The girl is mine (del 44)

Nu kommer kapitel 44, och snäääälla kommentera :/ ser hur många som läst på statestiken, och det är ganska många. Men typ ingen kommenterar. Tack till er som läser :) Men kommentarer är liksom det som får mig att vilja fortsätta skriva. För respons på arbete i positiv riktning gör allt bättre...
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 44
*Ett tag in i Michael's flashback:
"Jag hade träffat Ben varje natt i en hel vecka. Och vi var bra vänner. Han lyssnade på mig verkade det som.
Jag stod i mitten, framför en videokamera i ett tomt rum med bara några åskådare. klockan var sent på kvällen och vi körde igång första basackordet.
Musiken drog igång och jag körde allt jag kunde av James Browns kända steg. Jag körde en snurr, knäppte med fingrarna och dansade i takt till musiken.
- I got the feelin'. Baby Baby i got the feelin'. You know what you do to me. People's hearts heavy down in misery.
Vi körde allt vad vi hade, och jag kände drivkraften och glädjen i det vi gjorde. Vi var "The Jackson 5". Och jag var 10 år.
- Hey, Hey, Honey ow, ohh heey ow. Got the feelin' all right. Musiken stannade.
- Baby Baby Baby, baby baby baby, baby baby baby, baby babe. Sjöng jag ut. Jag visste att detta var det jag ville göra för resten av mitt liv.
- Ben! Ben! viskade jag och väntade på att Ben skulle dyka upp som vanligt.
- We might be signed for Motown! MOTOWN! sa jag överlyckligt och såg när Ben kröp ut ur sitt lilla hål. Han kröp upp i min hand och jag strök honom över ryggen.
- Ben, i think you're my best friend. suckade jag lyckligt. Ben pep tillbaka och strök sitt lilla huvud mot min handled. "
*Flashback fortsätter, men tillbaka till Sandra's perspektiv:*
Jag vaknade nästa morgon och hörde tusentals skrik. Jag gick fram till fönstret och fällde upp rullgardinen. Det stod vad-som-såg-ut-som en miljon personer utanför!
De skrek, grät, höll i skyltar. "MICHAEL PLEASE GET WELL" stod det på skyltar och de skrek hans namn. Jag gick till Michaels säng och satte mig på kanten. På något vis, kändes det som att han lyssnade på hur det skrek efter honom.
- Michael, please wake up, don't fall into a coma....
*Michaels flashback nr 3:*
Jag hörde plötsligt avlägsna ljud, någon sa mitt namn, och en vacker välkänd röst sa något om någon koma. Men det var bara i mitt huvud.
Jag gick upp mitt i natten för att träffa Ben. Jag skulle berätta att vi vunnit Gary's största talangtävling och att vi egentligen skulle åka till New york, men Joseph berättade för oss att det inte blev något med det, vi alla blev besvikna och fattade ingenting. Men då sa han att vi kommit in på motown. Jag visste att Ben skulle bli glad för min skull.
Jag tog med mig prisstatyetten från talangtävlingen i handen och sprang in till köket.
- Ben! Ben! Come here, You can NEVER guess what happend! viskade jag, överlycklig över allt som hänt. Men plötsligt stannade jag till.
Jag blev helt stående på plats, mitt hjärta började dunka fort och mitt blod blev kallt. Jag såg ner på det som visades nära hörnet.
Jag skakade. Där... låg Ben... död, i en råttfälla. Nacken var avbruten och det var blod runt om honom.
- NOOOOOOOOOOOOO! skrek jag. Och sedan kom tårarna. Jag sprang in till mammas och Josephs sovrum. De båda hade vaknat av mitt skrik.
- What's all this screaming 'bout? röt Joseph. Jag grät och kröp upp i mammas knä.
- He was my best friend! He... He meant so much! grät jag så att jag skakade. Hon höll mig i sin famn.
- Michael, it's ok... he's in heaven now. JOSEPH WALTHER JACKSON HOW COULD YOU? I told you not to put up that rat trap!
Jag kollade upp. Joseph hade gjort detta.
- It's a stupid rat. Go to sleep Michael or you're gonna get yo ass kicked! sa Joseph och la sig ner igen och tänkte sova. Jag blev så arg på honom.
Ben... var borta för alltid.
*Tillbaka till Sandra:*
Jag satt och läste en bok, då jag plötsligt hörde Michael stöna till. Jag for upp från madrassen och till honom. Och såg hur han sakta öppnade ögonen. Jag blev helt överväldigad. Han satte sig försiktigt upp. Och jag såg hur han blinkade bort några tårar. Jag kramade om honom.
- Thank god you woke up! sa jag och pussade honom på munnen.
- Joseph killed him... mumlade Michael och jag såg hur en tår rann ner ifrån hans öga.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 44
*Ett tag in i Michael's flashback:
"Jag hade träffat Ben varje natt i en hel vecka. Och vi var bra vänner. Han lyssnade på mig verkade det som.
Jag stod i mitten, framför en videokamera i ett tomt rum med bara några åskådare. klockan var sent på kvällen och vi körde igång första basackordet.
Musiken drog igång och jag körde allt jag kunde av James Browns kända steg. Jag körde en snurr, knäppte med fingrarna och dansade i takt till musiken.
- I got the feelin'. Baby Baby i got the feelin'. You know what you do to me. People's hearts heavy down in misery.
Vi körde allt vad vi hade, och jag kände drivkraften och glädjen i det vi gjorde. Vi var "The Jackson 5". Och jag var 10 år.
- Hey, Hey, Honey ow, ohh heey ow. Got the feelin' all right. Musiken stannade.
- Baby Baby Baby, baby baby baby, baby baby baby, baby babe. Sjöng jag ut. Jag visste att detta var det jag ville göra för resten av mitt liv.
- Ben! Ben! viskade jag och väntade på att Ben skulle dyka upp som vanligt.
- We might be signed for Motown! MOTOWN! sa jag överlyckligt och såg när Ben kröp ut ur sitt lilla hål. Han kröp upp i min hand och jag strök honom över ryggen.
- Ben, i think you're my best friend. suckade jag lyckligt. Ben pep tillbaka och strök sitt lilla huvud mot min handled. "
*Flashback fortsätter, men tillbaka till Sandra's perspektiv:*
Jag vaknade nästa morgon och hörde tusentals skrik. Jag gick fram till fönstret och fällde upp rullgardinen. Det stod vad-som-såg-ut-som en miljon personer utanför!
De skrek, grät, höll i skyltar. "MICHAEL PLEASE GET WELL" stod det på skyltar och de skrek hans namn. Jag gick till Michaels säng och satte mig på kanten. På något vis, kändes det som att han lyssnade på hur det skrek efter honom.
- Michael, please wake up, don't fall into a coma....
*Michaels flashback nr 3:*
Jag hörde plötsligt avlägsna ljud, någon sa mitt namn, och en vacker välkänd röst sa något om någon koma. Men det var bara i mitt huvud.
Jag gick upp mitt i natten för att träffa Ben. Jag skulle berätta att vi vunnit Gary's största talangtävling och att vi egentligen skulle åka till New york, men Joseph berättade för oss att det inte blev något med det, vi alla blev besvikna och fattade ingenting. Men då sa han att vi kommit in på motown. Jag visste att Ben skulle bli glad för min skull.
Jag tog med mig prisstatyetten från talangtävlingen i handen och sprang in till köket.
- Ben! Ben! Come here, You can NEVER guess what happend! viskade jag, överlycklig över allt som hänt. Men plötsligt stannade jag till.
Jag blev helt stående på plats, mitt hjärta började dunka fort och mitt blod blev kallt. Jag såg ner på det som visades nära hörnet.
Jag skakade. Där... låg Ben... död, i en råttfälla. Nacken var avbruten och det var blod runt om honom.
- NOOOOOOOOOOOOO! skrek jag. Och sedan kom tårarna. Jag sprang in till mammas och Josephs sovrum. De båda hade vaknat av mitt skrik.
- What's all this screaming 'bout? röt Joseph. Jag grät och kröp upp i mammas knä.
- He was my best friend! He... He meant so much! grät jag så att jag skakade. Hon höll mig i sin famn.
- Michael, it's ok... he's in heaven now. JOSEPH WALTHER JACKSON HOW COULD YOU? I told you not to put up that rat trap!
Jag kollade upp. Joseph hade gjort detta.
- It's a stupid rat. Go to sleep Michael or you're gonna get yo ass kicked! sa Joseph och la sig ner igen och tänkte sova. Jag blev så arg på honom.
Ben... var borta för alltid.
*Tillbaka till Sandra:*
Jag satt och läste en bok, då jag plötsligt hörde Michael stöna till. Jag for upp från madrassen och till honom. Och såg hur han sakta öppnade ögonen. Jag blev helt överväldigad. Han satte sig försiktigt upp. Och jag såg hur han blinkade bort några tårar. Jag kramade om honom.
- Thank god you woke up! sa jag och pussade honom på munnen.
- Joseph killed him... mumlade Michael och jag såg hur en tår rann ner ifrån hans öga.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Remember, lämna gärna en kommentar! <3

Kommentarer
Postat av: Saraa.

R.I.P BEN, HAVE A GOOD LIFE IN HEAVEN!

2012-01-16 @ 21:40:13
Postat av: Elvira mikegasm

Omg! :'(<3333333 poor ben poor Michael poor ahhhhh!!! :'( mer!!<3333 :'(

2012-01-16 @ 21:41:32

Designen är gjord gratis utav Designbloggar.com



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback