The Girl is mine

-----------------------------------------
Kapitel 59
3 veckor senare: Michael har fortsatt träffa Diana ganska ofta, ibland har jag varit med och ibland inte. Vi hade börjat planera inför bröllopet, och Michael blev mer och mer otålig när det gällde barnet. Jag hade fortfarande inte berättat för honom att jag hemligt tagit p-piller.

Det hade gått så långt att vi satt hos en läkare.
-”Well, we’ve figured out there’s something that’s pushing away the baby, something that simply kills it if it ever enters. That’s why you can’t get pregnant.” Sa doktorn och kollade I en mapp.
-”Is it some kind of virus or something? Can we never have babies?” Frågade Michael oroligt och såg helt chockad ut. Jag visste inte vad jag skulle göra. Om jag berättade visste jag att han skulle bli sårad och arg på mig för att jag ljugit. Och det hade pågått så länge så det skulle bara bli svårare. Jag hade tänkt att detta bara skulle pågå tills jag blev redo, men jag visste inte om jag skulle klara detta till dess.
-”There is no chance if it is a disease. But it looks like one of you have been taking pills… but you denied it earlier.” Sa doktorn. Michael rev sig förtvivlat igenom sina lockar.
-”If you want to, you can always adopt.” Föreslog doktorn och log lite lätt.
-“I’ve always wanted to do that, but I wanted to change for Sandra. I want her to have my birth kids. And I thought that I for once would have more of that normal life style. But NO, I can’t even have that! Not in any single smelly way!” Michael reste sig frustrerat och gick ut igenom dörren. Jag reste mig upp och gick efter honom. Han stod intill väggen med stängda ögon. Jag gick upp till honom där han stod och visste inte vad jag skulle säga. Han såg på mig. Ilskan var borta, nu led han bara.
-”Let’s just go home.” Sa han och tog min hand. Vi talade inte mer om den grejen på hela dagen.

-”I can’t believe we’re getting married in two weeks.” Sa Michael och log upp mot himlen. Där satt vi, i ett träd på Neverland. Det var halvmörkt ute, vi hade en filt runt oss.
-”Michael, I love you, so much.” Sa jag och kysste honom på kinden.
-”You would never lie to me, would you?” Frågade då Michael. Det förväntade jag mig inte.
Jag försökte undervika frågan. Jag skämdes, jag hade ljugit. Jag hade ljugit om en av de sakerna som spelade mest roll för honom i världen. Jag mådde dåligt, jag ville inte fortsätta såhär. Men jag kunde inte sluta.
-”Everything is going to be alright.” Sa jag.
-”You didn’t answer my question.” Sa Michael förvånat och jag visste att han såg rakt igenom mig.
-”What question?” Försökte jag.
-”The question I just asked you! I asked if you would ever lie to me!” Sa han ganska otåligt.
-“Of course I wouldn’t.” Ljög jag. Jag hatade mig själv.
Det var en lång tystnad. Jag var rädd, rädd att han visste. Rädd att han skulle hittat den lilla burken som jag förvarade i ett par byxor i min garderob. Ett par byxor jag inte använde.
-”I love you the most.” Sa Michael efter tystnaden.

Nästa dag.
-”You go first!” Pep jag och doppade foten i poolen.
-”You’re such a chicken. I’m not even wearing bathing clothes.” Försvarade Michael sig.
Jag satte mig på poolkanten och la i benen i poolen. Det var ganska kallt, både i luften och i vattnet. Men jag hade bestämt mig för att bada. Det första pooldoppet på Neverland.
Men jag ville att Michael skulle vara med mig. Men där satt han med en bok i nyllet på gräset i svarta byxor, en blå skjorta, en gul och en röd strumpa och sin hatt. Vad var det han läste anyway? Bubbles kröp upp ifrån hans knä och staplade fram till mig i sina röda hängslebyxor. Han kramade om mig bakifrån. Den där lilla apan var det sötaste djuret någonsin (enligt mig).
-”Should we get a boa?” Frågade Michael och tittade upp ifrån boken. Ville han seriöst skaffa en boaorm? Jag vände mig mot honom och såg honom i ögonen.
-”If you get on that diving board, and do a little dance while Bubbles is watching, you have my permission.” Sa jag. Han skulle inte göra det I alla fall. Men jag hade fel. Jag fattade inte att han ville ha en boaorm på riktigt? Han klev upp, klättrade upp för stegen och ställde sig på trampolinen.
Med all fokus på Bubbles började han dansa.
-”You have to sing too, and close your eyes!” Ropade jag och skrattade. Jag var elak mot lilla Michael.
-”No way!” Skrattade Michael.
-”Okay, no boa!” Skämtade jag. Han skulle säkert klättra ner nu. Men nej, han stängde ögonen, dansade och sjöng på Billie Jean. Bubbles började klappa i takt eftersom han hört låten förr.
Jag började plötsligt tänka efter, tänk om han skulle ramla? Tänk om han skulle ramla på trampolinen och ner på marken?
-”Okay Michael you can get down! I don’t want you to hurt yourself!” Sa jag och log.
Plötsligt kom jag på vad jag sagt. Åh nej, vi skulle skaffa en boaorm…
Michael slutade sjunga och öppnade ögonen.
-”I’m not going to hurt myself!” Sa han, men råkade halka till på sina skor och med flaxande armar for han ner i vattnet. Detta ledde till ett hysteriskt skratt. Michael kom upp till ytan framför mig och började dra i mina ben tills jag också for ner i vattnet.
-”We’re getting a boa!” Firade Michael och dränkte mig nästan.
-“You’re probably the weirdest man I’ve ever met, first a monkey and now a boa.” Sa jag och tog tag i hans händer. Hans hatt hade flytigt iväg och han stod där i vattnet med kläder på.
-”You’re pretty nutty yourself. Is that a bad thing?” Frågade han mig osäkert och drog på munnen.
-”No, it’s definitely a good thing.” Sa jag och kysste honom.
-------------------------------------------------------