The Girl is mine

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 47

Jag vaknade upp med Michael bredvid mig, jag hade ryggen mot honom och hans händer var inflätade i mina. Jag kände mig trött och lycklig. Jag var inte säker på att han sov. Och tydligen gjorde han inte det. Han släppte mina händer och jag la mig på rygg med ansiktet mot honom. Han låg vänd mot mig. Han tog min ena hand och med den andra lät han ett finger stryka längs min överkropp. Jag log lite lätt mot honom, som log tillbaka. Han bet sig i underläppen och såg mig i ögonen.

- I've missed you.. sa han och kysste mig på kinden. Jag satte mig upp och rättade till mitt linne, han satte sig också upp. Vi satt framför varandra i skräddare.

- I've missed you more. Svarade jag och höll hans händer i mina. Han skakade på huvudet och böjde sig framåt och kysste mig på munnen. Han la händerna på mina axlar samtidigt som vi kysstes och sedan gick de upp längs mitt hår. Han la en av mina hårslingor bakom örat på mig och smekte min kind. Sedan slutade han kyssa mina läppar och kysste istället ömt min hals. Jag blundade och njöt av att ha honom så nära.

- Michael..?

- mhm? mumlade han och fortsatte kyssa mig.

- I'm worried about our future.. Han slutade kyssa mig och höll sina händer på mina höfter. Han såg frågande på mig.

- What about it? Jag bet mig i innerkinden.

- I don't know, I need to get a job or something, and probably move out from my parents home... My life depens on you only, and you have to work a lot and...

- Honey, don't worry about it. Sa han och log.

- I feel like i need to... jag tog hans händer.

- I'm grown up now, it's new and it's scary... but i am. And time ain't going to move any slower. So i feel like i have to have somewhere where i can start my life. As an adult. And i don't know which way to go. I don't know if i'm ready to leave sweden behind and start it here, but on the other hand, I don't want to leave you...

- Honey... lay down... avbröt Michael. Jag såg undrande på honom. "Lay down" sa han igen. Jag la mig ner, han la sig ner bredvid mig, båda på rygg. Han tog min hand.

- Now, close you're eyes... Jag gjorde som han sa, och stängde ögonen.

- Imagine a place, with huge grass fields where you can just run as fast as you can until you have to lay down, imagine a place where you're busy, having fun all day long. Where there's monkeys, elephants, giraffes, all kinds of animals.

- Like a zoo?

- a bit, but the zoo is just a small piece of the place. Imagine pony rides, carousels. Popcorn, candy and ice cream stands. Huge artworks. A couple of huge pools and fountains. Trampolines built into the ground, a little park, a small mountain and a theater.

Jag kunde se allt framför mig, fyllt av liv och fyllt av hopp.

- A place where nobody grows old, gets sick or dies. A place where people get streight and ill children will get sane again. And then, huge marmor stairs up to the house. A big house made of beautiful real wood and where every piece is a artwork itself. A bathroom with jacuzzi, a beautiful old-fashioned kitchen and a diner room. A place with a charity room, a huge living room and other rooms that we won't even need. And then, the master bedroom upstairs. That's where you and i'll be, lying there on the bed, just like we're doing now. And at night, We'll sit all coverd up in a blanket, watching the sunset.

- This place is magical... sa jag drömmande.

- Do you know what we will call this place? sa Michael, jag hörde att han satte sig upp. Jag öppnade ögonen och satte mig upp framför honom.

- Tell me...

- Neverland. Jag log mot honom.

- Why are you telling me this?

- Cause Neverland is our future, that's where we will live.

- But Neverland is just in our imagination? Michael flinade finurligt mot mig. Han strök mig över kinden.

- Wait and see.

Resten av dagen, var Michael och jobbade. Han ringde i pauserna och berättade hur det gick.

När thriller släpps, då kommer allt att bli ännu bättre.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vaknade upp med Michael bredvid mig, jag hade ryggen mot honom och hans händer var inflätade i mina. Jag kände mig trött och lycklig. Jag var inte säker på att han sov. Och tydligen gjorde han inte det. Han släppte mina händer och jag la mig på rygg med ansiktet mot honom. Han låg vänd mot mig. Han tog min ena hand och med den andra lät han ett finger stryka längs min överkropp. Jag log lite lätt mot honom, som log tillbaka. Han bet sig i underläppen och såg mig i ögonen.

- I've missed you.. sa han och kysste mig på kinden. Jag satte mig upp och rättade till mitt linne, han satte sig också upp. Vi satt framför varandra i skräddare.

- I've missed you more. Svarade jag och höll hans händer i mina. Han skakade på huvudet och böjde sig framåt och kysste mig på munnen. Han la händerna på mina axlar samtidigt som vi kysstes och sedan gick de upp längs mitt hår. Han la en av mina hårslingor bakom örat på mig och smekte min kind. Sedan slutade han kyssa mina läppar och kysste istället ömt min hals. Jag blundade och njöt av att ha honom så nära.

- Michael..?

- mhm? mumlade han och fortsatte kyssa mig.

- I'm worried about our future.. Han slutade kyssa mig och höll sina händer på mina höfter. Han såg frågande på mig.

- What about it? Jag bet mig i innerkinden.

- I don't know, I need to get a job or something, and probably move out from my parents home... My life depens on you only, and you have to work a lot and...

- Honey, don't worry about it. Sa han och log.

- I feel like i need to... jag tog hans händer.

- I'm grown up now, it's new and it's scary... but i am. And time ain't going to move any slower. So i feel like i have to have somewhere where i can start my life. As an adult. And i don't know which way to go. I don't know if i'm ready to leave sweden behind and start it here, but on the other hand, I don't want to leave you...

- Honey... lay down... avbröt Michael. Jag såg undrande på honom. "Lay down" sa han igen. Jag la mig ner, han la sig ner bredvid mig, båda på rygg. Han tog min hand.

- Now, close you're eyes... Jag gjorde som han sa, och stängde ögonen.

- Imagine a place, with huge grass fields where you can just run as fast as you can until you have to lay down, imagine a place where you're busy, having fun all day long. Where there's monkeys, elephants, giraffes, all kinds of animals.

- Like a zoo?

- a bit, but the zoo is just a small piece of the place. Imagine pony rides, carousels. Popcorn, candy and ice cream stands. Huge artworks. A couple of huge pools and fountains. Trampolines built into the ground, a little park, a small mountain and a theater.

Jag kunde se allt framför mig, fyllt av liv och fyllt av hopp.

- A place where nobody grows old, gets sick or dies. A place where people get strenght and ill children will get healthy again. And then, huge marmor stairs up to the house. A big house made of beautiful real wood and where every piece is a artwork itself. A bathroom with jacuzzi, a beautiful old-fashioned kitchen and a diner room. A place with a charity room, a huge living room and other rooms that we won't even need. And then, the master bedroom upstairs. That's where you and i'll be, lying there on the bed, just like we're doing now. And at night, We'll sit all coverd up in a blanket, watching the sunset.

- This place is magical... sa jag drömmande.

- Do you know what we will call this place? sa Michael, jag hörde att han satte sig upp. Jag öppnade ögonen och satte mig upp framför honom.

- Tell me...

- Neverland. Jag log mot honom.

- Why are you telling me this?

- Cause Neverland is our future, that's where we will live.

- But Neverland is just in our imagination? Michael flinade finurligt mot mig. Han strök mig över kinden.

- Wait and see.

Resten av dagen, var Michael och jobbade. Han ringde i pauserna och berättade hur det gick.

När thriller släpps, då kommer allt att bli ännu bättre.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------