The Girl is mine

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 30

- i'm not mad! sa Michael högt.

- then how come you're screaming? frågade jag och försökte tala så lugnt som möjligt. Detta hade varit en av de bästa kvällarna i mitt liv, och nu förstörde Dan den..

- Ok, i'm a bit mad... but seriously Sandra... this is your ex-boyfriend, and as far as i know, you haven't even broke up! And first of all, you take his number, when he obviously is flirting with you!

- he was NOT flirtig! sa jag och höjde rösten.

- let me finnish! sa Michael tillbaka.

- you take his number, say you will meet him again! Obviously, on a date! then, he calls you... you say you might meet him tomorrow, at HIS place! And then, you bring his number to this beach to call him when i'm sleeping to talk in privacy. He calls you, you go away cause you don't want me to hear you talk to him, and then you go back and lie straight in my face. Michael lät inte så arg på slutet, utan mer besviken. Men hans besvikna ton var som en kniv in i min själ. Jag öppnade munnen för att säga något, men jag fann inga ord. Allt verkade rätt när jag tog besluten, men jag förstod vad han menade.

- first, not a date, just a catch up... and secound, we broke up when he left sweden! and third, i wasn't going to call him.... and... sa jag.

- oh please, then why in gods name Sandra would you bring his phone number in your purse? sa Michael och gjorde ansiktsutrycket att han inte ens kunde kolla på mig.

- It was an accident! Michael i'm sorry, i didn't know what i was thinking... försökte jag.

- yeah right. sa Michael och himlade med ögonen. Jag förstod inte hur han kunde vara så hård.

- Michael i didn't stay mad at you after that thing about tatum! sa jag och försökte få ögonkontakt.

- don't bring that shit up again! it's not the same! sa han, och gav mig faktiskt ögonkontakt.

- It is! Michael... just tell me what to do so you can forgive me! I'll do it! sa jag och försökte läsa hans tankar. Det var omöjligt.

- I want you to call him... sa han och visade inget ansiktsutryck alls. "Tell him, you have a boyfriend, and you are not intrested in any involvement with him". Utan att tveka, tog jag upp telefonen och skrev in numret som stod på servetten. En signal, två signaler, tre signaler.

- Hej Sandra! Jag är glad att du ringde! sa Dan. Michael mimade att jag skulle tala engelska.

- uhm... hi, i need to talk english, cause you know, we're living here... well, you are, i'm just visiting... sa jag nervöst. Dan skrattade lite.

- Well, okay! Sandra, there's something i have to tell you... sa han och lät allvarlig.

- yeah? sa jag och kollade oroligt på Michael.

- i have never stopped thinking about you, i think... i think i still love you... it's crazy, you know telling this over the phone.. but... i do... sa han, jag såg hur Michael kollade chockat på telefonen, nästan lika chockat som jag kollade på den. Michael hörde allt. Okej, dags att säga det, dags att krossa hans hjärta.

- Dan, i have a boyfriend, and i love him... with all my heart, i would do anything for him, no matter what he says, i'm sorry... sa jag och kände tårar i ögonen. Allt kändes bara konstigt. Varför tvingade Michael mig göra det här egentligen? Michael ville ju aldrig såra någon...

- oh, okay... are you sure? sa Dan, jag hörde att han försökte inte börja gråta.

- defenitly. again, i'm sorry... sa jag. Vi talade i en halv minut till, sedan tog vi farväl. När jag la på telefonen så kände jag direkt Michaels varma kropp mot min. Han kramade om mig, och kysste mig på kinden.

- I can't believe i just made you do that, honey i'm sorry, it's just... började Michael.

- no, it's alright... i would have begged you to do the same thing if you did the mistake i made. sa jag, och såg på honom att han kände skuld.

Vi la oss ner igen, utan några ord. Vi såg upp på stjärnhimlen.

- Sandra, i love you, it's just that i care a lot for you, I'm your overprotecting boyfriend, i knew nothing would happen between you and him, but i just got so worried. Cause i'm so glad i have you, and i don't want to loose you. sa Michael lågt. Jag svarade ingenting, och sedan somnade vi.

Jag fick ett sms mitt i natten, jag hade vaknat av att jag frös, så jag tog på mig lite kläder. Och då såg jag smset. Från Dan: "Vi kan väl fortfarande vara vänner? Jag vill så gärna träffa dig, och jag lovar att jag inte ska göra något åt min lilla förälskelse. Faktum är att jag har en flickvän. Hon heter Nadine" stod det. Jag trodde inte riktigt på honom, men jag skrev ändå tillbaka: "visst". Jag bäddade ner mig igen, och fick ett sms. "vi ses i övermorgon". Det sista jag ville var att såra Michael, men om jag och Dan bara var vänner, det skulle han väl förstå? Jag har väl rätt att vara vän med de jag vill?

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- i'm not mad! sa Michael högt.

- then how come you're screaming? frågade jag och försökte tala så lugnt som möjligt. Detta hade varit en av de bästa kvällarna i mitt liv, och nu förstörde Dan den..

- Ok, i'm a bit mad... but seriously Sandra... this is your ex-boyfriend, and as far as i know, you haven't even broke up! And first of all, you take his number, when he obviously is flirting with you!

- he was NOT flirtig! sa jag och höjde rösten.

- let me finnish! sa Michael tillbaka.

- you take his number, say you will meet him again! Obviously, on a date! then, he calls you... you say you might meet him tomorrow, at HIS place! And then, you bring his number to this beach to call him when i'm sleeping to talk in privacy. He calls you, you go away cause you don't want me to hear you talk to him, and then you go back and lie straight in my face. Michael lät inte så arg på slutet, utan mer besviken. Men hans besvikna ton var som en kniv in i min själ. Jag öppnade munnen för att säga något, men jag fann inga ord. Allt verkade rätt när jag tog besluten, men jag förstod vad han menade.

- first, not a date, just a catch up... and secound, we broke up when he left sweden! and third, i wasn't going to call him.... and... sa jag.

- oh please, then why in gods name Sandra would you bring his phone number in your purse? sa Michael och gjorde ansiktsutrycket att han inte ens kunde kolla på mig.

- It was an accident! Michael i'm sorry, i didn't know what i was thinking... försökte jag.

- yeah right. sa Michael och himlade med ögonen. Jag förstod inte hur han kunde vara så hård.

- Michael i didn't stay mad at you after that thing about tatum! sa jag och försökte få ögonkontakt.

- don't bring that shit up again! it's not the same! sa han, och gav mig faktiskt ögonkontakt.

- It is! Michael... just tell me what to do so you can forgive me! I'll do it! sa jag och försökte läsa hans tankar. Det var omöjligt.

- I want you to call him... sa han och visade inget ansiktsutryck alls. "Tell him, you have a boyfriend, and you are not intrested in any involvement with him". Utan att tveka, tog jag upp telefonen och skrev in numret som stod på servetten. En signal, två signaler, tre signaler.

- Hej Sandra! Jag är glad att du ringde! sa Dan. Michael mimade att jag skulle tala engelska.

- uhm... hi, i need to talk english, cause you know, we're living here... well, you are, i'm just visiting... sa jag nervöst. Dan skrattade lite.

- Well, okay! Sandra, there's something i have to tell you... sa han och lät allvarlig.

- yeah? sa jag och kollade oroligt på Michael.

- i have never stopped thinking about you, i think... i think i still love you... it's crazy, you know telling this over the phone.. but... i do... sa han, jag såg hur Michael kollade chockat på telefonen, nästan lika chockat som jag kollade på den. Michael hörde allt. Okej, dags att säga det, dags att krossa hans hjärta.

- Dan, i have a boyfriend, and i love him... with all my heart, i would do anything for him, no matter what he says, i'm sorry... sa jag och kände tårar i ögonen. Allt kändes bara konstigt. Varför tvingade Michael mig göra det här egentligen? Michael ville ju aldrig såra någon...

- oh, okay... are you sure? sa Dan, jag hörde att han försökte inte börja gråta.

- defenitly. again, i'm sorry... sa jag. Vi talade i en halv minut till, sedan tog vi farväl. När jag la på telefonen så kände jag direkt Michaels varma kropp mot min. Han kramade om mig, och kysste mig på kinden.

- I can't believe i just made you do that, honey i'm sorry, it's just... började Michael.

- no, it's alright... i would have begged you to do the same thing if you did the mistake i made. sa jag, och såg på honom att han kände skuld.

Vi la oss ner igen, utan några ord. Vi såg upp på stjärnhimlen.

- Sandra, i love you, it's just that i care a lot for you, I'm your overprotecting boyfriend, i knew nothing would happen between you and him, but i just got so worried. Cause i'm so glad i have you, and i don't want to loose you. sa Michael lågt. Jag svarade ingenting, och sedan somnade vi.

Jag fick ett sms mitt i natten, jag hade vaknat av att jag frös, så jag tog på mig lite kläder. Och då såg jag smset. Från Dan: "Vi kan väl fortfarande vara vänner? Jag vill så gärna träffa dig, och jag lovar att jag inte ska göra något åt min lilla förälskelse. Faktum är att jag har en flickvän. Hon heter Nadine" stod det. Jag trodde inte riktigt på honom, men jag skrev ändå tillbaka: "visst". Jag bäddade ner mig igen, och fick ett sms. "vi ses i övermorgon". Det sista jag ville var att såra Michael, men om jag och Dan bara var vänner, det skulle han väl förstå? Jag har väl rätt att vara vän med de jag vill?

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------