The Girl is mine

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 18.

(Vid veckans slut, på morgonen) Nu stod jag och kollade mig i spegeln, idag skulle jag ta studenten. Jag hade på mig en vit klänning som gick till knäna med ett sidenband runt midjan. Och hatten såklart.

Jag suckade, det skulle bli konstigt att inte gå till skolan. Det har man ju gjort sen man var 7år. Michael kom och omfamnade mig bakifrån. Han kollade upp i spegeln, där stod vi. Michael och Sandra.

- You look beautiful. sa han och log mot spegelbilden. Mina ögon fylldes med tårar. Det kändes konstigt, jag skulle säga farväl till skolan. För alltid. Om jag inte pluggar vidare.

Jag vände mig mot honom och gav honom en kram, en varm och hård kram. Han doftade, Michael... den vackraste doft av dem alla.

- I'll wait here, and once you get home we will celebrate. And tomorrow we're going to Encino. sa Michael.

Jag, pappa och mamma gick till skolan. Och Michael stannade hemma. Våra lärare vinkade in oss till skolan, Rektorn, lärarna och några elever höll tal.

Sedan blev allt en fest, sprit serverades och folk sprang runt och gapade. Hög musik spelades. Jag satte mig med tjejerna i ett hörn, de alla hade varsitt vinglas.

- ska du inte ha? sa Tina och höjde sitt glas med ett flin.

- Neej... sa jag och vände blicken mot Mira som också höll i ett glas.

Jag gav henne en blick, vi var de som aldrig drack.

- man tar bara studenten en gång. fnittrade hon. Jag drack ändå ingenting. efter ett tag stängdes musiken av, och rektorn på skolan kom in.

- ni kommer en och en bli utropade i korridoren och få era slutbetyg i ett kuvert, och ett diplom. sedan blir ni utropade på skolgården, 10 minuter efter att den siste är ute åker flaken, då ska alla vara på! sa han och kollade på några fulla killar som dansade på borden med studentmössorna på sne. Både jag och Mira var ganska långt ner på klasslistan, så vi sprang upp för några trappor sålänge och kikade in i klassrummen och sa farväl. Vi kikade ut ur ett fönster, otroligt mycket folk väntade med skyltar, kameror, jaa allt! på skolgården. Jag kände nervositeten komma krypande, nu slutar jag skolan.. Det kändes sorgligt.

Mira log varmt mot mig, och smuttade från sitt vin glas.

- Är han bra på...kyssar och sånt? fnittrade Mira, först förstod jag inte vad hon menade... sen förstod jag att hon syftade på Michael.

- oh ja! sa jag och fnissade lite med. Vi gick ner för trapporna, de hade kommit till L på listan. L som i LOVE.

- två öl! skrek Mira till bartendern. hon gav mig en blick, jag frågade mig själv varför inte och tog emot den ena.

Vi drack snabbt upp dem.

- Mira Olsson. skrek rektorn, Mira gav burken till mig och började gå, innan det gav hon mig en kram.

- vi ses på flaket. hade hon sagt, sedan gick hon ut. Varför Mira var före mig på klasslistan visste jag inte, olofsson borde vara före, men tydligen inte här.

- Sandra Olofsson. skrek han, jag ställde burkarna och gick iväg. Lite halvt nervös igenom korridoren.

- Grattis! sa våran närmsta klassföreståndare och gav mig ett kuvert och ett diplom.

Jag tackade, och sedan öppnades dörrarna och jag gick ut ur den stora porten. Folk klappade i händerna, jag kände hur jag rodnade.

Jag gick ner för trappan och in i folkmassan. Det var trångt. Jag kände hur jag saknade Michael, jag hade velat haft med honom nu.

En kille med svart lockigt hår stod längre fram, i kostym, med ryggen mot mig. "Michael" tänkte jag, och rusade dit. Jag drog tag i hans arm och vände honom om.

- Oj ursäkta! pep jag då jag mötte ögonen på en afrikansk kille med lockigt hår. Han pratade i telefon. jag rusade generat iväg.

Var kan mamma och pappa hålla hus? Plötsligt såg jag en skylt, det var jag på skylten... som 1år. Jag satt kladdig med hela ansiktet fyllt av äpplemos och gröt, håret stod åt alla håll och jag hade ett stort leende som visade alla tänderna. I handen höll jag en skallra, jag satt vid matbordet. Jag gick tills jag hittade den som höll i skylten.

Men det var varken mamma eller pappa, det var Michael, inte utklädd, kostym, underbara Michael. Han log mot mig. Jag sprang och kramade honom.

- I couldn't miss my special girls special day... so i just had to come... sa han och log. Det var så folkfullt och uppmärksamheten var mot studenterna, så ingen märkte av honom. Han pussade mig i pannan. mamma och pappa kom fram dit, båda hållandes i varmkorv.

- Michael valde the picture! sa pappa och åt upp sin korv med en tugga.

- grattis älskling! sa mamma och kramade om mig, när hon böjde sig fram så passade pappa på att även ta hennes varmkorv i ett nafs.

Hon blev chockad då det enda som fanns kvar av korven var det hon höll i, och det var bara några centimeter.

- du bör göra dig klar för att åka på flaket.. sa mamma.

- nej... man behöver inte, och jag är nog hellre med min älskling... de kommer ändå bara dricka och göra mig döv... sa jag och log mot mamma och Michael.

- naww, jag är gärna med dig med älskling! sa pappa och log gubbleendet igen. Tänderna var fyllda av senap, ketchup och rostad lök. Jag rös till.

- ehum, jag ska bara säga hejdå till Mira... sa jag, gav Michael som inte förstod något en puss på munnen och gav mig ut i folkmassan för att hitta henne.

-----------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

(Vid veckans slut, på morgonen) Nu stod jag och kollade mig i spegeln, idag skulle jag ta studenten. Jag hade på mig en vit klänning som gick till knäna med ett sidenband runt midjan. Och hatten såklart.

Jag suckade, det skulle bli konstigt att inte gå till skolan. Det har man ju gjort sen man var 7år. Michael kom och omfamnade mig bakifrån. Han kollade upp i spegeln, där stod vi. Michael och Sandra.

- You look beautiful. sa han och log mot spegelbilden. Mina ögon fylldes med tårar. Det kändes konstigt, jag skulle säga farväl till skolan. För alltid. Om jag inte pluggar vidare.

Jag vände mig mot honom och gav honom en kram, en varm och hård kram. Han doftade, Michael... den vackraste doft av dem alla.

- I'll wait here, and once you get home we will celebrate. And tomorrow we're going to Encino. sa Michael.

Jag, pappa och mamma gick till skolan. Och Michael stannade hemma. Våra lärare vinkade in oss till skolan, Rektorn, lärarna och några elever höll tal.

Sedan blev allt en fest, sprit serverades och folk sprang runt och gapade. Hög musik spelades. Jag satte mig med tjejerna i ett hörn, de alla hade varsitt vinglas.

- ska du inte ha? sa Tina och höjde sitt glas med ett flin.

- Neej... sa jag och vände blicken mot Mira som också höll i ett glas.

Jag gav henne en blick, vi var de som aldrig drack.

- man tar bara studenten en gång. fnittrade hon. Jag drack ändå ingenting. efter ett tag stängdes musiken av, och rektorn på skolan kom in.

- ni kommer en och en bli utropade i korridoren och få era slutbetyg i ett kuvert, och ett diplom. sedan blir ni utropade på skolgården, 10 minuter efter att den siste är ute åker flaken, då ska alla vara på! sa han och kollade på några fulla killar som dansade på borden med studentmössorna på sne. Både jag och Mira var ganska långt ner på klasslistan, så vi sprang upp för några trappor sålänge och kikade in i klassrummen och sa farväl. Vi kikade ut ur ett fönster, otroligt mycket folk väntade med skyltar, kameror, jaa allt! på skolgården. Jag kände nervositeten komma krypande, nu slutar jag skolan.. Det kändes sorgligt.

Mira log varmt mot mig, och smuttade från sitt vin glas.

- Är han bra på...kyssar och sånt? fnittrade Mira, först förstod jag inte vad hon menade... sen förstod jag att hon syftade på Michael.

- oh ja! sa jag och fnissade lite med. Vi gick ner för trapporna, de hade kommit till L på listan. L som i LOVE.

- två öl! skrek Mira till bartendern. hon gav mig en blick, jag frågade mig själv varför inte och tog emot den ena.

Vi drack snabbt upp dem.

- Mira Olsson. skrek rektorn, Mira gav burken till mig och började gå, innan det gav hon mig en kram.

- vi ses på flaket. hade hon sagt, sedan gick hon ut. Varför Mira var före mig på klasslistan visste jag inte, olofsson borde vara före, men tydligen inte här.

- Sandra Olofsson. skrek han, jag ställde burkarna och gick iväg. Lite halvt nervös igenom korridoren.

- Grattis! sa våran närmsta klassföreståndare och gav mig ett kuvert och ett diplom.

Jag tackade, och sedan öppnades dörrarna och jag gick ut ur den stora porten. Folk klappade i händerna, jag kände hur jag rodnade.

Jag gick ner för trappan och in i folkmassan. Det var trångt. Jag kände hur jag saknade Michael, jag hade velat haft med honom nu.

En kille med svart lockigt hår stod längre fram, i kostym, med ryggen mot mig. "Michael" tänkte jag, och rusade dit. Jag drog tag i hans arm och vände honom om.

- Oj ursäkta! pep jag då jag mötte ögonen på en afrikansk kille med lockigt hår. Han pratade i telefon. jag rusade generat iväg.

Var kan mamma och pappa hålla hus? Plötsligt såg jag en skylt, det var jag på skylten... som 1år. Jag satt kladdig med hela ansiktet fyllt av äpplemos och gröt, håret stod åt alla håll och jag hade ett stort leende som visade alla tänderna. I handen höll jag en skallra, jag satt vid matbordet. Jag gick tills jag hittade den som höll i skylten.

Men det var varken mamma eller pappa, det var Michael, inte utklädd, kostym, underbara Michael. Han log mot mig. Jag sprang och kramade honom.

- I couldn't miss my special girls special day... so i just had to come... sa han och log. Det var så folkfullt och uppmärksamheten var mot studenterna, så ingen märkte av honom. Han pussade mig i pannan. mamma och pappa kom fram dit, båda hållandes i varmkorv.

- Michael valde the picture! sa pappa och åt upp sin korv med en tugga.

- grattis älskling! sa mamma och kramade om mig, när hon böjde sig fram så passade pappa på att även ta hennes varmkorv i ett nafs.

Hon blev chockad då det enda som fanns kvar av korven var det hon höll i, och det var bara några centimeter.

- du bör göra dig klar för att åka på flaket.. sa mamma.

- nej... man behöver inte, och jag är nog hellre med min älskling... de kommer ändå bara dricka och göra mig döv... sa jag och log mot mamma och Michael.

- naww, jag är gärna med dig med älskling! sa pappa och log gubbleendet igen. Tänderna var fyllda av senap, ketchup och rostad lök. Jag rös till.

- ehum, jag ska bara säga hejdå till Mira... sa jag, gav Michael som inte förstod något en puss på munnen och gav mig ut i folkmassan för att hitta henne.

-----------------------------------------------------------------------------------------