The girl is mine (kapitel 76)
Hej! Jag har helt enkelt inte orkat skriva ett kapitel på ett tag, men sedan såg jag att jag faktiskt hade skrivit kapitel redan, och hade det sparat i datorn. Så jag kan lägga ut det och jag hoppas jag får mer skrivarlust snart så att jag kan ge er mycket uppdatering :) Jag älskar er som läser The girl is mine, och orkar vänta. Vi har nu kommit en lång bit i den här historien, och jag är bestämd att jag inte tänker sluta på den här berättelsen förräns den är klar.
Anyway, här är kapitel 76...
---------------------------------------------------------------------------
Kapitel 76
-”This doesn’t mean I forgive you though, I’m not that easy.”
-“Then what does it mean?” Frågade han.
-“That I know I can’t hide anymore, so I want you near and I want to be with you. Forgiveness is a big thing and there’s probably going to come one day where I’m over it. But not yet.”
-“I understand.”
Jag låg och tänkte på vad som egentligen hänt, då jag hörde hur sovrumsdörren öppnades och Michael kom in. Vi var hemma hos mina föräldrar, men tänkte åka tillbaka till USA idag.
Jag stängde ögonen och låtsades sova. Jag lyssnade hur han gick fram emot sängen där jag låg och han satte sig. Jag tänkte att han säkert skulle lägga sig och somna om, eftersom klockan var ungefär 5 på natten i Sverige, men när jag inte hörde något var jag tvungen att kolla. Jag vände mig mot honom. Han satt med penna och ett block. Han skrev försiktigt något.
-”What are you doing? go to sleep.” Sa jag lågt och tände sänglampan.
-”I woke up and this song popped in to my head. I just need to write it down.” Sa han och skrev.
Han nynnade lite tyst och skrev lite till. Jag suckade och la mig ner igen.
-”How can you even write in the dark?” Frågade jag och släckte.
-”It’s not that hard.” Svarade han och la sedan ifrån sig blocket och pennan.
-”Go to sleep.” Muttrade jag och var väldigt trött.
-”I can’t.” Sa han. ”Why not?” frågade jag. ”I don’t have my sleeping pills.” Svarade han.
-”Why do you need sleeping pills? Try to rest and you’ll fall asleep.”
-“I need them because I have insomnia.”
Jag satte mig upp och tände lampan och såg på honom. ”You do?” For ur mig.
-”I had it a lot of the years when I was a teenager because of flashbacks from my father. And it went back to me when you went away. I have several thoughts in my head that has brought concern to me. So I’ve been using sleeping pills on prescription so I could keep going.”
-“Honey, I’m here. You don’t have to worry about anything. Now try going to sleep.”
-“Well after using those pills it becomes a habbit, a bad habbit. But I’ll try.”
Han la sig ner och jag släckte. Sedan höll jag om honom och hoppades att han skulle somna.
Det slutade med att jag vaknade vid klockan 7 och att han då inte somnat än. Så vi såg på en film.
Samma morgon, satt vi och talade då plötsligt pappa började bulta på dörren.
-”Hellu? Hellu! Barn! Hellu? Wakna!”
-”Dad, we’re awake. Just step inside, the door is open.” Svarade jag och efter några försök att öppna dörren och sedan efter att ha lyckats så gick han in, iklädd underkläder och en öppen morgonrock.
-”Does you wanna frukost? Jag made ägg.” Frågade han och kollade runt i rummet.
Michael låtsades förstå och nickade lite lätt samtidigt som han kollade på mig.
-”SUPER!” Sa sedan pappa och försvann ut i hallen igen. Michael vände huvudet mot mig.
-”What did just happen’?” Frågade han lite oroligt.
-”He asked if you wanted to shower with him.” Skojjade jag och försökte se seriös ut.
Michaels ögon blev större än de förmodligen någonsin varit.
-”What?!” Sa han och kippade efter andan. Då kunde jag inte hålla mig för skratt.
-”No, he asked if we wanted breakfast. He made eggs.” Sa jag och petade på honom för att se om han fortfarande var vid liv samtidigt som jag skrattade. Michael andades ut igenom näsan och kollade ilsket på mig, men sedan kunde han inte hjälpa att le.
-”Girl, why did I believe he actually said that he wanted to shower with me for even a second?” Sa han och tog tag runt mina handleder och brottade ner mig. Han satte sig på mina ben och höll fast mina armar samtidigt som jag skrattade och försökte komma loss.
-”Don’t call me girl, I’m a woman.” Sa jag och höjde ögonbrynen.
-”I’ll call you whatever I want.” Sa han lågt och mörkt, vilket orsakade att jag rös över hela ryggen.
Han böjde sig ner över mig och kysste mina läppar försiktigt samtidigt som han fortfarande höll fast mig. Plötsligt stod pappa i dörröppningen och snyftade.
-”Kärleken, är den inte fin?” Sa han och log. Den där gubben var som en tecknad komedifigur hela han. Michael släppte mig och vi båda reste oss ifrån golvet.
-”Uhm, Michael, should we go and get breakfast?” Frågade jag generat och skämdes för min pappa. Även om Michael förmodligen vant sig vid hans beteende vid det här laget.
Vi gick och tog frukost och satte oss i köket där mamma satt och läste i en tidning.
-”Hmm… here’s an add about men who cheats. It says they can’t be trusted if they cheat once and…”
-“Mamma!” Avbröt jag och skämdes ännu mer.
-“I’m just saying, they might be right. But since Michael is such an honest and perfect man, you don’t have to worry about him cheating on you with some other celebrity friends.” Sa hon och såg på Michael med sin mun spänd som ett svart streck.
-”Michael, ignore her.” Bad jag och suckade.
-”I’m guessing you’re aware of what happened. And I just want to apologize to you too. I NEVER wanted to hurt your daughter and I’m very sorry over what happened.”
-“Oh Michael, ignorera her! You are ung and attraktiv. It happens in many relationer. Pluss, den där Diana Rås got you full, eller hur? It happens den best. It happened to me too with another kvinna när I was ung.” Sa pappa som kom in i köket. Pappa hade alltid varit ganska förlåtande, och det var en bra sak med honom. Michael förstod hälften, men såg ändå tacksamt på honom.
-”Jaja,Rolf. Jag förlåter honom när Sandra förlåter honom. Men vad han gjorde var fel.” Sa mamma och såg också på pappa. Jag och Michael åt klart, och jag såg sedan på klockan och visste att vårat flyg tillbaka till USA skulle gå om några timmar, så vi behövde börja packa.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Anyway, här är kapitel 76...
---------------------------------------------------------------------------
Kapitel 76
-”This doesn’t mean I forgive you though, I’m not that easy.”
-“Then what does it mean?” Frågade han.
-“That I know I can’t hide anymore, so I want you near and I want to be with you. Forgiveness is a big thing and there’s probably going to come one day where I’m over it. But not yet.”
-“I understand.”
Jag låg och tänkte på vad som egentligen hänt, då jag hörde hur sovrumsdörren öppnades och Michael kom in. Vi var hemma hos mina föräldrar, men tänkte åka tillbaka till USA idag.
Jag stängde ögonen och låtsades sova. Jag lyssnade hur han gick fram emot sängen där jag låg och han satte sig. Jag tänkte att han säkert skulle lägga sig och somna om, eftersom klockan var ungefär 5 på natten i Sverige, men när jag inte hörde något var jag tvungen att kolla. Jag vände mig mot honom. Han satt med penna och ett block. Han skrev försiktigt något.
-”What are you doing? go to sleep.” Sa jag lågt och tände sänglampan.
-”I woke up and this song popped in to my head. I just need to write it down.” Sa han och skrev.
Han nynnade lite tyst och skrev lite till. Jag suckade och la mig ner igen.
-”How can you even write in the dark?” Frågade jag och släckte.
-”It’s not that hard.” Svarade han och la sedan ifrån sig blocket och pennan.
-”Go to sleep.” Muttrade jag och var väldigt trött.
-”I can’t.” Sa han. ”Why not?” frågade jag. ”I don’t have my sleeping pills.” Svarade han.
-”Why do you need sleeping pills? Try to rest and you’ll fall asleep.”
-“I need them because I have insomnia.”
Jag satte mig upp och tände lampan och såg på honom. ”You do?” For ur mig.
-”I had it a lot of the years when I was a teenager because of flashbacks from my father. And it went back to me when you went away. I have several thoughts in my head that has brought concern to me. So I’ve been using sleeping pills on prescription so I could keep going.”
-“Honey, I’m here. You don’t have to worry about anything. Now try going to sleep.”
-“Well after using those pills it becomes a habbit, a bad habbit. But I’ll try.”
Han la sig ner och jag släckte. Sedan höll jag om honom och hoppades att han skulle somna.
Det slutade med att jag vaknade vid klockan 7 och att han då inte somnat än. Så vi såg på en film.
Samma morgon, satt vi och talade då plötsligt pappa började bulta på dörren.
-”Hellu? Hellu! Barn! Hellu? Wakna!”
-”Dad, we’re awake. Just step inside, the door is open.” Svarade jag och efter några försök att öppna dörren och sedan efter att ha lyckats så gick han in, iklädd underkläder och en öppen morgonrock.
-”Does you wanna frukost? Jag made ägg.” Frågade han och kollade runt i rummet.
Michael låtsades förstå och nickade lite lätt samtidigt som han kollade på mig.
-”SUPER!” Sa sedan pappa och försvann ut i hallen igen. Michael vände huvudet mot mig.
-”What did just happen’?” Frågade han lite oroligt.
-”He asked if you wanted to shower with him.” Skojjade jag och försökte se seriös ut.
Michaels ögon blev större än de förmodligen någonsin varit.
-”What?!” Sa han och kippade efter andan. Då kunde jag inte hålla mig för skratt.
-”No, he asked if we wanted breakfast. He made eggs.” Sa jag och petade på honom för att se om han fortfarande var vid liv samtidigt som jag skrattade. Michael andades ut igenom näsan och kollade ilsket på mig, men sedan kunde han inte hjälpa att le.
-”Girl, why did I believe he actually said that he wanted to shower with me for even a second?” Sa han och tog tag runt mina handleder och brottade ner mig. Han satte sig på mina ben och höll fast mina armar samtidigt som jag skrattade och försökte komma loss.
-”Don’t call me girl, I’m a woman.” Sa jag och höjde ögonbrynen.
-”I’ll call you whatever I want.” Sa han lågt och mörkt, vilket orsakade att jag rös över hela ryggen.
Han böjde sig ner över mig och kysste mina läppar försiktigt samtidigt som han fortfarande höll fast mig. Plötsligt stod pappa i dörröppningen och snyftade.
-”Kärleken, är den inte fin?” Sa han och log. Den där gubben var som en tecknad komedifigur hela han. Michael släppte mig och vi båda reste oss ifrån golvet.
-”Uhm, Michael, should we go and get breakfast?” Frågade jag generat och skämdes för min pappa. Även om Michael förmodligen vant sig vid hans beteende vid det här laget.
Vi gick och tog frukost och satte oss i köket där mamma satt och läste i en tidning.
-”Hmm… here’s an add about men who cheats. It says they can’t be trusted if they cheat once and…”
-“Mamma!” Avbröt jag och skämdes ännu mer.
-“I’m just saying, they might be right. But since Michael is such an honest and perfect man, you don’t have to worry about him cheating on you with some other celebrity friends.” Sa hon och såg på Michael med sin mun spänd som ett svart streck.
-”Michael, ignore her.” Bad jag och suckade.
-”I’m guessing you’re aware of what happened. And I just want to apologize to you too. I NEVER wanted to hurt your daughter and I’m very sorry over what happened.”
-“Oh Michael, ignorera her! You are ung and attraktiv. It happens in many relationer. Pluss, den där Diana Rås got you full, eller hur? It happens den best. It happened to me too with another kvinna när I was ung.” Sa pappa som kom in i köket. Pappa hade alltid varit ganska förlåtande, och det var en bra sak med honom. Michael förstod hälften, men såg ändå tacksamt på honom.
-”Jaja,Rolf. Jag förlåter honom när Sandra förlåter honom. Men vad han gjorde var fel.” Sa mamma och såg också på pappa. Jag och Michael åt klart, och jag såg sedan på klockan och visste att vårat flyg tillbaka till USA skulle gå om några timmar, så vi behövde börja packa.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Glöm inte Kommentera : )
Kapitel 75
Här kommer en uppdatering :D
------------------------------------------------------------------
Kapitel 75
Varenda tidning var fylld med bilder på honom, varenda en.
Om hur hans framträdande varit så underbart bra, hans moonwalk och vad som egentligen hänt där på scen. Jag var stolt över honom, det var jag tvungen att erkänna. Jag var riktigt stolt.
Jag satt ute vid en parkbänk med Mira och såg ut över det svenska vattnet samtidigt som pappa dansade runt till Thomas Ledin låtar och mamma försökte bada trots att det var iskallt.
-”Sandra ska du inte bada med mig?” Frågade mamma för att få stöd samtidigt som pappa började sjunga med i ”Sommaren är kort”. Jag svarade mamma igenom att skaka på huvudet.
-”Sandra ska vi gå tillbaka till mitt hus så kan vi äta något?” Frågade Mira och reste sig.
-”Okej, det låter ganska bra.” Svarade jag och gick efter. Vi gick ut på vägen och i ögonvrån såg jag hur mamma simmade ut i vattnet och pappa applåderade. Vi gick helt vanligt och jag tog en blomma ifrån gräset bredvid och höll den mellan mina fingertoppar.
-”Kom! Vi kan gå förbi skolan.” Sa hon och knuffade på mig vid en vägkorsning som var emot vår förra skola där vi tagit studenten. Jag gav henne en frågande blick.
-”Varför då? Det är ju fel håll, det är väl onödigt?”
-”Nej! Kom nu!” Sa hon och drog med mig uppför backen på vägen. Jag gick efter med en suck.
-”Du är så onödig Mira.” Sa jag och flinade. Hon flinade tillbaka och vi gick sedan där vid vägen för att ta oss mot skolan. ”Vad vill du göra där?” Frågade jag sen.
-”Se hur det ser ut nu för tiden, se om någon är där.” Sa hon.
-”Det är helg, så förmodligen bara någon städare.” Sa jag och kände på mig att något var på gång.
-”Vi ser om det är låst!” Sa hon och drog med mig emot porten. Hon började dra våldsamt i dörren samtidigt som jag gick ner över skolgården igen. En boll låg en bit ifrån, som jag plockade upp och siktade mot basketkorgen en bit högre upp. Den missade, så jag fångade upp den igen och sköt ett nytt skott. Den träffade i, och jag tog den igen. Plötsligt hörde jag hur Mira fick upp dörren. Jag vände mig om och hann knappt se hur hon sprang in igenom dörren och iväg. Chockad stod jag kvar. Jaha?
Med basketbollen under en arm så gick jag och drog i dörren, som nu var låst igen.
Jag kastade bort bollen bakåt och började dra lika våldsamt som hon hade gjort. Vad höll jag på med?
Vad var det som hänt och varför stack hon bara in utan mig? Hon sa inget ens.
-”It’s not going to open up.” Hörde jag plötsligt en mjuk röst bakom mig. Jag vände mig om.
En man med svart vinterjacka stod där. Jag ville inte inse vem det var.
Basketbollen, som hamnat en bit ifrån honom, tog han upp emellan sina händer. Den ena handen hade en matchande ring till min, och han log smått mot mig. Nej… varför?
-”Is this some kind of weird joke?” Sa jag, nästan som en viskning.
-”This is a nice school…” Sa han och drog ner sin luva och knäppte upp jackan.
-“Why would you be here? Why?” Fortsatte jag I samma tonläge som förut.
-“I met a girl here, by that bench over there one time.” Fortsatte han.
-“I am not ready to give in to this yet. Why would you think so? You cheated.”
-“She had a nice smile and beautiful eyes. She had an amazing glow around her and to me she was just perfection. She had some attitude though. And asked me why I wore a winter jacket.”
-“Michael, I already know this story. I was there.” Sa jag lite högre.
-“I thought that was going to be the only time I saw her in my life. I thought she wouldn’t mean anything to me later. But something inside of me told me differently. A part of me knew that I would end up marrying this girl.” Jag gick bort ifrån dörren och tänkte ignorera honom, även om det kändes elakt. Han hade ju rest över havet för att se mig, han gav inte upp.
-”The point is, I loved her the first time I saw her, just here. And I never stopped loving her, even though I did something terrible, which I will never be able to forgive myself for. And now this girl won’t see me, talk to me or listen to me, and I understand why, but she has to forgive me.”
Helt skakig att han var här, med mig. Helt förvånad av allt han sa och alldeles rörd, kämpade jag för att kunna stå upp. Jag såg på honom.
-”Sandra, you have to forgive me. Not because I force you to. Not because we’re married. Not even because we’re expecting a baby. But because I know you still love me. And I know you want to be with me. I love you. We’re in a relationship. People mess up all the time and I know what I did was disgusting and awful, but at some point, you have to forgive me.”
Jag kände hur mina läppar bildade ett litet leende, nästan inte synligt.
-”No way you said that on your own.” Sa jag och snörvlade. Han log.
-“No way you spoke that right from your heart. No way Michael.” Sa jag och kände hur jag ville gråta.
-”I’m actually pretty good at improvising.”Sa han och log tillbaka åt mig. Han höll ut sina armar och försiktigt smög jag mig fram emot honom. Han höll om mig och kysste mig på huvudet.
Jag la mina armar runt hans midja och blundade.
-”I’ve missed you.” Sa jag.
-”I’ve missed you more fattie.” Sa han. Jag slog till honom på armen.
-”Too soon to joke about that you’ve grown?”
-“Yes!”
---------------------------------------------------------
Nu vill jag ha svar i kommentar på en jättefin fråga.
Vem av Tatum och Diana ogillar ni mest i den här novellen? xD
Skriv svaret i en kommentar Kram :)
Varenda tidning var fylld med bilder på honom, varenda en.
Om hur hans framträdande varit så underbart bra, hans moonwalk och vad som egentligen hänt där på scen. Jag var stolt över honom, det var jag tvungen att erkänna. Jag var riktigt stolt.
Jag satt ute vid en parkbänk med Mira och såg ut över det svenska vattnet samtidigt som pappa dansade runt till Thomas Ledin låtar och mamma försökte bada trots att det var iskallt.
-”Sandra ska du inte bada med mig?” Frågade mamma för att få stöd samtidigt som pappa började sjunga med i ”Sommaren är kort”. Jag svarade mamma igenom att skaka på huvudet.
-”Sandra ska vi gå tillbaka till mitt hus så kan vi äta något?” Frågade Mira och reste sig.
-”Okej, det låter ganska bra.” Svarade jag och gick efter. Vi gick ut på vägen och i ögonvrån såg jag hur mamma simmade ut i vattnet och pappa applåderade. Vi gick helt vanligt och jag tog en blomma ifrån gräset bredvid och höll den mellan mina fingertoppar.
-”Kom! Vi kan gå förbi skolan.” Sa hon och knuffade på mig vid en vägkorsning som var emot vår förra skola där vi tagit studenten. Jag gav henne en frågande blick.
-”Varför då? Det är ju fel håll, det är väl onödigt?”
-”Nej! Kom nu!” Sa hon och drog med mig uppför backen på vägen. Jag gick efter med en suck.
-”Du är så onödig Mira.” Sa jag och flinade. Hon flinade tillbaka och vi gick sedan där vid vägen för att ta oss mot skolan. ”Vad vill du göra där?” Frågade jag sen.
-”Se hur det ser ut nu för tiden, se om någon är där.” Sa hon.
-”Det är helg, så förmodligen bara någon städare.” Sa jag och kände på mig att något var på gång.
-”Vi ser om det är låst!” Sa hon och drog med mig emot porten. Hon började dra våldsamt i dörren samtidigt som jag gick ner över skolgården igen. En boll låg en bit ifrån, som jag plockade upp och siktade mot basketkorgen en bit högre upp. Den missade, så jag fångade upp den igen och sköt ett nytt skott. Den träffade i, och jag tog den igen. Plötsligt hörde jag hur Mira fick upp dörren. Jag vände mig om och hann knappt se hur hon sprang in igenom dörren och iväg. Chockad stod jag kvar. Jaha?
Med basketbollen under en arm så gick jag och drog i dörren, som nu var låst igen.
Jag kastade bort bollen bakåt och började dra lika våldsamt som hon hade gjort. Vad höll jag på med?
Vad var det som hänt och varför stack hon bara in utan mig? Hon sa inget ens.
-”It’s not going to open up.” Hörde jag plötsligt en mjuk röst bakom mig. Jag vände mig om.
En man med svart vinterjacka stod där. Jag ville inte inse vem det var.
Basketbollen, som hamnat en bit ifrån honom, tog han upp emellan sina händer. Den ena handen hade en matchande ring till min, och han log smått mot mig. Nej… varför?
-”Is this some kind of weird joke?” Sa jag, nästan som en viskning.
-”This is a nice school…” Sa han och drog ner sin luva och knäppte upp jackan.
-“Why would you be here? Why?” Fortsatte jag I samma tonläge som förut.
-“I met a girl here, by that bench over there one time.” Fortsatte han.
-“I am not ready to give in to this yet. Why would you think so? You cheated.”
-“She had a nice smile and beautiful eyes. She had an amazing glow around her and to me she was just perfection. She had some attitude though. And asked me why I wore a winter jacket.”
-“Michael, I already know this story. I was there.” Sa jag lite högre.
-“I thought that was going to be the only time I saw her in my life. I thought she wouldn’t mean anything to me later. But something inside of me told me differently. A part of me knew that I would end up marrying this girl.” Jag gick bort ifrån dörren och tänkte ignorera honom, även om det kändes elakt. Han hade ju rest över havet för att se mig, han gav inte upp.
-”The point is, I loved her the first time I saw her, just here. And I never stopped loving her, even though I did something terrible, which I will never be able to forgive myself for. And now this girl won’t see me, talk to me or listen to me, and I understand why, but she has to forgive me.”
Helt skakig att han var här, med mig. Helt förvånad av allt han sa och alldeles rörd, kämpade jag för att kunna stå upp. Jag såg på honom.
-”Sandra, you have to forgive me. Not because I force you to. Not because we’re married. Not even because we’re expecting a baby. But because I know you still love me. And I know you want to be with me. I love you. We’re in a relationship. People mess up all the time and I know what I did was disgusting and awful, but at some point, you have to forgive me.”
Jag kände hur mina läppar bildade ett litet leende, nästan inte synligt.
-”No way you said that on your own.” Sa jag och snörvlade. Han log.
-“No way you spoke that right from your heart. No way Michael.” Sa jag och kände hur jag ville gråta.
-”I’m actually pretty good at improvising.”Sa han och log tillbaka åt mig. Han höll ut sina armar och försiktigt smög jag mig fram emot honom. Han höll om mig och kysste mig på huvudet.
Jag la mina armar runt hans midja och blundade.
-”I’ve missed you.” Sa jag.
-”I’ve missed you more fattie.” Sa han. Jag slog till honom på armen.
-”Too soon to joke about that you’ve grown?”
-“Yes!”
---------------------------------------------------------
Nu vill jag ha svar i kommentar på en jättefin fråga.
Vem av Tatum och Diana ogillar ni mest i den här novellen? xD
Skriv svaret i en kommentar Kram :)
