The Girl is mine

----------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 51

*en vecka senare i Michael's perspektiv:*

Vi var där allt hade börjat, vid hennes gamla skola. Sandra och jag var tillbaka på Svensk mark för att hälsa på. Vi satt på bänken där vi först träffats.

- This feels strange... sa jag och såg på henne. Det kändes som att de gått år sedan vi var här. Hon nickade instämmande.

- Remember when i told you i was Michael Jackson? Sa jag och flinade.

- Yeah... it was kind of chocking when i first heard it. Sa hon och log mot mig. När hon log, kunde jag inte hjälpa att le själv.

- Michael, what do you want for christmas? frågade hon mig. jag bet mig i innerkinden.

- I don't celebrate it... svarade jag.

- What? Why not? frågade hon och såg förvånat på mig.

- I grew up as a Jehovas wittness, remember? svarade jag.

- Yeah, but you're not a Jehovas anymore, and you do believe in Jesus.. sa hon.

- I do, very much. But it would feel like a betrayal to where i come from. svarade jag. Hon nickade förstående.

- I see... but please just think about it? I wouldn't feel like a christmas without you. Sa hon.

- Ok, i'll think about it.

Vi satt runt köksbordet med hennes föräldrar och åt.

- Michael, I have alltid undrat, what smakar Kentucky fried chicken like? Frågade Rolf.

- Pretty much like Fried chicken... svarade jag och log.

- What a dream! Sa Rolf och drömde sig bort.

- Michael, i bought your album "Thriller", and it was really good! I could tell you've worked hard on it. Sa Sandras mamma.

- Thank you so much, It did took a while to produce it, but it was worth the time. Sa jag och log.

Sandra tog tag i min hand.

- Thank you for dinner... sa hon mot sin mamma och reste sig upp.

- Thank you! sa jag och sen gick vi in till Sandras rum. Det var städat och hennes säng var bäddad.

- It feels so small. Sa hon och kollade runt i sitt rum. Jag tyckte det såg ut att vara i samma storlek som när vi lämnat det för lite mer än ett halvår sedan.

Jag kollade runt på alla bilder som satt på väggarna, de som var på mig. Hon hade verkligen varit ett fan, det kanske hon fortfarande var.

- Are you still a fan? frågade jag och satte mig på hennes bäddade säng. Hon satte sig bredvid mig.

- Of course i am! But now, when i look at you, i see you more as my boyfriend, the love of my life. Sa hon och log varmt. Jag kunde inte hjälpa att le jag med.

"Boyfriend" tänkte jag. "I won't be your boyfriend for long" tänkte jag. Vi hörde hur det knackade på dörren, och Sandras mamma gick och öppnade. Rolf satt säkert och drömde om KFC fortfarande.

- Hej Mira! Ja de är hemma! Sandra! Michael! hörde vi henne säga. Vi både ställde oss upp och gick ut i hallen.

- Heeeeej tjejen! Sa Sandra och kramade om Mira.

- Heeej! Do you guys want to go skate with me and my boyfriend? sa hon och höll upp ett par skridskor. Herregud, det här KAN inte sluta bra. Jag hade aldrig åkt skridskor. Men det kunde ändå bli kul, och jag hade ju Sandra med mig. Hon såg på mig, och jag nickade.

- Sure! Svarade hon. Jag fick låna Rolfs gamla skridskor och hon tog sina egna. Men sedan, när vi skulle gå. Så sa jag åt henne att jag skulle leta efter min mössa, och att hon kunde börja gå i förväg med Mira. Egentligen låg mössan i min jacka. Hon sa att hon tänkte vänta utanför på mig. Så hon satte sig på trappen. Hon stängde ytterdörren för att det inte skulle bli kallt inomhus. Jag gick in i köket, där Sandra's mamma plockade ihop och Rolf satt och åt en bulle och läste tidningen.

- Listen.. there's something i need to tell you guys. Sa jag, de båda kollade upp mot mig.

- Something i need to ask you... fortsatte jag nervöst. Jag stoppade händerna i fickorna.

- What is it? Sa Sandras mamma vänligt.

- You can säga vad you want. Sa Rolf.

- Ok... sa jag och skulle fråga frågan. "Here we go" tänkte jag.

- I'm going to propose to your daughter Sandra, and i just wanted to get your permission. Sa jag och de båda kollade chockat på mig. Sandras mamma tappade diskborsten och Rolf tappade sin bulle. Rolf reste sig upp och de båda gick närmare mig.

- Jaaa såklart! Sa han och torkade en tår.

- Of course! We're so happy for you! Sa Sandras mamma och de båda kramade om mig.

- Thank god. Sa jag lyckligt.

- Your welcome! Sa då Rolf. Jag log mot honom. Sedan gick jag och tog på mig ytterkläderna och gick ut till Sandra.

- It took a while... sa hon och tog min hand.

- I know, but i found it. Svarade jag, och drog fram mössan ur jackfickan.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------------------------------------------

Vi var där allt hade börjat, vid hennes gamla skola. Sandra och jag var tillbaka på Svensk mark för att hälsa på. Vi satt på bänken där vi först träffats.

- This feels strange... sa jag och såg på henne. Det kändes som att de gått år sedan vi var här. Hon nickade instämmande.

- Remember when i told you i was Michael Jackson? Sa jag och flinade.

- Yeah... it was kind of chocking when i first heard it. Sa hon och log mot mig. När hon log, kunde jag inte hjälpa att le själv.

- Michael, what do you want for christmas? frågade hon mig. jag bet mig i innerkinden.

- I don't celebrate it... svarade jag.

- What? Why not? frågade hon och såg förvånat på mig.

- I grew up as a Jehovas wittness, remember? svarade jag.

- Yeah, but you're not a Jehovas anymore, and you do believe in Jesus.. sa hon.

- I do, very much. But it would feel like a betrayal to where i come from. svarade jag. Hon nickade förstående.

- I see... but please just think about it? I wouldn't feel like a christmas without you. Sa hon.

- Ok, i'll think about it.

Vi satt runt köksbordet med hennes föräldrar och åt.

- Michael, I have alltid undrat, what smakar Kentucky fried chicken like? Frågade Rolf.

- Pretty much like Fried chicken... svarade jag och log.

- What a dream! Sa Rolf och drömde sig bort.

- Michael, i bought your album "Thriller", and it was really good! I could tell you've worked hard on it. Sa Sandras mamma.

- Thank you so much, It did took a while to produce it, but it was worth the time. Sa jag och log.

Sandra tog tag i min hand.

- Thank you for dinner... sa hon mot sin mamma och reste sig upp.

- Thank you! sa jag och sen gick vi in till Sandras rum. Det var städat och hennes säng var bäddad.

- It feels so small. Sa hon och kollade runt i sitt rum. Jag tyckte det såg ut att vara i samma storlek som när vi lämnat det för lite mer än ett halvår sedan.

Jag kollade runt på alla bilder som satt på väggarna, de som var på mig. Hon hade verkligen varit ett fan, det kanske hon fortfarande var.

- Are you still a fan? frågade jag och satte mig på hennes bäddade säng. Hon satte sig bredvid mig.

- Of course i am! But now, when i look at you, i see you more as my boyfriend, the love of my life. Sa hon och log varmt. Jag kunde inte hjälpa att le jag med.

"Boyfriend" tänkte jag. "I won't be your boyfriend for long" tänkte jag. Vi hörde hur det knackade på dörren, och Sandras mamma gick och öppnade. Rolf satt säkert och drömde om KFC fortfarande.

- Hej Mira! Ja de är hemma! Sandra! Michael! hörde vi henne säga. Vi både ställde oss upp och gick ut i hallen.

- Heeeeej tjejen! Sa Sandra och kramade om Mira.

- Heeej! Do you guys want to go skate with me and my boyfriend? sa hon och höll upp ett par skridskor. Herregud, det här KAN inte sluta bra. Jag hade aldrig åkt skridskor. Men det kunde ändå bli kul, och jag hade ju Sandra med mig. Hon såg på mig, och jag nickade.

- Sure! Svarade hon. Jag fick låna Rolfs gamla skridskor och hon tog sina egna. Men sedan, när vi skulle gå. Så sa jag åt henne att jag skulle leta efter min mössa, och att hon kunde börja gå i förväg med Mira. Egentligen låg mössan i min jacka. Hon sa att hon tänkte vänta utanför på mig. Så hon satte sig på trappen. Hon stängde ytterdörren för att det inte skulle bli kallt inomhus. Jag gick in i köket, där Sandra's mamma plockade ihop och Rolf satt och åt en bulle och läste tidningen.

- Listen.. there's something i need to tell you guys. Sa jag, de båda kollade upp mot mig.

- Something i need to ask you... fortsatte jag nervöst. Jag stoppade händerna i fickorna.

- What is it? Sa Sandras mamma vänligt.

- You can säga vad you want. Sa Rolf.

- Ok... sa jag och skulle fråga frågan. "Here we go" tänkte jag.

- I'm going to propose to your daughter Sandra, and i just wanted to get your permission. Sa jag och de båda kollade chockat på mig. Sandras mamma tappade diskborsten och Rolf tappade sin bulle. Rolf reste sig upp och de båda gick närmare mig.

- Jaaa såklart! Sa han och torkade en tår.

- Of course! We're so happy for you! Sa Sandras mamma och de båda kramade om mig.

- Thank god. Sa jag lyckligt.

- Your welcome! Sa då Rolf. Jag log mot honom. Sedan gick jag och tog på mig ytterkläderna och gick ut till Sandra.

- It took a while... sa hon och tog min hand.

- I know, but i found it. Svarade jag, och drog fram mössan ur jackfickan.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------