The Girl is mine

Jag väntade fortfarande på reaktion. Jag tog av mig mina solglasögon och satte dem i ena byxfickan. 

-"I feel really bad, I don't know what happened. I didn't mean to..." Sa jag lugnt och satte mig på huk framför henne. Hon stirrade tomt framför sig. 

Jag la en hand på hennes ben. 

-"Are you ok?" Frågade jag försiktigt. 

-"Don't touch me." Viskade hon, nästan ohörbart. Jag tog bort handen och reste på mig igen. 

-"Please, talk to me." Sa jag nervöst och försökte att inte gråta. Jag tog hennes hand och höll den i mina. 

-"Take your hands away from me, and never touch me again. Never." Sa hon och såg upp mot mig. Hon grät. Hon reste på sig. 

-"I'm sorry! It was a mistake, I wasn't suppossed to do it and I feel awful!" Sa jag och försöke hitta de rätta orden. 

-"Here we are, expecting our first child... and you f'ck with another woman. So that's what you've been doing while working late. Screwing over with Diana. It's all so clear now." Sa hon och låste upp dörren, hon började gå iväg. Jag småsprang efter. Varför hittar man aldrig de rätta orden i de rätta tillfällena?

-"I'm sorry! It was a long time ago and it only happened once!" 

Jag tog tag i hennes axlar för att försöka stanna henne. 

-"I told you, DON'T TOUCH ME! Your dirty hands have been on HER body. Leave me alone and let me think for god sake." Sa hon och drog sig undan. Hon småsprang upp för trappan, och jag sprang efter. Hon gick sedan med raska steg emot dörren, jag gick efter. 

-"Please! We need to talk about this, together. I'll let you think and I just want to make everything alright." 

-"YOU CHEATED. You CHEATED on me, with DIANA! Tatum is crazy so I could have believed if she tricked you into something, but DIANA!" Skrek hon igenom salen. Tatum tänkte säga något, men blev stoppad av John. Alla runt omkring såg på oss. 

-"It's not what you think people..." Sa jag. 

-"What are you talking about? It's exacly what they think! We're married, expecting a baby and you fool around with Diana ross!" 

-"Awww... are you expecting a baby?" Tjöt en lycklig tant, men höll tyst när alla såg på henne. 

-"Please, can't we talk about this alone? You're creating headlines." Sa jag och försökte lugna ner henne. Hon tog en kalkon ifrån ett bord och kastade på mig, och efteråt kom ett vinglas som jag lyckades undervika att få i huvudet. Hon sprang ut ifrån resturangen, jag gick efter. Samtidigt som hon desperat ropade efter taxi så gjorde jag ett nytt försök att ta tag i hennes arm. 

-"Look, you can hit me, hate me, throw things at me, say bad things to me and say whatever about me to the press, I'm still going to love YOU. And only YOU. I didn't mean to do it! I got drunk! I regret everything that happened that night, every part. But I can't take it back."

-"You're a grown man. You make your own decisions. And if you think I will just leave it alone and ignore it just because you 'didnt mean to do it', then you're wrong. If you did what you did unconsius, then maybe that's what you wanted inside." 

-"No! I don't want Diana. C'mon that's riddicilous. I know we'll work through this, even though you just told everyone in there I cheated with Diana and that you're pregnant." Hon såg mig i ögonen och brast sedan ut i tårar. Vi satte oss på trottoaren och jag höll henne i mina armar, även om hon inte ville det. 

-"It's going to be ok." Viskade jag. Hon drog sig undan och skakade på huvudet. 

-"No, it's not going to be ok. Things like this, they don't just solve. How am I going to get the picture out of my head? How am I going to look you in the eyes without thinking about her? How am I going to kiss you without thinking how you kissed her? They don't work out." 

-"I'm sorry. No one feels more awful about this than me. But you will get over it, I will too. We always work out.... right?" 

Vi satt tyst och kollade ut över gatan, och jag kände att det här hade hänt förut. En annan gång då vi bråkat. Bilar körde förbi. Vi satt tysta ett tag.

-"I'm moving out for a couple of weeks. Back with my parents. I need to be away from you for a while." 

-"No, you can't do that. If you're away we won't be able to solve this the right way and..."

-"Don't worry, I'll be back before the baby is born. I promise. I just need to... be away from you." 

-"I don't think that's fair. I want to be there when it's kicking and developing." Sa jag, och hoppades att hon skulle ändra sig. 

-"You wouldn't be anyway. You work all the time. I need some time to think about this. And I don't want the baby to hear us fighting when it has gotten ears inside of there." Sa hon, och höll sedan upp en hand och ropade "taxi." En taxi som åkte nära kom och hon hoppade in. 

-"I'll pack my bags before you get home." Sa hon innan hon stängde dörren. Sedan så åkte den iväg. Själv satt jag på trottoaren. 

Hon hade rätt... och hon fick flytta hem till Sverige om hon ville för ett tag, om de skulle få henne att må bättre. Jag satte på mig solglasögonen igen och rev en hand igenom mitt hår. Jag kunde bara dö där, på trottaren. Jag var själv, och hela världen skulle få veta varför jag var själv. 

-"Smelly... I'll help you spread that it was just a rumor that you cheated with Diana, even though what you did was not ok." Sa Quincy, som plötsligt satt bredvid mig. Jag hade i alla fall honom. 

-"Thank you." Svarade jag svagt, med tårar rinnandes ner för mina kinder. 

-"She's moving, she hates me." Viskade jag. 

-"She'll be back. And you're having a kid. You just need to give her some time." Svarade han och log mot mig. Jag försökte le tillbaka. Solglasögonen blev immiga ifrån mina tårar och jag hade ingen röst att säga något mer med. Tänk om allt inte skulle bli okej? Tänk om vårat barn skulle få bo i Sverige, utan att ha mig nära, att hon fick full vårdnad och att jag sedan aldrig mer fick träffa dem? 

-"I hate myself." Viskade jag. Utan att Quincy hörde. Jag glömde fråga varför han bjudit med Tatum. 
-----------------------------------------------------
Glöm inte kommentera :)