The girl is mine (del 21)
hehehehhe!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 21
- was that a proposal? sa jag och såg chockat på honom, jag kände mig inte redo, inte nu, inte än! Fast, det här var ju Michael som frågade. jag satte mig upp.
- no! i promise, i just want to know... i don't want to make a fool out of myself when i propose...
Jag visste inte vad jag skulle svara, allt jag tänkte på var: "okej, den här mannen har jag känt i några månader"
- okay, you don't have to answer... sa han och reste sig upp. han satte sig bredvid mig.
- it's just... you know... hard to say, cause i... i don't know... sa jag.
- you know, you didn't get scared when i told you that you where my future... sa han. Såhär skulle det ju inte bli, att vi båda sitter som på nålar.
- Michael, do you really mean everything you say? sa jag irriterat.
- of course i do! i would never... jag avbröt honom.
- well i do too! that's why i don't want to answer it, cause if i say yes i would lie, and if i said no i would lie too!
Vi sa ingenting sedan, vi satt tysta och såg åt varsitt håll. Vi bytte blickar lite då och då.
Sedan landade planet, och när vi klev ut, hade Michael ett leende på läpparna. Jag gick bakom med stenansikte och sa ingenting.
Han gjorde slängkyssar och vinkade åt sina fans, som skrek och grät tillbaka.
Vi hoppade in i en limosin, och stängde dörren. Ensamma satt vi längst bak.
- Look, i'm sorry... really sorry... i apoligize, for acting unmuture and just thinking 'bout my self... sa han och tog av sina solglasögon som han haft när vi gått mellan flygplanet och bilen. Han vevade upp en svart ruta som skulle isolera oss från framsäterna.
- i'm sorry too... for being a bitch and not answer your question...
- apoligy accepted. sa Michael och log vääääldigt stort.
- what yo smiling 'bout? sa jag och kunde inte låta bli att le själv.
- you just called yourself a bitch... fnissade han.
- yeah, i was! sa jag och försökte få ner leendet.
- you're mah bitch! skrattade han. Hans vita tänder sken.
Bilen stannade vid ett enormt hus. Michael hoppade ut, och jag följde efter.
- there's no place like home. sa han och la armen runt min midja.
- there's no place like Michael's home... IT'S HUGE! utbrast jag.
- thanks... sa han och fnissade.
- i meant your house... suckade jag.
- i know! sa han och brast ut i skratt. Grindarna öppnades och vi steg in. Det var verkligen enormt. Vi gick upp på en gång, och kom fram till huset.
Michael öppnade dörren och vi gick in.
- oh, one thing i THIIIIINK i forgot to tell you, my family still live here too... sa han.
- what?! väste jag.
- Miiike? is that you?! hörde jag någon från ett annat rum.
Janet, Michael's syster kom springande ut i hallen.
- He's here! ropade hon och kastade sig genast i Michael's famn. Hon var 14år.
Latoya, Randy och Marlon kom ut. Sedan kom Katherine. Michaels mamma.
De alla hälsade på mig, och omfamnade Michael. Katherine ställde sig framför mig med ett leende, likt sin sons.
- welcome sandra, we're pleased to have you here. and you look very beautiful! sa hon.
- Thank you so much mrs. Jackson, i'm pleased to be here. sa jag.
Latoya sneglade lite på mig som om hon visste att jag kände mig lite obekväm.
- I'm Janet! sa Janet och sträckte fram sin hand.
- Hi Janet! I'm Sandra. Jag kände på mig att vi skulle komma överens.
- Nice choice Mike, i like her ass. sa Marlon och bet sig i underläppen. Han gick förbi mig bakifrån och smällde till mig på rooompan.
- cya later.... väste han i mitt öra och skrattade.
- MARLON! y know this is Michaels girl, don't you dare try any tricks on her... sa Katherine.
- Mum, take it easy, he could never get her anyway... he's too ugly. sa Randy och började skratta han också.
- Randy! utbrast då Katherine och skakade irriterat på huvudet.
- Randy is right, she would never go with you Marlon. sa Michael. Jag fnissade lite och försökte dölja det med en hand.
- we'll see about that! Hey babe, my room in 20 minutes! sa Marlon och sprang upp för trappan.
- ok me and my girl will be going to my room, we'll se you later. sa Michael, och vi gick också upp för trappan.
------------------------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 21
- was that a proposal? sa jag och såg chockat på honom, jag kände mig inte redo, inte nu, inte än! Fast, det här var ju Michael som frågade. jag satte mig upp.
- no! i promise, i just want to know... i don't want to make a fool out of myself when i propose...
Jag visste inte vad jag skulle svara, allt jag tänkte på var: "okej, den här mannen har jag känt i några månader"
- okay, you don't have to answer... sa han och reste sig upp. han satte sig bredvid mig.
- it's just... you know... hard to say, cause i... i don't know... sa jag.
- you know, you didn't get scared when i told you that you where my future... sa han. Såhär skulle det ju inte bli, att vi båda sitter som på nålar.
- Michael, do you really mean everything you say? sa jag irriterat.
- of course i do! i would never... jag avbröt honom.
- well i do too! that's why i don't want to answer it, cause if i say yes i would lie, and if i said no i would lie too!
Vi sa ingenting sedan, vi satt tysta och såg åt varsitt håll. Vi bytte blickar lite då och då.
Sedan landade planet, och när vi klev ut, hade Michael ett leende på läpparna. Jag gick bakom med stenansikte och sa ingenting.
Han gjorde slängkyssar och vinkade åt sina fans, som skrek och grät tillbaka.
Vi hoppade in i en limosin, och stängde dörren. Ensamma satt vi längst bak.
- Look, i'm sorry... really sorry... i apoligize, for acting unmuture and just thinking 'bout my self... sa han och tog av sina solglasögon som han haft när vi gått mellan flygplanet och bilen. Han vevade upp en svart ruta som skulle isolera oss från framsäterna.
- i'm sorry too... for being a bitch and not answer your question...
- apoligy accepted. sa Michael och log vääääldigt stort.
- what yo smiling 'bout? sa jag och kunde inte låta bli att le själv.
- you just called yourself a bitch... fnissade han.
- yeah, i was! sa jag och försökte få ner leendet.
- you're mah bitch! skrattade han. Hans vita tänder sken.
Bilen stannade vid ett enormt hus. Michael hoppade ut, och jag följde efter.
- there's no place like home. sa han och la armen runt min midja.
- there's no place like Michael's home... IT'S HUGE! utbrast jag.
- thanks... sa han och fnissade.
- i meant your house... suckade jag.
- i know! sa han och brast ut i skratt. Grindarna öppnades och vi steg in. Det var verkligen enormt. Vi gick upp på en gång, och kom fram till huset.
Michael öppnade dörren och vi gick in.
- oh, one thing i THIIIIINK i forgot to tell you, my family still live here too... sa han.
- what?! väste jag.
- Miiike? is that you?! hörde jag någon från ett annat rum.
Janet, Michael's syster kom springande ut i hallen.
- He's here! ropade hon och kastade sig genast i Michael's famn. Hon var 14år.
Latoya, Randy och Marlon kom ut. Sedan kom Katherine. Michaels mamma.
De alla hälsade på mig, och omfamnade Michael. Katherine ställde sig framför mig med ett leende, likt sin sons.
- welcome sandra, we're pleased to have you here. and you look very beautiful! sa hon.
- Thank you so much mrs. Jackson, i'm pleased to be here. sa jag.
Latoya sneglade lite på mig som om hon visste att jag kände mig lite obekväm.
- I'm Janet! sa Janet och sträckte fram sin hand.
- Hi Janet! I'm Sandra. Jag kände på mig att vi skulle komma överens.
- Nice choice Mike, i like her ass. sa Marlon och bet sig i underläppen. Han gick förbi mig bakifrån och smällde till mig på rooompan.
- cya later.... väste han i mitt öra och skrattade.
- MARLON! y know this is Michaels girl, don't you dare try any tricks on her... sa Katherine.
- Mum, take it easy, he could never get her anyway... he's too ugly. sa Randy och började skratta han också.
- Randy! utbrast då Katherine och skakade irriterat på huvudet.
- Randy is right, she would never go with you Marlon. sa Michael. Jag fnissade lite och försökte dölja det med en hand.
- we'll see about that! Hey babe, my room in 20 minutes! sa Marlon och sprang upp för trappan.
- ok me and my girl will be going to my room, we'll se you later. sa Michael, och vi gick också upp för trappan.
------------------------------------------------------------------------------
KOMMENTERA :D <33
Kommentarer
Postat av: FannyFreak
MER! underbart som vanligt <3<3<3<3<<3<3<3<3<3<<3
Postat av: Isabell
jag vill ha mera av din berättelse
Postat av: Sara hanna larsson (emma)
skriv mer NUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Postat av: Emelie
Meeer! Jag vill ha fortsättning!
Trackback
