Kapitel 74
Kapitel 74
-”Kolla Mira!” Sa jag högt och pekade på colaburken jag ställt på den kulle som var min mage.
-”Du förvandlas mer och mer till din pappa” Svarade hon och log. Hon tog colaburken och drack upp det sista. Vi bytte kanal på tv:n eftersom programmet vi kollat på tog slut. Plötsligt dök det upp en väldigt speciell reklam.
-”På lördag, firar Motown bolaget 25 år. Och det kommer de göra med stora artister som: Lionel Richie, Marvin Gaye, Stevie Wonder, The miracles, Junior Walker, Diana Ross och the Supremes, The temptetions, The Jacksons och Michael Jackson. Missa inte detta legendariska…” Tv:n stängdes av.
JAG stängde av tv:n och kollade bort ifrån Mira som satt och kollade på mig.
-”Sandra, det är okej…” Började hon.
-”Okej? Jag sitter här med ett barn i magen, och jag vill inte se barnets pappa, alls. Och jag vet inte om jag någonsin kommer kunna se honom på samma vis igen som jag såg förut. Jag vet inte om allt kommer lösa sig. Det är som att jag läser en bok, jag vet inte hur det kommer sluta och jag vet inte om jag vill läsa den delen. Ifall det inte slutar bra… ifall allt slutar dåligt. Jag vill ta en paus ifrån boken, men det går inte. För det här barnet och den här ringen på mitt finger gör att jag måste fortsätta vare sig jag vill eller inte.” Berättade jag och hormonerna drog igång. Tårar rann.
Mira kramade om mig och försökte lugna ner mig.
-”Det har snart gått en tredjedel av graviteten. Jag saknar honom men vill inte träffa honom.”
-”Har han försökt ringt dig?” Frågade hon. Jag släppte taget om henne och såg ner i golvet.
-”Inte ens en enda gång.” Sa jag, lågt som en viskning. Hon såg förvånat på mig.
Michael:
Michael stod med sin glitterjacka på och bet nervöst på sin underläpp.
Han hade bett sina bröder få gå ut i hallen och få lite luft, och han hade bett en som jobbar med honom att springa och köpa en låg filthatt, och sedan ge honom hatten medan han talar med publiken. Plötsligt kom hon, han visste att de behövde tala, och nu kom hon emot honom.
-”Michael, I know you hate me… but we can’t show the audience what happened. Just, act happy and no one will know. The press knows you hate me, but if you smile and walk up to me at the end, and we hug and seem fine, I think they will think differently.” Sa hon.
Michael nickade lågt och slickade sig om läpparna.
-”I need to…” började han säga och försökte sedan gå iväg. Diana stoppade honom.
-”How much did I mess things up?” Frågade hon försiktigt. Han såg henne i ögonen och gick sedan därifrån utan att säga ett ord. Quincy Jones dök upp bakom henne plötsligt.
-”The guy can’t sleep without her. He left Neverland to stay with his mother because if he’s left alone he doesn’t eat anything but sleeping pills. Sandra’s gone to Sweden and they haven’t spoken since she left. He’s not even calling her because he wouldn’t be able to take it if she was still upset. What do you think Diana?” Sa han och suckade. Diana såg på honom förvånat.
Michael satt i logen med sina bröder runt sig. Han såg på sig själv i spegeln. Allt han hörde var hans pappas röst i hans huvud som sa att han inte fick svika publiken i alla fall. Plötsligt ringde hans mobil.
Sandra:
-”Michael.” Hördes en ganska svag röst i andra änden. Jag försökte andas tyst.
-”Hey…” Sa jag och kände mig tom på ord. Allt var bortblåst och jag satt tyst.
-”Sandra, is that you?” Svarade han. Vad skulle jag säga nu?
-”No.” Sa jag, och ville lägga på. Men jag kunde inte röra mig.
-”I mean, maybe. You haven’t called me.” Fortsatte jag.
-”I.. I thought I needed to give you some time. I miss you.”
Hans ord var som slag emot mig, och jag kunde inte längre andas.
-”I’m, falling apart without you. And if there’s anything I can do to make you and the baby come back, I’ll do it in a heartbeat…” Sa han och jag kunde bara inte svara. Tystnad…
-“I’m going on stage in like half an hour. Will you atleast wish me good luck?” Frågade han.
-”Make the best performance you’ve ever made yet.”
-”I promise.” Svarade han och jag bara visste att han log.
-”I miss you too.” Svarade jag och log lite lätt.
-”Will you be back soon?” Frågade han. Jag satt tyst ett tag till och försökte fundera.
-”Good luck with the performance Michael.” Svarade jag, sedan la jag på.
-”Kolla Mira!” Sa jag högt och pekade på colaburken jag ställt på den kulle som var min mage.
-”Du förvandlas mer och mer till din pappa” Svarade hon och log. Hon tog colaburken och drack upp det sista. Vi bytte kanal på tv:n eftersom programmet vi kollat på tog slut. Plötsligt dök det upp en väldigt speciell reklam.
-”På lördag, firar Motown bolaget 25 år. Och det kommer de göra med stora artister som: Lionel Richie, Marvin Gaye, Stevie Wonder, The miracles, Junior Walker, Diana Ross och the Supremes, The temptetions, The Jacksons och Michael Jackson. Missa inte detta legendariska…” Tv:n stängdes av.
JAG stängde av tv:n och kollade bort ifrån Mira som satt och kollade på mig.
-”Sandra, det är okej…” Började hon.
-”Okej? Jag sitter här med ett barn i magen, och jag vill inte se barnets pappa, alls. Och jag vet inte om jag någonsin kommer kunna se honom på samma vis igen som jag såg förut. Jag vet inte om allt kommer lösa sig. Det är som att jag läser en bok, jag vet inte hur det kommer sluta och jag vet inte om jag vill läsa den delen. Ifall det inte slutar bra… ifall allt slutar dåligt. Jag vill ta en paus ifrån boken, men det går inte. För det här barnet och den här ringen på mitt finger gör att jag måste fortsätta vare sig jag vill eller inte.” Berättade jag och hormonerna drog igång. Tårar rann.
Mira kramade om mig och försökte lugna ner mig.
-”Det har snart gått en tredjedel av graviteten. Jag saknar honom men vill inte träffa honom.”
-”Har han försökt ringt dig?” Frågade hon. Jag släppte taget om henne och såg ner i golvet.
-”Inte ens en enda gång.” Sa jag, lågt som en viskning. Hon såg förvånat på mig.
Michael:
Michael stod med sin glitterjacka på och bet nervöst på sin underläpp.
Han hade bett sina bröder få gå ut i hallen och få lite luft, och han hade bett en som jobbar med honom att springa och köpa en låg filthatt, och sedan ge honom hatten medan han talar med publiken. Plötsligt kom hon, han visste att de behövde tala, och nu kom hon emot honom.
-”Michael, I know you hate me… but we can’t show the audience what happened. Just, act happy and no one will know. The press knows you hate me, but if you smile and walk up to me at the end, and we hug and seem fine, I think they will think differently.” Sa hon.
Michael nickade lågt och slickade sig om läpparna.
-”I need to…” började han säga och försökte sedan gå iväg. Diana stoppade honom.
-”How much did I mess things up?” Frågade hon försiktigt. Han såg henne i ögonen och gick sedan därifrån utan att säga ett ord. Quincy Jones dök upp bakom henne plötsligt.
-”The guy can’t sleep without her. He left Neverland to stay with his mother because if he’s left alone he doesn’t eat anything but sleeping pills. Sandra’s gone to Sweden and they haven’t spoken since she left. He’s not even calling her because he wouldn’t be able to take it if she was still upset. What do you think Diana?” Sa han och suckade. Diana såg på honom förvånat.
Michael satt i logen med sina bröder runt sig. Han såg på sig själv i spegeln. Allt han hörde var hans pappas röst i hans huvud som sa att han inte fick svika publiken i alla fall. Plötsligt ringde hans mobil.
Sandra:
-”Michael.” Hördes en ganska svag röst i andra änden. Jag försökte andas tyst.
-”Hey…” Sa jag och kände mig tom på ord. Allt var bortblåst och jag satt tyst.
-”Sandra, is that you?” Svarade han. Vad skulle jag säga nu?
-”No.” Sa jag, och ville lägga på. Men jag kunde inte röra mig.
-”I mean, maybe. You haven’t called me.” Fortsatte jag.
-”I.. I thought I needed to give you some time. I miss you.”
Hans ord var som slag emot mig, och jag kunde inte längre andas.
-”I’m, falling apart without you. And if there’s anything I can do to make you and the baby come back, I’ll do it in a heartbeat…” Sa han och jag kunde bara inte svara. Tystnad…
-“I’m going on stage in like half an hour. Will you atleast wish me good luck?” Frågade han.
-”Make the best performance you’ve ever made yet.”
-”I promise.” Svarade han och jag bara visste att han log.
-”I miss you too.” Svarade jag och log lite lätt.
-”Will you be back soon?” Frågade han. Jag satt tyst ett tag till och försökte fundera.
-”Good luck with the performance Michael.” Svarade jag, sedan la jag på.
------------------------------------------------------------------------
glöm inte Kommentera :D
Kapitel 73
Här kommer kapitel 73 :D
----------------------------------
Kaptitel 73.
Michael's perspektiv:
Jag väntade fortfarande på reaktion. Jag tog av mig mina solglasögon och satte dem i ena byxfickan.
-"I feel really bad, I don't know what happened. I didn't mean to..." Sa jag lugnt och satte mig på huk framför henne. Hon stirrade tomt framför sig.
Jag la en hand på hennes ben.
-"Are you ok?" Frågade jag försiktigt.
-"Don't touch me." Viskade hon, nästan ohörbart. Jag tog bort handen och reste på mig igen.
-"Please, talk to me." Sa jag nervöst och försökte att inte gråta. Jag tog hennes hand och höll den i mina.
-"Take your hands away from me, and never touch me again. Never." Sa hon och såg upp mot mig. Hon grät. Hon reste på sig.
-"I'm sorry! It was a mistake, I wasn't suppossed to do it and I feel awful!" Sa jag och försöke hitta de rätta orden.
-"Here we are, expecting our first child... and you f'ck with another woman. So that's what you've been doing while working late. Screwing over with Diana. It's all so clear now." Sa hon och låste upp dörren, hon började gå iväg. Jag småsprang efter. Varför hittar man aldrig de rätta orden i de rätta tillfällena?
-"I'm sorry! It was a long time ago and it only happened once!"
Jag tog tag i hennes axlar för att försöka stanna henne.
-"I told you, DON'T TOUCH ME! Your dirty hands have been on HER body. Leave me alone and let me think for god sake." Sa hon och drog sig undan. Hon småsprang upp för trappan, och jag sprang efter. Hon gick sedan med raska steg emot dörren, jag gick efter.
-"Please! We need to talk about this, together. I'll let you think and I just want to make everything alright."
-"YOU CHEATED. You CHEATED on me, with DIANA! Tatum is crazy so I could have believed if she tricked you into something, but DIANA!" Skrek hon igenom salen. Tatum tänkte säga något, men blev stoppad av John. Alla runt omkring såg på oss.
-"It's not what you think people..." Sa jag.
-"What are you talking about? It's exacly what they think! We're married, expecting a baby and you fool around with Diana ross!"
-"Awww... are you expecting a baby?" Tjöt en lycklig tant, men höll tyst när alla såg på henne.
-"Please, can't we talk about this alone? You're creating headlines." Sa jag och försökte lugna ner henne. Hon tog en kalkon ifrån ett bord och kastade på mig, och efteråt kom ett vinglas som jag lyckades undervika att få i huvudet. Hon sprang ut ifrån resturangen, jag gick efter. Samtidigt som hon desperat ropade efter taxi så gjorde jag ett nytt försök att ta tag i hennes arm.
-"Look, you can hit me, hate me, throw things at me, say bad things to me and say whatever about me to the press, I'm still going to love YOU. And only YOU. I didn't mean to do it! I got drunk! I regret everything that happened that night, every part. But I can't take it back."
-"You're a grown man. You make your own decisions. And if you think I will just leave it alone and ignore it just because you 'didnt mean to do it', then you're wrong. If you did what you did unconsius, then maybe that's what you wanted inside."
-"No! I don't want Diana. C'mon that's riddicilous. I know we'll work through this, even though you just told everyone in there I cheated with Diana and that you're pregnant." Hon såg mig i ögonen och brast sedan ut i tårar. Vi satte oss på trottoaren och jag höll henne i mina armar, även om hon inte ville det.
-"It's going to be ok." Viskade jag. Hon drog sig undan och skakade på huvudet.
-"No, it's not going to be ok. Things like this, they don't just solve. How am I going to get the picture out of my head? How am I going to look you in the eyes without thinking about her? How am I going to kiss you without thinking how you kissed her? They don't work out."
-"I'm sorry. No one feels more awful about this than me. But you will get over it, I will too. We always work out.... right?"
Vi satt tyst och kollade ut över gatan, och jag kände att det här hade hänt förut. En annan gång då vi bråkat. Bilar körde förbi. Vi satt tysta ett tag.
-"I'm moving out for a couple of weeks. Back with my parents. I need to be away from you for a while."
-"No, you can't do that. If you're away we won't be able to solve this the right way and..."
-"Don't worry, I'll be back before the baby is born. I promise. I just need to... be away from you."
-"I don't think that's fair. I want to be there when it's kicking and developing." Sa jag, och hoppades att hon skulle ändra sig.
-"You wouldn't be anyway. You work all the time. I need some time to think about this. And I don't want the baby to hear us fighting when it has gotten ears inside of there." Sa hon, och höll sedan upp en hand och ropade "taxi." En taxi som åkte nära kom och hon hoppade in.
-"I'll pack my bags before you get home." Sa hon innan hon stängde dörren. Sedan så åkte den iväg. Själv satt jag på trottoaren.
Hon hade rätt... och hon fick flytta hem till Sverige om hon ville för ett tag, om de skulle få henne att må bättre. Jag satte på mig solglasögonen igen och rev en hand igenom mitt hår. Jag kunde bara dö där, på trottaren. Jag var själv, och hela världen skulle få veta varför jag var själv.
-"Smelly... I'll help you spread that it was just a rumor that you cheated with Diana, even though what you did was not ok." Sa Quincy, som plötsligt satt bredvid mig. Jag hade i alla fall honom.
-"Thank you." Svarade jag svagt, med tårar rinnandes ner för mina kinder.
-"She's moving, she hates me." Viskade jag.
-"She'll be back. And you're having a kid. You just need to give her some time." Svarade han och log mot mig. Jag försökte le tillbaka. Solglasögonen blev immiga ifrån mina tårar och jag hade ingen röst att säga något mer med. Tänk om allt inte skulle bli okej? Tänk om vårat barn skulle få bo i Sverige, utan att ha mig nära, att hon fick full vårdnad och att jag sedan aldrig mer fick träffa dem?
-"I hate myself." Viskade jag. Utan att Quincy hörde. Jag glömde fråga varför han bjudit med Tatum.
-----------------------------------------------------
Glöm inte kommentera :)
-----------------------------------------------------
Glöm inte kommentera :)
Kapitel 72
Kapitel 72.
Michael's Perspektiv:
Det hade gått en vecka, och jag var inte säker på vad Sandra höll på med. Hon var tyst, kollade alltid på mig misstänksamt och ställde frågor.
Hon var mig på spåren... och jag visste att jag var tvungen att berätta. Om hon tog reda på vad som hänt själv så skulle det bara bli värre.
Jag jobbade, som vanligt, men det var mest inför turnén just nu. Mina skuldkänslor höll på att döda mig innifrån, och de varken lät mig sova eller skratta. Men jag grät inte heller. Jag gick runt, med samma min, försökte bete mig proffisionellt, och tog sömnpiller för att inte ligga vaken hela nätter.
Jag hade skrivit förslag på hur jag skulle berätta på små lappar och gick runt och försökte välja vilket som lät bäst. Inget passande. Det fanns inget man säger i en sån situation. Man kan inte få det att låta bra. Man kan inte göra det mindre skonsamt. Det är bara att säga som det är och vänta på reaktion.
Jag hoppas hon inte tänkt slå mig.
-"I love you." Sa jag och ställde mig bakom henne, hon såg på mig igenom spegeln som hon stod inför. Hon höll på att sätta upp sitt hår.
-"Great, now make yourself ready. We're leaving in a few minutes." Påminde hon mig och tog bort mina händer. Jag gick därifrån.
Vi skulle äta middag med Quincy Jones, hans fru och ett annat par. Jag gick och tog på mig kläderna jag skulle ha och tog på mig mina solglasögon.
Klar stod jag sedan vid ytterdörren och såg hur Sandra tog sin handväska och gick emot mig. Hon hade en svart klänning, rött läppstift, klackar och uppsatt hår med några hårslingor längs hennes kindben. Jag log smått emot henne, med tanken i huvudet att jag inte förtjänade henne.
Hon log mot mig tillbaka och jag öppnade ytterdörren. Hon tog sin jacka och vi gick ut till bilen.
-"Are you nervous?" Frågade jag.
-"No, should I be nervous?" Frågade hon tillbaka med ett leende. Jag ryckte på axlarna och log tillbaka.
-"You've met Quincy before, and I'm sure the other ones are really nice too."
-"Do you know what their names are?" Frågade hon.
-"The guy is a tennis player named John McEnroe. We're meeting them because they're friends with Quincy and John also do commercial and might help us let the whole world know we're doing this tour."
-"mhm." Sa hon och kollade ut igenom fönstret. Hon lyssnade inte ens vad jag sa. Jag kollade ut igenom mitt fönster och väntade på att vi skulle komma fram. Bilresan kändes som om den varade alldeles för länge.
-"Hi, I'm John McEnroe. My woman is in the lady's room, she'll be right here." Hälsade John. Jag sa mitt namn. Sandra hälsade också med ett leende. Quincy kramade mig och hans fru log vänligt och tog i hand. Plötsligt kom John's flickvän fram till oss.
-"Tatum?!" Utbrast jag samtidigt som Sandra.
-"Hello Michael." Hälsade Tatum O' Neal och log. Om jag inte burit solglasögon hade jag gett Quincy den blicken han förtjänade. Hur hade han tänkt nu?
-"This is our table." Sa Quincy's fru och vi gick bort till ett stort bord och satte oss. Sandra mumlade något på svenska. Hennes föräldrar skulle komma nästa helg tydligen, eftersom Rolf fick något på sitt jobb och därför inte kunde åka den här helgen.
-"Tatum, om du rör min man ska jag döda dig." Sa Sandra och log mot Tatum. Jag förstod att det var något elakt, men det gjorde inte Tatum.
-"Thank you, I'm so glad you seem to be over what... happened..." Log Tatum tillbaka. Vi tog upp menyerna och började läsa i dem.
Middagen pågick och vi alla pratade och hade ganska trevligt, Tatum satt nästan med sina ben i mitt knä under bordet, men annars var det helt okej.
Sandra höll i min hand, och såg på mig med ett leende lite då och då. Vi delade efterätt, och åter igen kände jag att jag inte förtjänade henne.
-"Michael, I'm so much better at kissing now. You have no idea, right baby?" Sa plötsligt Tatum och log mot John. John tuggade med öppen mun och svarade att hon hade rätt.
-"Just, try me. Just a kiss on the cheek, you'll notice." Sa hon och sträckte sig över bordet.
-"I don't think we should..." Sa jag och backade undan.
-"Oh comon, we're just friends." Sa hon och låg på bordet. Hon gav mig en kyss på kinden och sedan en på munnen. Jag reste på mig hastigt.
-"I need to use the bathroom." Sa jag, för att komma bort ifrån situationen. Jag släppte Sandra's hand och gick därifrån för att komma till herrarnas.
Plötsligt tog någon tag i mig, när jag stod i kön till toaletterna, våningen under vårat bord.
-"Seriously Michael?" Sa Sandra, jag vände mig om och mötte henne. Hon la sina händer på sina höfter.
-"I can tell you wanted to kiss her, and just because I was there..."
-"Are you out of your mind? No! I'm done with her. She's cra..."
-"Michael, I know you! You got so uncomfortable because you wanted her to do it, but I was there..."
-"No! I promise! I would never want that. I don't like her at all. I had no idea she was going to be he..."
-"STOP INTERUPTING ME!"
Jag stannade upp. En gubbe gick förbi i korridoren och såg på oss. Sandra öppnade dörren till toaletten efter att en kille gått ut därifrån, och knuffade in mig och låste dörren.
-"Listen. You set me up on this. This was your change meeting her, I'm sick of you hiding things for me." Suckade hon och satte sig på toalettlocket.
-"Please..." Började jag... men blev avbruten igen.
-"Why aren't you honest with me Michael? Why won't you tell me things? Like... that thing with Diana?" Sa hon. Jag stelnade till.
-"What... thing?" Frågade jag. Visste hon? Skulle jag dö? Skulle hon mörda mig, här, på en toalett?"
-"I know you guys fought over something. You could have come to me right away, we could talk about it and you could tell me what happened..."
-"Sandra, we didn't really fought..."
-"We could have talked and I could make you feel better. I want you to be honest with me. I'm honest with you, you know."
-"It wasn't just a fight." Avbröt jag. Hon såg förvirrad ut.
-"Yes, I'm mad at her. Sandra, there's something I need to tell you" Sa jag och kollade emot väggen. Här kom det.
-"She was helping me with... some work, and I kind of got drunk." Började jag.
Hon satte en hand framför sin mun och andades in ett andetag. Tårar formades i hennes ögon.
-"Did you kiss her?" Viskade hon fram. Hur skulle jag nu berätta resten?
-"I... I.... I slept with her."
-----------------------------------
Kommentera. :)
Kommentera. :)
