The Girl is mine

Kapitel 6.

- Välkommen tillbaka Sandra. sa min lärare när jag satte mig i bänken. Det blev bänken längst mot fönstret igen, och vi hade kemi.

Mira kollade på mig, hon satt bredvid mig. Jag tänkte på Michael, de senaste timmarna hade vi gått ut på en resturang och ätit. Vi hade berättat om oss själva, och jag hade fått reda på hela grejen med hans barndom. Jag hade följt honom till skolan där de hämtade honom, och vinkat farväl. Och han hade gett mig hans nummer och jag hade gett han mitt. Denna dagen regnade det, det var för att Michael inte var här. Jag fick en liten lapp i skallen, och tog upp den från golvet.

"Berätta ALLT" stod det på den, och det var från Mira.

- Sandra, kan du berätta vad du tänker på när du hör ordet "kemi"? sa läraren.

- Öhm, blått och rött som blandas och poff du vet... sa jag och log lite åt mig själv. Några skrattade.

Läraren muttrade argt.

- Kan någon annan berätta? sa han, och plötsligt kom svaret till mig.

- När jag tänker på ordet "kemi" tänker jag på kemi i mellan människor. En attraktion mellan två som hör ihop. En slags kemi i mellan dem. sa jag och ställde mig upp. Sedan satte jag mig igen och kollade ner i bänken.

- Ja. så kan man se det... bravo! Men nu menar vi kemikalisk kemi... sa han.

- Ja ja, men då tänker jag på Poff! sa jag tyst och ritade lite på bänklocket.

När det blev rast så satt jag och Mira på vanliga platsen, bänken.

- Vad heter han? kysste han dig? varför åkte han? gjorde ni slut? BERÄTTA ALLT!! sa hon och log spänt.

- Okej, jag ska berätta. Men du kommer aldrig tro mig!! Sedan berättade jag, inte i fullaste detalj. Men så hon fick veta.

Hon satt bara och gapade i slutet.

- Så... du... kysste Michael Jackson?? sa hon, jag nickade.

- GRATTIS!! Men vänta lite här, han är ju 5 år äldre än dig! sa hon.

- Det spelar väl ingen roll! Min dröm har gått i uppfyllelse. sa jag och hon skakade på huvudet.

- Åh, jag önskar jag hade det så! Förlåt att jag kallade honom freak, men jag visste inte... sa hon.

- Det är lugnt! sa jag.

Samtidigt

Michael stod och tvivlade, skulle han ringa? Var det för tidigt?? Det har ju bara gått en dag, och vad skulle han säga? Han hade slagit in numret, och satt och tvekade.

Han tryckte på grön lur. Och hörde signalerna gå fram samtidigt som han svettades. "Tänk om hon glömt mig?" Tänkte han.

- "Hej, du har kommit till Sandra Olofssons mobil, jag kan inte svara just nu. tala in ett meddelande efter pipet." hördes en röst. Michael förstod inte vad jag sa, men han var överlycklig över att höra min röst. Han spelade in ett meddelande.

- Hi Sandra, or goat-girl. I just wanted to tell you, i already miss you. I will never forget you. Call me when you hear this. I really would like to see you. Bye, oh this is Michael by the way! Uhm, Michael Jackson! sa han. Sedan hördes pipet igen. Och han la på.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- Välkommen tillbaka Sandra. sa min lärare när jag satte mig i bänken. Det blev bänken längst mot fönstret igen, och vi hade kemi.

Mira kollade på mig, hon satt bredvid mig. Jag tänkte på Michael, de senaste timmarna hade vi gått ut på en resturang och ätit. Vi hade berättat om oss själva, och jag hade fått reda på hela grejen med hans barndom. Jag hade följt honom till skolan där de hämtade honom, och vinkat farväl. Och han hade gett mig hans nummer och jag hade gett han mitt. Denna dagen regnade det, det var för att Michael inte var här. Jag fick en liten lapp i skallen, och tog upp den från golvet.

"Berätta ALLT" stod det på den, och det var från Mira.

- Sandra, kan du berätta vad du tänker på när du hör ordet "kemi"? sa läraren.

- Öhm, blått och rött som blandas och poff du vet... sa jag och log lite åt mig själv. Några skrattade.

Läraren muttrade argt.

- Kan någon annan berätta? sa han, och plötsligt kom svaret till mig.

- När jag tänker på ordet "kemi" tänker jag på kemi i mellan människor. En attraktion mellan två som hör ihop. En slags kemi i mellan dem. sa jag och ställde mig upp. Sedan satte jag mig igen och kollade ner i bänken.

- Ja. så kan man se det... bravo! Men nu menar vi kemikalisk kemi... sa han.

- Ja ja, men då tänker jag på Poff! sa jag tyst och ritade lite på bänklocket.

När det blev rast så satt jag och Mira på vanliga platsen, bänken.

- Vad heter han? kysste han dig? varför åkte han? gjorde ni slut? BERÄTTA ALLT!! sa hon och log spänt.

- Okej, jag ska berätta. Men du kommer aldrig tro mig!! Sedan berättade jag, inte i fullaste detalj. Men så hon fick veta.

Hon satt bara och gapade i slutet.

- Så... du... kysste Michael Jackson?? sa hon, jag nickade.

- GRATTIS!! Men vänta lite här, han är ju 5 år äldre än dig! sa hon.

- Det spelar väl ingen roll! Min dröm har gått i uppfyllelse. sa jag och hon skakade på huvudet.

- Åh, jag önskar jag hade det så! Förlåt att jag kallade honom freak, men jag visste inte... sa hon.

- Det är lugnt! sa jag.

Michael stod och tvivlade, skulle han ringa? Var det för tidigt?? Det har ju bara gått en dag, och vad skulle han säga? Han hade slagit in numret, och satt och tvekade.

Han tryckte på grön lur. Och hörde signalerna gå fram samtidigt som han svettades. "Tänk om hon glömt mig?" Tänkte han.

- "Hej, du har kommit till Sandra Olofssons mobil, jag kan inte svara just nu. tala in ett meddelande efter pipet." hördes en röst. Michael förstod inte vad jag sa, men han var överlycklig över att höra min röst. Han spelade in ett meddelande.

- Hi Sandra, or goat-girl. I just wanted to tell you, i already miss you. I will never forget you. Call me when you hear this. I really would like to see you. Bye, oh this is Michael by the way! Uhm, Michael Jackson! sa han. Sedan hördes pipet igen. Och han la på.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------