The Girl is mine

Kapitel 23

Vi satt nere och åt med Katherine en lång stund, Katherine berättade om när Michael hade försökt laga mat, och han nästan bränt upp hela köket.

Michael rodnade och kollade strängt på sin mor, medans jag bara skrattade. Plötsligt hörde vi ytterdörren öppnas.

- It's me, i just need to change my dress, i'm going out to meet Barry again! ropade Latoya, och rusade upp för trappan.

Michael reste sig.

- Thank you mother, is it ok if we leave the table? frågade Michael och kollade stressat mot hallen.

- Your welcome. sa hon bara, och Michael drog med mig i handen så att jag nästan ramlade. Han smög uppför trappen, och jag följde efter. Vi sprang ljudlöst in på hans rum, och lyssnade efter ljud från Latoyas rum. Inget hördes än. Plötsligt hördes bara henne skrika:

- MICHAEL YOU STUPID ASSHOLE! WHAT HAVE YOU DONE TO MY MIRROR AND MY BRAND NEW SHOES?! annnd.... This is not marscara?!

Vi hörde hur hon med snabba steg gick mot sin dörr för att skälla ut honom. När hon passerade dörren så råkade hon smälla till den lite med sitt ben, och hinken for över hennes huvud. Michael började gapskratta, men jag tyckte lite synd om Latoya. Hon kom med långsamma steg in i vårat rum, jag såg med chock på Latoya med en hink över huvudet. Hon satte händerna på sina höfter i dörröppningen.

- you think this is funny? sa hon hotfullt och drog långsamt av sig hinken, hela hennes hår var blött. Allt smink hade runnit, även bläcket som hon haft på ögonfransarna.

Michael skrattade så att han nästan kissade på sig, tårarna rann. Jag försökte inte börja skratta åt synen, men det var svårt.

- there's a rat in your bed... viskade jag lite tyst, Latoyas ilskna blick fästes på mig.

- YOU let him do this?! seriously?! what the heck is your problem? sa Latoya, och gick hårt stampande ut i hallen. Hon smällde igen Michaels dörr.

Jag kände mig plötsligt väldigt allvarlig och ledsen. Jag tyckte synd om henne, och nu hatade hon säkert mig.

Michael slutade äntligen skratta och torkade bort sina tårar.

- Oh shit, now she's going to take revenge. sa han och flämtade till.

- she hates me... why where i a part of this? sa jag och suckade.

- she doesn't hate you! sa Michael och boxade mig lätt på armen. Jag boxade honom tillbaka, fast hårt. "ao" sa han bara och kollade förvånat på mig.

- yes she does, and it's your fault. sa jag och satte mig i skräddarställning.

- she doesn't hate you, but if you choose to see it in that way then i'm sorry. sa han och kliade sig i bakhuvudet. Jag kände mig inte bättre, men jag orkade inte börja argumentera. Ett knack hördes på dörren, sedan öppnades den försiktigt. In kom Katherine slitandes på en tjock madrass. Hon pustade och haltade. Eftersom hon hade polio och madrassen var enorm var det nog ingen lätt match. Michael gick fram och hjälpte henne.

- I was thinking, since you are sleeping here... we do have a guest room, but you might want to sleep in the same room as Michael. Sa hon och log. Michael la ut madrassen på golvet.

- But Michael, remember, under this roof we SLEEP during the nights... it doesn't matter if you're not a jehovas any more. sa Katherine och såg in i Michaels ögon, han rodnade, bet sig i underläppen och kollade bort.

- Mother, i still follow all the rules... exept knocking doors and having sex before marrige. sa Michael och kollade upp mot henne.

- Michael you know i feel dissapointed, but i also know that you're a grown man, it's your desision, but i always thought you wouldn't turn out like your brothers. sa hon och  skakade på huvudet. Michael såg på mig, sedan tillbaka på sin mor. Han tog sedan med henne ut ur rummet, och stängde dörren. För att jag förmodligen inte skulle höra.

- Mother, you have to know.. i'm crazy about this girl, marrige is a paper and a promise, and i can already feel that promise inside of my head. sa han.

- I know Michael, i can tell from your eyes. I can tell she loves you too, but you have not known her for even half a year, what if somethings happens? sa Katherine oroligt, sedan började de tala tystare... och jag kunde inte höra så mycket mer. De talade en lång stund, jag hittade en bok sålänge, och började läsa. Efter ett tag öppnades dörren, och Michael kom in och stängde den bakom sig. Jag la ihop boken och kollade mot honom, han såg inte precis glad ut, utan mer besviken.

- Honey, are you ok? frågade jag och satte mig på kanten av sängen och sträckte ut mina händer för att han skulle ta tag i dem. Det gjorde han och satte sig bredvid mig.

- I'm dissupointed in myself, almost as dissupointed as she is in me. It feels as like i've been behind her back. sa han och suckade.

Jag visste inte vad jag skulle svara, så jag kysste honom bara lite lätt på kinden.

- she has been there, all my life, listened to me and raised me to what i am, and now i'm just turning more and more like my brothers.

- I don't really know them, but i'm sure you're nothing like them.. sa jag och såg hur han la sig ner och suckade. Jag la mig ner bredvid honom, med huvudet mot hans bröst, jag hörde hans hjärtslag.

- If you love someone with all your heart... why is it not ok to show that, you know.. fysical? frågade han och kysste mig i håret samtidigt som han la armarna runt mig.

Jag satte mig långsamt upp, och kollade på honom. Sa han det där? Alltså älskade han mig... på riktigt?

- why is it such a big deal? people do it on their first date these days... so why can't i break the rule just a little bit? i won't go to jail right? fortsatte han.

- Michael... is it true? you really love me with all your heart? like... for real? sa jag och såg hur han satte sig upp bredvid mig.

- Yeah, i've told you, right? sa han och kollade på mig. Jag skakade på huvudet.

- I don't think so, you may have told me you were IN love with me, but not that you LOVE me! sa jag och log.

- Ok then, Sandra... i love you! sa han. Jag pussade honom på munnen.

- Michael, i love you more.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi satt nere och åt med Katherine en lång stund, Katherine berättade om när Michael hade försökt laga mat, och han nästan bränt upp hela köket.

Michael rodnade och kollade strängt på sin mor, medans jag bara skrattade. Plötsligt hörde vi ytterdörren öppnas.

- It's me, i just need to change my dress, i'm going out to meet Barry again! ropade Latoya, och rusade upp för trappan.

Michael reste sig.

- Thank you mother, is it ok if we leave the table? frågade Michael och kollade stressat mot hallen.

- Your welcome. sa hon bara, och Michael drog med mig i handen så att jag nästan ramlade. Han smög uppför trappen, och jag följde efter. Vi sprang ljudlöst in på hans rum, och lyssnade efter ljud från Latoyas rum. Inget hördes än. Plötsligt hördes bara henne skrika:

- MICHAEL YOU STUPID ASSHOLE! WHAT HAVE YOU DONE TO MY MIRROR AND MY BRAND NEW SHOES?! annnd.... This is not marscara?!

Vi hörde hur hon med snabba steg gick mot sin dörr för att skälla ut honom. När hon passerade dörren så råkade hon smälla till den lite med sitt ben, och hinken for över hennes huvud. Michael började gapskratta, men jag tyckte lite synd om Latoya. Hon kom med långsamma steg in i vårat rum, jag såg med chock på Latoya med en hink över huvudet. Hon satte händerna på sina höfter i dörröppningen.

- you think this is funny? sa hon hotfullt och drog långsamt av sig hinken, hela hennes hår var blött. Allt smink hade runnit, även bläcket som hon haft på ögonfransarna.

Michael skrattade så att han nästan kissade på sig, tårarna rann. Jag försökte inte börja skratta åt synen, men det var svårt.

- there's a rat in your bed... viskade jag lite tyst, Latoyas ilskna blick fästes på mig.

- YOU let him do this?! seriously?! what the heck is your problem? sa Latoya, och gick hårt stampande ut i hallen. Hon smällde igen Michaels dörr.

Jag kände mig plötsligt väldigt allvarlig och ledsen. Jag tyckte synd om henne, och nu hatade hon säkert mig.

Michael slutade äntligen skratta och torkade bort sina tårar.

- Oh shit, now she's going to take revenge. sa han och flämtade till.

- she hates me... why where i a part of this? sa jag och suckade.

- she doesn't hate you! sa Michael och boxade mig lätt på armen. Jag boxade honom tillbaka, fast hårt. "ao" sa han bara och kollade förvånat på mig.

- yes she does, and it's your fault. sa jag och satte mig i skräddarställning.

- she doesn't hate you, but if you choose to see it in that way then i'm sorry. sa han och kliade sig i bakhuvudet. Jag kände mig inte bättre, men jag orkade inte börja argumentera. Ett knack hördes på dörren, sedan öppnades den försiktigt. In kom Katherine slitandes på en tjock madrass. Hon pustade och haltade. Eftersom hon hade polio och madrassen var enorm var det nog ingen lätt match. Michael gick fram och hjälpte henne.

- I was thinking, since you are sleeping here... we do have a guest room, but you might want to sleep in the same room as Michael. Sa hon och log. Michael la ut madrassen på golvet.

- But Michael, remember, under this roof we SLEEP during the nights... it doesn't matter if you're not a jehovas any more. sa Katherine och såg in i Michaels ögon, han rodnade, bet sig i underläppen och kollade bort.

- Mother, i still follow all the rules... exept knocking doors and having sex before marrige. sa Michael och kollade upp mot henne.

- Michael you know i feel dissapointed, but i also know that you're a grown man, it's your desision, but i always thought you wouldn't turn out like your brothers. sa hon och  skakade på huvudet. Michael såg på mig, sedan tillbaka på sin mor. Han tog sedan med henne ut ur rummet, och stängde dörren. För att jag förmodligen inte skulle höra.

- Mother, you have to know.. i'm crazy about this girl, marrige is a paper and a promise, and i can already feel that promise inside of my head. sa han.

- I know Michael, i can tell from your eyes. I can tell she loves you too, but you have not known her for even half a year, what if somethings happens? sa Katherine oroligt, sedan började de tala tystare... och jag kunde inte höra så mycket mer. De talade en lång stund, jag hittade en bok sålänge, och började läsa. Efter ett tag öppnades dörren, och Michael kom in och stängde den bakom sig. Jag la ihop boken och kollade mot honom, han såg inte precis glad ut, utan mer besviken.

- Honey, are you ok? frågade jag och satte mig på kanten av sängen och sträckte ut mina händer för att han skulle ta tag i dem. Det gjorde han och satte sig bredvid mig.

- I'm dissupointed in myself, almost as dissupointed as she is in me. It feels as like i've been behind her back. sa han och suckade.

Jag visste inte vad jag skulle svara, så jag kysste honom bara lite lätt på kinden.

- she has been there, all my life, listened to me and raised me to what i am, and now i'm just turning more and more like my brothers.

- I don't really know them, but i'm sure you're nothing like them.. sa jag och såg hur han la sig ner och suckade. Jag la mig ner bredvid honom, med huvudet mot hans bröst, jag hörde hans hjärtslag.

- If you love someone with all your heart... why is it not ok to show that, you know.. fysical? frågade han och kysste mig i håret samtidigt som han la armarna runt mig.

Jag satte mig långsamt upp, och kollade på honom. Sa han det där? Alltså älskade han mig... på riktigt?

- why is it such a big deal? people do it on their first date these days... so why can't i break the rule just a little bit? i won't go to jail right? fortsatte han.

- Michael... is it true? you really love me with all your heart? like... for real? sa jag och såg hur han satte sig upp bredvid mig.

- Yeah, i've told you, right? sa han och kollade på mig. Jag skakade på huvudet.

- I don't think so, you may have told me you were IN love with me, but not that you LOVE me! sa jag och log.

- Ok then, Sandra... i love you! sa han. Jag pussade honom på munnen.

- Michael, i love you more.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 22

Michaels rum var stort, en stor säng i mitten, ett skrivbord på hörnet och en bokhylla där och en annan hylla där. En dörr till en walk in closet på sidan och så vidare.

- i apoligize for Marlons behavior... sa Michael och gick runt i sitt rum, han pillade på några av hans saker.

- oh, that's ok... but i want you to apoligize for something else... sa jag och satte mig på hans säng.

- i'm sorry i didn't tell you that my family would be here, but it's just them.. and Joseph. sa han och satte sig bredvid mig.

- i'm ok with it, but why didn't you tell me?... sa jag och såg upp mot honom.

- cause i where afraid you wouldn't want to come...

- you're family is sweet, of couse i would like to come here, but you should have told me... sa jag

- yeah i know, i'm very sorry. svarade han och flyttade lite närmare.

Han kysste mig sedan, hans mjuka läppar mötte mina, jag kände hur hans varma tunga tog kontakt med min, och han bet mig sedan retsamt i underläppen.

Vi båda slöt ögonen, och jag la mig långsamt bakåt. Han följde med så att han hamnade över mig. Plötsligt for dörren upp, Michael avslutade kyssen våldsamt genom att i princip göra hål i min underläpp och sätta sig upp chockat och uppskrämt. Jag rörde mig inte ur fläcken, utan låg kvar där med armbågarna på sängen.

Joseph, Michael's pappa kom in.

- Kathy told me i should say hello boy.. hello... sa han och kollade på Michael, han gick in i rummet som om han ägde varenda del av det.

- Hello Joseph... sa Michael, han verkade ganska rädd. Jag la handen för min blödande läpp.

- soo this is yo little hoe you've been pimpin, she's white mike... just like yo other girl! fräste Joseph.

Jag kände mig otroligt obekväm, jag satte mig upp med handen för munnen. Jag tänkte att Michael skulle säga ifrån, men han höll tyst, han ryckte lite i munnen.

- Joseph! hörde jag Katherine ropa och hon kom haltande in i rummet.

- don't you dare act like that with this girl, she's very nice and Michael is crazy about her! sa Katherine, hon lät arg. Den enda som kunde få Joseph och lyda, var hon.

- thank you mother... mimade Michael, och Katherine och Joseph gick ut ur rummet. De stängde dörren, och man hörde hur en diskution började där ute.

Michael vände sig mot mig.

- oh my god what happened to your lip?! nästan skrek han. Jag kom på att jag sänkt handen. Jag höjde ögonbrynen.

- oh... i'm sorry! sa han och förstod.

- but you know what, i kind of like it. sa han och log busigt. Men jag var inte så lätt charmad nu längre.

- did you hear what your father called me, and just the way that he acted... why didn't you say something? sa jag med besviket tonfall.

- i'm sorry, but it's just... i'm a afraid of him. would you like to say something against that... monster? sa Michael och hans leende sjönk ner och han fäste blicken på sina skor.

- but he's your dad, and you're a grown man... are you realizing that you've been saying "i'm sorry" like 5 times since we got into this room?

- no, to me he's just Joseph... i don't get to call him dad. And he abused me all my childhood, still i try to have respect for him. But god in heaven knows what happens if i would say something against him, he would kick my ass, he would beat the crap out of me. And i'm sorry for saying "i'm sorry" so many times. sa han med en djup suck.

- are you sure, have you ever tried?

- oh yeah, when we were kids i where the one who threw shoes at him, who'd run and hide and say something mean back. I was so fast he couldn't catch me most of the times, but when he did catch me. oh my god! sa han och såg mig djupt in i ögonen. Jag trodde honom verkligen, han lät så säker. Jag förstod hans smärta och hur hemskt det hade varit att växa upp med Joseph. Han förklarade hela historian, och till slut satt jag bara där mållös, men jag höll fast vid åsikten att jag tyckte han skulle våga säga emot honom lite mer, visst var Joseph gammal boxare, men Michael var vuxen och kan ju inte låta sin pappa bestämma hela livet.

Vi spelade kort ett litet tag, sedan hörde vi från nedervåningen:

- Mum! I'm going out with Barry.. i'll be back in a few hours... det var Latoya som ropade.

- Ok, have a great time. ropade Katherine tillbaka.

- come on! Sa Michael uppspelt när ytterdörren stängdes igen. Han tog min hand och drog med mig ut i hallen.

- what are we going to do? frågade jag, han drog in mig i Latoyas rum.

Det var skinande rent, det bokstavligen blänkte och speglades i möblerna! Michael öppnade en liten vit låda fylld med läppstift.

Han tog ett skinande rött och skruvade upp det så högt som det gick. Det var helt nytt...

- Michael, what are you doing?

- don't worry, i just have to! Skrattade han och skrev något på en vit spegel på väggen.

"ugly face right here" stod det högst upp och en liten pil nedåt.

- now when latoya will look in the mirror....

- that's so unmuture... sa jag men kunde inte låta bli att fnissa. Men han var inte klar så... Han sprang ut ur rummet, men kom lika fort tillbaka.

I ena handen hade han en sprutgräddeflaska och i den andra en hink...

- here, fill this with water! sa han och gapskrattade. Jag gjorde som han sa, och fyllde hinken med vatten. Samtidigt fyllde han några par skor med grädde.

Han fyllde en mascara med bläck och hittade en mus utanför som han jättegärna släppte lös i Latoyas säng.

- you're an evil, evil, evil man.. konstaterade jag till honom.

- Noo, it's just that me and her are having a war, it started when we where kids, we just give each other the worst pranks.. skrattade han och försökte hålla musen bekvämt på sängen. Vi lämnade hennes dörr vidöppen med hinken med vatten på dörrens topp.

- DINNER! ropade Katherine från köket, vi lämnade hennes rum sådär, och när Latoya skulle komma hem var Michael spänd på en reaktion...

------------------------------------------------------------------------------

Michaels rum var stort, en stor säng i mitten, ett skrivbord på hörnet och en bokhylla där och en annan hylla där. En dörr till en walk in closet på sidan och så vidare.

- i apoligize for Marlons behavior... sa Michael och gick runt i sitt rum, han pillade på några av hans saker.

- oh, that's ok... but i want you to apoligize for something else... sa jag och satte mig på hans säng.

- i'm sorry i didn't tell you that my family would be here, but it's just them.. and Joseph. sa han och satte sig bredvid mig.

- i'm ok with it, but why didn't you tell me?... sa jag och såg upp mot honom.

- cause i where afraid you wouldn't want to come...

- you're family is sweet, of couse i would like to come here, but you should have told me... sa jag

- yeah i know, i'm very sorry. svarade han och flyttade lite närmare.

Han kysste mig sedan, hans mjuka läppar mötte mina, jag kände hur hans varma tunga tog kontakt med min, och han bet mig sedan retsamt i underläppen.

Vi båda slöt ögonen, och jag la mig långsamt bakåt. Han följde med så att han hamnade över mig. Plötsligt for dörren upp, Michael avslutade kyssen våldsamt genom att i princip göra hål i min underläpp och sätta sig upp chockat och uppskrämt. Jag rörde mig inte ur fläcken, utan låg kvar där med armbågarna på sängen.

Joseph, Michael's pappa kom in.

- Kathy told me i should say hello boy.. hello... sa han och kollade på Michael, han gick in i rummet som om han ägde varenda del av det.

- Hello Joseph... sa Michael, han verkade ganska rädd. Jag la handen för min blödande läpp.

- soo this is yo little hoe you've been pimpin, she's white mike... just like yo other girl! fräste Joseph.

Jag kände mig otroligt obekväm, jag satte mig upp med handen för munnen. Jag tänkte att Michael skulle säga ifrån, men han höll tyst, han ryckte lite i munnen.

- Joseph! hörde jag Katherine ropa och hon kom haltande in i rummet.

- don't you dare act like that with this girl, she's very nice and Michael is crazy about her! sa Katherine, hon lät arg. Den enda som kunde få Joseph och lyda, var hon.

- thank you mother... mimade Michael, och Katherine och Joseph gick ut ur rummet. De stängde dörren, och man hörde hur en diskution började där ute.

Michael vände sig mot mig.

- oh my god what happened to your lip?! nästan skrek han. Jag kom på att jag sänkt handen. Jag höjde ögonbrynen.

- oh... i'm sorry! sa han och förstod.

- but you know what, i kind of like it. sa han och log busigt. Men jag var inte så lätt charmad nu längre.

- did you hear what your father called me, and just the way that he acted... why didn't you say something? sa jag med besviket tonfall.

- i'm sorry, but it's just... i'm a afraid of him. would you like to say something against that... monster? sa Michael och hans leende sjönk ner och han fäste blicken på sina skor.

- but he's your dad, and you're a grown man... are you realizing that you've been saying "i'm sorry" like 5 times since we got into this room?

- no, to me he's just Joseph... i don't get to call him dad. And he abused me all my childhood, still i try to have respect for him. But god in heaven knows what happens if i would say something against him, he would kick my ass, he would beat the crap out of me. And i'm sorry for saying "i'm sorry" so many times. sa han med en djup suck.

- are you sure, have you ever tried?

- oh yeah, when we were kids i where the one who threw shoes at him, who'd run and hide and say something mean back. I was so fast he couldn't catch me most of the times, but when he did catch me. oh my god! sa han och såg mig djupt in i ögonen. Jag trodde honom verkligen, han lät så säker. Jag förstod hans smärta och hur hemskt det hade varit att växa upp med Joseph. Han förklarade hela historian, och till slut satt jag bara där mållös, men jag höll fast vid åsikten att jag tyckte han skulle våga säga emot honom lite mer, visst var Joseph gammal boxare, men Michael var vuxen och kan ju inte låta sin pappa bestämma hela livet.

Vi spelade kort ett litet tag, sedan hörde vi från nedervåningen:

- Mum! I'm going out with Barry.. i'll be back in a few hours... det var Latoya som ropade.

- Ok, have a great time. ropade Katherine tillbaka.

- come on! Sa Michael uppspelt när ytterdörren stängdes igen. Han tog min hand och drog med mig ut i hallen.

- what are we going to do? frågade jag, han drog in mig i Latoyas rum.

Det var skinande rent, det bokstavligen blänkte och speglades i möblerna! Michael öppnade en liten vit låda fylld med läppstift.

Han tog ett skinande rött och skruvade upp det så högt som det gick. Det var helt nytt...

- Michael, what are you doing?

- don't worry, i just have to! Skrattade han och skrev något på en vit spegel på väggen.

"ugly face right here" stod det högst upp och en liten pil nedåt.

- now when latoya will look in the mirror....

- that's so unmuture... sa jag men kunde inte låta bli att fnissa. Men han var inte klar så... Han sprang ut ur rummet, men kom lika fort tillbaka.

I ena handen hade han en sprutgräddeflaska och i den andra en hink...

- here, fill this with water! sa han och gapskrattade. Jag gjorde som han sa, och fyllde hinken med vatten. Samtidigt fyllde han några par skor med grädde.

Han fyllde en mascara med bläck och hittade en mus utanför som han jättegärna släppte lös i Latoyas säng.

- you're an evil, evil, evil man.. konstaterade jag till honom.

- Noo, it's just that me and her are having a war, it started when we where kids, we just give each other the worst pranks.. skrattade han och försökte hålla musen bekvämt på sängen. Vi lämnade hennes dörr vidöppen med hinken med vatten på dörrens topp.

- DINNER! ropade Katherine från köket, vi lämnade hennes rum sådär, och när Latoya skulle komma hem var Michael spänd på en reaktion...

------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 21

- was that a proposal? sa jag och såg chockat på honom, jag kände mig inte redo, inte nu, inte än! Fast, det här var ju Michael som frågade. jag satte mig upp.

- no! i promise, i just want to know... i don't want to make a fool out of myself when i propose...

Jag visste inte vad jag skulle svara, allt jag tänkte på var: "okej, den här mannen har jag känt i några månader"

- okay, you don't have to answer... sa han och reste sig upp. han satte sig bredvid mig.

- it's just... you know... hard to say, cause i... i don't know... sa jag.

- you know, you didn't get scared when i told you that you where my future... sa han. Såhär skulle det ju inte bli, att vi båda sitter som på nålar.

- Michael, do you really mean everything you say? sa jag irriterat.

- of course i do! i would never...  jag avbröt honom.

- well i do too! that's why i don't want to answer it, cause if i say yes i would lie, and if i said no i would lie too!

Vi sa ingenting sedan, vi satt tysta och såg åt varsitt håll. Vi bytte blickar lite då och då.

Sedan landade planet, och när vi klev ut, hade Michael ett leende på läpparna. Jag gick bakom med stenansikte och sa ingenting.

Han gjorde slängkyssar och vinkade åt sina fans, som skrek och grät tillbaka.

Vi hoppade in i en limosin, och stängde dörren. Ensamma satt vi längst bak.

- Look, i'm sorry... really sorry... i apoligize, for acting unmuture and just thinking 'bout my self... sa han och tog av sina solglasögon som han haft när vi gått mellan flygplanet och bilen. Han vevade upp en svart ruta som skulle isolera oss från framsäterna.

- i'm sorry too... for being a bitch and not answer your question...

- apoligy accepted. sa Michael och log vääääldigt stort.

- what yo smiling 'bout? sa jag och kunde inte låta bli att le själv.

- you just called yourself a bitch... fnissade han.

- yeah, i was! sa jag och försökte få ner leendet.

- you're mah bitch! skrattade han. Hans vita tänder sken.

Bilen stannade vid ett enormt hus. Michael hoppade ut, och jag följde efter.

- there's no place like home. sa han och la armen runt min midja.

- there's no place like Michael's home... IT'S HUGE!  utbrast jag.

- thanks... sa han och fnissade.

- i meant your house... suckade jag.

- i know! sa han och brast ut i skratt. Grindarna öppnades och vi steg in. Det var verkligen enormt. Vi gick upp på en gång, och kom fram till huset.

Michael öppnade dörren och vi gick in.

- oh, one thing i THIIIIINK i forgot to tell you, my family still live here too... sa han.

- what?! väste jag.

- Miiike? is that you?! hörde jag någon från ett annat rum.

Janet, Michael's syster kom springande ut i hallen.

- He's here! ropade hon och kastade sig genast i Michael's famn. Hon var 14år.

Latoya, Randy och Marlon kom ut. Sedan kom Katherine. Michaels mamma.

De alla hälsade på mig, och omfamnade Michael. Katherine ställde sig framför mig med ett leende, likt sin sons.

- welcome sandra, we're pleased to have you here. and you look very beautiful! sa hon.

- Thank you so much mrs. Jackson, i'm pleased to be here. sa jag.

Latoya sneglade lite på mig som om hon visste att jag kände mig lite obekväm.

- I'm Janet! sa Janet och sträckte fram sin hand.

- Hi Janet! I'm Sandra. Jag kände på mig att vi skulle komma överens.

- Nice choice Mike, i like her ass. sa Marlon och bet sig i underläppen. Han gick förbi mig bakifrån och smällde till mig på rooompan.

- cya later.... väste han i mitt öra och skrattade.

- MARLON! y know this is Michaels girl, don't you dare try any tricks on her... sa Katherine.

- Mum, take it easy, he could never get her anyway... he's too ugly. sa Randy och började skratta han också.

- Randy! utbrast då Katherine och skakade irriterat på huvudet.

- Randy is right, she would never go with you Marlon. sa Michael. Jag fnissade lite och försökte dölja det med en hand.

- we'll see about that! Hey babe, my room in 20 minutes! sa Marlon och sprang upp för trappan.

- ok me and my girl will be going to my room, we'll se you later. sa Michael, och vi gick också upp för trappan.

------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- was that a proposal? sa jag och såg chockat på honom, jag kände mig inte redo, inte nu, inte än! Fast, det här var ju Michael som frågade. jag satte mig upp.

- no! i promise, i just want to know... i don't want to make a fool out of myself when i propose...

Jag visste inte vad jag skulle svara, allt jag tänkte på var: "okej, den här mannen har jag känt i några månader"

- okay, you don't have to answer... sa han och reste sig upp. han satte sig bredvid mig.

- it's just... you know... hard to say, cause i... i don't know... sa jag.

- you know, you didn't get scared when i told you that you where my future... sa han. Såhär skulle det ju inte bli, att vi båda sitter som på nålar.

- Michael, do you really mean everything you say? sa jag irriterat.

- of course i do! i would never...  jag avbröt honom.

- well i do too! that's why i don't want to answer it, cause if i say yes i would lie, and if i said no i would lie too!

Vi sa ingenting sedan, vi satt tysta och såg åt varsitt håll. Vi bytte blickar lite då och då.

Sedan landade planet, och när vi klev ut, hade Michael ett leende på läpparna. Jag gick bakom med stenansikte och sa ingenting.

Han gjorde slängkyssar och vinkade åt sina fans, som skrek och grät tillbaka.

Vi hoppade in i en limosin, och stängde dörren. Ensamma satt vi längst bak.

- Look, i'm sorry... really sorry... i apoligize, for acting unmuture and just thinking 'bout my self... sa han och tog av sina solglasögon som han haft när vi gått mellan flygplanet och bilen. Han vevade upp en svart ruta som skulle isolera oss från framsäterna.

- i'm sorry too... for being a bitch and not answer your question...

- apoligy accepted. sa Michael och log vääääldigt stort.

- what yo smiling 'bout? sa jag och kunde inte låta bli att le själv.

- you just called yourself a bitch... fnissade han.

- yeah, i was! sa jag och försökte få ner leendet.

- you're mah bitch! skrattade han. Hans vita tänder sken.

Bilen stannade vid ett enormt hus. Michael hoppade ut, och jag följde efter.

- there's no place like home. sa han och la armen runt min midja.

- there's no place like Michael's home... IT'S HUGE!  utbrast jag.

- thanks... sa han och fnissade.

- i meant your house... suckade jag.

- i know! sa han och brast ut i skratt. Grindarna öppnades och vi steg in. Det var verkligen enormt. Vi gick upp på en gång, och kom fram till huset.

Michael öppnade dörren och vi gick in.

- oh, one thing i THIIIIINK i forgot to tell you, my family still live here too... sa han.

- what?! väste jag.

- Miiike? is that you?! hörde jag någon från ett annat rum.

Janet, Michael's syster kom springande ut i hallen.

- He's here! ropade hon och kastade sig genast i Michael's famn. Hon var 14år.

Latoya, Randy och Marlon kom ut. Sedan kom Katherine. Michaels mamma.

De alla hälsade på mig, och omfamnade Michael. Katherine ställde sig framför mig med ett leende, likt sin sons.

- welcome sandra, we're pleased to have you here. and you look very beautiful! sa hon.

- Thank you so much mrs. Jackson, i'm pleased to be here. sa jag.

Latoya sneglade lite på mig som om hon visste att jag kände mig lite obekväm.

- I'm Janet! sa Janet och sträckte fram sin hand.

- Hi Janet! I'm Sandra. Jag kände på mig att vi skulle komma överens.

- Nice choice Mike, i like her ass. sa Marlon och bet sig i underläppen. Han gick förbi mig bakifrån och smällde till mig på rooompan.

- cya later.... väste han i mitt öra och skrattade.

- MARLON! y know this is Michaels girl, don't you dare try any tricks on her... sa Katherine.

- Mum, take it easy, he could never get her anyway... he's too ugly. sa Randy och började skratta han också.

- Randy! utbrast då Katherine och skakade irriterat på huvudet.

- Randy is right, she would never go with you Marlon. sa Michael. Jag fnissade lite och försökte dölja det med en hand.

- we'll see about that! Hey babe, my room in 20 minutes! sa Marlon och sprang upp för trappan.

- ok me and my girl will be going to my room, we'll se you later. sa Michael, och vi gick också upp för trappan.

------------------------------------------------------------------------------