The Girl is mine

--------------------------------------------------------------------
Kapitel 63

Vi satt en bit ifrån de andra, han satt i skuggan och jag i solen.
Jag tyckte synd om honom. Men jag visste ju att han hade vitiligo som sprider sig i solen.
Hans telefon ringde precis när jag skulle säga något. Jag suckade och blev lite besviken att han tagit med den hit till stranden.
-”Hello…” Sa han först. Tänk om Michael vore vampyr… han var ju ”allergisk” mot solljuset, och han har en extrem talang som nästan är övermänsklig…
-”Oh, Hi Berry! Thank you for calling. What’s up?” Sa han.
Det var Berry Gordy som ringde. Berry var den som egentligen fick in Jackson 5 i show buisniess på riktigt då han hade en audition med dem där de valdes ut. De blev signerade på skivbolaget han jobbade på med namn ”Motown”. Sen dess jobbade de ihop under Jackson 5 tiden och han var mer som än pappa för Michael än Joseph någonsin varit.
-”It’s been such a while…. Oh. Well, I don’t know.” Jag försökte att inte tjuvlyssna på min vampyr, men det var ganska svårt.
-”Is it THAT soon? I’m not home or anything. I don’t think I can do it. I mean, I don’t want to get up there again. I don’t even work for Motown anymore. Yes…. I don’t know. So I’m ONLY going to perform with my brothers? I’m sorry Berry. I don’t have the time to do such a thing and I just have to say no. It would feel pretty strange. I’m sorry. Okay, I’ll think about it at least. Bye.” Han la på.
Jag såg på honom, i väntan på att han skulle förklara vad som precis hänt.
-”Are you a vampire?” frågade jag. Michael höjde ett ögonbryn och flinade lite.
-”I don’t think vampires even exist. So no, I’m not a vampire.” Sa han. “Okay”. Sa jag och nickade.
-”That was Berry Gordy. He wanted me to perform on a Motown Celebration next week. I don’t think I’ll do it. It would feel weird, since I don’t even work for them anymore.” Sa han och bet sig i innerkinden. Jag log lite lätt mot honom.
-”I think you should do it. I know how much you miss performing, and it’s not going to be weird. I’m sure there are a lot of other stars there who doesn’t work for them anymore. And your brothers are going to be there.”
Michael ryckte på axlarna.
-“As I said, I’ll think about it. I get so nervous when I just get one performance.”
Nästan hela dagen hängde vi på stranden. Vi tog det lugnt och slappnade av helt enkelt. Det var skönt att inte behöva göra någonting.
-”So what do you want to do tonight?” frågade Michael. Jag ryckte på axlarna och drack av min drink.
-”I don’t know, do you have any ideas?” Frågade jag tillbaka. Michael tänkte en stund.
-“Maybe, we could walk down the beach and go to club I saw before. It’s like half an hour away.”
Jag log.
-“You sure know how to be romantic Mr. Jackson.” Fnittrade jag.
-“I’m going to be the best husband you’ve ever had.” Log Michael.
-“You’re the only husband I’ve ever had.” Sa jag.
-“That’s right.”

20:14:
Jag hade en klänning och en hög tofs och Michael hade svarta byxor, en vit tröja och en blå jacka på sig.  I ena handen höll jag mina skor, och i andra handen höll jag Michaels hand.
Där gick vi, ensamma. Vi gick precis där vågorna svallade upp. Michael höll sina älskade loafers i sin ena hand och hade stoppat strumporna i dem. Sedan hade han vikt upp sina byxor.
-”This is my third question, right?” Frågade jag. Michael nickade.
-“Okay, um, what would you rather do… write a book or make a movie?”
-“Oh gee, I have no idea. Good question. I love to act and the movie world really fascinates me. But on the other hand, I would love to have that gift of being able to write a great book based on my imagination. I can’t choose one.” Svarade han.
-“Oh shamone.” Sa jag, och Michael skrattade till.
-“You have to choose!”
-“You didn’t pick an answer on my last question!” Sa Michael.
-“Fine. It’s your turn.” Flinade jag.
-“wait.” Sa plötsligt Michael, och släppte min hand. Sedan rusade han iväg. Jag stannade med fötterna i det varma vattnet och såg hur han sprang iväg. Jag la armarna i kors samtidigt som en vind träffade mig. Han kom tillbaka. ”Close your eyes” Sa han. Jag blundade. Han gjorde något i mitt hår, och sedan pussade han mig på kinden. Jag öppnade ögonen och kände med handen  i håret.
Jag såg undrande på honom. Och såg sedan  i spegelbilden i vattnet att han satt en blomma på något vis där jag höll min hand. Jag log och pussade honom på munnen. Vi fortsatte sedan att gå, hand i hand. Och ställa varandra så svåra frågor som möjligt.

-”This is the place I was talking about.” Sa Michael och pekade mot ett ställe. Det var några hotell längre ifrån, och här var det ett tak och en bar och ett dansgolv. Men annars var det ganska öppet.
Det var ganska stort, och det var väldigt tomt. En kille som såg hög ut satt vid ett bord, ett par satt vi ett annat bord och pratade och sedan var det en bartender där. Det spelades hög musik.
Vi tog på oss våra skor och sedan gick vi dit. Ingen verkade reagera på att det var Michael Jackson.
Vi tog varsin tropisk drink med sugrör som vi inte hade någon aning om vad de innehöll och dansade runt på golvet. Jag såg in i hans ögon och blev ganska yr av allt snurrande  vi gjorde.
Under armen i en snurr, ut igen, in mot famnen, ut och ett steg hit och ett steg dit.
Jag skrattade till. Efter ett tag så började plötsligt en viss låt spelas. ”Wanna be starting something”.
Michael stannade upp och rodnade.
-”I’m proud of my work, but I can’t help but blush.” Sa han och letade nervöst efter ett par solglasögon. När han insåg att han inte tagit med några så rymde han illa kvickt.
Jag satte mig i baren med ett flin.
-”Do you like this song?” Frågade jag bartendern, som jag märkt diggade med huvudet i takt.
-”Oh yes, very much. Do you?”
-”Absolutely. Do you know who the artist is?”
-“I forgot his name.”

21:01:
Michael var tillbaka, och vi satt tillsammans ensamma (förutom bartendern) vid ett av borden medans en lugn låt spelades I högtalarna. Vi satt och delade på glass.
-”Don’t you think we should get back to the hotel soon? Barely no one’s around and it’s getting chilly. And I know you’ll get tired soon.” Sa Michael och tog en tugga med sin sked i glassen.
-”Maybe you’re right.” Svarade jag. Vi käkade upp glassen, och reste sedan på oss.
I takt med den lugna musiken drog vi av oss skorna igen och började att gå tillbaka längs stranden.
Det började bli kallt nu, precis som han sa. Och jag började huttra lite lätt. Utan att tänka så tog Michael av sig sin jacka och satte den över mina axlar. Jag log tacksamt mot honom.
-”I love you.” Sa jag. Han stannade upp. Jag stannade framför honom. Sedan kysste han mig, länge… tills han tappade sina skor i vattnet. Men även om det var hans älskade loafers, så såg han lugnt på mig och sa:
-”I love you more.” Innan han panikslaget drog upp sina skor ifrån vattnet och försökte få ur all sand och allt vatten ifrån innersulorna.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Stackars Michaels skor ;<
Iaf, förra gången lämnade ni inte kommentarer O_O Så nu får ni faktiskt göra det.
För det är roligare då och då uppdaterar jag oftare :D <3