The Girl is mine

--------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 46

Jag öppnade tidningen som pappa precis läst. Han var stolt att han varit med, han förstod dock inte allt som det stod. Det var en bild på mig när jag gått in i trädet.

"Michael Jackson's secret wife walks into a tree!" var huvudrubriken på min bild. "This is Michael Jacksons secret wife, and has been for over 10 years! The pop star has hidden this from his fans, cause he wanted them to think he was available on the market. Now, she's having his baby. We asked her what she had been doing at the hospital, she answered by walking into a tree. Clearly, she just got to know that she's pregnant. Maybe Billie Jean wasn't his lover, and maybe Billie- Jeans kid wasn't his son. But this girls kid will be, 'cause she is his lover. Sandra olofsson is her name, she's swedish, she's 17 and she's a young model."

Jag såg helt förstenad på tidningen. Hur kunde SÅ mycket lögner få plats i en sådan liten text? Om jag nu vore 17, hur skulle jag då kunnat varit GIFT med Michael i 10 år? Jag blev så arg, jag måste ju göra något åt detta! Jag orkade inte ens läsa vad de skrivit om pappa. Jag rev sönder tidningen och la den i soporna. Katherine dukade av frukostbordet och jag reste mig upp.

- Thank you for the breakfast Katherine. sa jag och neg, hon svarade med ett - you're welcome. Och diskade ur en yoghurt tallrik.

- Katherine are you sure that it's ok if we stay here for about a week? sa mamma och hjälpte henne duka av. Deras flyg hade blivit inställt en vecka, och tydligen fanns det inte fler att välja på. Och Katherine tyckte att de inte skulle behöva bo på hotell den sista tiden, nu när de lärt känna varandra. Så mamma och pappa hade deras gästrum och Mira sov i samma rum som Janet. Inatt, skulle Michael vara tillbaka! Då hade morfindoserna slutat verka och han hade då blivit tvungen att spy upp sömnpillerna, eftersom att de annars skulle stanna i honom. Jag tyckte så synd om honom, han hade inte haft det lätt. Jag och Mira bestämde oss för att ta en liten promenad. Så vi tog på oss jackor och Mira tog en mössa. Men det var soligt ute, så jag tog på mig solglasögon. Sedan gick vi ut ur huset, över hela bakgården till en port på baksidan, framsidan var fylld av paparazzis. Vi kom ut vid en skog, som vi gick ut ur och sedan kom till en trottoar.

- Du saknar honom, eller hur? Sa Mira och vände huvudet mot mig. Jag såg ner i marken och nickade. Jag ville krama om honom och kyssa honom på kinden. Jag ville somna med honom bredvid mig, vakna med honom bredvid mig. Jag älskade allt med honom. Jag älskade hur han kramade om mig lite för hårt, hur han plötsligt kunde börja le när han var helt allvarlig, hur han rörde vid min kind och kysste mina läppar, hur han omedvetet höjde ett ögonbryn när han var förvirrad (även när han låtsades förstå). Hur hans ögon svartnade när han blev avundsjuk och hur han fick mig att känna mig så speciell.

- Jag älskar honom. sa jag och kände hur det hettade till om kinderna. Bara tanken av honom kunde få mig att le.

- Det märks. Flinade Mira och knuffade till mig i sidan. Jag flinade också.

- Så, hur ska du göra nu? Ska du stanna här eller ska du med till Sverige? frågade Mira.

- Jag är ledsen Mira, men jag vill stanna här. Svarade jag. Jag visste att hon skulle förstå.

- Okej. Det är lugnt, det är klart du vill vara med honom! Sa hon. Vi fortsatte gå.

- Men Sandra, du måste komma tillbaka till jorden, kom ihåg det. Sa Mira.

- Vad menar du?

- Du har varit med honom nu, väldigt länge. Detta är MICHAEL JACKSON. En världskänd popstjärna, du älskar honom och han älskar dig. Men har du tänkt på vad du ville innan du träffade honom? Du var fast besluten om att plugga vidare och BLI något. Du kämpade för att få vänner, det du hade var i princip mig. Har du någonsin tänkt på att du slutat skolan för evigt? Och att du nu faktiskt måste skaffa en inkomst? Och ska du göra det, måste du välja vart du tänker vara. Fortsätta i Sverige eller öppna ett nytt kapitel här. Har du tänkt på att du inte kan bo varken hemma hos Michaels föräldrar eller dina? Du måste skaffa egen bostad, Sverige eller här? Och har du tänkt på att ditt liv bara kretsar runt hans, och att du måste bli mer självständig? Tänk om ni skulle skiljas åt? Vad händer då? Du hamnar gråtande i dina gamla föräldrars hus med mig och han fortsätter med sitt liv med titeln "kungen av pop".

- Men... var det jag kunde säga. Jag visste att hon hade rätt. Jag måste göra något åt det. Jag måste skaffa något, som var mitt eget. Så jag gjorde en liten lista.

"1. Skaffa körkort. 2. Bestämma yrke, plugga på till det, skaffa det. 3. Köpa bil och bostad." Men om jag nu skulle skaffa jobb, hus och bil här... så skulle det betyda att jag lämnar Sverige. Allt jag någonsin haft. Var jag verkligen redo att göra det?

03:41 A.M.

Jag vaknade i Michaels säng. Helt kallsvettig. Jag hade haft en mardröm. Jag såg mig omkring i rummet, Michael var fortfarande inte här. Jag försökte att glömma bort marddrömmen och tänka på något annat.

03:58 A.M.

Jag låg med stängda ögon på sidan och var nära att somna. Jag var emellan sömn och att jag var vaken. Då jag hörde dörren öppnas. Jag kände hur jag fort vaknade igen, men jag låg helt tyst och låtsades sova.

Jag hörde Michael stänga dörren och snabbt byta om. Han mumlade lite tyst om att han skulle låta sömnpillerna vara. Sedan smög han till andra sidan sängen, kröp ner och la sig tätt intill mig. Han kramade om mig bakifrån, han var varm och jag kände hur mycket jag hade saknat honom. Jag log för mig själv när jag kände hur han kysste mig i nacken. Jag log ännu större och vände mig mot honom. Han sa inget, men jag såg honom i ögonen. Det var mörkt, men vi kunde se ändå.

Han bet sig lätt i underläppen när han log. Jag strök min hand över hans kind.

- How do you feel? viskade jag och kände hur jag blev tröttare och tröttare.

- I'm fine, don't worry. How do you feel? viskade han tillbaka.

- I'm with you, so i couldn't be happier.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------------------------

Jag öppnade tidningen som pappa precis läst. Han var stolt att han varit med, han förstod dock inte allt som det stod. Det var en bild på mig när jag gått in i trädet.

"Michael Jackson's secret wife walks into a tree!" var huvudrubriken på min bild. "This is Michael Jacksons secret wife, and has been for over 10 years! The pop star has hidden this from his fans, cause he wanted them to think he was available on the market. Now, she's having his baby. We asked her what she had been doing at the hospital, she answered by walking into a tree. Clearly, she just got to know that she's pregnant. Maybe Billie Jean wasn't his lover, and maybe Billie- Jeans kid wasn't his son. But this girls kid will be, 'cause she is his lover. Sandra olofsson is her name, she's swedish, she's 17 and she's a young model."

Jag såg helt förstenad på tidningen. Hur kunde SÅ mycket lögner få plats i en sådan liten text? Om jag nu vore 17, hur skulle jag då kunnat varit GIFT med Michael i 10 år? Jag blev så arg, jag måste ju göra något åt detta! Jag orkade inte ens läsa vad de skrivit om pappa. Jag rev sönder tidningen och la den i soporna. Katherine dukade av frukostbordet och jag reste mig upp.

- Thank you for the breakfast Katherine. sa jag och neg, hon svarade med ett - you're welcome. Och diskade ur en yoghurt tallrik.

- Katherine are you sure that it's ok if we stay here for about a week? sa mamma och hjälpte henne duka av. Deras flyg hade blivit inställt en vecka, och tydligen fanns det inte fler att välja på. Och Katherine tyckte att de inte skulle behöva bo på hotell den sista tiden, nu när de lärt känna varandra. Så mamma och pappa hade deras gästrum och Mira sov i samma rum som Janet. Inatt, skulle Michael vara tillbaka! Då hade morfindoserna slutat verka och han hade då blivit tvungen att spy upp sömnpillerna, eftersom att de annars skulle stanna i honom. Jag tyckte så synd om honom, han hade inte haft det lätt. Jag och Mira bestämde oss för att ta en liten promenad. Så vi tog på oss jackor och Mira tog en mössa. Men det var soligt ute, så jag tog på mig solglasögon. Sedan gick vi ut ur huset, över hela bakgården till en port på baksidan, framsidan var fylld av paparazzis. Vi kom ut vid en skog, som vi gick ut ur och sedan kom till en trottoar.

- Du saknar honom, eller hur? Sa Mira och vände huvudet mot mig. Jag såg ner i marken och nickade. Jag ville krama om honom och kyssa honom på kinden. Jag ville somna med honom bredvid mig, vakna med honom bredvid mig. Jag älskade allt med honom. Jag älskade hur han kramade om mig lite för hårt, hur han plötsligt kunde börja le när han var helt allvarlig, hur han rörde vid min kind och kysste mina läppar, hur han omedvetet höjde ett ögonbryn när han var förvirrad (även när han låtsades förstå). Hur hans ögon svartnade när han blev avundsjuk och hur han fick mig att känna mig så speciell.

- Jag älskar honom. sa jag och kände hur det hettade till om kinderna. Bara tanken av honom kunde få mig att le.

- Det märks. Flinade Mira och knuffade till mig i sidan. Jag flinade också.

- Så, hur ska du göra nu? Ska du stanna här eller ska du med till Sverige? frågade Mira.

- Jag är ledsen Mira, men jag vill stanna här. Svarade jag. Jag visste att hon skulle förstå.

- Okej. Det är lugnt, det är klart du vill vara med honom! Sa hon. Vi fortsatte gå.

- Men Sandra, du måste komma tillbaka till jorden, kom ihåg det. Sa Mira.

- Vad menar du?

- Du har varit med honom nu, väldigt länge. Detta är MICHAEL JACKSON. En världskänd popstjärna, du älskar honom och han älskar dig. Men har du tänkt på vad du ville innan du träffade honom? Du var fast besluten om att plugga vidare och BLI något. Du kämpade för att få vänner, det du hade var i princip mig. Har du någonsin tänkt på att du slutat skolan för evigt? Och att du nu faktiskt måste skaffa en inkomst? Och ska du göra det, måste du välja vart du tänker vara. Fortsätta i Sverige eller öppna ett nytt kapitel här. Har du tänkt på att du inte kan bo varken hemma hos Michaels föräldrar eller dina? Du måste skaffa egen bostad, Sverige eller här? Och har du tänkt på att ditt liv bara kretsar runt hans, och att du måste bli mer självständig? Tänk om ni skulle skiljas åt? Vad händer då? Du hamnar gråtande i dina gamla föräldrars hus med mig och han fortsätter med sitt liv med titeln "kungen av pop".

- Men... var det jag kunde säga. Jag visste att hon hade rätt. Jag måste göra något åt det. Jag måste skaffa något, som var mitt eget. Så jag gjorde en liten lista.

"1. Skaffa körkort. 2. Bestämma yrke, plugga på till det, skaffa det. 3. Köpa bil och bostad." Men om jag nu skulle skaffa jobb, hus och bil här... så skulle det betyda att jag lämnar Sverige. Allt jag någonsin haft. Var jag verkligen redo att göra det?

03:41 A.M.

Jag vaknade i Michaels säng. Helt kallsvettig. Jag hade haft en mardröm. Jag såg mig omkring i rummet, Michael var fortfarande inte här. Jag försökte att glömma bort marddrömmen och tänka på något annat.

03:58 A.M.

Jag låg med stängda ögon på sidan och var nära att somna. Jag var emellan sömn och att jag var vaken. Då jag hörde dörren öppnas. Jag kände hur jag fort vaknade igen, men jag låg helt tyst och låtsades sova.

Jag hörde Michael stänga dörren och snabbt byta om. Han mumlade lite tyst om att han skulle låta sömnpillerna vara. Sedan smög han till andra sidan sängen, kröp ner och la sig tätt intill mig. Han kramade om mig bakifrån, han var varm och jag kände hur mycket jag hade saknat honom. Jag log för mig själv när jag kände hur han kysste mig i nacken. Jag log ännu större och vände mig mot honom. Han sa inget, men jag såg honom i ögonen. Det var mörkt, men vi kunde se ändå.

Han bet sig lätt i underläppen när han log. Jag strök min hand över hans kind.

- How do you feel? viskade jag och kände hur jag blev tröttare och tröttare.

- I'm fine, don't worry. How do you feel? viskade han tillbaka.

- I'm with you, so i couldn't be happier.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------