The Girl is mine

Kapitel 74
-”Kolla Mira!” Sa jag högt och pekade på colaburken jag ställt på den kulle som var min mage.
-”Du förvandlas mer och mer till din pappa” Svarade hon och log. Hon tog colaburken och drack upp det sista. Vi bytte kanal på tv:n eftersom programmet vi kollat på tog slut. Plötsligt dök det upp en väldigt speciell reklam.
-”På lördag, firar Motown bolaget 25 år. Och det kommer de göra med stora artister som: Lionel Richie, Marvin Gaye, Stevie Wonder, The miracles, Junior Walker, Diana Ross och the Supremes, The temptetions, The Jacksons och Michael Jackson. Missa inte detta legendariska…” Tv:n stängdes av.
JAG stängde av tv:n och kollade bort ifrån Mira som satt och kollade på mig.
-”Sandra, det är okej…” Började hon.
-”Okej? Jag sitter här med ett barn i magen, och jag vill inte se barnets pappa, alls. Och jag vet inte om jag någonsin kommer kunna se honom på samma vis igen som jag såg förut. Jag vet inte om allt kommer lösa sig. Det är som att jag läser en bok, jag vet inte hur det kommer sluta och jag vet inte om jag vill läsa den delen. Ifall det inte slutar bra… ifall allt slutar dåligt. Jag vill ta en paus ifrån boken, men det går inte. För det här barnet och den här ringen på mitt finger gör att jag måste fortsätta vare sig jag vill eller inte.” Berättade jag och hormonerna drog igång. Tårar rann.
Mira kramade om mig och försökte lugna ner mig.
-”Det har snart gått en tredjedel av graviteten. Jag saknar honom men vill inte träffa honom.”
-”Har han försökt ringt dig?” Frågade hon. Jag släppte taget om henne och såg ner i golvet.
-”Inte ens en enda gång.” Sa jag, lågt som en viskning. Hon såg förvånat på mig.
Michael:
Michael stod med sin glitterjacka på och bet nervöst på sin underläpp.
Han hade bett sina bröder få gå ut i hallen och få lite luft, och han hade bett en som jobbar med honom att springa och köpa en låg filthatt, och sedan ge honom hatten medan han talar med publiken. Plötsligt kom hon, han visste att de behövde tala, och nu kom hon emot honom.
-”Michael, I know you hate me… but we can’t show the audience what happened. Just, act happy and no one will know. The press knows you hate me, but if you smile and walk up to me at the end, and we hug and seem fine, I think they will think differently.” Sa hon.
Michael nickade lågt och slickade sig om läpparna.
-”I need to…” började han säga och försökte sedan gå iväg. Diana stoppade honom.
-”How much did I mess things up?” Frågade hon försiktigt. Han såg henne i ögonen och gick sedan därifrån utan att säga ett ord. Quincy Jones dök upp bakom henne plötsligt.
-”The guy can’t sleep without her. He left Neverland to stay with his mother because if he’s left alone he doesn’t eat anything but sleeping pills. Sandra’s gone to Sweden and they haven’t spoken since she left. He’s not even calling her because he wouldn’t be able to take it if she was still upset. What do you think Diana?” Sa han och suckade. Diana såg på honom förvånat.
Michael satt i logen med sina bröder runt sig. Han såg på sig själv i spegeln. Allt han hörde var hans pappas röst i hans huvud som sa att han inte fick svika publiken i alla fall. Plötsligt ringde hans mobil.
Sandra:
-”Michael.” Hördes en ganska svag röst i andra änden. Jag försökte andas tyst.
-”Hey…” Sa jag och kände mig tom på ord. Allt var bortblåst och jag satt tyst.
-”Sandra, is that you?” Svarade han. Vad skulle jag säga nu?
-”No.” Sa jag, och ville lägga på. Men jag kunde inte röra mig.
-”I mean, maybe. You haven’t called me.” Fortsatte jag.
-”I.. I thought I needed to give you some time. I miss you.”
Hans ord var som slag emot mig, och jag kunde inte längre andas.
-”I’m, falling apart without you. And if there’s anything I can do to make you and the baby come back, I’ll do it in a heartbeat…” Sa han och jag kunde bara inte svara. Tystnad…
-“I’m going on stage in like half an hour. Will you atleast wish me good luck?” Frågade han.
-”Make the best performance you’ve ever made yet.”
-”I promise.” Svarade han och jag bara visste att han log.
-”I miss you too.” Svarade jag och log lite lätt.
-”Will you be back soon?” Frågade han. Jag satt tyst ett tag till och försökte fundera.
-”Good luck with the performance Michael.” Svarade jag, sedan la jag på. 

------------------------------------------------------------------------