The Girl is mine

Kapitel 23

Vi satt nere och åt med Katherine en lång stund, Katherine berättade om när Michael hade försökt laga mat, och han nästan bränt upp hela köket.

Michael rodnade och kollade strängt på sin mor, medans jag bara skrattade. Plötsligt hörde vi ytterdörren öppnas.

- It's me, i just need to change my dress, i'm going out to meet Barry again! ropade Latoya, och rusade upp för trappan.

Michael reste sig.

- Thank you mother, is it ok if we leave the table? frågade Michael och kollade stressat mot hallen.

- Your welcome. sa hon bara, och Michael drog med mig i handen så att jag nästan ramlade. Han smög uppför trappen, och jag följde efter. Vi sprang ljudlöst in på hans rum, och lyssnade efter ljud från Latoyas rum. Inget hördes än. Plötsligt hördes bara henne skrika:

- MICHAEL YOU STUPID ASSHOLE! WHAT HAVE YOU DONE TO MY MIRROR AND MY BRAND NEW SHOES?! annnd.... This is not marscara?!

Vi hörde hur hon med snabba steg gick mot sin dörr för att skälla ut honom. När hon passerade dörren så råkade hon smälla till den lite med sitt ben, och hinken for över hennes huvud. Michael började gapskratta, men jag tyckte lite synd om Latoya. Hon kom med långsamma steg in i vårat rum, jag såg med chock på Latoya med en hink över huvudet. Hon satte händerna på sina höfter i dörröppningen.

- you think this is funny? sa hon hotfullt och drog långsamt av sig hinken, hela hennes hår var blött. Allt smink hade runnit, även bläcket som hon haft på ögonfransarna.

Michael skrattade så att han nästan kissade på sig, tårarna rann. Jag försökte inte börja skratta åt synen, men det var svårt.

- there's a rat in your bed... viskade jag lite tyst, Latoyas ilskna blick fästes på mig.

- YOU let him do this?! seriously?! what the heck is your problem? sa Latoya, och gick hårt stampande ut i hallen. Hon smällde igen Michaels dörr.

Jag kände mig plötsligt väldigt allvarlig och ledsen. Jag tyckte synd om henne, och nu hatade hon säkert mig.

Michael slutade äntligen skratta och torkade bort sina tårar.

- Oh shit, now she's going to take revenge. sa han och flämtade till.

- she hates me... why where i a part of this? sa jag och suckade.

- she doesn't hate you! sa Michael och boxade mig lätt på armen. Jag boxade honom tillbaka, fast hårt. "ao" sa han bara och kollade förvånat på mig.

- yes she does, and it's your fault. sa jag och satte mig i skräddarställning.

- she doesn't hate you, but if you choose to see it in that way then i'm sorry. sa han och kliade sig i bakhuvudet. Jag kände mig inte bättre, men jag orkade inte börja argumentera. Ett knack hördes på dörren, sedan öppnades den försiktigt. In kom Katherine slitandes på en tjock madrass. Hon pustade och haltade. Eftersom hon hade polio och madrassen var enorm var det nog ingen lätt match. Michael gick fram och hjälpte henne.

- I was thinking, since you are sleeping here... we do have a guest room, but you might want to sleep in the same room as Michael. Sa hon och log. Michael la ut madrassen på golvet.

- But Michael, remember, under this roof we SLEEP during the nights... it doesn't matter if you're not a jehovas any more. sa Katherine och såg in i Michaels ögon, han rodnade, bet sig i underläppen och kollade bort.

- Mother, i still follow all the rules... exept knocking doors and having sex before marrige. sa Michael och kollade upp mot henne.

- Michael you know i feel dissapointed, but i also know that you're a grown man, it's your desision, but i always thought you wouldn't turn out like your brothers. sa hon och  skakade på huvudet. Michael såg på mig, sedan tillbaka på sin mor. Han tog sedan med henne ut ur rummet, och stängde dörren. För att jag förmodligen inte skulle höra.

- Mother, you have to know.. i'm crazy about this girl, marrige is a paper and a promise, and i can already feel that promise inside of my head. sa han.

- I know Michael, i can tell from your eyes. I can tell she loves you too, but you have not known her for even half a year, what if somethings happens? sa Katherine oroligt, sedan började de tala tystare... och jag kunde inte höra så mycket mer. De talade en lång stund, jag hittade en bok sålänge, och började läsa. Efter ett tag öppnades dörren, och Michael kom in och stängde den bakom sig. Jag la ihop boken och kollade mot honom, han såg inte precis glad ut, utan mer besviken.

- Honey, are you ok? frågade jag och satte mig på kanten av sängen och sträckte ut mina händer för att han skulle ta tag i dem. Det gjorde han och satte sig bredvid mig.

- I'm dissupointed in myself, almost as dissupointed as she is in me. It feels as like i've been behind her back. sa han och suckade.

Jag visste inte vad jag skulle svara, så jag kysste honom bara lite lätt på kinden.

- she has been there, all my life, listened to me and raised me to what i am, and now i'm just turning more and more like my brothers.

- I don't really know them, but i'm sure you're nothing like them.. sa jag och såg hur han la sig ner och suckade. Jag la mig ner bredvid honom, med huvudet mot hans bröst, jag hörde hans hjärtslag.

- If you love someone with all your heart... why is it not ok to show that, you know.. fysical? frågade han och kysste mig i håret samtidigt som han la armarna runt mig.

Jag satte mig långsamt upp, och kollade på honom. Sa han det där? Alltså älskade han mig... på riktigt?

- why is it such a big deal? people do it on their first date these days... so why can't i break the rule just a little bit? i won't go to jail right? fortsatte han.

- Michael... is it true? you really love me with all your heart? like... for real? sa jag och såg hur han satte sig upp bredvid mig.

- Yeah, i've told you, right? sa han och kollade på mig. Jag skakade på huvudet.

- I don't think so, you may have told me you were IN love with me, but not that you LOVE me! sa jag och log.

- Ok then, Sandra... i love you! sa han. Jag pussade honom på munnen.

- Michael, i love you more.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi satt nere och åt med Katherine en lång stund, Katherine berättade om när Michael hade försökt laga mat, och han nästan bränt upp hela köket.

Michael rodnade och kollade strängt på sin mor, medans jag bara skrattade. Plötsligt hörde vi ytterdörren öppnas.

- It's me, i just need to change my dress, i'm going out to meet Barry again! ropade Latoya, och rusade upp för trappan.

Michael reste sig.

- Thank you mother, is it ok if we leave the table? frågade Michael och kollade stressat mot hallen.

- Your welcome. sa hon bara, och Michael drog med mig i handen så att jag nästan ramlade. Han smög uppför trappen, och jag följde efter. Vi sprang ljudlöst in på hans rum, och lyssnade efter ljud från Latoyas rum. Inget hördes än. Plötsligt hördes bara henne skrika:

- MICHAEL YOU STUPID ASSHOLE! WHAT HAVE YOU DONE TO MY MIRROR AND MY BRAND NEW SHOES?! annnd.... This is not marscara?!

Vi hörde hur hon med snabba steg gick mot sin dörr för att skälla ut honom. När hon passerade dörren så råkade hon smälla till den lite med sitt ben, och hinken for över hennes huvud. Michael började gapskratta, men jag tyckte lite synd om Latoya. Hon kom med långsamma steg in i vårat rum, jag såg med chock på Latoya med en hink över huvudet. Hon satte händerna på sina höfter i dörröppningen.

- you think this is funny? sa hon hotfullt och drog långsamt av sig hinken, hela hennes hår var blött. Allt smink hade runnit, även bläcket som hon haft på ögonfransarna.

Michael skrattade så att han nästan kissade på sig, tårarna rann. Jag försökte inte börja skratta åt synen, men det var svårt.

- there's a rat in your bed... viskade jag lite tyst, Latoyas ilskna blick fästes på mig.

- YOU let him do this?! seriously?! what the heck is your problem? sa Latoya, och gick hårt stampande ut i hallen. Hon smällde igen Michaels dörr.

Jag kände mig plötsligt väldigt allvarlig och ledsen. Jag tyckte synd om henne, och nu hatade hon säkert mig.

Michael slutade äntligen skratta och torkade bort sina tårar.

- Oh shit, now she's going to take revenge. sa han och flämtade till.

- she hates me... why where i a part of this? sa jag och suckade.

- she doesn't hate you! sa Michael och boxade mig lätt på armen. Jag boxade honom tillbaka, fast hårt. "ao" sa han bara och kollade förvånat på mig.

- yes she does, and it's your fault. sa jag och satte mig i skräddarställning.

- she doesn't hate you, but if you choose to see it in that way then i'm sorry. sa han och kliade sig i bakhuvudet. Jag kände mig inte bättre, men jag orkade inte börja argumentera. Ett knack hördes på dörren, sedan öppnades den försiktigt. In kom Katherine slitandes på en tjock madrass. Hon pustade och haltade. Eftersom hon hade polio och madrassen var enorm var det nog ingen lätt match. Michael gick fram och hjälpte henne.

- I was thinking, since you are sleeping here... we do have a guest room, but you might want to sleep in the same room as Michael. Sa hon och log. Michael la ut madrassen på golvet.

- But Michael, remember, under this roof we SLEEP during the nights... it doesn't matter if you're not a jehovas any more. sa Katherine och såg in i Michaels ögon, han rodnade, bet sig i underläppen och kollade bort.

- Mother, i still follow all the rules... exept knocking doors and having sex before marrige. sa Michael och kollade upp mot henne.

- Michael you know i feel dissapointed, but i also know that you're a grown man, it's your desision, but i always thought you wouldn't turn out like your brothers. sa hon och  skakade på huvudet. Michael såg på mig, sedan tillbaka på sin mor. Han tog sedan med henne ut ur rummet, och stängde dörren. För att jag förmodligen inte skulle höra.

- Mother, you have to know.. i'm crazy about this girl, marrige is a paper and a promise, and i can already feel that promise inside of my head. sa han.

- I know Michael, i can tell from your eyes. I can tell she loves you too, but you have not known her for even half a year, what if somethings happens? sa Katherine oroligt, sedan började de tala tystare... och jag kunde inte höra så mycket mer. De talade en lång stund, jag hittade en bok sålänge, och började läsa. Efter ett tag öppnades dörren, och Michael kom in och stängde den bakom sig. Jag la ihop boken och kollade mot honom, han såg inte precis glad ut, utan mer besviken.

- Honey, are you ok? frågade jag och satte mig på kanten av sängen och sträckte ut mina händer för att han skulle ta tag i dem. Det gjorde han och satte sig bredvid mig.

- I'm dissupointed in myself, almost as dissupointed as she is in me. It feels as like i've been behind her back. sa han och suckade.

Jag visste inte vad jag skulle svara, så jag kysste honom bara lite lätt på kinden.

- she has been there, all my life, listened to me and raised me to what i am, and now i'm just turning more and more like my brothers.

- I don't really know them, but i'm sure you're nothing like them.. sa jag och såg hur han la sig ner och suckade. Jag la mig ner bredvid honom, med huvudet mot hans bröst, jag hörde hans hjärtslag.

- If you love someone with all your heart... why is it not ok to show that, you know.. fysical? frågade han och kysste mig i håret samtidigt som han la armarna runt mig.

Jag satte mig långsamt upp, och kollade på honom. Sa han det där? Alltså älskade han mig... på riktigt?

- why is it such a big deal? people do it on their first date these days... so why can't i break the rule just a little bit? i won't go to jail right? fortsatte han.

- Michael... is it true? you really love me with all your heart? like... for real? sa jag och såg hur han satte sig upp bredvid mig.

- Yeah, i've told you, right? sa han och kollade på mig. Jag skakade på huvudet.

- I don't think so, you may have told me you were IN love with me, but not that you LOVE me! sa jag och log.

- Ok then, Sandra... i love you! sa han. Jag pussade honom på munnen.

- Michael, i love you more.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------