armar runt hans hals.

- I'm sorry... I didn't think you would fall for it. sa jag och flinade. Han försökte att inte le.

- Well it wasn't funny.. Sa han och såg ner i golvet. Det tänkte jag inte svara på.

- Are you still hurting? frågade jag bara. Han nickade lite tyst.

- You're a bad girl... Sa han och kunde inte låta bli att le.

- And bad girls need to be punished! sa han och lyfte upp mig.

- Michael no! sa jag.

- Michael YES! sa han. Han bar in mig i rummet där vi skulle sova i natt. Där fanns i princip en bäddsoffa, ett bord, en tv och tvspel, och ett element. Han fällde ut bäddsoffan med bara en arm och lät mig sedan sätta mig på den. Han sprang ut ur rummet och kom tillbaka med en tändsticksask och några värmeljus. Värmeljusen spred han ut över golvet och tände. Han drog för gardinerna och stängde dörren. Han satte på elementet så att det skulle bli varmare. Sedan satte han sig framför mig på bäddsoffan.

- Michael, how is this punishment? frågade jag, han la ett finger över mina läppar. Sedan började han sjunga.

- Girl, close your eyes. Let that rhythm get into you. Don't try to fight it. There ain't nothing that you can do. Relax your mind, lay back and groove with mine. You gotta feel that heat, and we can ride the boogie. Share that beat of love. I wanna rock with you, all night. Dance you into day, sunlight. I wanna rock with you, rock the night away.

----------------------------------------------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hela min famn var fylld av välformade snöbollar. Jag smög runt en gillestuga på jakt efter honom. Plötsligt fick jag en snöboll i huvudet, UPPIFRÅN!  Jag kollade upp och såg nästa snöboll komma flygande. Jag undervek den och såg sedan Michael sitta i ett träd. Han garvade. Jag kastade en snöboll mot honom, han tänkte skydda sig med händerna, men när han släppte där han höll i sig och sedan fick en snöboll i magen så for han ner baklänges i en snödriva. Jag började skratta. Han gjorde en snöboll och kastade den mot mig. Jag kastade flertal mot honom, och två av dem träffade hans ben. Michael tog upp en näve snö och sprang efter mig. Jag började springa bort från honom, men råkade snubbla på mina egna klumpiga fötter. Jag kände hur han hoppade på mig, drog ut min jacka och tröja i halsen och proppade i snö. Jag tog snö från marken och försökte brotta ner honom, men han var för stark. Han tog mer snö och proppade innanför min jacka. Jag skrek till då den kalla snön nuddade min hud.

Vi båda skrattade hysteriskt. Han låg över mig och försökte att hindra mig från att komma upp. Jag fick tag i en av hans vantar och slet av honom den. Sedan kastade jag den lite längre bort.

- Eyyyy, not cool! sa Michael och flinade. Han reste på sig och sprang och hämtade sin vante. Samtidigt hann jag resa på mig och borsta av mig lite snö.

Han böjde sig fram för att ta upp sin vante, då passade jag på. Jag sprang mot honom och precis när han rest på sig så hoppade jag på hans rygg. Han välte Nästan, men bara nästan omkull. Han tog mina händer och drog bort dem från honom, så att jag blev tvungen att ställa mig upp. Jag försökte knuffa honom framlänges, men inget hände. Baklänges, inget hände. Sidorna, inget hände. Han vände sig lugnt om och höll undan mina händer ifrån honom.

- You're trying so hard... flinade han.

- I'll stop if you give up! flinade jag och försökte ta mig ur hans grepp.

- Fine, i give up... sa Michael och släppte mina händer. Jag log mot honom.

- Thank you. sa jag och kysste honom på kinden. Han rodnade.

Lite senare satt vi inne i gillestugan i varsin fotölj inför en öppen spis. Vi drack varm choklad, eller skulle... men den var för varm.

Jag drog chokladen mot munnen och blåste på den, sedan lät jag mina läppar nudda den sakta samtidigt som jag tog in pytte lite i munnen. Det brändes på tungan. Och med lite för snabb fart drog jag den bort ifrån mitt ansikte. Vilket orsakade att jag spillde ut i mitt knä, på mitt lår. Jag ställde chokladen på bordet framför samtidigt som jag bet ihop för att inte skrika. Michael såg på mig.

- what happend? frågade han. Jag försökte se neutral ut.

- Oh nothing... The chocolate has cooled down, so you can take a zip... sa jag krystat och klämde fram ett leende för att dölja smärtan från låret och tungan.

Michael tog upp sin choklad med ett leende. Men han såg ändå misstänksamt på den.

- It doesn't seem that cooled down... sa han och kollade på röken som den gav ifrån sig.

- It is... sa jag och log. Han ryckte på axlarna och tog chokladen mot sin mun, och tog sedan en stor klunk. Den klunken nådde in i munnen, sedan kom den sprutande ut ur munnen samtidigt som han tappade koppen ner på sitt ben. Jag började gapskratta, även fast jag såg att han fick ont.

- SMELLY- JELLY- HUGSJGOPIJGOS! röt Michael och försökte få luft.

- Why did you do that?! sa han frustrerat. Jag slutade skratta och gick istället fram till honom och satte mig i hans knä, så att jag var vänd mot honom. Jag la mina armar runt hans hals.

- I'm sorry... I didn't think you would fall for it. sa jag och flinade. Han försökte att inte le.

- Well it wasn't funny.. Sa han och såg ner i golvet. Det tänkte jag inte svara på.

- Are you still hurting? frågade jag bara. Han nickade lite tyst.

- You're a bad girl... Sa han och kunde inte låta bli att le.

- And bad girls need to be punished! sa han och lyfte upp mig.

- Michael no! sa jag.

- Michael YES! sa han. Han bar in mig i rummet där vi skulle sova i natt. Där fanns i princip en bäddsoffa, ett bord, en tv och tvspel, och ett element. Han fällde ut bäddsoffan med bara en arm och lät mig sedan sätta mig på den. Han sprang ut ur rummet och kom tillbaka med en tändsticksask och några värmeljus. Värmeljusen spred han ut över golvet och tände. Han drog för gardinerna och stängde dörren. Han satte på elementet så att det skulle bli varmare. Sedan satte han sig framför mig på bäddsoffan.

- Michael, how is this punishment? frågade jag, han la ett finger över mina läppar. Sedan började han sjunga.

- Girl, close your eyes. Let that rhythm get into you. Don't try to fight it. There ain't nothing that you can do. Relax your mind, lay back and groove with mine. You gotta feel that heat, and we can ride the boogie. Share that beat of love. I wanna rock with you, all night. Dance you into day, sunlight. I wanna rock with you, rock the night away.

----------------------------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 49

*4 December*

Det var helt sjukt hur mycket Thriller hade sålt. Statestiken gick högre och högre för dagarna som gick, låtarna var etta på alla topplistor i hela världen och på varenda kanal pratade folk om albumet. Paparazziesarna var ännu mer påflugna och Michael fick in fler och fler förfrågningar om galor att komma på, om priser att ta emot och intervjuer att vara med i. Folket ville bara ha mer och mer... varenda tidning skrev om honom. Och nu när Michael hade hela världens uppmärksamhet, så tjänade de stora pengar på att skriva om pinsamheter och lögner. Men en sann sak fick de reda på... att Michael gjort "något" med sin näsa. Dagen innan (3e December) hade den första snön kommit. Den kom sent i år. Michael kom inspringande i köket med mössa, vantar, stövlar, en stor jacka och täckbyxor. Jag fnissade åt honom.

- You look so cute. sa jag och fortsatte att fylla i papper. Det var papper som skulle ansöka mig till arbetsförmedlingen, så att jag skulle kunna få ett jobb.

Michael log mot mig och gav mig en mössa.

- Comon, we're going out!

Vi tog oss ut från baksidan och in i en limosin. Som sedan körde runt allt för att komma iväg ut på bilvägen.

- Sandra, there's something i have to tell you... sa Michael. Jag vände min uppmärksamhet mot honom.

- When i was a kid, my best friend was a rat. His name was Ben... Michael började berätta om Ben. Och om att han för bara några veckor sedan fått en flashback ifrån allt. Och inatt, så hade han drömt om honom igen.

- I feel so sorry for you... sa jag och kramade om honom.

- It's ok, it was a long time ago since it happend... Jag nickade och smekte honom över kinden med min vante. Han hade fått tårar i ögonen när han berättat allt.

- But here's what i wanted to tell you... i want to get a pet. Sa han.

- Ok, why not? log jag.

- You're okay with it? frågade Michael.

- Yeah! It's a rat, and i know it would mean so much to you. Michael log mot mig.

Michael satte sig längst bak, och jag framför honom, i princip, i hans knä. Busig som han är, så drog han ner min mössa för mina ögon.

- U ready? Skrattade han.

- Jackass. sa jag och flinade.

- I take that as a yes. Jag drog fort upp mössan över ögonen samtidigt som han tog fart med händerna. Pulkan knuffades över kanten. Han tog tag runt min kropp och jag kände hur ett pirr for över mig när vi åkte ner för backen i en rasande fart. Vi båda tjoade av glädje. (xD).

Michael svängde med ena handen i marken, så att vi for ner för nästa backe. Den var dock inte lika lång.

- MICHAEL! WATCH OUT FOR THAT TREE! skrek jag och såg hur ett träd närmade oss.

- What tree? Sa Michael helt lugnt.

- THAT TREE! skrek jag och stängde ögonen hårt. Jag kände hur Michael tog ett hårt grepp om min kropp och rullade ut oss ur pulkan, och duktiga som vi var, så var där nästa backe som man kunde åka ner för. Vi rullade som en stor hög ner längs backen. Det gick fort, och helt plötsligt så låg vi längst ner, han låg på mig och jag hade tappat luften. Han reste sig.

- Are you ok? Sa han oroligt och sträckte fram en hand. Jag tog den och reste mig försiktigt upp. Jag kände mig yr. Jag nickade och försökte dra in luft i lungorna. När jag fick syre igen så kände jag mig bättre.

- I'm sorry about that... sa Michael och kramade om mig.

- It wasn't your fault. sa jag och försökte le. Han kysste mig på kinden och tog min hand. Tillsammans gick vi upp för backen, tog pulkan, gick upp för nästa och la ut den.

- Do you want to do it again? Log han. Jag nickade. Och vi satte oss i pulkan igen. Denna gången gick det betydligt bättre. Men när vi rest oss upp...

- Sandra! Look! A CHICKEN! Flämtade Michael och pekade bakom mig. Dum som jag är, vände jag mig om för att kolla på "kycklingen". Jag kände något ovänligt och kallt i nacken som kastades ifrån Michael. Jag vände mig försiktigt om. Han gapskrattade.

- Really sandra? A CHICKEN in the woods? skrattade han.

- Yeah, it wouldn't be THAT strange if you think about it. Since i'm watching a chicken right now. Sa jag och försökte att inte le. Michael stannade upp.

- Yo callin' me a chickn? sa Michael och höjde ett ögonbryn.

- Hell yes. sa jag och på några sekunder hade jag kastat iväg en snöboll mot honom. Han duckade.

- I declear a snowball fight... sa Michael hotfullt och spände ögonen i mig. Det var svårt att inte skratta.

- I accept...

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det var helt sjukt hur mycket Thriller hade sålt. Statestiken gick högre och högre för dagarna som gick, låtarna var etta på alla topplistor i hela världen och på varenda kanal pratade folk om albumet. Paparazziesarna var ännu mer påflugna och Michael fick in fler och fler förfrågningar om galor att komma på, om priser att ta emot och intervjuer att vara med i. Folket ville bara ha mer och mer... varenda tidning skrev om honom. Och nu när Michael hade hela världens uppmärksamhet, så tjänade de stora pengar på att skriva om pinsamheter och lögner. Men en sann sak fick de reda på... att Michael gjort "något" med sin näsa. Dagen innan (3e December) hade den första snön kommit. Den kom sent i år. Michael kom inspringande i köket med mössa, vantar, stövlar, en stor jacka och täckbyxor. Jag fnissade åt honom.

- You look so cute. sa jag och fortsatte att fylla i papper. Det var papper som skulle ansöka mig till arbetsförmedlingen, så att jag skulle kunna få ett jobb.

Michael log mot mig och gav mig en mössa.

- Comon, we're going out!

Vi tog oss ut från baksidan och in i en limosin. Som sedan körde runt allt för att komma iväg ut på bilvägen.

- Sandra, there's something i have to tell you... sa Michael. Jag vände min uppmärksamhet mot honom.

- When i was a kid, my best friend was a rat. His name was Ben... Michael började berätta om Ben. Och om att han för bara några veckor sedan fått en flashback ifrån allt. Och inatt, så hade han drömt om honom igen.

- I feel so sorry for you... sa jag och kramade om honom.

- It's ok, it was a long time ago since it happend... Jag nickade och smekte honom över kinden med min vante. Han hade fått tårar i ögonen när han berättat allt.

- But here's what i wanted to tell you... i want to get a pet. Sa han.

- Ok, why not? log jag.

- You're okay with it? frågade Michael.

- Yeah! It's a rat, and i know it would mean so much to you. Michael log mot mig.

Michael satte sig längst bak, och jag framför honom, i princip, i hans knä. Busig som han är, så drog han ner min mössa för mina ögon.

- U ready? Skrattade han.

- Jackass. sa jag och flinade.

- I take that as a yes. Jag drog fort upp mössan över ögonen samtidigt som han tog fart med händerna. Pulkan knuffades över kanten. Han tog tag runt min kropp och jag kände hur ett pirr for över mig när vi åkte ner för backen i en rasande fart. Vi båda tjoade av glädje. (xD).

Michael svängde med ena handen i marken, så att vi for ner för nästa backe. Den var dock inte lika lång.

- MICHAEL! WATCH OUT FOR THAT TREE! skrek jag och såg hur ett träd närmade oss.

- What tree? Sa Michael helt lugnt.

- THAT TREE! skrek jag och stängde ögonen hårt. Jag kände hur Michael tog ett hårt grepp om min kropp och rullade ut oss ur pulkan, och duktiga som vi var, så var där nästa backe som man kunde åka ner för. Vi rullade som en stor hög ner längs backen. Det gick fort, och helt plötsligt så låg vi längst ner, han låg på mig och jag hade tappat luften. Han reste sig.

- Are you ok? Sa han oroligt och sträckte fram en hand. Jag tog den och reste mig försiktigt upp. Jag kände mig yr. Jag nickade och försökte dra in luft i lungorna. När jag fick syre igen så kände jag mig bättre.

- I'm sorry about that... sa Michael och kramade om mig.

- It wasn't your fault. sa jag och försökte le. Han kysste mig på kinden och tog min hand. Tillsammans gick vi upp för backen, tog pulkan, gick upp för nästa och la ut den.

- Do you want to do it again? Log han. Jag nickade. Och vi satte oss i pulkan igen. Denna gången gick det betydligt bättre. Men när vi rest oss upp...

- Sandra! Look! A CHICKEN! Flämtade Michael och pekade bakom mig. Dum som jag är, vände jag mig om för att kolla på "kycklingen". Jag kände något ovänligt och kallt i nacken som kastades ifrån Michael. Jag vände mig försiktigt om. Han gapskrattade.

- Really sandra? A CHICKEN in the woods? skrattade han.

- Yeah, it wouldn't be THAT strange if you think about it. Since i'm watching a chicken right now. Sa jag och försökte att inte le. Michael stannade upp.

- Yo callin' me a chickn? sa Michael och höjde ett ögonbryn.

- Hell yes. sa jag och på några sekunder hade jag kastat iväg en snöboll mot honom. Han duckade.

- I declear a snowball fight... sa Michael hotfullt och spände ögonen i mig. Det var svårt att inte skratta.

- I accept...

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 48

*30 November (några veckor senare, ingen snö har kommit än) 03:05 AM (alltså på natten)*

Michael hade inte varit hemma i Jackson huset på 3 dagar, så här var jag... själv... efter att resten av Jackson familjen åkt till New york för att ta emot priser som Jacksons vunnit. Han hade inte hört av sig heller, och telefonen gick inte att nå. Jag hade nått Quincy, men han visste inte vart Michael hållt hus heller.

Klockan 4:00 så skulle Thriller släppas. Så jag satt ensam med en skål popcorn i tv-rummet och såg på en film sålänge.

Det regnade något så fruktansvärt ute, och jag kunde inte sluta oroa mig vart Michael var! Polisen letade efter honom, Quincy, Michaels vakter och jag visste inte vad jag skulle ta mig till! Eftersom Michaels vakter letade efter honom, var jag ensam. Jag satt och såg på filmen och försökte tänka på något annat. Han är säkert inte skadad, han är säkert oskadd... Plötsligt blixtrade det till och ett muller hördes. Herregud! Jag var rädd för åska! Och här satt man själv i ett skyhögt hus med träd runt sig. Mitt hjärta bultade på högnivå. MICHAEL, VAR ÄR DU? Han kan ju bara inte missa när Thriller släpps! Jag kröp under soffbordet och lyssnade hur åskan mullrade, och hur regnet smattrade så hårt mot fönstrerna att jag trodde att de skulle gå sönder. Plötsligt stängdes all el av. Jag satt i ett oändligt mörker under ett bord och darrade. Och jag svär att jag hörde fotsteg i trappan. Det lät som om någon gick runt på övervåningen samtidigt som ovädret smattrade utanför. Jag hörde ringklockan, men mina ben vägrade röra på sig. Plötsligt ringde hemtelefonen, hur var det möjligt? När elen var av?! Den stod på bordet, så försiktigt kröp jag upp i soffan och hoppade till när det åskade en hård small utanför. Det blev bara värre och värre. Jag lyfte på luren.

- Hallå? pep min röst. Men i andra änden, var det bara en lång ton. Jag la på luren. Plötsligt så hörde jag hur det bultade på fönstret. Jag skrek till samtidigt som jag kollade dit. Jag kunde inte riktigt se vem det var! Jag såg bara en skepnad. Men personen dunkade våldsamt mot fönstret samtidigt som den skrek något. Jag reste mig på spaghettiben och gick långsamt mot fönstret. Det blixtrade till, och plötsligt såg jag vem det var! Jag öppnade bakdörren och lät personen komma in.

- Michael! Pep jag. Han steg in och stängde dörren. Det bara rann vatten ifrån honom.

- I'm sorry if i scared you... But i tried to call you, and i knocked at the front door and i even climbed the stair to see if you where in our bedroom. sa han.

Jag hämtade en handuk och tände några ljus. Jag såg på när han torkade av sitt ansikte, tog av sin sjöblöta skjorta och torkade av hans överkropp. Regnet hade inte visat någon nåd.

- So it was you. Sa jag och kände mig lugnare.

- This night has really been a thriller... Sa michael samtidigt som jag hämtade en t-shirt, ett par mjukisbyxor och en tjocktröja till honom. Han tog på sig dem och sedan kramade han om mig. Jag kramade honom tillbaka.

- Michael, everbody's looking for you... where the hell have you been? frågade jag och vi satte oss ner i soffan.

- I've been freaking out! Thriller will soon be realesead, we've worked so hard! This might be the biggest shot in my life, or my biggest flop! So i've just droved around not knowing what to do. Cause there was nothing i could do! This is happening and i'm panicking! Sa Michael och drog en hand igenom sitt hår.

- Michael, calm down.. This album is going to be a huge sucess, i promise. Michael nickade och försökte andas.

- I need to fix that plug... sa Michael och reste sig upp för att gå och fixa proppar.

- Michael the whole system broke down, it's not just a plug... Michael försvann, och när han kom tillbaka så startade tvn.

- How...? sa jag helt förvånat. Michael ryckte på axlarna och satte sig sedan bredvid mig i soffan. Han höll sina armar runt mig och vi satte på nyheterna.

*03:59*

Jag hade somnat i hans knä, och nu väckte han mig.

- Sandra! Sandra! They're talking about it! Sa han ivrigt och jag öppnade försiktigt ögonen. Jag satte mig upp och såg på tv. Vem kollar på tv klockan 4 på natten iallafall?

Jag såg på tvn och en kvinna med alldeles för lång v-ringning snackade om Thriller. Plötsligt slog klockan fyra. Hon lyssnade ifrån sin hörlur och sedan vände hon ögonen in i kameran.

- Ok people, Thriller is now officially released! You'll be seeing it in all music stores by afternoon today! Now here's a lil' biografi about the popsensation, Michael Jackson! sa hon och de bytte till en liten dokumentär på 30 minuter om Michael. Om låtarna från Jackson 5, hur han var med i "The wiz", släppte off the wall och sedan fick man höra delar av låtar från Thriller. Jag hade hört dem, och jag tyckte de var det bästa låtarna han gjort.

Michael såg med ett leende på dokumentären.

- And now... we wait. Sa han och kysste mig på huvudet.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Michael hade inte varit hemma i Jackson huset på 3 dagar, så här var jag... själv... efter att resten av Jackson familjen åkt till New york för att ta emot priser som Jacksons vunnit. Han hade inte hört av sig heller, och telefonen gick inte att nå. Jag hade nått Quincy, men han visste inte vart Michael hållt hus heller.

Klockan 4:00 så skulle Thriller släppas. Så jag satt ensam med en skål popcorn i tv-rummet och såg på en film sålänge.

Det regnade något så fruktansvärt ute, och jag kunde inte sluta oroa mig vart Michael var! Polisen letade efter honom, Quincy, Michaels vakter och jag visste inte vad jag skulle ta mig till! Eftersom Michaels vakter letade efter honom, var jag ensam. Jag satt och såg på filmen och försökte tänka på något annat. Han är säkert inte skadad, han är säkert oskadd... Plötsligt blixtrade det till och ett muller hördes. Herregud! Jag var rädd för åska! Och här satt man själv i ett skyhögt hus med träd runt sig. Mitt hjärta bultade på högnivå. MICHAEL, VAR ÄR DU? Han kan ju bara inte missa när Thriller släpps! Jag kröp under soffbordet och lyssnade hur åskan mullrade, och hur regnet smattrade så hårt mot fönstrerna att jag trodde att de skulle gå sönder. Plötsligt stängdes all el av. Jag satt i ett oändligt mörker under ett bord och darrade. Och jag svär att jag hörde fotsteg i trappan. Det lät som om någon gick runt på övervåningen samtidigt som ovädret smattrade utanför. Jag hörde ringklockan, men mina ben vägrade röra på sig. Plötsligt ringde hemtelefonen, hur var det möjligt? När elen var av?! Den stod på bordet, så försiktigt kröp jag upp i soffan och hoppade till när det åskade en hård small utanför. Det blev bara värre och värre. Jag lyfte på luren.

- Hallå? pep min röst. Men i andra änden, var det bara en lång ton. Jag la på luren. Plötsligt så hörde jag hur det bultade på fönstret. Jag skrek till samtidigt som jag kollade dit. Jag kunde inte riktigt se vem det var! Jag såg bara en skepnad. Men personen dunkade våldsamt mot fönstret samtidigt som den skrek något. Jag reste mig på spaghettiben och gick långsamt mot fönstret. Det blixtrade till, och plötsligt såg jag vem det var! Jag öppnade bakdörren och lät personen komma in.

- Michael! Pep jag. Han steg in och stängde dörren. Det bara rann vatten ifrån honom.

- I'm sorry if i scared you... But i tried to call you, and i knocked at the front door and i even climbed the stair to see if you where in our bedroom. sa han.

Jag hämtade en handuk och tände några ljus. Jag såg på när han torkade av sitt ansikte, tog av sin sjöblöta skjorta och torkade av hans överkropp. Regnet hade inte visat någon nåd.

- So it was you. Sa jag och kände mig lugnare.

- This night has really been a thriller... Sa michael samtidigt som jag hämtade en t-shirt, ett par mjukisbyxor och en tjocktröja till honom. Han tog på sig dem och sedan kramade han om mig. Jag kramade honom tillbaka.

- Michael, everbody's looking for you... where the hell have you been? frågade jag och vi satte oss ner i soffan.

- I've been freaking out! Thriller will soon be realesead, we've worked so hard! This might be the biggest shot in my life, or my biggest flop! So i've just droved around not knowing what to do. Cause there was nothing i could do! This is happening and i'm panicking! Sa Michael och drog en hand igenom sitt hår.

- Michael, calm down.. This album is going to be a huge sucess, i promise. Michael nickade och försökte andas.

- I need to fix that plug... sa Michael och reste sig upp för att gå och fixa proppar.

- Michael the whole system broke down, it's not just a plug... Michael försvann, och när han kom tillbaka så startade tvn.

- How...? sa jag helt förvånat. Michael ryckte på axlarna och satte sig sedan bredvid mig i soffan. Han höll sina armar runt mig och vi satte på nyheterna.

Jag hade somnat i hans knä, och nu väckte han mig.

- Sandra! Sandra! They're talking about it! Sa han ivrigt och jag öppnade försiktigt ögonen. Jag satte mig upp och såg på tv. Vem kollar på tv klockan 4 på natten anyway?

Jag såg på tvn och en kvinna med alldeles för lång v-ringning snackade om Thriller. Plötsligt slog klockan fyra. Hon lyssnade ifrån sin hörlur och sedan vände hon ögonen in i kameran.

- Ok people, Thriller is now officially released! You'll be seeing it in all music stores by afternoon today! Now here's a lil' biografi about the popsensation, Michael Jackson! sa hon och de bytte till en liten dokumentär på 30 minuter om Michael. Om låtarna från Jackson 5, hur han var med i "The wiz", släppte off the wall och sedan fick man höra delar av låtar från Thriller. Jag hade hört dem, och jag tyckte de var det bästa låtarna han gjort.

Michael såg med ett leende på dokumentären.

- And now... we wait. Sa han och kysste mig på huvudet.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 47

Jag vaknade upp med Michael bredvid mig, jag hade ryggen mot honom och hans händer var inflätade i mina. Jag kände mig trött och lycklig. Jag var inte säker på att han sov. Och tydligen gjorde han inte det. Han släppte mina händer och jag la mig på rygg med ansiktet mot honom. Han låg vänd mot mig. Han tog min ena hand och med den andra lät han ett finger stryka längs min överkropp. Jag log lite lätt mot honom, som log tillbaka. Han bet sig i underläppen och såg mig i ögonen.

- I've missed you.. sa han och kysste mig på kinden. Jag satte mig upp och rättade till mitt linne, han satte sig också upp. Vi satt framför varandra i skräddare.

- I've missed you more. Svarade jag och höll hans händer i mina. Han skakade på huvudet och böjde sig framåt och kysste mig på munnen. Han la händerna på mina axlar samtidigt som vi kysstes och sedan gick de upp längs mitt hår. Han la en av mina hårslingor bakom örat på mig och smekte min kind. Sedan slutade han kyssa mina läppar och kysste istället ömt min hals. Jag blundade och njöt av att ha honom så nära.

- Michael..?

- mhm? mumlade han och fortsatte kyssa mig.

- I'm worried about our future.. Han slutade kyssa mig och höll sina händer på mina höfter. Han såg frågande på mig.

- What about it? Jag bet mig i innerkinden.

- I don't know, I need to get a job or something, and probably move out from my parents home... My life depens on you only, and you have to work a lot and...

- Honey, don't worry about it. Sa han och log.

- I feel like i need to... jag tog hans händer.

- I'm grown up now, it's new and it's scary... but i am. And time ain't going to move any slower. So i feel like i have to have somewhere where i can start my life. As an adult. And i don't know which way to go. I don't know if i'm ready to leave sweden behind and start it here, but on the other hand, I don't want to leave you...

- Honey... lay down... avbröt Michael. Jag såg undrande på honom. "Lay down" sa han igen. Jag la mig ner, han la sig ner bredvid mig, båda på rygg. Han tog min hand.

- Now, close you're eyes... Jag gjorde som han sa, och stängde ögonen.

- Imagine a place, with huge grass fields where you can just run as fast as you can until you have to lay down, imagine a place where you're busy, having fun all day long. Where there's monkeys, elephants, giraffes, all kinds of animals.

- Like a zoo?

- a bit, but the zoo is just a small piece of the place. Imagine pony rides, carousels. Popcorn, candy and ice cream stands. Huge artworks. A couple of huge pools and fountains. Trampolines built into the ground, a little park, a small mountain and a theater.

Jag kunde se allt framför mig, fyllt av liv och fyllt av hopp.

- A place where nobody grows old, gets sick or dies. A place where people get streight and ill children will get sane again. And then, huge marmor stairs up to the house. A big house made of beautiful real wood and where every piece is a artwork itself. A bathroom with jacuzzi, a beautiful old-fashioned kitchen and a diner room. A place with a charity room, a huge living room and other rooms that we won't even need. And then, the master bedroom upstairs. That's where you and i'll be, lying there on the bed, just like we're doing now. And at night, We'll sit all coverd up in a blanket, watching the sunset.

- This place is magical... sa jag drömmande.

- Do you know what we will call this place? sa Michael, jag hörde att han satte sig upp. Jag öppnade ögonen och satte mig upp framför honom.

- Tell me...

- Neverland. Jag log mot honom.

- Why are you telling me this?

- Cause Neverland is our future, that's where we will live.

- But Neverland is just in our imagination? Michael flinade finurligt mot mig. Han strök mig över kinden.

- Wait and see.

Resten av dagen, var Michael och jobbade. Han ringde i pauserna och berättade hur det gick.

När thriller släpps, då kommer allt att bli ännu bättre.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vaknade upp med Michael bredvid mig, jag hade ryggen mot honom och hans händer var inflätade i mina. Jag kände mig trött och lycklig. Jag var inte säker på att han sov. Och tydligen gjorde han inte det. Han släppte mina händer och jag la mig på rygg med ansiktet mot honom. Han låg vänd mot mig. Han tog min ena hand och med den andra lät han ett finger stryka längs min överkropp. Jag log lite lätt mot honom, som log tillbaka. Han bet sig i underläppen och såg mig i ögonen.

- I've missed you.. sa han och kysste mig på kinden. Jag satte mig upp och rättade till mitt linne, han satte sig också upp. Vi satt framför varandra i skräddare.

- I've missed you more. Svarade jag och höll hans händer i mina. Han skakade på huvudet och böjde sig framåt och kysste mig på munnen. Han la händerna på mina axlar samtidigt som vi kysstes och sedan gick de upp längs mitt hår. Han la en av mina hårslingor bakom örat på mig och smekte min kind. Sedan slutade han kyssa mina läppar och kysste istället ömt min hals. Jag blundade och njöt av att ha honom så nära.

- Michael..?

- mhm? mumlade han och fortsatte kyssa mig.

- I'm worried about our future.. Han slutade kyssa mig och höll sina händer på mina höfter. Han såg frågande på mig.

- What about it? Jag bet mig i innerkinden.

- I don't know, I need to get a job or something, and probably move out from my parents home... My life depens on you only, and you have to work a lot and...

- Honey, don't worry about it. Sa han och log.

- I feel like i need to... jag tog hans händer.

- I'm grown up now, it's new and it's scary... but i am. And time ain't going to move any slower. So i feel like i have to have somewhere where i can start my life. As an adult. And i don't know which way to go. I don't know if i'm ready to leave sweden behind and start it here, but on the other hand, I don't want to leave you...

- Honey... lay down... avbröt Michael. Jag såg undrande på honom. "Lay down" sa han igen. Jag la mig ner, han la sig ner bredvid mig, båda på rygg. Han tog min hand.

- Now, close you're eyes... Jag gjorde som han sa, och stängde ögonen.

- Imagine a place, with huge grass fields where you can just run as fast as you can until you have to lay down, imagine a place where you're busy, having fun all day long. Where there's monkeys, elephants, giraffes, all kinds of animals.

- Like a zoo?

- a bit, but the zoo is just a small piece of the place. Imagine pony rides, carousels. Popcorn, candy and ice cream stands. Huge artworks. A couple of huge pools and fountains. Trampolines built into the ground, a little park, a small mountain and a theater.

Jag kunde se allt framför mig, fyllt av liv och fyllt av hopp.

- A place where nobody grows old, gets sick or dies. A place where people get strenght and ill children will get healthy again. And then, huge marmor stairs up to the house. A big house made of beautiful real wood and where every piece is a artwork itself. A bathroom with jacuzzi, a beautiful old-fashioned kitchen and a diner room. A place with a charity room, a huge living room and other rooms that we won't even need. And then, the master bedroom upstairs. That's where you and i'll be, lying there on the bed, just like we're doing now. And at night, We'll sit all coverd up in a blanket, watching the sunset.

- This place is magical... sa jag drömmande.

- Do you know what we will call this place? sa Michael, jag hörde att han satte sig upp. Jag öppnade ögonen och satte mig upp framför honom.

- Tell me...

- Neverland. Jag log mot honom.

- Why are you telling me this?

- Cause Neverland is our future, that's where we will live.

- But Neverland is just in our imagination? Michael flinade finurligt mot mig. Han strök mig över kinden.

- Wait and see.

Resten av dagen, var Michael och jobbade. Han ringde i pauserna och berättade hur det gick.

När thriller släpps, då kommer allt att bli ännu bättre.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 45

Michael skulle ta av bandaget och se vad som hänt med hans stackars näsa. Så han gick in till badrummet, jag satt kvar på sängen och var fortfarande överlycklig att han vaknat upp. Snart skulle hela familjen vara här. Michael stängde dörren, jag satt och väntade. "Katherine gråter happy tears" skrev Mira i ett sms. Jag log åt det, sedan öppnades badrummsdörren. Michael kom ut, jag såg på honom. Hans näsa, var inte jätteförändrad. Men den var smalare, kortare och rakare.

- How do you think it look? frågade han. Jag log.

- It looks great! sa jag. Han fingrade lite på den.

- It hurts a lot... sa han och satte sig bredvid mig. Jag kramade om honom.

- You have no idea how worried i was! viskade jag i hans öra och kysste honom på kinden. Han kysste mig på munnen och log.

- I love you. sa han och sedan öppnades dörren. Jacksonfamiljen och min familj + Mira kom in i rummet. De alla ville krama om honom.

Och Mira hade rätt, Katherine grät happy tears.

- Michael! I'm glad att you are frisk! Your näsa are smaller också! sa pappa och han lät verkligen lycklig. Michael log mot pappa.

Vi alla samlades runt honom och såg hur näsan såg ut. Den passade honom. Joseph satt i andra sidan rummet och kollade på när allt hände.

- Does anyone have a pen? frågade Michael. Mira fiskade upp en ur hennes väska. En bläckpenna. Michael tog en av kuddarna och skrev på den.

"I feel fine. And I love you all from the bottom of my heart! Keep the faith, and my new album will be out soon. LOVE MJ" skrev han.

- But Michael, that's the hospitals pillow. sa Janet och såg när han reste sig upp och gick mot fönstret.

- I know.. i'll pay the hospital back, don't worry. Sa han, sedan öppnade han fönstret och kollade ut över folkmassorna. Vi hörde hur de skrek ännu högre.

- OH MY GOD HE'S RIGHT THERE!!!!! MICHAEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEL! skrek de för allt de var värda. Hade jag aldrig träffat Michael, men hade bott i USA hade jag förmodligen varit en av dem. Michael vinkade, och sedan kastade han ut kudden och såg på när de alla försökte få tag på den. Michael gjorde en slängkyss och sedan stängde han fönstret igen.

- It's increadible, I love them all so much! Sa Michael och log stort. En läkare kom in i rummet.

- Okay everybody out! Visit time is over! sa hon, hon såg sträng ut. Michael la sig ner i sängen.

- When will he get home again? frågade Katherine.

- In 24 hours, we need to get those painkillers out of his system. sa läkaren och vi alla gick ut. Jag gav Michael en sista puss innan jag vart tvungen att gå.

Joseph reste sig ur hörnet, och istället för att gå ut, så gick han fram till Michael. Jag var säker på att han skulle säga något dåligt.

- I'm happy you're fine my son... I love you. Sa han. Michael vart helt chockad. Det var första gången Joseph sa att han älskade Michael, på riktigt!

- Thank you Joseph... sa han bara.

- You're welcome Michael, and by the way son. You can call me dad if you want this week. sa Joseph och log nästan lite. Michael blev ännu mer chockad.

- Dad... sa Michael och fick tårar i ögonen. Han hade aldrig fått kalla Joseph det. Maneger, Joe, Joseph, co-worker and the-man-who-made-me-famous. Men aldrig pappa... Joseph rufsade om Michael i håret, sedan gick han ut ur rummet.

- Du Sandra... du kan också få kalla mig Dad den här veckan. sa pappa till mig och väntade på att jag skulle få tårar i ögonen.

- Hörru Pappa, det har jag väl alltid fått gjort? sa jag och kramade om honom.

Det var svårt att komma till bilen på grund av all folkmassa, dessutom kände de igen Jackson-familjen, så de försökte överfalla oss. De knäppte så mycket bilder att jag vart tvungen att hålla händerna för ansiktet för att inte bli blind. Jag såg ingenting när jag höll för ögonen, så jag råkade gå in i ett träd.

Pappa poserade jättegärna, han ställde sig och vickade på höfterna samtidigt som han putade med båda läppar och ölmage. Sedan rynkade han pannan och gjorde peace-tecken samtidigt som han stod på ett ben. Han var den som hoppade in i bilen sist.

- c'mon Rolf! Sa Latoya som satt närmast dörren.

- vänta... sa han och försökte låta engelsk samtidigt som han gav några poser som innehöll gubbleendet och vinglande med benen och armar åt alla håll. Till sist drog vi in honom i bilen.

- This is going to be in the newspapers tomorrow... suckade Latoya och sneglade lite halvsurt mot pappa. Han såg nöjd ut, sedan körde bilen iväg.

Från och med nu skulle jag vara Tjejen-som-på-något-vis-känner-Michael-Jackson-och-är-dotter-till-knäppgubben-och-som-gick-in-i-ett-träd-inför-paparazzis.skitkul...

--------------------------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Michael skulle ta av bandaget och se vad som hänt med hans stackars näsa. Så han gick in till badrummet, jag satt kvar på sängen och var fortfarande överlycklig att han vaknat upp. Snart skulle hela familjen vara här. Michael stängde dörren, jag satt och väntade. "Katherine gråter happy tears" skrev Mira i ett sms. Jag log åt det, sedan öppnades badrummsdörren. Michael kom ut, jag såg på honom. Hans näsa, var inte jätteförändrad. Men den var smalare, kortare och rakare.

- How do you think it look? frågade han. Jag log.

- It looks great! sa jag. Han fingrade lite på den.

- It hurts a lot... sa han och satte sig bredvid mig. Jag kramade om honom.

- You have no idea how worried i was! viskade jag i hans öra och kysste honom på kinden. Han kysste mig på munnen och log.

- I love you. sa han och sedan öppnades dörren. Jacksonfamiljen och min familj + Mira kom in i rummet. De alla ville krama om honom.

Och Mira hade rätt, Katherine grät happy tears.

- Michael! I'm glad att you are frisk! Your näsa are smaller också! sa pappa och han lät verkligen lycklig. Michael log mot pappa.

Vi alla samlades runt honom och såg hur näsan såg ut. Den passade honom. Joseph satt i andra sidan rummet och kollade på när allt hände.

- Does anyone have a pen? frågade Michael. Mira fiskade upp en ur hennes väska. En bläckpenna. Michael tog en av kuddarna och skrev på den.

"I feel fine. And I love you all from the bottom of my heart! Keep the faith, and my new album will be out soon. LOVE MJ" skrev han.

- But Michael, that's the hospitals pillow. sa Janet och såg när han reste sig upp och gick mot fönstret.

- I know.. i'll pay the hospital back, don't worry. Sa han, sedan öppnade han fönstret och kollade ut över folkmassorna. Vi hörde hur de skrek ännu högre.

- OH MY GOD HE'S RIGHT THERE!!!!! MICHAEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEL! skrek de för allt de var värda. Hade jag aldrig träffat Michael, men hade bott i USA hade jag förmodligen varit en av dem. Michael vinkade, och sedan kastade han ut kudden och såg på när de alla försökte få tag på den. Michael gjorde en slängkyss och sedan stängde han fönstret igen.

- It's increadible, I love them all so much! Sa Michael och log stort. En läkare kom in i rummet.

- Okay everybody out! Visit time is over! sa hon, hon såg sträng ut. Michael la sig ner i sängen.

- When will he get home again? frågade Katherine.

- In 24 hours, we need to get those painkillers out of his system. sa läkaren och vi alla gick ut. Jag gav Michael en sista puss innan jag vart tvungen att gå.

Joseph reste sig ur hörnet, och istället för att gå ut, så gick han fram till Michael. Jag var säker på att han skulle säga något dåligt.

- I'm happy you're fine my son... I love you. Sa han. Michael vart helt chockad. Det var första gången Joseph sa att han älskade Michael, på riktigt!

- Thank you Joseph... sa han bara.

- You're welcome Michael, and by the way son. You can call me dad if you want this week. sa Joseph och log nästan lite. Michael blev ännu mer chockad.

- Dad... sa Michael och fick tårar i ögonen. Han hade aldrig fått kalla Joseph det. Maneger, Joe, Joseph, co-worker and the-man-who-made-me-famous. Men aldrig pappa... Joseph rufsade om Michael i håret, sedan gick han ut ur rummet.

- Du Sandra... du kan också få kalla mig Dad den här veckan. sa pappa till mig och väntade på att jag skulle få tårar i ögonen.

- Hörru Pappa, det har jag väl alltid fått gjort? sa jag och kramade om honom.

Det var svårt att komma till bilen på grund av all folkmassa, dessutom kände de igen Jackson-familjen, så de försökte överfalla oss. De knäppte så mycket bilder att jag vart tvungen att hålla händerna för ansiktet för att inte bli blind. Jag såg ingenting när jag höll för ögonen, så jag råkade gå in i ett träd.

Pappa poserade jättegärna, han ställde sig och vickade på höfterna samtidigt som han putade med båda läppar och ölmage. Sedan rynkade han pannan och gjorde peace-tecken samtidigt som han stod på ett ben. Han var den som hoppade in i bilen sist.

- c'mon Rolf! Sa Latoya som satt närmast dörren.

- vänta... sa han och försökte låta engelsk samtidigt som han gav några poser som innehöll gubbleendet och vinglande med benen och armar åt alla håll. Till sist drog vi in honom i bilen.

- This is going to be in the newspapers tomorrow... suckade Latoya och sneglade lite halvsurt mot pappa. Han såg nöjd ut, sedan körde bilen iväg.

Från och med nu skulle jag vara Tjejen-som-på-något-vis-känner-Michael-Jackson-och-är-dotter-till-knäppgubben-och-som-gick-in-i-ett-träd-inför-paparazzis. skitkul...

--------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 44

*Ett tag in i Michael's flashback:

"Jag hade träffat Ben varje natt i en hel vecka. Och vi var bra vänner. Han lyssnade på mig verkade det som.

Jag stod i mitten, framför en videokamera i ett tomt rum med bara några åskådare. klockan var sent på kvällen och vi körde igång första basackordet.

Musiken drog igång och jag körde allt jag kunde av James Browns kända steg. Jag körde en snurr, knäppte med fingrarna och dansade i takt till musiken.

- I got the feelin'. Baby Baby i got the feelin'. You know what you do to me. People's hearts heavy down in misery.

Vi körde allt vad vi hade, och jag kände drivkraften och glädjen i det vi gjorde. Vi var "The Jackson 5". Och jag var 10 år.

- Hey, Hey, Honey ow, ohh heey ow. Got the feelin' all right. Musiken stannade.

- Baby Baby Baby, baby baby baby, baby baby baby, baby babe. Sjöng jag ut. Jag visste att detta var det jag ville göra för resten av mitt liv.

- Ben! Ben! viskade jag och väntade på att Ben skulle dyka upp som vanligt.

- We might be signed for Motown! MOTOWN! sa jag överlyckligt och såg när Ben kröp ut ur sitt lilla hål. Han kröp upp i min hand och jag strök honom över ryggen.

- Ben, i think you're my best friend. suckade jag lyckligt. Ben pep tillbaka och strök sitt lilla huvud mot min handled. "

*Flashback fortsätter, men tillbaka till Sandra's perspektiv:*

Jag vaknade nästa morgon och hörde tusentals skrik. Jag gick fram till fönstret och fällde upp rullgardinen. Det stod vad-som-såg-ut-som en miljon personer utanför!

De skrek, grät, höll i skyltar. "MICHAEL PLEASE GET WELL" stod det på skyltar och de skrek hans namn. Jag gick till Michaels säng och satte mig på kanten. På något vis, kändes det som att han lyssnade på hur det skrek efter honom.

- Michael, please wake up, don't fall into a coma....

*Michaels flashback nr 3:*

Jag hörde plötsligt avlägsna ljud, någon sa mitt namn, och en vacker välkänd röst sa något om någon koma. Men det var bara i mitt huvud.

Jag gick upp mitt i natten för att träffa Ben. Jag skulle berätta att vi vunnit Gary's största talangtävling och att vi egentligen skulle åka till New york, men Joseph berättade för oss att det inte blev något med det, vi alla blev besvikna och fattade ingenting. Men då sa han att vi kommit in på motown. Jag visste att Ben skulle bli glad för min skull.

Jag tog med mig prisstatyetten från talangtävlingen i handen och sprang in till köket.

- Ben! Ben! Come here, You can NEVER guess what happend! viskade jag, överlycklig över allt som hänt. Men plötsligt stannade jag till.

Jag blev helt stående på plats, mitt hjärta började dunka fort och mitt blod blev kallt. Jag såg ner på det som visades nära hörnet.

Jag skakade. Där... låg Ben... död, i en råttfälla. Nacken var avbruten och det var blod runt om honom.

- NOOOOOOOOOOOOO! skrek jag. Och sedan kom tårarna. Jag sprang in till mammas och Josephs sovrum. De båda hade vaknat av mitt skrik.

- What's all this screaming 'bout? röt Joseph. Jag grät och kröp upp i mammas knä.

- He was my best friend! He... He meant so much! grät jag så att jag skakade. Hon höll mig i sin famn.

- Michael, it's ok... he's in heaven now. JOSEPH WALTHER JACKSON HOW COULD YOU? I told you not to put up that rat trap!

Jag kollade upp. Joseph hade gjort detta.

- It's a stupid rat. Go to sleep Michael or you're gonna get yo ass kicked! sa Joseph och la sig ner igen och tänkte sova. Jag blev så arg på honom.

Ben... var borta för alltid.

*Tillbaka till Sandra:*

Jag satt och läste en bok, då jag plötsligt hörde Michael stöna till. Jag for upp från madrassen och till honom. Och såg hur han sakta öppnade ögonen. Jag blev helt överväldigad. Han satte sig försiktigt upp. Och jag såg hur han blinkade bort några tårar. Jag kramade om honom.

- Thank god you woke up! sa jag och pussade honom på munnen.

- Joseph killed him... mumlade Michael och jag såg hur en tår rann ner ifrån hans öga.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Jag hade träffat Ben varje natt i en hel vecka. Och vi var bra vänner. Han lyssnade på mig verkade det som.

Jag stod i mitten, framför en videokamera i ett tomt rum med bara några åskådare. klockan var sent på kvällen och vi körde igång första basackordet.

Musiken drog igång och jag körde allt jag kunde av James Browns kända steg. Jag körde en snurr, knäppte med fingrarna och dansade i takt till musiken.

- I got the feelin'. Baby Baby i got the feelin'. You know what you do to me. People's hearts heavy down in misery.

Vi körde allt vad vi hade, och jag kände drivkraften och glädjen i det vi gjorde. Vi var "The Jackson 5". Och jag var 10 år.

- Hey, Hey, Honey ow, ohh heey ow. Got the feelin' all right. Musiken stannade.

- Baby Baby Baby, baby baby baby, baby baby baby, baby babe. Sjöng jag ut. Jag visste att detta var det jag ville göra för resten av mitt liv.

- Ben! Ben! viskade jag och väntade på att Ben skulle dyka upp som vanligt.

- We might be signed for Motown! MOTOWN! sa jag överlyckligt och såg när Ben kröp ut ur sitt lilla hål. Han kröp upp i min hand och jag strök honom över ryggen.

- Ben, i think you're my best friend. suckade jag lyckligt. Ben pep tillbaka och strök sitt lilla huvud mot min handled. "

Jag vaknade nästa morgon och hörde tusentals skrik. Jag gick fram till fönstret och fällde upp rullgardinen. Det stod vad-som-såg-ut-som en miljon personer utanför!

De skrek, grät, höll i skyltar. "MICHAEL PLEASE GET WELL" stod det på skyltar och de skrek hans namn. Jag gick till Michaels säng och satte mig på kanten. På något vis, kändes det som att han lyssnade på hur det skrek efter honom.

- Michael, please wake up, don't fall into a coma....

Jag hörde plötsligt avlägsna ljud, någon sa mitt namn, och en vacker välkänd röst sa något om någon koma. Men det var bara i mitt huvud.

Jag gick upp mitt i natten för att träffa Ben. Jag skulle berätta att vi vunnit Gary's största talangtävling och att vi egentligen skulle åka till New york, men Joseph berättade för oss att det inte blev något med det, vi alla blev besvikna och fattade ingenting. Men då sa han att vi kommit in på motown. Jag visste att Ben skulle bli glad för min skull.

Jag tog med mig prisstatyetten från talangtävlingen i handen och sprang in till köket.

- Ben! Ben! Come here, You can NEVER guess what happend! viskade jag, överlycklig över allt som hänt. Men plötsligt stannade jag till.

Jag blev helt stående på plats, mitt hjärta började dunka fort och mitt blod blev kallt. Jag såg ner på det som visades nära hörnet.

Jag skakade. Där... låg Ben... död, i en råttfälla. Nacken var avbruten och det var blod runt om honom.

- NOOOOOOOOOOOOO! skrek jag. Och sedan kom tårarna. Jag sprang in till mammas och Josephs sovrum. De båda hade vaknat av mitt skrik.

- What's all this screaming 'bout? röt Joseph. Jag grät och kröp upp i mammas knä.

- He was my best friend! He... He meant so much! grät jag så att jag skakade. Hon höll mig i sin famn.

- Michael, it's ok... he's in heaven now. JOSEPH WALTHER JACKSON HOW COULD YOU? I told you not to put up that rat trap!

Jag kollade upp. Joseph hade gjort detta.

- It's a stupid rat. Go to sleep Michael or you're gonna get yo ass kicked! sa Joseph och la sig ner igen och tänkte sova. Jag blev så arg på honom.

Ben... var borta för alltid.

Jag satt och läste en bok, då jag plötsligt hörde Michael stöna till. Jag for upp från madrassen och till honom. Och såg hur han sakta öppnade ögonen. Jag blev helt överväldigad. Han satte sig försiktigt upp. Och jag såg hur han blinkade bort några tårar. Jag kramade om honom.

- Thank god you woke up! sa jag och pussade honom på munnen.

- Joseph killed him... mumlade Michael och jag såg hur en tår rann ner ifrån hans öga.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 42

- Sandra, there's something I have to tell you. Sa Michael efter en stund.

- Tell me. sa jag och såg oroligt på honom.

- I never told you what i was doing in Sweden... right? sa Michael. Jag försökte komma ihåg.

- Yes you did in fact, you told me you were sent to Sweden while your brothers were sent to Switzerland on tour.. svarade jag.

- well, i lied.. am i'm very sorry about that! sa han och petade lite i sanden. Jag förstod inte riktigt...

- Then, what were you doing in sweden? frågade jag.

- Quincy and i were there to convince a guy named Michael peters to help us with a music video for "Beat it". He was there on vacation. But after we were done, I missed my flight. And then, I didn't know were to go. I had no bodyguards and Quincy was on his way home. So all i could do was wait until my flight got here. So i decided i would go to a hotel, but i had no idea were the nearest hotel was at. So I was just starting to walk around in no direction, looking for someone to ask. And then... i found you.

Jag kollade på honom, nu var jag ännu mer förvirrad. Varför hade han ljugit när vi träffats första gången? Och han började ju inte ens med thriller föräns några veckor sedan?

- I started with "Thriller" two years ago. sa han, som om han läst mina tankar.

- No, you told me... började jag.

- I lied. And do you know why? Because I had no life before i met you exept for my work. I'm a workoholic, I never stop. And No one on this earth would ever want to hang out with someone who work constantly, has no life outside work and is just a few minutes from getting burnt out.

- If it's you, they would. Cause you're so sweet, and so nice, and so perfect. Sa jag och log varmt mot honom. Han log lite lätt tillbaka.

- I really thought all our work on thriller would pay off... I actually thought this was going to be the most selling album of all time for some reason.

- Michael, it might not be that bad, you haven't heard it yet! Michael reste sig upp och packade ihop filten.

- I have to go back to Encino, and work harder then no one has ever done before, we've already released singles, but this album can't be released until it's done!

Den kvällen åkte Michael hem igen, jag visste att jag inte kunde följa med. Han var tvungen att sitta med jobbet så mycket han kunde, och det var bättre om jag gav honom den tiden. Men det kändes bra att vi var sams. Jag ringde till Dan och förklarade att vi inte kunde vara tillsammans, och Michael förklarade för Tatum.

Men Michael och jag ringde till varandra varje kväll. Den första gången grät han. Han hade hört hur det lät, och det var hemskt. Jag försökte stödja honom.

Men efter ett par gånger så slutade han ringa, och han svarade inte när jag ringde. Jag försökte att ringa honom veckan ut, men inget svar alls.

Jag försökte tänka att "han ringer när han får tid". Sedan kom dagen då vi åkte hem. Jag var helt säker på att jag skulle få se Michael igen den dagen. Och därför var jag alldeles överlycklig. Mira och Marlon hade bestämt att de bara skulle vara vänner för övrigt. Det kändes tomt att åka flygplan utan Michael. Sist hade vi varit arga på varandra, men då hade han iallafall varit där. Jag kollade på min mobil för 4893 gången idag efter sms. Men stängde sedan av den innan vi lyfte.

Jag, Marlon och Mira spelade kort nästan hela resan. Jag försökte tänka på något annat än Michael.

Varför ringde han aldrig? Har hans telefon gått sönder? Då borde han ringa från en annan telefon! Han kanske hade glömt mitt nummer?

Vi möttes av en enorm folkmassa då vi landade. "WELCOME HOME" Stod det på skyltarna och de skrek. Vi skyndade oss in i en limosin som sedan körde oss till huset.

Jag hade fjärilar i magen. ÄNTLIGEN skulle jag få träffa honom igen! Vi hade varit i Florida i 3 veckor, även om det bara var bestämt 1 i början. Michael hade bara varit med de första dagarna. Sen dess hade han jobbat. Men som sagt, den sista veckan hade han inte ringt alls. Alla tog sina väskor ur bilen och tackade chaffören.

Sedan gick vi till huset, där Katherine låste upp dörren. Det var kallt här, det hade blivit höstväder. När vi kom in, så var alla rum släckta. Och allt såg alldeles orört ut.

Vi kollade runt. Hade Michael ens varit här? Jag gick in i Michaels rum. Han var inte där. Han kanske var på jobbet? Jag kollade runt, allt såg orört ut, utom garderoben som var halv öppen och sedan en låda som ramlat ner från ett bord. Jag hade alltid undrat vad som låg i den lådan... och nu visste jag. Massvis med sömntabletter...

Jag städade upp dem och la de i lådan. Han har väl inte haft problem med att somna? Kanske... när inte jag varit med? Eller så har han tagit dem i smyg?

Jag hörde hemtelefonen ringa och Katherine svarade nerifrån. Jag gick ner för att hämta min väska som jag inte burit med upp. Jag hörde Katherine kippa efter andan

i telefonluren medans jag gick förbi.

- Is he ok? What happend? Jag tog min väska och började gå upp för trappan. Katherine la på luren. Janet kom fram till henne.

- Who was it? frågade hon. Jag fortsatte gå.

- It was Quincy Jones. Michael is at the hospital.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- Sandra, there's something I have to tell you. Sa Michael efter en stund.

- Tell me. sa jag och såg oroligt på honom.

- I never told you what i was doing in Sweden... right? sa Michael. Jag försökte komma ihåg.

- Yes you did in fact, you told me you were sent to Sweden while your brothers were sent to Switzerland on tour.. svarade jag.

- well, i lied.. am i'm very sorry about that! sa han och petade lite i sanden. Jag förstod inte riktigt...

- Then, what were you doing in sweden? frågade jag.

- Quincy and i were there to convince a guy named Michael peters to help us with a music video for "Beat it". He was there on vacation. But after we were done, I missed my flight. And then, I didn't know were to go. I had no bodyguards and Quincy was on his way home. So all i could do was wait until my flight got here. So i decided i would go to a hotel, but i had no idea were the nearest hotel was at. So I was just starting to walk around in no direction, looking for someone to ask. And then... i found you.

Jag kollade på honom, nu var jag ännu mer förvirrad. Varför hade han ljugit när vi träffats första gången? Och han började ju inte ens med thriller föräns några veckor sedan?

- I started with "Thriller" two years ago. sa han, som om han läst mina tankar.

- No, you told me... började jag.

- I lied. And do you know why? Because I had no life before i met you exept for my work. I'm a workoholic, I never stop. And No one on this earth would ever want to hang out with someone who work constantly, has no life outside work and is just a few minutes from getting burnt out.

- If it's you, they would. Cause you're so sweet, and so nice, and so perfect. Sa jag och log varmt mot honom. Han log lite lätt tillbaka.

- I really thought all our work on thriller would pay off... I actually thought this was going to be the most selling album of all time for some reason.

- Michael, it might not be that bad, you haven't heard it yet! Michael reste sig upp och packade ihop filten.

- I have to go back to Encino, and work harder then no one has ever done before, we've already released singles, but this album can't be released until it's done!

Den kvällen åkte Michael hem igen, jag visste att jag inte kunde följa med. Han var tvungen att sitta med jobbet så mycket han kunde, och det var bättre om jag gav honom den tiden. Men det kändes bra att vi var sams. Jag ringde till Dan och förklarade att vi inte kunde vara tillsammans, och Michael förklarade för Tatum.

Men Michael och jag ringde till varandra varje kväll. Den första gången grät han. Han hade hört hur det lät, och det var hemskt. Jag försökte stödja honom.

Men efter ett par gånger så slutade han ringa, och han svarade inte när jag ringde. Jag försökte att ringa honom veckan ut, men inget svar alls.

Jag försökte tänka att "han ringer när han får tid". Sedan kom dagen då vi åkte hem. Jag var helt säker på att jag skulle få se Michael igen den dagen. Och därför var jag alldeles överlycklig. Mira och Marlon hade bestämt att de bara skulle vara vänner för övrigt. Det kändes tomt att åka flygplan utan Michael. Sist hade vi varit arga på varandra, men då hade han iallafall varit där. Jag kollade på min mobil för 4893 gången idag efter sms. Men stängde sedan av den innan vi lyfte.

Jag, Marlon och Mira spelade kort nästan hela resan. Jag försökte tänka på något annat än Michael.

Varför ringde han aldrig? Har hans telefon gått sönder? Då borde han ringa från en annan telefon! Han kanske hade glömt mitt nummer?

Vi möttes av en enorm folkmassa då vi landade. "WELCOME HOME" Stod det på skyltarna och de skrek. Vi skyndade oss in i en limosin som sedan körde oss till huset.

Jag hade fjärilar i magen. ÄNTLIGEN skulle jag få träffa honom igen! Vi hade varit i Florida i 3 veckor, även om det bara var bestämt 1 i början. Michael hade bara varit med de första dagarna. Sen dess hade han jobbat. Men som sagt, den sista veckan hade han inte ringt alls. Alla tog sina väskor ur bilen och tackade chaffören.

Sedan gick vi till huset, där Katherine låste upp dörren. Det var kallt här, det hade blivit höstväder. När vi kom in, så var alla rum släckta. Och allt såg alldeles orört ut.

Vi kollade runt. Hade Michael ens varit här? Jag gick in i Michaels rum. Han var inte där. Han kanske var på jobbet? Jag kollade runt, allt såg orört ut, utom garderoben som var halv öppen och sedan en låda som ramlat ner från ett bord. Jag hade alltid undrat vad som låg i den lådan... och nu visste jag. Massvis med sömntabletter...

Jag städade upp dem och la de i lådan. Han har väl inte haft problem med att somna? Kanske... när inte jag varit med? Eller så har han tagit dem i smyg?

Jag hörde hemtelefonen ringa och Katherine svarade nerifrån. Jag gick ner för att hämta min väska som jag inte burit med upp. Jag hörde Katherine kippa efter andan

i telefonluren medans jag gick förbi.

- Is he ok? What happend? Jag tog min väska och började gå upp för trappan. Katherine la på luren. Janet kom fram till henne.

- Who was it? frågade hon. Jag fortsatte gå.

- It was Quincy Jones. Michael is at the hospital.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 41

- FUCK YOU MICHAEL!

- Sandra, calm down, It was just a joke!

- But why would you scare me like that?

- Cause I wanted you to see what could have happend.

- Well you scared me, real bad... sa jag och begravde mitt ansikte i mina handflator.

- Aw, come here... you really got THAT scared? sa Michael och la sina armar omkring mig och kysste mig på huvudet.

Han lekte med mitt hår och nynnade för mig. Jag skulle ge igen, kanske inte med att skrämma honom... men på något vis. Men inte än... det får vänta.

Jag kollade upp mot honom och pussade honom lätt på munnen. Han log. Vi åkte tillbaka till ön där vi bodde, men gick till andra sidan ön, det var tomt på den stranden.

Vi la ut en filt för att fika och placerade ut allt över filten. Sedan tog vi varsin handuk och bytte om till torra kläder. Jag - klänning, Michael - nya badshorts och en blå t-shirt.

Vi tog varsin bulle och hällde upp dricka i våra glas.

- I like that dress. Sa Michael och flinade. Jag himlade med ögonen.

- That's because you bought it for me. svarade jag och log. Jag tog ett bett på bullen.

- I know! Sa Michael och tog sitt andra bett. Han åt upp den ganska fort och såg sedan bedjande på mig.

- Okay you can have a cupcake. Sa jag. Han log och höll i den som om den betydde allt för honom. Jag skakade på huvudet och åt upp min bulle.

Sedan tog jag också en cupcake. Vi satt och snackade, åt och skrattade ett ganska långt tag, tills jag råkade gäspa och Michael frågade om jag var trött.

- A bit, we didn't get that much sleep last night, since Latoya and Mira tricked us. Svarade jag och började packa ihop lite fika som var över.

- Aw, come here goat-girl. Sa Michael och pekade att jag skulle sätta mig bredvid honom. Jag packade ihop det sista och gick och satte mig bredvid honom. Han la sig ner och jag la mig ner med huvudet mot hans bröst. Han strök med handen över min kind. Jag log och blundade. Jag hörde hur hans andetag blev långsammare och långsammare. Och sedan föll han i sömn.

- I love you.... viskade jag och satte mig upp. Jag pussade honom lätt på munnen som var lite halvöppen. Sedan kom jag på det, vi låg inte på filten längre, utan bara på sanden. Det var dags att ge igen.

*Någon timme senare*

Jag satt och spelade spel på Michaels mobil som jag hittat i påsen med kläderna. Michael vaknade äntligen upp.

- What's this? sa han och försökte sätta sig upp. Men sanden var för tjock och han var för trött. Jag hade begravt hela Michael (Utom huvudet) i sand!

Men det var inte allt... jag hade placerat lite vatten över hans kropp innan, så när han skulle få bort sanden så skulle han ändå vara sandig.

Jag flinade stort.

- I didn't do it... sa jag och bet mig i underläppen.

- Oh i get it, you did this as revenge! Would you please help me up? Jag skakade på huvudet och satte mig på knä över honom. Eller ja, över den vackra sandskulpturen.

Jag kysste honom i pannan och hämtade sedan hans solglasögon och satte på honom dem.

- You've done a real good job with this goat- girl, would you PLEASE help me? bad han. Jag skakade på huvudet.

- Pretty please? jag skakade på huvudet igen.

- Pretty pretty pretty most beautiful person in the world please? Jag skakade på huvudet igen och flinade ännu större.

- I'll give you whatever you want! Jag höjde ett ögonbryn.

- Like, anything? han försökte nicka.

- Yepp, Anything! Jag log och började gräva upp honom. När han äntligen var fri så reste han sig upp och överfallde mig med en kittel- attack.

Plötsligt hördes en liten melodi spelas upp. Michael tog upp sin mobil som låg på filten och klickade på svara. Han höll ut ett finger som signal att jag skulle vara tyst.

- This is Michael Jackson, who am i speaking with? sa han och hade kvar leendet på läpparna. Men plötsligt försvann det där leendet. Han såg rädd ut.

- They did WHAT? sa han. Jag kollade frågande på honom.

- I want to listen to it! And if it's not done we're starting all over again. Michael la en hand framför sin mun och lyssnade när personen i telefonen talade.

- I'll go home, right away! sa han, han sa adjö och sedan la han på.

- What happend? frågade jag oroligt och såg på honom. Han tog av sig sina solglasögon och satte sig ner på filten. Han strök en hand igenom hans hår. Jag satte mig bredvid honom.

- Everything is ruined! sa han och kollade ut över stranden. Jag la min han på hans axel.

- Don't say that, please tell me... what happened? sa jag. Han kollade mig i ögonen.

- Thriller... they ruined it in the mix. Jag svarade inte, vad skulle jag svara? Allt jobb han lagt ner på det albumet.

- I have to go back to Encino. Now...

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------

- FUCK YOU MICHAEL!

- Sandra, calm down, It was just a joke!

- But why would you scare me like that?

- Cause I wanted you to see what could have happend.

- Well you scared me, real bad... sa jag och begravde mitt ansikte i mina handflator.

- Aw, come here... you really got THAT scared? sa Michael och la sina armar omkring mig och kysste mig på huvudet.

Han lekte med mitt hår och nynnade för mig. Jag skulle ge igen, kanske inte med att skrämma honom... men på något vis. Men inte än... det får vänta.

Jag kollade upp mot honom och pussade honom lätt på munnen. Han log. Vi åkte tillbaka till ön där vi bodde, men gick till andra sidan ön, det var tomt på den stranden.

Vi la ut en filt för att fika och placerade ut allt över filten. Sedan tog vi varsin handuk och bytte om till torra kläder. Jag - klänning, Michael - nya badshorts och en blå t-shirt.

Vi tog varsin bulle och hällde upp dricka i våra glas.

- I like that dress. Sa Michael och flinade. Jag himlade med ögonen.

- That's because you bought it for me. svarade jag och log. Jag tog ett bett på bullen.

- I know! Sa Michael och tog sitt andra bett. Han åt upp den ganska fort och såg sedan bedjande på mig.

- Okay you can have a cupcake. Sa jag. Han log och höll i den som om den betydde allt för honom. Jag skakade på huvudet och åt upp min bulle.

Sedan tog jag också en cupcake. Vi satt och snackade, åt och skrattade ett ganska långt tag, tills jag råkade gäspa och Michael frågade om jag var trött.

- A bit, we didn't get that much sleep last night, since Latoya and Mira tricked us. Svarade jag och började packa ihop lite fika som var över.

- Aw, come here goat-girl. Sa Michael och pekade att jag skulle sätta mig bredvid honom. Jag packade ihop det sista och gick och satte mig bredvid honom. Han la sig ner och jag la mig ner med huvudet mot hans bröst. Han strök med handen över min kind. Jag log och blundade. Jag hörde hur hans andetag blev långsammare och långsammare. Och sedan föll han i sömn.

- I love you.... viskade jag och satte mig upp. Jag pussade honom lätt på munnen som var lite halvöppen. Sedan kom jag på det, vi låg inte på filten längre, utan bara på sanden. Det var dags att ge igen.

Jag satt och spelade spel på Michaels mobil som jag hittat i påsen med kläderna. Michael vaknade äntligen upp.

- What's this? sa han och försökte sätta sig upp. Men sanden var för tjock och han var för trött. Jag hade begravt hela Michael (Utom huvudet) i sand!

Men det var inte allt... jag hade placerat lite vatten över hans kropp innan, så när han skulle få bort sanden så skulle han ändå vara sandig.

Jag flinade stort.

- I didn't do it... sa jag och bet mig i underläppen.

- Oh i get it, you did this as revenge! Would you please help me up? Jag skakade på huvudet och satte mig på knä över honom. Eller ja, över den vackra sandskulpturen.

Jag kysste honom i pannan och hämtade sedan hans solglasögon och satte på honom dem.

- You've done a real good job with this goat- girl, would you PLEASE help me? bad han. Jag skakade på huvudet.

- Pretty please? jag skakade på huvudet igen.

- Pretty pretty pretty most beautiful person in the world please? Jag skakade på huvudet igen och flinade ännu större.

- I'll give you whatever you want! Jag höjde ett ögonbryn.

- Like, anything? han försökte nicka.

- Yepp, Anything! Jag log och började gräva upp honom. När han äntligen var fri så reste han sig upp och överfallde mig med en kittel- attack.

Plötsligt hördes en liten melodi spelas upp. Michael tog upp sin mobil som låg på filten och klickade på svara. Han höll ut ett finger som signal att jag skulle vara tyst.

- This is Michael Jackson, who am i speaking with? sa han och hade kvar leendet på läpparna. Men plötsligt försvann det där leendet. Han såg rädd ut.

- They did WHAT? sa han. Jag kollade frågande på honom.

- I want to listen to it! And if it's not done we're starting all over again. Michael la en hand framför sin mun och lyssnade när personen i telefonen talade.

- I'll go home, right away! sa han, han sa adjö och sedan la han på.

- What happend? frågade jag oroligt och såg på honom. Han tog av sig sina solglasögon och satte sig ner på filten. Han strök en hand igenom hans hår. Jag satte mig bredvid honom.

- Everything is ruined! sa han och kollade ut över stranden. Jag la min hand på hans axel.

- Don't say that, please tell me... what happened? sa jag. Han kollade mig i ögonen.

- Thriller... they ruined it in the mix. Jag svarade inte, vad skulle jag svara? Allt jobb han lagt ner på det albumet.

- I have to go back to Encino. Now...

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 40

- yes! svarade jag och log mot honom. Jag torkade bort några tårar.

- i can't believe i even thought of getting you out of my life... i love you the most Michael! sa jag och snörvlade. Vi kramades hårt.

Han torkade bort mina tårar med sin tumme när han la sin hand mot min haka.

- Promise you'll break up with that Dan... sa Michael och log. Jag tog tag i hans hand och försökte också le.

- I promise i'll break his heart, again..

- Mrs. Jackson, what can i get you for breakfast? Log jag mot Katherine. Jag höll i en stekspade och hade ett rött förkläde runt midjan. Håret var uppsatt i en toffs och jag hade på mig en blå och gul solklänning. Katherine såg förvånat på mig där hon kom ut i en röd morgonrock.

- These cupcakes are delicious! sa Michael ifrån köksbordet, jag vände mig om och såg hur han tuggade på en av de blå. Vi hade stått resten av natten och bakat och gjort frukost till de andra... eller ja... tills Michael råkade somna på köksbordet och jag fick jobba själv.

- Nah- uh.... sa jag och tog den ifrån honom. Han svalde det han hade i munnen.

- You're mean! sa han och la armarna över bröstet och putade med underläppen. Jag böjde mig ner och pussade honom i pannan. Katherine skrockade lite lätt.

- When did you kids woke up? frågade Katherine och kollade på plåtarna med cupcakes, tallrikarna med ägg och bacon och de färdiga mackorna.

- A few hours ago... log jag och gick fort och vände på några bacon som inte var helt klara än. Några andra kom ut ur sina sovrum.

- OH BOY! MUFFINS! hojtade pappa och sprang fram till plåterna.

- Michael... make sure he doesn't eat one yet... we're saving them for AFTER breakfast. sa jag och visade alla andra till bordet.

- I'm sorry, what did you say? sa Michael, jag vände mig om och han skulle precis ta en tugga av en rosa cupcake. Samtidigt som pappa svalde för sitt liv och skulle ta en till! Joseph kom ut ur sitt och Katherines rum, han hade tagit på sig kläder.

- I'm going out fishing... muttrade han och började gå mot dörren.

- I följer with! Skrek pappa och tog ett fat äggröra, la på några bacon och en cupcake. Sedan rusade han efter Joseph. De försvann ut.

Det var strålande sol ute, endast några moln som låg åt öster. Pappa och Joseph stod och räknade hur många fiskar de fått. Och konstigt nog verkade de komma överräns.

Michael och jag kom på att vi skulle ut och utforska med båten, så vi tog med en frysbox med fika, en väska med ombyte, och sedan en kikare.

Michael hade en vit t-shirt och badshorts på sig, jag hade ett vitt linne och en korta jeans-shorts med badkläder under. Båda hade sandaler. Vi hoppade ner i motorbåten och bar ner sakerna.

- Put it on the port side. sa jag och la väskan åt babord.

- what's port side? frågade han och kliade sig lite i nacken. Jag pekade åt höger. Han la sakerna åt höger. Sedan startade jag motorn.

En bit ut så stannade vi och bestämde oss för att bada. Michael reste sig för att ta av sig sina sandaler. Så han stod på ett ben och knäppte upp dem.

Och då kom såklart vågorna skvalpande som blivit när vi vänt båten. Michael vinglade till och tappade balansen. Han for över båtkanten och ner med ett dyk i vattnet.

Jag började gapskratta tills jag fick tårar i ögonen. Men plötsligt kom chocken. Michael kom inte upp direkt igen... han var kvar under vattnet!

Jag sprang fram till båtkanten och kollade ner i det klara vattnet. Jag såg honom inte någonstans!

- MICHAEL! skrek jag och skyndade av med sandalerna. Sedan dök jag i efter honom.

-----------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- yes! svarade jag och log mot honom. Jag torkade bort några tårar.

- i can't believe i even thought of getting you out of my life... i love you the most Michael! sa jag och snörvlade. Vi kramades hårt.

Han torkade bort mina tårar med sin tumme när han la sin hand mot min haka.

- Promise you'll break up with that Dan... sa Michael och log. Jag tog tag i hans hand och försökte också le.

- I promise i'll break his heart, again..

- Mrs. Jackson, what can i get you for breakfast? Log jag mot Katherine. Jag höll i en stekspade och hade ett rött förkläde runt midjan. Håret var uppsatt i en toffs och jag hade på mig en blå och gul solklänning. Katherine såg förvånat på mig där hon kom ut i en röd morgonrock.

- These cupcakes are delicious! sa Michael ifrån köksbordet, jag vände mig om och såg hur han tuggade på en av de blå. Vi hade stått resten av natten och bakat och gjort frukost till de andra... eller ja... tills Michael råkade somna på köksbordet och jag fick jobba själv.

- Nah- uh.... sa jag och tog den ifrån honom. Han svalde det han hade i munnen.

- You're mean! sa han och la armarna över bröstet och putade med underläppen. Jag böjde mig ner och pussade honom i pannan. Katherine skrockade lite lätt.

- When did you kids woke up? frågade Katherine och kollade på plåtarna med cupcakes, tallrikarna med ägg och bacon och de färdiga mackorna.

- A few hours ago... log jag och gick fort och vände på några bacon som inte var helt klara än. Några andra kom ut ur sina sovrum.

- OH BOY! MUFFINS! hojtade pappa och sprang fram till plåterna.

- Michael... make sure he doesn't eat one yet... we're saving them for AFTER breakfast. sa jag och visade alla andra till bordet.

- I'm sorry, what did you say? sa Michael, jag vände mig om och han skulle precis ta en tugga av en rosa cupcake. Samtidigt som pappa svalde för sitt liv och skulle ta en till! Joseph kom ut ur sitt och Katherines rum, han hade tagit på sig kläder.

- I'm going out fishing... muttrade han och började gå mot dörren.

- I följer with! Skrek pappa och tog ett fat äggröra, la på några bacon och en cupcake. Sedan rusade han efter Joseph. De försvann ut.

Det var strålande sol ute, endast några moln som låg åt öster. Pappa och Joseph stod och räknade hur många fiskar de fått. Och konstigt nog verkade de komma överräns.

Michael och jag kom på att vi skulle ut och utforska med båten, så vi tog med en frysbox med fika, en väska med ombyte, och sedan en kikare.

Michael hade en vit t-shirt och badshorts på sig, jag hade ett vitt linne och en korta jeans-shorts med badkläder under. Båda hade sandaler. Vi hoppade ner i motorbåten och bar ner sakerna.

- Put it on the port side. sa jag och la väskan åt babord.

- what's port side? frågade han och kliade sig lite i nacken. Jag pekade åt höger. Han la sakerna åt höger. Sedan startade jag motorn.

En bit ut så stannade vi och bestämde oss för att bada. Michael reste sig för att ta av sig sina sandaler. Så han stod på ett ben och knäppte upp dem.

Och då kom såklart vågorna skvalpande som blivit när vi vänt båten. Michael vinglade till och tappade balansen. Han for över båtkanten och ner med ett dyk i vattnet.

Jag började gapskratta tills jag fick tårar i ögonen. Men plötsligt kom chocken. Michael kom inte upp direkt igen... han var kvar under vattnet!

Jag sprang fram till båtkanten och kollade ner i det klara vattnet. Jag såg honom inte någonstans!

- MICHAEL! skrek jag och skyndade av med sandalerna. Sedan dök jag i efter honom.

-----------------------------------------------------------------------------------------