The Girl is mine

Kapitel 77

Jag såg på mannen som stod framför mig samtidigt som det han nyss sagt sköljdes över mig.
– ”But, that can’t be right…” Sa Michael och försökte komma på något.
– “Vi måste tillbaka till USA!” Utbrast jag åt den svenske biljettförsäljaren.
– ”Men nu går inte det tyvärr… ni får vänta.” Svarade han och vinkade åt några andra kunder att gå före oss. Jag såg på Michael och skakade på huvudet. Ingen av oss hade en aning om vad vi skulle säga eller göra. Vi kunde ju inte stanna här… eller kunde vi?
Han i luckan för flygbiljetter menade inte att vi skulle vänta någon timme, något dygn eller så… nej.
Det var en liten regel som förhindrade oss att kunna ta oss till USA inom en ganska lång period.
Inga gravida får gå ombord.
Vi knuffades bak av en familj som skulle till Thailand, och gick till en bänk och satte oss.
-”Maybe we can fly with a private jet, or a helicopter. Maybe we can go overseas!”  Föreslog jag och kollade desperat på Michael. Men han skakade på huvudet.
-”They are right… and I know that you know that they’re right too. It can hurt the baby, and it would just break my heart if our child would be born with damage because we had to give birth in America. We have money; we can just find a place where we’ll settle until it’s born.” Sa han och jag bet mig i innerkinden. Det kändes så dumt. Antingen skulle jag behöva tvinga Michael vara hos mig, men då skulle han behöva lämna allt sitt arbete som han höll på med… eller så skulle jag vara själv under hela graviditeten. Jag tuggade nervöst på en nagel och hoppades han kunde läsa mina tankar.
-”Besides, I don’t want to leave you for a second anymore. Work is going to have to wait. I want to be there when the baby starts kicking and when you start taking mama’ classes!”
Jag kunde inte hjälpa att fnissa lite.
-“My mother got me some papers about mama’ classes and they actually start tomorrow if I’d like to go.” Svarade jag och knuffade till honom lätt i sidan. Det var lite kul att se hur han lät så mycket som sig själv men såg ut som någon annan. Hans kropp var smord i väldigt mörk brunkräm, han hade ett svart skägg och ett svart afro, sedan en grå kostym och fönsterglas i ett par ganska smala bågar.
-”Vänta… Sandra? Är det du?!” Utbrast plötsligt någon bakom mig, jag kände en hand på min axel.
Jag vände mig om och möttes av en välkänd blick.
-”Dan… Hej! Det var länge sedan!” Utbrast jag och försökte låta trevlig.
Dan, jag kom ihåg honom mycket väl... även om det gått en lång tid.
Dan och jag hade ju varit tillsammans när vi var 15 till 16 år, sedan hade vi träffats när Michael och jag var tillsammans. Dan bodde ju i USA, och efter att Michael och jag gjort slut en kort period så använde jag Dan för att göra Michael avundsjuk, och Michael försökte göra mig avundsjuk med Tatum. Dan och jag blev tillsammans men sedan gjorde jag slut. Sedan dess tror jag inte vi träffats.
-”Det var det verkligen… jag hörde att du och världens största artist ska ha en unge? Hoppas barnet får dina gener.” Sa han och skrattade åt sig själv.
-”Vad menar du med det? Tycker du inte Michael ser bra ut?” Frågade jag besvärat.
Han såg plötsligt den väldigt mörka mannen bakom mig.
-”Eh… Du har blivit fin sen vi sågs sist! Ditt hår… jag gillar det. Och ja, du verkar glad.” Sa han nervöst och försökte ignorera Michael, som han inte förstod var Michael utan bara trodde var en livvakt.
-”Hur går det i ditt liv då?” Frågade jag och log lite lätt.
-”Bra faktiskt! Jag har börjat dejta en svensk tjej… hon är underbar. Fast vi har liksom inte gått ut med att vi dejtar än inför våra familjer och vänner.” Sa han och kliade sig i bakhuvudet. Jag nickade. Det var ganska lättande att han hittat någon, och jag var såklart glad för hans skull.
Han hade inte förändrats något, förutom att han förmodligen ogillade Michael mer nu efter allt som hänt. Dan nickade och kollade sig omkring.
-”Vi är faktiskt bara här och köper korv. Korv med bröd är väldigt billigt precis innanför dörrarna och den är god också. Lite som IKEAs, samma smak… men billigare.” Sa han och log.
Jag hade bara ätit IKEAs korv med bröd en gång, och då var det Mira som släpat mig dit… hon ÄLSKAR deras korv av någon anledning. Jag tyckte inte den var jättespeciell.
-”Men där kommer hon ju…” Sa plötsligt Dan och jag följde hans blick emot en tjej som kom gående med två korv med bröd i händerna. Hon läste på en tavla och gick nästan in i någon.
Ju närmare hon kom desto mer gick det upp för mig.
Det var Mira…
-------------------------------------------------------------------
Glöm inte kommentera :D <3