The Girl is mine

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 34 (del 1)

När var senast Michael och jag hade roligt tillsammans? På stranden, men allt förstördes av avundsjuka på slutet.

Allt var roligare innan Michael började jobba så mycket. Jag låg på madrassen och tänkte på gamla minnen. När vi fiskade med pappa, goat-girl, skolan...

Det kändes som om jag hade blivit tråkig. Jag var avundsjuk och överreagerade. Eller kanske var det så, att det var roligast i början? Kan man inte börja om början då?

Jag hade inte sovit så mycket, och när jag sovit hade jag drömt om Michael. Dan kom ut ifrån sovrummet, jag satte mig upp. Han log mot mig. Sedan satte han sig framför mig på madrassen. Han kollade mig in i ögonen.

- Har du sovit gott? frågade han. Jag ryckte på axlarna. Han nickade. sedan reste sig han igen.

- vill du ha frukost? Jag skakade på huvudet.

- Nej... jag måste hem dit... och reda ut lite saker. sa jag och reste mig upp. Han nickade förstående och hällde upp Juice i ett glas. Jag gick in i badrummet och bytte om. Och försökte borsta mitt hår med mina händer. Sedan gick jag ut igen.

- tack för allt Dan, jag ringer dig... sa jag och gick mot dörren. Han gick också dit för att säga farväl. Jag tog på mig mina skor.

- Hejdå... berätta hur allt går, jag kommer alltid finnas här för dig. sa han. Jag log och kysste honom på kinden. Jag visste inte varför, men det var en vänskaplig kyss.

- här! sa han och tog fram en jacka.

- nej, det behövs inte.

- jo, snälla... jag skulle inte klara mig om du gick och frös... du kan lämna tillbaka den nästa gång vi ses! sa han.

- okej.. tack så mycket Dan. sa jag. Han var en drömkille. Men jag älskade Michael, och jag ville reda ut allt. Jag tog på mig jackan. Vi sa hejdå, sedan gick jag.

Solen sken lite svagt. Jag gick till en busshållsplats, i hopp om att få åka gratis. Jag hade inga pengar med mig. Jag klev på bussen när den kom.

- i'm sorry, i don't have any money.. but i promise i'll pay you ba... sa jag. Busschaffören kollade ilsket på mig.

- just get on the bus. it's ok. sa han. Jag log tacksamt och klev på. Jag åkte med den så långt som det gick för att komma till Jackson-huset. Jag gick resten av biten.

Jag blev insläppt (de kände ju igen mig) och jag mötte Katherine i dörren.

- Hi dear, where have you been all night? frågade hon. Jag kramade om henne.

- i was just visiting a friend, i'm sorry i never told you.. is Michael at home? frågade jag henne med ett leende.

- No, he just got off to work, but i can tell Wayne to give you a ride. sa hon.

- that would be great, thank you! sa jag. Jag blev skjutsad till studion, och Wayne hjälpte mig in. Jag kollade runt efter Michael, han satt inte och spelade in.

- do you know where Michael is? frågade jag Quincy. Han log mot mig.

- yeah, he just took a brake, he's probably in the cafeteria. sa han.

- ok, thank you! sa jag till Quincy. Jag gick igenom korridoren, jag hade förmodligen haft fel om allt. Men jag undrade fortfarande vad hon hade gjort där. Jag gick in i kafeterian, och kollade mig omkring. Först såg jag inte skymten av Michael. Så jag gick runt hörnet, där sofforna var. Och där fann jag honom.

Mina ögon fylldes med tårar. Michael var inte ensam. Framför honom, stod Tatum. De kysstes.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

När var senast Michael och jag hade roligt tillsammans? På stranden, men allt förstördes av avundsjuka på slutet.

Allt var roligare innan Michael började jobba så mycket. Jag låg på madrassen och tänkte på gamla minnen. När vi fiskade med pappa, goat-girl, skolan...

Det kändes som om jag hade blivit tråkig. Jag var avundsjuk och överreagerade. Eller kanske var det så, att det var roligast i början? Kan man inte börja om början då?

Jag hade inte sovit så mycket, och när jag sovit hade jag drömt om Michael. Dan kom ut ifrån sovrummet, jag satte mig upp. Han log mot mig. Sedan satte han sig framför mig på madrassen. Han kollade mig in i ögonen.

- Har du sovit gott? frågade han. Jag ryckte på axlarna. Han nickade. sedan reste sig han igen.

- vill du ha frukost? Jag skakade på huvudet.

- Nej... jag måste hem dit... och reda ut lite saker. sa jag och reste mig upp. Han nickade förstående och hällde upp Juice i ett glas. Jag gick in i badrummet och bytte om. Och försökte borsta mitt hår med mina händer. Sedan gick jag ut igen.

- tack för allt Dan, jag ringer dig... sa jag och gick mot dörren. Han gick också dit för att säga farväl. Jag tog på mig mina skor.

- Hejdå... berätta hur allt går, jag kommer alltid finnas här för dig. sa han. Jag log och kysste honom på kinden. Jag visste inte varför, men det var en vänskaplig kyss.

- här! sa han och tog fram en jacka.

- nej, det behövs inte.

- jo, snälla... jag skulle inte klara mig om du gick och frös... du kan lämna tillbaka den nästa gång vi ses! sa han.

- okej.. tack så mycket Dan. sa jag. Han var en drömkille. Men jag älskade Michael, och jag ville reda ut allt. Jag tog på mig jackan. Vi sa hejdå, sedan gick jag.

Solen sken lite svagt. Jag gick till en busshållsplats, i hopp om att få åka gratis. Jag hade inga pengar med mig. Jag klev på bussen när den kom.

- i'm sorry, i don't have any money.. but i promise i'll pay you ba... sa jag. Busschaffören kollade ilsket på mig.

- just get on the bus. it's ok. sa han. Jag log tacksamt och klev på. Jag åkte med den så långt som det gick för att komma till Jackson-huset. Jag gick resten av biten.

Jag blev insläppt (de kände ju igen mig) och jag mötte Katherine i dörren.

- Hi dear, where have you been all night? frågade hon. Jag kramade om henne.

- i was just visiting a friend, i'm sorry i never told you.. is Michael at home? frågade jag henne med ett leende.

- No, he just got off to work, but i can tell Wayne to give you a ride. sa hon.

- that would be great, thank you! sa jag. Jag blev skjutsad till studion, och Wayne hjälpte mig in. Jag kollade runt efter Michael, han satt inte och spelade in.

- do you know where Michael is? frågade jag Quincy. Han log mot mig.

- yeah, he just took a brake, he's probably in the cafeteria. sa han.

- ok, thank you! sa jag till Quincy. Jag gick igenom korridoren, jag hade förmodligen haft fel om allt. Men jag undrade fortfarande vad hon hade gjort där. Jag gick in i kafeterian, och kollade mig omkring. Först såg jag inte skymten av Michael. Så jag gick runt hörnet, där sofforna var. Och där fann jag honom.

Mina ögon fylldes med tårar. Michael var inte ensam. Framför honom, stod Tatum. De kysstes.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------