The Girl is mine

Kapitel 55

Vi gick upp mot huset, det hade varit en lång dag. Det regnade ute, och det var iskallt.

-"Bubbles, please get off my back! You're strangeling me!" Klagade Michael och försökte få bort Bubbles grepp från sin hals. Det gick inte så bra, eftersom att han hade händerna fulla med väskor. Jag var ganska sur och jag frös. Jag ville upp till huset så fort som möjligt.

Michael ställde ner väskorna och lossade Bubbles grepp. Han satte ner Bubbles på marken. Bubbles såg ledsamt på honom, Michael visste inte hur han skulle reagera.

-"FINE, you can sit on my shoulders!" Sa han och bar upp Bubbles och satte honom på sina axlar. Bubbles tog tag runt Michaels huvud, så hans små händer täckte för Michaels ögon.

-"Great, Now I can't see!" Sa han. Jag började bli trött på detta, kanske överreagerade jag lite...

-"OH COMON! I'M FREEZING! Let's just GO INSIDE!" Sa jag irriterat och såg hur både Michael och Bubbles såg chockerat på mig.

Bubbles tog istället tag i Michaels hår, Michael fick ont, men sa inget. Vi gick den lilla biten upp till huset och sedan tog Michael upp nyckeln och låste upp.

De enda möblerna som fanns var i princip köksmöbler, toaletterna och vägguttag. Sedan fanns det en obäddad madrass med lakan i vårat sovrum också som vi skulle sova på tills vi skaffat alla möbler, eller åtminstone en säng. Vi kollade igenom alla rummen, och sedan gick jag för att bädda madrassen, och Michael skulle kolla om vi hade någon mat i köket. Jag fixade i ordning madrasserna samtidigt som Bubbles ryckte i mina ben. Michael kom upp, jonglerandes med clementiner.

-"This is all we got" Sa han och kastade en till mig. Jag fångade den. Vi satte oss på madrassen och Michael började skala en åt Bubbles.

Eftersom Bubbles inte visste hur man åt en clementin, så började han suga på den.

Vi alla somnade ungefär en timme efter...

4 veckor senare:

Michael gick nervöst fram och tillbaka på stället, jag själv satt i en fotölj med en bok.

Städerskan gick förbi, Michael greppade tag i hennes axlar så att hon nästan ramlade bakåt.

-"Do you know when they are coming? Is everything ready? Is the playroom cleaned?" Sa han. Hon såg vettskrämt på honom.

Hon var spansk, och kunde inte Engelska. Så hon tog sig bara ur hans grepp och gick vidare med tvätten.

-"Michael, Calm down!" Sa jag och skakade på huvudet. Plötsligt ringde det på porttelefonen och vi fick reda på att barnen var här.

Efter att Neverland öppnat och var klart, så hade Michael öppnat en ny organisation som skulle hjälpa barn som behövde stöd.

En gång i månaden skulle Neverland vara öppet för alla barn som var antingen sjuka, hade det dåligt hemma eller bara behövde kärlek.

Detta var första gången, och anledningen till att Michael var så nervös... var för att han var rädd för att de inte skulle gilla honom.

Han kände sig alltid som en av dem när han umgicks med barn, men enda sedan vi börjat snacka om att skaffa egna barn... så kunde han inte

hjälpa att se allt från en pappas ögon. Jag lyckades hålla mig någorlunda lugn. Men själv var jag också nervös. Michael skulle säkert vara den roliga

och coola personen. Och dessutom var ju alla ett fan av honom. Jag skulle nog få sitta där och... se på. Ja la ifrån mig min bok och reste mig.

Jag visste att Michael ville ha barn så snart som möjligt... det var jag som inte var redo.

------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi gick upp mot huset, det hade varit en lång dag. Det regnade ute, och det var iskallt.

-"Bubbles, please get off my back! You're strangeling me!" Klagade Michael och försökte få bort Bubbles grepp från sin hals. Det gick inte så bra, eftersom att han hade händerna fulla med väskor. Jag var ganska sur och jag frös. Jag ville upp till huset så fort som möjligt.

Michael ställde ner väskorna och lossade Bubbles grepp. Han satte ner Bubbles på marken. Bubbles såg ledsamt på honom, Michael visste inte hur han skulle reagera.

-"FINE, you can sit on my shoulders!" Sa han och bar upp Bubbles och satte honom på sina axlar. Bubbles tog tag runt Michaels huvud, så hans små händer täckte för Michaels ögon.

-"Great, Now I can't see!" Sa han. Jag började bli trött på detta, kanske överreagerade jag lite...

-"OH COMON! I'M FREEZING! Let's just GO INSIDE!" Sa jag irriterat och såg hur både Michael och Bubbles såg chockerat på mig.

Bubbles tog istället tag i Michaels hår, Michael fick ont, men sa inget. Vi gick den lilla biten upp till huset och sedan tog Michael upp nyckeln och låste upp.

De enda möblerna som fanns var i princip köksmöbler, toaletterna och vägguttag. Sedan fanns det en obäddad madrass med lakan i vårat sovrum också som vi skulle sova på tills vi skaffat alla möbler, eller åtminstone en säng. Vi kollade igenom alla rummen, och sedan gick jag för att bädda madrassen, och Michael skulle kolla om vi hade någon mat i köket. Jag fixade i ordning madrasserna samtidigt som Bubbles ryckte i mina ben. Michael kom upp, jonglerandes med clementiner.

-"This is all we got" Sa han och kastade en till mig. Jag fångade den. Vi satte oss på madrassen och Michael började skala en åt Bubbles.

Eftersom Bubbles inte visste hur man åt en clementin, så började han suga på den.

Vi alla somnade ungefär en timme efter...

Michael gick nervöst fram och tillbaka på stället, jag själv satt i en fotölj med en bok.

Städerskan gick förbi, Michael greppade tag i hennes axlar så att hon nästan ramlade bakåt.

-"Do you know when they are coming? Is everything ready? Is the playroom cleaned?" Sa han. Hon såg vettskrämt på honom.

Hon var spansk, och kunde inte Engelska. Så hon tog sig bara ur hans grepp och gick vidare med tvätten.

-"Michael, Calm down!" Sa jag och skakade på huvudet. Plötsligt ringde det på porttelefonen och vi fick reda på att barnen var här.

Efter att Neverland öppnat och var klart, så hade Michael öppnat en ny organisation som skulle hjälpa barn som behövde stöd.

En gång i månaden skulle Neverland vara öppet för alla barn som var antingen sjuka, hade det dåligt hemma eller bara behövde kärlek.

Detta var första gången, och anledningen till att Michael var så nervös... var för att han var rädd för att de inte skulle gilla honom.

Han kände sig alltid som en av dem när han umgicks med barn, men enda sedan vi börjat snacka om att skaffa egna barn... så kunde han inte

hjälpa att se allt från en pappas ögon. Jag lyckades hålla mig någorlunda lugn. Men själv var jag också nervös. Michael skulle säkert vara den roliga

och coola personen. Och dessutom var ju alla ett fan av honom. Jag skulle nog få sitta där och... se på. Ja la ifrån mig min bok och reste mig.

Jag visste att Michael ville ha barn så snart som möjligt... det var jag som inte var redo.

------------------------------------------------------------------------------------------------