The Girl is mine

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 42

- Sandra, there's something I have to tell you. Sa Michael efter en stund.

- Tell me. sa jag och såg oroligt på honom.

- I never told you what i was doing in Sweden... right? sa Michael. Jag försökte komma ihåg.

- Yes you did in fact, you told me you were sent to Sweden while your brothers were sent to Switzerland on tour.. svarade jag.

- well, i lied.. am i'm very sorry about that! sa han och petade lite i sanden. Jag förstod inte riktigt...

- Then, what were you doing in sweden? frågade jag.

- Quincy and i were there to convince a guy named Michael peters to help us with a music video for "Beat it". He was there on vacation. But after we were done, I missed my flight. And then, I didn't know were to go. I had no bodyguards and Quincy was on his way home. So all i could do was wait until my flight got here. So i decided i would go to a hotel, but i had no idea were the nearest hotel was at. So I was just starting to walk around in no direction, looking for someone to ask. And then... i found you.

Jag kollade på honom, nu var jag ännu mer förvirrad. Varför hade han ljugit när vi träffats första gången? Och han började ju inte ens med thriller föräns några veckor sedan?

- I started with "Thriller" two years ago. sa han, som om han läst mina tankar.

- No, you told me... började jag.

- I lied. And do you know why? Because I had no life before i met you exept for my work. I'm a workoholic, I never stop. And No one on this earth would ever want to hang out with someone who work constantly, has no life outside work and is just a few minutes from getting burnt out.

- If it's you, they would. Cause you're so sweet, and so nice, and so perfect. Sa jag och log varmt mot honom. Han log lite lätt tillbaka.

- I really thought all our work on thriller would pay off... I actually thought this was going to be the most selling album of all time for some reason.

- Michael, it might not be that bad, you haven't heard it yet! Michael reste sig upp och packade ihop filten.

- I have to go back to Encino, and work harder then no one has ever done before, we've already released singles, but this album can't be released until it's done!

Den kvällen åkte Michael hem igen, jag visste att jag inte kunde följa med. Han var tvungen att sitta med jobbet så mycket han kunde, och det var bättre om jag gav honom den tiden. Men det kändes bra att vi var sams. Jag ringde till Dan och förklarade att vi inte kunde vara tillsammans, och Michael förklarade för Tatum.

Men Michael och jag ringde till varandra varje kväll. Den första gången grät han. Han hade hört hur det lät, och det var hemskt. Jag försökte stödja honom.

Men efter ett par gånger så slutade han ringa, och han svarade inte när jag ringde. Jag försökte att ringa honom veckan ut, men inget svar alls.

Jag försökte tänka att "han ringer när han får tid". Sedan kom dagen då vi åkte hem. Jag var helt säker på att jag skulle få se Michael igen den dagen. Och därför var jag alldeles överlycklig. Mira och Marlon hade bestämt att de bara skulle vara vänner för övrigt. Det kändes tomt att åka flygplan utan Michael. Sist hade vi varit arga på varandra, men då hade han iallafall varit där. Jag kollade på min mobil för 4893 gången idag efter sms. Men stängde sedan av den innan vi lyfte.

Jag, Marlon och Mira spelade kort nästan hela resan. Jag försökte tänka på något annat än Michael.

Varför ringde han aldrig? Har hans telefon gått sönder? Då borde han ringa från en annan telefon! Han kanske hade glömt mitt nummer?

Vi möttes av en enorm folkmassa då vi landade. "WELCOME HOME" Stod det på skyltarna och de skrek. Vi skyndade oss in i en limosin som sedan körde oss till huset.

Jag hade fjärilar i magen. ÄNTLIGEN skulle jag få träffa honom igen! Vi hade varit i Florida i 3 veckor, även om det bara var bestämt 1 i början. Michael hade bara varit med de första dagarna. Sen dess hade han jobbat. Men som sagt, den sista veckan hade han inte ringt alls. Alla tog sina väskor ur bilen och tackade chaffören.

Sedan gick vi till huset, där Katherine låste upp dörren. Det var kallt här, det hade blivit höstväder. När vi kom in, så var alla rum släckta. Och allt såg alldeles orört ut.

Vi kollade runt. Hade Michael ens varit här? Jag gick in i Michaels rum. Han var inte där. Han kanske var på jobbet? Jag kollade runt, allt såg orört ut, utom garderoben som var halv öppen och sedan en låda som ramlat ner från ett bord. Jag hade alltid undrat vad som låg i den lådan... och nu visste jag. Massvis med sömntabletter...

Jag städade upp dem och la de i lådan. Han har väl inte haft problem med att somna? Kanske... när inte jag varit med? Eller så har han tagit dem i smyg?

Jag hörde hemtelefonen ringa och Katherine svarade nerifrån. Jag gick ner för att hämta min väska som jag inte burit med upp. Jag hörde Katherine kippa efter andan

i telefonluren medans jag gick förbi.

- Is he ok? What happend? Jag tog min väska och började gå upp för trappan. Katherine la på luren. Janet kom fram till henne.

- Who was it? frågade hon. Jag fortsatte gå.

- It was Quincy Jones. Michael is at the hospital.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- Sandra, there's something I have to tell you. Sa Michael efter en stund.

- Tell me. sa jag och såg oroligt på honom.

- I never told you what i was doing in Sweden... right? sa Michael. Jag försökte komma ihåg.

- Yes you did in fact, you told me you were sent to Sweden while your brothers were sent to Switzerland on tour.. svarade jag.

- well, i lied.. am i'm very sorry about that! sa han och petade lite i sanden. Jag förstod inte riktigt...

- Then, what were you doing in sweden? frågade jag.

- Quincy and i were there to convince a guy named Michael peters to help us with a music video for "Beat it". He was there on vacation. But after we were done, I missed my flight. And then, I didn't know were to go. I had no bodyguards and Quincy was on his way home. So all i could do was wait until my flight got here. So i decided i would go to a hotel, but i had no idea were the nearest hotel was at. So I was just starting to walk around in no direction, looking for someone to ask. And then... i found you.

Jag kollade på honom, nu var jag ännu mer förvirrad. Varför hade han ljugit när vi träffats första gången? Och han började ju inte ens med thriller föräns några veckor sedan?

- I started with "Thriller" two years ago. sa han, som om han läst mina tankar.

- No, you told me... började jag.

- I lied. And do you know why? Because I had no life before i met you exept for my work. I'm a workoholic, I never stop. And No one on this earth would ever want to hang out with someone who work constantly, has no life outside work and is just a few minutes from getting burnt out.

- If it's you, they would. Cause you're so sweet, and so nice, and so perfect. Sa jag och log varmt mot honom. Han log lite lätt tillbaka.

- I really thought all our work on thriller would pay off... I actually thought this was going to be the most selling album of all time for some reason.

- Michael, it might not be that bad, you haven't heard it yet! Michael reste sig upp och packade ihop filten.

- I have to go back to Encino, and work harder then no one has ever done before, we've already released singles, but this album can't be released until it's done!

Den kvällen åkte Michael hem igen, jag visste att jag inte kunde följa med. Han var tvungen att sitta med jobbet så mycket han kunde, och det var bättre om jag gav honom den tiden. Men det kändes bra att vi var sams. Jag ringde till Dan och förklarade att vi inte kunde vara tillsammans, och Michael förklarade för Tatum.

Men Michael och jag ringde till varandra varje kväll. Den första gången grät han. Han hade hört hur det lät, och det var hemskt. Jag försökte stödja honom.

Men efter ett par gånger så slutade han ringa, och han svarade inte när jag ringde. Jag försökte att ringa honom veckan ut, men inget svar alls.

Jag försökte tänka att "han ringer när han får tid". Sedan kom dagen då vi åkte hem. Jag var helt säker på att jag skulle få se Michael igen den dagen. Och därför var jag alldeles överlycklig. Mira och Marlon hade bestämt att de bara skulle vara vänner för övrigt. Det kändes tomt att åka flygplan utan Michael. Sist hade vi varit arga på varandra, men då hade han iallafall varit där. Jag kollade på min mobil för 4893 gången idag efter sms. Men stängde sedan av den innan vi lyfte.

Jag, Marlon och Mira spelade kort nästan hela resan. Jag försökte tänka på något annat än Michael.

Varför ringde han aldrig? Har hans telefon gått sönder? Då borde han ringa från en annan telefon! Han kanske hade glömt mitt nummer?

Vi möttes av en enorm folkmassa då vi landade. "WELCOME HOME" Stod det på skyltarna och de skrek. Vi skyndade oss in i en limosin som sedan körde oss till huset.

Jag hade fjärilar i magen. ÄNTLIGEN skulle jag få träffa honom igen! Vi hade varit i Florida i 3 veckor, även om det bara var bestämt 1 i början. Michael hade bara varit med de första dagarna. Sen dess hade han jobbat. Men som sagt, den sista veckan hade han inte ringt alls. Alla tog sina väskor ur bilen och tackade chaffören.

Sedan gick vi till huset, där Katherine låste upp dörren. Det var kallt här, det hade blivit höstväder. När vi kom in, så var alla rum släckta. Och allt såg alldeles orört ut.

Vi kollade runt. Hade Michael ens varit här? Jag gick in i Michaels rum. Han var inte där. Han kanske var på jobbet? Jag kollade runt, allt såg orört ut, utom garderoben som var halv öppen och sedan en låda som ramlat ner från ett bord. Jag hade alltid undrat vad som låg i den lådan... och nu visste jag. Massvis med sömntabletter...

Jag städade upp dem och la de i lådan. Han har väl inte haft problem med att somna? Kanske... när inte jag varit med? Eller så har han tagit dem i smyg?

Jag hörde hemtelefonen ringa och Katherine svarade nerifrån. Jag gick ner för att hämta min väska som jag inte burit med upp. Jag hörde Katherine kippa efter andan

i telefonluren medans jag gick förbi.

- Is he ok? What happend? Jag tog min väska och började gå upp för trappan. Katherine la på luren. Janet kom fram till henne.

- Who was it? frågade hon. Jag fortsatte gå.

- It was Quincy Jones. Michael is at the hospital.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------