The Girl is mine

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 54

*En vecka senare*

Jag satt och fyllde i papper, Nu hade jag bestämt mig för att söka in till arbetsförmedlingen. Jag satt i Jackson- Huset i arbetsrummet och tänkte.

Michael kom in i dörröppningen. Det fick mig att le.

-"Hello my Fiance" Sa jag och såg hur han också sken upp i ett leende. Han gick fram till mig och tog upp min hand, där satt en speciell ring. En ring jag fick av honom för en vecka sedan. Han kysste min hand och sedan kysste han mig på munnen.

-"I love you. But I came here to tell you that I'm going to that animal orphanage now. And when I'm back, we will have a Baby Rat in our little family."

Michael hade ju berättat för mig om Ben, och att han ville ha en råtta som liknade honom. Som skulle vara döpt efter honom. Och istället för att beställa en råtta som inte var född, skulle han åka iväg och kolla på råttbebisar på något slags hem för övergivna djur som de säljer. Och säljs de inte inom en viss period, så kommer de att bli dödade eller sålda vidare till försöksinstitut. Om vi fick välja hade vi tagit med alla djur som fanns där. Men det skulle bli lite svårt.

-"Do you want me to come with you?" frågade jag honom. Han skakade på huvudet. "It's ok, you need to stay here and fill out these forms" Sa han och pekade på papprerna. Jag nickade åt honom och sa "I guess you're right". Han gav mig en puss på kinden och sa farväl, jag sa hejdå tillbaka. Sedan gick han ut ur rummet.

Okej, tillbaka till papprerna. Min blick fästes på ringen igen, den var så vacker. Jag kommer ihåg mitt tårfyllda "Yes". Jag tänkte på kramen och kyssen efteråt, hur han hade satt på mig ringen, och hur han senare berättat att rummet vi var i var framtida teater. Och stället vi var på då var Neverland. Neverland var inte färdigt, men det var inte långt kvar innan det var det. Tänk... där skulle vi bo. Mr och Mrs. Jackson och så råttan Ben.

Jag återgick till papprerna.

Senare, hos Michael:

-"RATS? hahaha! No, we don't have any RATS! You have to pre-order if you want a rat." Sa en kille där de gick i hallen, fylld med burar av stackars djur.

Michael såg sig smärtsamt omkring, han kunde inte tolerera detta. Det var hemskt att de inte fick vandra fritt.

-"Why do you squeeze them into so small cages?" Sa Michael och fäste blicken på en sköldpadda som inte hade plats att nå sin mat.

-"They're all going to die, so why bother?" Sa gubben och hyschade åt en hund som skällde.

Michael fick panik åt hur allt såg ut, han kunde inte bara strunta i det.

-"You know what? I want to buy them all" Sa han och såg sig omkring. Gubben tappade cigaretten som han haft i munnen.

-"ALL of these animals? Are you sure?" Sa han och kippade efter andan. Michael såg sig omkring igen. Han nickade. "Definitly".

Michaels ögon fastnade på en liten schimpans som satt i en bur och såg tillbaka på Michael. Han var liten, inte alls gammal. Och han satt och sög på sin egen tumme.

Michael klev långsamt fram till buren, hukade sig och såg på schimpansen. Schimpansen sträckte ut sin ena hand mot Michael, igenom buren. Michael tog tag i handen lite lätt och log mot schimpansen.

-"What's his name?" Sa Michael och vände sig mot gubben som hade gett Michael rundturen.

-"I think it's 502-4968. He was at a zoo, which closed down. He lost his family and friends, and got sent here. He has a high intelligence. It's his last day here. If you won't buy him now,... well, I think you can guess what happens" Sa han. Michael såg schimpansen i ögonen.

Senare, tillbaka till Sandra:

Vi satt och åt i köket, alla utom Michael. Eftersom han fortfarande var kvar och kollade på råttor. Men så plötsligt så hörde vi hur det smällde till i ytterdörren.

Han var tillbaka! Jag reste mig upp och gick till hallen. Jag möttes av honom och en liten apa som han hade i famnen. Jag visste inte hur jag skulle reagera.

-"Is that Ben?" Sa jag, och kände mig genast dum i huvudet. Det kunde väl vem som helst se att det inte var "Ben", det var ingen råtta precis.

-"Come with me outside" Viskade Michael och öppnade ytterdörren. Vi gick ut och stängde den bakom oss. Det var iskallt ute.

-"Sandra This is Bubbles." Sa han och kramade om den lille apan. Han berättade för mig vad som hänt på det där hemmet. Att han köpt alla djuren och skulle ge bort dem till där de hörde hemma. Till deras naturliga miljöer. Men att Bubbles inte hade något riktigt ställe att ta vägen. Han var så liten, skulle han komma ensam tillbaka där han hörde hemma så skulle han inte kunna överleva på egen hand. Så han skulle bo med oss. Jag tyckte det var supergulligt det Michael hade gjort, men var väldigt nervös.

Bubbles var ju som en bebis, och vi var ju tvungna att ta väl hand om honom. Hur skulle det gå? Vi gick inomhus efter att jag hälsat väl på Bubbles.

Vi möttes av Jackie i hallen, som precis skulle gå ut och se vart vi tog vägen. Hans ögon spärrades upp mot Bubbles.

-"HEY EVERYBODY, MICHAEL BROUGHT A MONKEY!" ropade han och flämtade till. Jermaine, Tito och Randy gick in i hallen och såg Bubbles. De började skratta.

-"Is this a joke? What's he doin' here Michael?" Sa Jermaine. "Michael did NOT bring a monkey, now stop fooling around" Hörde vi Katherine, sedan klev även hon in i hallen. Och plötsligt stod hela familjen där. Bubbles såg lite skräckslaget på den halv chockade familjen och de fyra bröderna som skrattade.

-"He's our new family member. He's going to live with us" Sa Michael och log mot Bubbles. Bubbles la sin hand på Michaels kind.

-"But Honey, A monkey can't live HERE, It's too small... He needs his own..." Började Katherine. Men Michael avbröt.

-"He's not going to. Cause Sandra and I are moving. Next week."

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag satt och fyllde i papper, Nu hade jag bestämt mig för att söka in till arbetsförmedlingen. Jag satt i Jackson- Huset i arbetsrummet och tänkte.

Michael kom in i dörröppningen. Det fick mig att le.

-"Hello my Fiance" Sa jag och såg hur han också sken upp i ett leende. Han gick fram till mig och tog upp min hand, där satt en speciell ring. En ring jag fick av honom för en vecka sedan. Han kysste min hand och sedan kysste han mig på munnen.

-"I love you. But I came here to tell you that I'm going to that animal orphanage now. And when I'm back, we will have a Baby Rat in our little family."

Michael hade ju berättat för mig om Ben, och att han ville ha en råtta som liknade honom. Som skulle vara döpt efter honom. Och istället för att beställa en råtta som inte var född, skulle han åka iväg och kolla på råttbebisar på något slags hem för övergivna djur som de säljer. Och säljs de inte inom en viss period, så kommer de att bli dödade eller sålda vidare till försöksinstitut. Om vi fick välja hade vi tagit med alla djur som fanns där. Men det skulle bli lite svårt.

-"Do you want me to come with you?" frågade jag honom. Han skakade på huvudet. "It's ok, you need to stay here and fill out these forms" Sa han och pekade på papprerna. Jag nickade åt honom och sa "I guess you're right". Han gav mig en puss på kinden och sa farväl, jag sa hejdå tillbaka. Sedan gick han ut ur rummet.

Okej, tillbaka till papprerna. Min blick fästes på ringen igen, den var så vacker. Jag kommer ihåg mitt tårfyllda "Yes". Jag tänkte på kramen och kyssen efteråt, hur han hade satt på mig ringen, och hur han senare berättat att rummet vi var i var framtida teater. Och stället vi var på då var Neverland. Neverland var inte färdigt, men det var inte långt kvar innan det var det. Tänk... där skulle vi bo. Mr och Mrs. Jackson och så råttan Ben.

Jag återgick till papprerna.

-"RATS? hahaha! No, we don't have any RATS! You have to pre-order if you want a rat." Sa en kille där de gick i hallen, fylld med burar av stackars djur.

Michael såg sig smärtsamt omkring, han kunde inte tolerera detta. Det var hemskt att de inte fick vandra fritt.

-"Why do you squeeze them into so small cages?" Sa Michael och fäste blicken på en sköldpadda som inte hade plats att nå sin mat.

-"They're all going to die, so why bother?" Sa gubben och hyschade åt en hund som skällde.

Michael fick panik åt hur allt såg ut, han kunde inte bara strunta i det.

-"You know what? I want to buy them all" Sa han och såg sig omkring. Gubben tappade cigaretten som han haft i munnen.

-"ALL of these animals? Are you sure?" Sa han och kippade efter andan. Michael såg sig omkring igen. Han nickade. "Definitly".

Michaels ögon fastnade på en liten schimpans som satt i en bur och såg tillbaka på Michael. Han var liten, inte alls gammal. Och han satt och sög på sin egen tumme.

Michael klev långsamt fram till buren, hukade sig och såg på schimpansen. Schimpansen sträckte ut sin ena hand mot Michael, igenom buren. Michael tog tag i handen lite lätt och log mot schimpansen.

-"What's his name?" Sa Michael och vände sig mot gubben som hade gett Michael rundturen.

-"I think it's 502-4968. He was at a zoo, which closed down. He lost his family and friends, and got sent here. He has a high intelligence. It's his last day here. If you won't buy him now,... well, I think you can guess what happens" Sa han. Michael såg schimpansen i ögonen.

Vi satt och åt i köket, alla utom Michael. Eftersom han fortfarande var kvar och kollade på råttor. Men så plötsligt så hörde vi hur det smällde till i ytterdörren.

Han var tillbaka! Jag reste mig upp och gick till hallen. Jag möttes av honom och en liten apa som han hade i famnen. Jag visste inte hur jag skulle reagera.

-"Is that Ben?" Sa jag, och kände mig genast dum i huvudet. Det kunde väl vem som helst se att det inte var "Ben", det var ingen råtta precis.

-"Come with me outside" Viskade Michael och öppnade ytterdörren. Vi gick ut och stängde den bakom oss. Det var iskallt ute.

-"Sandra This is Bubbles." Sa han och kramade om den lille apan. Han berättade för mig vad som hänt på det där hemmet. Att han köpt alla djuren och skulle ge bort dem till där de hörde hemma. Till deras naturliga miljöer. Men att Bubbles inte hade något riktigt ställe att ta vägen. Han var så liten, skulle han komma ensam tillbaka där han hörde hemma så skulle han inte kunna överleva på egen hand. Så han skulle bo med oss. Jag tyckte det var supergulligt det Michael hade gjort, men var väldigt nervös.

Bubbles var ju som en bebis, och vi var ju tvungna att ta väl hand om honom. Hur skulle det gå? Vi gick inomhus efter att jag hälsat väl på Bubbles.

Vi möttes av Jackie i hallen, som precis skulle gå ut och se vart vi tog vägen. Hans ögon spärrades upp mot Bubbles.

-"HEY EVERYBODY, MICHAEL BROUGHT A MONKEY!" ropade han och flämtade till. Jermaine, Tito och Randy gick in i hallen och såg Bubbles. De började skratta.

-"Is this a joke? What's he doin' here Michael?" Sa Jermaine. "Michael did NOT bring a monkey, now stop fooling around" Hörde vi Katherine, sedan klev även hon in i hallen. Och plötsligt stod hela familjen där. Bubbles såg lite skräckslaget på den halv chockade familjen och de fyra bröderna som skrattade.

-"He's our new family member. He's going to live with us" Sa Michael och log mot Bubbles. Bubbles la sin hand på Michaels kind.

-"But Honey, A monkey can't live HERE, It's too small... He needs his own..." Började Katherine. Men Michael avbröt.

-"He's not going to. Cause Sandra and I are moving. Next week."

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

För er som inte förstod... hon sa "Ja" när han friade. xD

Kommentera :)

B.t.w Jag vet att Michael inte skaffade Bubbles förräns mycket senare, och han flyttade inte till Neverland förrän runt "Bad" och att han skaffade Bubbles från en cancerklinik. Men detta är en novell, så allt är inte verklighetsbaserat. Här är en bild på Michael och Bubbles:

mwihihihihi :D <3