The Girl is mine

Kapitel 2.

- Oh my god! fick jag fram, jag stirrade på honom. Han tog på sig solglasögonen igen.

- I don't really know why i told you. But i kind of trust you. sa han och kollade på mig, upp och ned.

- Well, uhm... i'm a big fan! sa jag och log större än en gris då han hittat en ny gyttjepöl.

- You are? sa han och log, och försökte se förvånad ut.

- But i have to ask you, what are you doing in Sweden?? sa jag och log ännu större.

- Well, i was going with my brothers to Switzerland. But they set me on the wrong plane. And now i'm not sure how to get to Switzerland. sa Michael.

- Isn't someone picking you up or something? frågade jag.

- They are coming to help me tomorrow they said. So i'm waiting for a bus to a hotel. Where am i?

- You are a bit outside Gothenburg. I can help you, my dad got a car. He can drive you! föreslog jag.

- Are you sure? That would be perfect if he can! sa han och log mot mig, ett himmelskt leende som fick min kropp börja bulta. Jag letade efter andan.

- Follow me... fick jag ur mig, medans han kollade oroligt på mig. Jag reste mig, han tog inte på jackan igen, den var antagligen för varm.

Ingen var ju ute i alla fall, alla jobbar och går i skolan. Vi snackade lite på vägen hem till mig.

När vi kom hem till mig stod mamma och lagade pankakor.

- Hej mamma!! Är inte pappa hemma?

- Hej, vad tidigt du är hemma! Jo, han kollar på tv. svarade hon. Hon vände sig och såg Michael. Hon stelnade till.

Jag visade Michael in till mitt rum så länge, och gick sedan till tv-rummet.

- Pappa, kan du köra en kompis till något fint hotell? frågade jag och ställde mig i vägen för tvn.

- Va? Jo javisst! Varför då? Vem är det? sa han och stängde av tvn.

- Det är Michael Jackson... viskade jag. Vi gick in till mitt rum.

- Haj, aj am Rolf, aj am Sandras pappa! sa pappa och skakade hand med Michael. Michael reste sig från stolen han satt på i mitt rum och skakade hand tillbaka.

- Hello Rolf, Nice to meet you! Please don't tell anyone i've been here. sa Michael.

- Ok, aj will not säga till anynågon! I will köra you to the hotell! sa pappa, och det var ett under att Michael förstod.

Då kom mamma helt plötsligt inglidande i rummet, hon snubblade på mattan och föll framför pappa.

- We are all huge FANS! log hon och reste sig upp. Would you like to eat here?

- Sure, if it is ok? sa Michael. Jag begravde ansiktet i händerna och skakade på huvudet. Gud vad jag skämdes!! Måste de beté sig som fjantar?

Det är Michael Jackson som är här, och jag känner honom knappt!

- It's more than ok! Kom nu Rolf så lagar vi någon finare mat än Pankakor!! sa mamma, och de gick ut ur mitt rum. Jag stängde dörren efter dem.

- I'm SOOO sorry, you don't have to eat here. sa jag och rodnade.

- I want to! Trust me! They seemed nice. And i really like your house. Especially your room! sa han och kollade sig glatt omkring, det fanns inte så mycket delar av väggen som man såg, överallt hängde bilder av honom. Michael Jackson. Det fick mig rodna ännu mer, speciellt när han kollade på bilden där han syntes utan tröja från ett badhus, och jag skrivit "He's hooooot!" under. Han rodnade, nästan lika mycket som jag.

- So... försökte jag. You are doing Victory tour, right?

- Yes i am, actually i don't enjoy touring as much as it seems!

- You're not?

- No, i love to meet the fans, to perform and all of that. But it's lonley, and you get really tired. You have to get used to sleep in different rooms in just one night. And you have to get up real early to rehears, and stay up late with the concerts. And if you get a friend you have to leave that friend within a few days. Berättade han.

- It doesn't seem fun... sa jag.

- It's not! But i'm doing it for the fans.

- DINNER IS SERVED!!! hördes från köket, vi reste oss och gick till köket. Mamma och pappa kollade nöjt på varandra där de dukat upp Tacos

Tack alla som kommenterat<3 hoppas fler vill läsa och ni fortsätter läsa!!

Här kommer iallafall kapitel 2!

-------------------------------------------------------------

- Oh my god! fick jag fram, jag stirrade på honom. Han tog på sig solglasögonen igen.

- I don't really know why i told you. But i kind of trust you. sa han och kollade på mig, upp och ned.

- Well, uhm... i'm a big fan! sa jag och log större än en gris då han hittat en ny gyttjepöl.

- You are? sa han och log, och försökte se förvånad ut.

- But i have to ask you, what are you doing in Sweden?? sa jag och log ännu större.

- Well, i was going with my brothers to Switzerland. But they set me on the wrong plane. And now i'm not sure how to get to Switzerland. sa Michael.

- Isn't someone picking you up or something? frågade jag.

- They are coming to help me tomorrow they said. So i'm waiting for a bus to a hotel. Where am i?

- You are a bit outside Gothenburg. I can help you, my dad got a car. He can drive you! föreslog jag.

- Are you sure? That would be perfect if he can! sa han och log mot mig, ett himmelskt leende som fick min kropp börja bulta. Jag letade efter andan.

- Follow me... fick jag ur mig, medans han kollade oroligt på mig. Jag reste mig, han tog inte på jackan igen, den var antagligen för varm.

Ingen var ju ute i alla fall, alla jobbar och går i skolan. Vi snackade lite på vägen hem till mig.

När vi kom hem till mig stod mamma och lagade pankakor.

- Hej mamma!! Är inte pappa hemma?

- Hej, vad tidigt du är hemma! Jo, han kollar på tv. svarade hon. Hon vände sig och såg Michael. Hon stelnade till.

Jag visade Michael in till mitt rum så länge, och gick sedan till tv-rummet.

- Pappa, kan du köra en kompis till något fint hotell? frågade jag och ställde mig i vägen för tvn.

- Va? Jo javisst! Varför då? Vem är det? sa han och stängde av tvn.

- Det är Michael Jackson... viskade jag. Vi gick in till mitt rum.

- Haj, aj am Rolf, aj am Sandras pappa! sa pappa och skakade hand med Michael. Michael reste sig från stolen han satt på i mitt rum och skakade hand tillbaka.

- Hello Rolf, Nice to meet you! Please don't tell anyone i've been here. sa Michael.

- Ok, aj will not säga till anynågon! I will köra you to the hotell! sa pappa, och det var ett under att Michael förstod.

Då kom mamma helt plötsligt inglidande i rummet, hon snubblade på mattan och föll framför pappa.

- We are all huge FANS! log hon och reste sig upp. Would you like to eat here?

- Sure, if it is ok? sa Michael. Jag begravde ansiktet i händerna och skakade på huvudet. Gud vad jag skämdes!! Måste de beté sig som fjantar?

Det är Michael Jackson som är här, och jag känner honom knappt!

- It's more than ok! Kom nu Rolf så lagar vi någon finare mat än Pankakor!! sa mamma, och de gick ut ur mitt rum. Jag stängde dörren efter dem.

- I'm SOOO sorry, you don't have to eat here. sa jag och rodnade.

- I want to! Trust me! They seemed nice. And i really like your house. Especially your room! sa han och kollade sig glatt omkring, det fanns inte så mycket delar av väggen som man såg, överallt hängde bilder av honom. Michael Jackson. Det fick mig rodna ännu mer, speciellt när han kollade på bilden där han syntes utan tröja från ett badhus, och jag skrivit "He's hooooot!" under. Han rodnade, nästan lika mycket som jag.

- So... försökte jag. You are doing Victory tour, right?

- Yes i am, actually i don't enjoy touring as much as it seems!

- You're not?

- No, i love to meet the fans, to perform and all of that. But it's lonley, and you get really tired. You have to get used to sleep in different rooms in just one night. And you have to get up real early to rehears, and stay up late with the concerts. And if you get a friend you have to leave that friend within a few days. Berättade han.

- It doesn't seem fun... sa jag.

- It's not! But i'm doing it for the fans.

- DINNER IS SERVED!!! hördes från köket, vi reste oss och gick till köket. Mamma och pappa kollade nöjt på varandra där de dukat upp Tacos.

------------------------------------------------------------------------

Glöm inte kommentera<3 tack för att du läste detta kapitel! Mer kommer sen.