The Girl is mine -

The girl is mine (del 5)

Kapitel 5.

- Det är frukost!! hörde jag pappa säga när han öppnade dörren till mitt sovrum. Jag vaknade med ett ryck och satte mig upp.

Jag hade drömt en underbar dröm, jag hade suttit i Michael's knä och han hade sjungit för mig. Sedan hade han kysst mig på kinden och lekt med min hand.

Jag log för mig själv, och bet mig i underläppen när jag tänkte på det. Pappa försvann ur dörröppningen och jag kollade mig runt om i rummet.

Michael var inte här, i panik flög jag upp ur sängen och rusade in i köket. Han får inte ha åkt! Inte än, Inte NU! Han måste ju säga hejdå först!

- Where's Michael, eller jag menar Var är Michael?? frågade jag panikslaget min mamma.

- Han duschar. Ta det lugnt och sätt dig ner. Du får duscha efter frukosten. Sa hon och log mot mig, hon serverade äggröra och rostat bröd.

Pappa satt i bara kalsonger och läste tidningen i köket. Och mamma gick runt i morgonrock.

- Pappa SNÄLLA ta på dig något mer? bad jag, och han kollade förvånat på mig.

- Bara för att kungen av pop bor i mitt hus behöver väl inte jag anpassa mig genom att ta på mig klä... okej jag går och tar på mig något. Sa han och gick iväg.

Michael kom in i köket, med kläder på och nyduschad.

- Michael, you are eating breakfast with us, right? sa mamma. Hon var faktiskt ganska bra på Engelska, till skillnad från pappa som för övrigt kom tillbaka med morgonrock.

- Yeah, if it's ok? sa han och log brett.

- Hugg in son! sa pappa och slog Michael i ryggen. Vi satte oss ner och började äta. Mamma och pappa talade livligt med varandra och jag och Michael satt och höll ögonkontakt. Vi log mot varandra samtidigt som vi åt. Jag kände hur kinderna hettade till och jag blev varm i ansiktet. Jag kollade ner i golvet och försökte få bort leendet som gick i mellan mina öron.

- So Michael, how long are you staying here? frågade mamma.

- I'm leaving today, at 2 o' clock they'll pick me up. sa han, och jag kände hur leendet faktiskt försvann. En klump bildades i halsen, han skulle snart åka.

Han skulle säkert glömma bort mig, och vi skulle nog inte ses igen efter detta.

Michael kollade på mig, och jag kände hur jag fick tårar i ögonen. Jag blinkade bort dem.

Jag åt upp, och Michael var också snart klar. Jag reste mig och dukade av, sedan gick vi från bordet. Jag gick in i sovrummet för att hämta kläder att byta om till.

- What's wrong goat-girl? sa han och såg ledsen ut.

- Oh, it's nothing... just... you are leaving! sa jag och det kändes som jag skulle gråta. Det kändes inte rätt.

- Oh. you know i have to keep on with my tour. But i'll remember you and i'll call you all the time! And we will meet again! sa han och vi satte oss på extrasängen.

- Yeah right. You are superstar Michael Jackson, you will forget me. I bet you can't even remember my name any more. I'm just goat-girl.

- No, you're Sandra olofsson, you're 19 and today you are not in school because you want to be with me. Almost as much as i want to be with you. sa han och log mot mig. Han kom ihåg mitt namn! Och jag har bara sagt det en gång, andra människor hade frågat om det igen.

- I don't got any friends that doesn't work with me. You're the only one. I trust you, i knew it from the start. I trust you, and we've only known each other in like one day. sa han och kollade mig djupt in i ögonen.

- I trust you too, i really do. sa jag. Sedan drunknade vi i varandras ögon. Han böjde sig fram mot mig och kysste mig ömt. Hans ögon glittrade till.

Vi kysstes en gång till, han bet tag i min underläpp och lät sin tunga nudda min. Sedan kramade jag om honom och la mitt huvud på hans axel.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tack för era kommentarer<3

Nu kommer mer!

----------------------------------------------

Kapitel 5.