The Girl is mine

-”Sweetie, how do you feel?” Sa Michael och strök sin hand över mitt hår. Jag vilade mig emot hans axel och höll hans andra hand.
-”Better.”
-”What happened? Are you ill or have you eaten something?” Frågade han. Jag ryckte på axlarna.
-“I don’t know.”
Jag kollade ut igenom flygplansfönstret och såg hur vi var över molnen.
Jag ville inte bli sjuk. Jag orkade inte vara sjuk. Det var så länge sedan jag varit sjuk, att jag bara inte kunde tänka hur det var. Och nu hade jag ingen mamma som köpte gamla ”Kalle – anka” tidningar till mig och gick in till rummet med varm choklad och tröstade mig. Nu var det ingen skola man kunde vara glad att få komma ifrån en liten stund. Men det kanske skulle gå över snart?
Varken Michael eller jag sov på resan hem, vi satt och pratade istället, sedan såg vi på en film.
Jag mådde bättre och bättre. Det var nog bara min mage som reagerade på något, men det var förmodligen över nu och kommer inte tillbaka igen.

The next day:
Michael bultade på dörren. Jag satt och grät, varför visste jag inte. Mest för att jag mådde dåligt, och precis fått upp maten jag åt igår. Jag var hungrig och grinig, jag orkade inte med något.
-”Sandra, it’s okay! Open up.” Bad Michael. Mina snyftningar ekade i badrummet. Jag försökte sluta.
-”Please, I don’t want you to cry.” Det var tidigt på morgonen… och jag var tröttare än vanligt.
Jag hörde ett plingande med en skruvmejsel och plötsligt for badrumsdörren upp.
Michael kom in och satte sig på golvet framför mig.
-”Hey, it’s okay. Don’t worry. I’m here with you. You need to rest in bed.” Sa han lugnande och försökte torka bort mina tårar. Jag satt där med knäna uppdragna till hakan, medan Michael försökte få mig att andas neutralt.
-”I’m sorry.” Sa jag svagt.
-”You have nothing to apologize for. Now c’mon, you need to stay in bed today.”
Michael bar upp mig, trots att jag kunde gå själv. Sedan bar han in mig till sovrummet där han sedan bäddade ner mig så bekvämt som möjligt. Han hämtade en handuk och en hink och rusade sedan iväg igen. Jag kände i min panna, och jag hade i alla fall ingen feber. Efter en stund kom Michael tillbaka med en bricka med mat på. Sedan kysste han mig på kinden, trots att jag förmodligen var sjuk, och sa att allt kommer snart bli bra. Han kysste mig sedan på huvudet innan han var tvungen att åka iväg för att jobba.
-”Call me if something happens, I’ll be here as fast as I can, even if it’s just something little.”
ÅH så mycket jag älskar honom!

Jag vaknade lite senare av att pappa ringde, och då mådde jag helt plötsligt bra igen.
-”Hej gumman! Hur är det?” Sa han. Jag hade nästan glömt hur man talade på svenska.
-”Hej… pappa…. Jo, det är väl okej. Hur är det själv?”
-”Det är bra. Tänk att min dotter är gift nu, med Majkel Jexon också!” Sa han. Jag kunde nästan inte hålla mig för skratt, även om jag tyckte lite synd om honom. Uttal och språk var inte pappas grej.
-”Du… jag tänkte på en grej. Här har jag hört att ni är hemma igen. Och jag har också hört att Majkel är vän med Dejana Ros. Och du vet ju vilket stort fän jag är av henne!” Sa pappa. Jag himlade med ögonen. Vad ville han nu då?
-”Jo, jag vet. Hurså?”
-”Jo alltså… både mamma och jag är lediga om cirka en månad, tror du att vi skulle kunna upp till Usa då? Och hälsa på lite. Så kanske jag skulle kunna få träffa henne, och så vill jag ju träffa er. Jag har faktiskt tränat på min Engelska.” Sa han.
-”Ja, det går säkert. Jag måste höra det med Michael i och för sig. Men det får ni väl göra.”
-”Gud så bra. Men jag är på jobbet, så jag måste gå nu. Gåd Baj!”
-”Hejdå.”

Jag la på telefonen, och bestämde mig för att ta mig till ett apotek för att köpa något som skulle hjälpa mig mot mitt illamående. Eftersom det förmodligen skulle vara tillbaka igen imorgon.
Min kropp kanske sätter det som en vana, att bara må illa på morgonen.
Jag stannade upp. Vänta lite…. 
kan det vara så att…?
Jag kollade ner på min mage.
Nej… nej så kan det inte vara. Eller?
Det kan jag ju inte veta nu… det hade ju bara varat i typ två dagar. Eller hade det?
---------------------------------------------------------------------------------
Det hände inte speciellt mycket i det här kapitlet kanske, men det är viktigt för handlingen som kommer sen :D

Lämna jättegärna en kommentar!  Poss <3