Kapitel 79
I alla fall... det här är ett kort kapitel, men det händer en rätt så avgörande sak...
så jag hoppas att ni vill läsa i alla fall. Ska försöka uppdatera mer nu, har planerat in lite allt möjligt
som kommer hända i framtiden, och jag tänker göra en mall för mig själv där jag planerar.
Så, vi får hoppas att det går bättre med uppdateringen i framtiden xD
-------------------------------------------------------------------
Kaptiel 79.
- Here you can see the baby’s toes… and fingers... Sa barnmorskan och pekade på ultraljudsskärmen.
Det var knappt synligt, det hon pekade på, men jag försökte se det lika mycket som Michael verkade se det. Hans ögon riktigt glänste, och jag kunde se tydligt hur lycklig han var. Ingenting kunde förstöra den här stunden, då vi båda såg på vårt barn på ultraljudet. Inget, trodde vi.
Den andra sköterskan gick in i rummet ganska stillsamt och svalde försiktigt. Vi hade träffat henne för en stund sedan, och hon verkade ganska avslappnad och lugn då. Men nu var hon förändrad.
- Jag har precis kollat hälsoresultaten av bebisen… började Gunilla och jag fick plötsligt en klump i halsen.
- English please. Bad den andra sköterskan och pekade på Michael.
- I just got the health results of the baby, and it doesn’t look very good to be honest.
Lyckan i Michael’s ögon försvann, och nu stod han bara där förvånad.
- What happened? What’s wrong? Frågade han och jag kände hur jag slutade andas.
- The baby’s heart isn’t growing with its body. The heart isn’t pumping enough blood. Svarade hon.
- Is there anything you can do? Is there anything we can do? Frågade jag i chock.
- There are some things we can do when the baby is born, surgeries and helping the blood move forward. But it’s most likely that she won’t survive the birth. I’m sorry.
Jag kände hur mina ögon blev suddigare, men jag bet ihop. Jag vågade inte ens se på Michael.
Vårt barn skulle förmodligen dö innan det ens fått se solljus.
Michael försökte hålla sig positiv, även fast vi fått de dåliga nyheterna dagen innan.
- Did you notice that the nurse said she about our baby. Most likely that SHE won’t survive the birth. That means that we’re having a baby girl. Sa han och log emot mig.
Jag fyllde min mun med Ben & Jerrys glass, I hopp om att må bättre. Men jag mådde bara illa.
- Yeah and we’re probably losing that baby girl too. Sa jag och nös.
Michael svarade inte med något “god bless you” för min nysning, utan suckade istället.
- Michael, we can’t pretend what we heard yesterday isn’t the truth… we need to stay realistic.
- No, we need to stay positive. There IS a chance, and if we stay positive that chance will seem bigger.
Jag höll tyst ett tag och slutade äta glass. Han hade ju rätt. Jag tänkte inte deppa, utan iså fall hålla mig positiv.
- We’re having a baby girl! Utbrast jag och Michael log tillbaka. Han kramade om mig och la bort glassen.
- She’s going to be the most beautiful baby girl there is. Fyllde jag sedan på.
- Of course, because she’ll probably look just like you. Svarade Michael och petade mig på näsan.
- Everything is going to be alright. It will work out fine.
--------------------------------------------
Har verkligen skrivkramp på denna berättelsen... därför var kapitlet så amatör-aktigt.
Men nästa kommer bli bättre, jag lovar.
Så himla bra!!! :)
