The girl is mine (del 45)
Häär kommer kapitel 45 <3
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 45
Michael skulle ta av bandaget och se vad som hänt med hans stackars näsa. Så han gick in till badrummet, jag satt kvar på sängen och var fortfarande överlycklig att han vaknat upp. Snart skulle hela familjen vara här. Michael stängde dörren, jag satt och väntade. "Katherine gråter happy tears" skrev Mira i ett sms. Jag log åt det, sedan öppnades badrummsdörren. Michael kom ut, jag såg på honom. Hans näsa, var inte jätteförändrad. Men den var smalare, kortare och rakare.
- How do you think it look? frågade han. Jag log.
- It looks great! sa jag. Han fingrade lite på den.
- It hurts a lot... sa han och satte sig bredvid mig. Jag kramade om honom.
- You have no idea how worried i was! viskade jag i hans öra och kysste honom på kinden. Han kysste mig på munnen och log.
- I love you. sa han och sedan öppnades dörren. Jacksonfamiljen och min familj + Mira kom in i rummet. De alla ville krama om honom.
Och Mira hade rätt, Katherine grät happy tears.
- Michael! I'm glad att you are frisk! Your näsa are smaller också! sa pappa och han lät verkligen lycklig. Michael log mot pappa.
Vi alla samlades runt honom och såg hur näsan såg ut. Den passade honom. Joseph satt i andra sidan rummet och kollade på när allt hände.
- Does anyone have a pen? frågade Michael. Mira fiskade upp en ur hennes väska. En bläckpenna. Michael tog en av kuddarna och skrev på den.
"I feel fine. And I love you all from the bottom of my heart! Keep the faith, and my new album will be out soon. LOVE MJ" skrev han.
- But Michael, that's the hospitals pillow. sa Janet och såg när han reste sig upp och gick mot fönstret.
- I know.. i'll pay the hospital back, don't worry. Sa han, sedan öppnade han fönstret och kollade ut över folkmassorna. Vi hörde hur de skrek ännu högre.
- OH MY GOD HE'S RIGHT THERE!!!!! MICHAEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEL! skrek de för allt de var värda. Hade jag aldrig träffat Michael, men hade bott i USA hade jag förmodligen varit en av dem. Michael vinkade, och sedan kastade han ut kudden och såg på när de alla försökte få tag på den. Michael gjorde en slängkyss och sedan stängde han fönstret igen.
- It's increadible, I love them all so much! Sa Michael och log stort. En läkare kom in i rummet.
- Okay everybody out! Visit time is over! sa hon, hon såg sträng ut. Michael la sig ner i sängen.
- When will he get home again? frågade Katherine.
- In 24 hours, we need to get those painkillers out of his system. sa läkaren och vi alla gick ut. Jag gav Michael en sista puss innan jag vart tvungen att gå.
Joseph reste sig ur hörnet, och istället för att gå ut, så gick han fram till Michael. Jag var säker på att han skulle säga något dåligt.
- I'm happy you're fine my son... I love you. Sa han. Michael vart helt chockad. Det var första gången Joseph sa att han älskade Michael, på riktigt!
- Thank you Joseph... sa han bara.
- You're welcome Michael, and by the way son. You can call me dad if you want this week. sa Joseph och log nästan lite. Michael blev ännu mer chockad.
- Dad... sa Michael och fick tårar i ögonen. Han hade aldrig fått kalla Joseph det. Maneger, Joe, Joseph, co-worker and the-man-who-made-me-famous. Men aldrig pappa... Joseph rufsade om Michael i håret, sedan gick han ut ur rummet.
- Du Sandra... du kan också få kalla mig Dad den här veckan. sa pappa till mig och väntade på att jag skulle få tårar i ögonen.
- Hörru Pappa, det har jag väl alltid fått gjort? sa jag och kramade om honom.
Det var svårt att komma till bilen på grund av all folkmassa, dessutom kände de igen Jackson-familjen, så de försökte överfalla oss. De knäppte så mycket bilder att jag vart tvungen att hålla händerna för ansiktet för att inte bli blind. Jag såg ingenting när jag höll för ögonen, så jag råkade gå in i ett träd.
Pappa poserade jättegärna, han ställde sig och vickade på höfterna samtidigt som han putade med båda läppar och ölmage. Sedan rynkade han pannan och gjorde peace-tecken samtidigt som han stod på ett ben. Han var den som hoppade in i bilen sist.
- c'mon Rolf! Sa Latoya som satt närmast dörren.
- vänta... sa han och försökte låta engelsk samtidigt som han gav några poser som innehöll gubbleendet och vinglande med benen och armar åt alla håll. Till sist drog vi in honom i bilen.
- This is going to be in the newspapers tomorrow... suckade Latoya och sneglade lite halvsurt mot pappa. Han såg nöjd ut, sedan körde bilen iväg.
Från och med nu skulle jag vara Tjejen-som-på-något-vis-känner-Michael-Jackson-och-är-dotter-till-knäppgubben-och-som-gick-in-i-ett-träd-inför-paparazzis.skitkul...
--------------------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 45
Michael skulle ta av bandaget och se vad som hänt med hans stackars näsa. Så han gick in till badrummet, jag satt kvar på sängen och var fortfarande överlycklig att han vaknat upp. Snart skulle hela familjen vara här. Michael stängde dörren, jag satt och väntade. "Katherine gråter happy tears" skrev Mira i ett sms. Jag log åt det, sedan öppnades badrummsdörren. Michael kom ut, jag såg på honom. Hans näsa, var inte jätteförändrad. Men den var smalare, kortare och rakare.
- How do you think it look? frågade han. Jag log.
- It looks great! sa jag. Han fingrade lite på den.
- It hurts a lot... sa han och satte sig bredvid mig. Jag kramade om honom.
- You have no idea how worried i was! viskade jag i hans öra och kysste honom på kinden. Han kysste mig på munnen och log.
- I love you. sa han och sedan öppnades dörren. Jacksonfamiljen och min familj + Mira kom in i rummet. De alla ville krama om honom.
Och Mira hade rätt, Katherine grät happy tears.
- Michael! I'm glad att you are frisk! Your näsa are smaller också! sa pappa och han lät verkligen lycklig. Michael log mot pappa.
Vi alla samlades runt honom och såg hur näsan såg ut. Den passade honom. Joseph satt i andra sidan rummet och kollade på när allt hände.
- Does anyone have a pen? frågade Michael. Mira fiskade upp en ur hennes väska. En bläckpenna. Michael tog en av kuddarna och skrev på den.
"I feel fine. And I love you all from the bottom of my heart! Keep the faith, and my new album will be out soon. LOVE MJ" skrev han.
- But Michael, that's the hospitals pillow. sa Janet och såg när han reste sig upp och gick mot fönstret.
- I know.. i'll pay the hospital back, don't worry. Sa han, sedan öppnade han fönstret och kollade ut över folkmassorna. Vi hörde hur de skrek ännu högre.
- OH MY GOD HE'S RIGHT THERE!!!!! MICHAEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEL! skrek de för allt de var värda. Hade jag aldrig träffat Michael, men hade bott i USA hade jag förmodligen varit en av dem. Michael vinkade, och sedan kastade han ut kudden och såg på när de alla försökte få tag på den. Michael gjorde en slängkyss och sedan stängde han fönstret igen.
- It's increadible, I love them all so much! Sa Michael och log stort. En läkare kom in i rummet.
- Okay everybody out! Visit time is over! sa hon, hon såg sträng ut. Michael la sig ner i sängen.
- When will he get home again? frågade Katherine.
- In 24 hours, we need to get those painkillers out of his system. sa läkaren och vi alla gick ut. Jag gav Michael en sista puss innan jag vart tvungen att gå.
Joseph reste sig ur hörnet, och istället för att gå ut, så gick han fram till Michael. Jag var säker på att han skulle säga något dåligt.
- I'm happy you're fine my son... I love you. Sa han. Michael vart helt chockad. Det var första gången Joseph sa att han älskade Michael, på riktigt!
- Thank you Joseph... sa han bara.
- You're welcome Michael, and by the way son. You can call me dad if you want this week. sa Joseph och log nästan lite. Michael blev ännu mer chockad.
- Dad... sa Michael och fick tårar i ögonen. Han hade aldrig fått kalla Joseph det. Maneger, Joe, Joseph, co-worker and the-man-who-made-me-famous. Men aldrig pappa... Joseph rufsade om Michael i håret, sedan gick han ut ur rummet.
- Du Sandra... du kan också få kalla mig Dad den här veckan. sa pappa till mig och väntade på att jag skulle få tårar i ögonen.
- Hörru Pappa, det har jag väl alltid fått gjort? sa jag och kramade om honom.
Det var svårt att komma till bilen på grund av all folkmassa, dessutom kände de igen Jackson-familjen, så de försökte överfalla oss. De knäppte så mycket bilder att jag vart tvungen att hålla händerna för ansiktet för att inte bli blind. Jag såg ingenting när jag höll för ögonen, så jag råkade gå in i ett träd.
Pappa poserade jättegärna, han ställde sig och vickade på höfterna samtidigt som han putade med båda läppar och ölmage. Sedan rynkade han pannan och gjorde peace-tecken samtidigt som han stod på ett ben. Han var den som hoppade in i bilen sist.
- c'mon Rolf! Sa Latoya som satt närmast dörren.
- vänta... sa han och försökte låta engelsk samtidigt som han gav några poser som innehöll gubbleendet och vinglande med benen och armar åt alla håll. Till sist drog vi in honom i bilen.
- This is going to be in the newspapers tomorrow... suckade Latoya och sneglade lite halvsurt mot pappa. Han såg nöjd ut, sedan körde bilen iväg.
Från och med nu skulle jag vara Tjejen-som-på-något-vis-känner-Michael-Jackson-och-är-dotter-till-knäppgubben-och-som-gick-in-i-ett-träd-inför-paparazzis. skitkul...
--------------------------------------------------------------------------------------------
Lämna gärna en kommentar <3 För ni vet inte hur glada de gör mig. :)
Kommentarer
Postat av: Mrs.JacksonFreak
torkar bort en tår Naawww va fint kapitel!! OTROLIGT att joseph liksom vill bli kallad pappa veckan ut... det är säkert för att det är typ söndag kväll eller ngt ;D <3 Meeerrr!!!! :D
Postat av: Fanny
Är det bara en sån blogg som du skriver sagor i ??
Postat av: Fanny
Är det bara en sagoblogg??
Postat av: martina
älska micheal!!!!!! <3
PS. Skulle bli superglad om du tog dig tid 3 sekunder att rösta på mig som stockholms nästa stora artist! Nmr. 5 ”STOCKHOLM I MITT HJÄRTA – MARTINA AHLMARK” Länk → http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4310&artikel=5116039 ←
Här är även videon om du vill lyssna först: http://www.youtube.com/watch?v=dn1YdzjOBpw
Skulle bli oerhört tacksam! Ps. Länk i min blogg är ett alternativ! kram
Postat av: Sandra M.
Jätte fin.
Rip Michael.
Trackback
