The Girl is mine

--------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 37

För varje dag som gick blev avundsjukan svårare att hantera. Och jag kände mig så dålig som sårade Dan... jag älskade ju inte honom egentligen. Jag älskade ju Michael, men samtidigt så hatade jag honom. Iallafall just nu. Snart skulle vi åka till Florida. Både Michael och jag hade börjat packa. Det här var sista natten innan florida som vi sov i Encino. Marlon och Miras relation blev starkare och starkare, Och jag var glad för henne samtidigt som hon var orolig för mig. Varje kväll berättade jag om hur Michael och jag gjorde varandra galna. Michael däremot, talade inte med någon om hur han kände. Natten innan hade Marlon och Mira var ute på bio, och såg en romantisk film. Och när den var slut så gick dom ut i mörkret med sin stora popcornskål och satte sig i entrén och pratade lite om filmen.

- those two were a bit like Michael and Sandra, y'know... driving each other jealous, not getting they should be toghter... sa Mira.

- huh? Michael and Sandra are togheter, and i don't think i've seen them drive each other jealous? sa Marlon förvånat. Mira trodde att Michael berättat för Marlon.

- but they broke up, haven't Michael told you? sa Mira förvånat, nej nej nej tänkte hon. Hon kan inte ha avslöjat det! Det fick hon ju inte!

- No he never did! Are the ok? How is this trip going to be? I can't believe Michael never told me.. sa Marlon, helt förvånad. Detta var nyheter för honom.

- Marlon PROMISE you won't tell them i told you! sa Mira oroligt och tog ett popcorn.

- Yeah i promise, but are they even friends? Why did they broke up? sa Marlon. Mira vart tvungen att berätta det hon visste. De delade åsikter om vad de tyckte om hela saken, och han lovade att inte berätta att Mira berättat för honom.

Jag hade sovit i Michaels rum (vi hade turats om om madrassen och sängen, ibland hade båda sovit på varsin madrass på golvet, men vi sov ALDRIG tillsammans) för att om alla fick reda på hur vi var mot varandra nu så skulle hela resan kanske avbokas, och alla skulle bli missnöjda. Så vi låtsades att vi fortfarande var tillsammans.

Men egentligen så tålde vi inte varandra. Jag visste inte vad det var, men jag tror vi båda mådde dåligt av att vi fortfarande var kära, men att vi försökte glömma det. Allt var så förvirrande. Jag älskade honom, men tålde honom inte, jag ville inte vara med honom men samtidigt ville jag det, men jag var helt säker på att han hatade mig och vi båda var allmänt elaka mot varandra när vi sågs utan sällskap från de som inte visste. Men värst var det när han hade med sig tatum! Michael hotade att berätta om allt för alla så att resan blev inställd om inte jag låtsades att Tatum var min kompis! Sedan var jag tvungen att sitta med och se dem fjanta runt. Jag försökte göra samma sak med Dan, men Michael sa att han ändå inte ville åka SÅ gärna, han skulle ju vara utan Tatum då. Så jag träffade på Michael av "misstag" när jag hade Dan med mig. Och då av "misstag" så råkade jag och Dan kyssas precis då. Jag satt på kvällen innan florida i Michaels rum med Dan i telefon.

- Babe you're beautiful too! You're so great! sa jag, Michael borstade tänderna och läste en bok. Han låtsades inte lyssna.

- I love you! sa jag, bara för att Michael skulle bli chockad. Jag menade det inte. Jag såg hur Michael satte tandborsten i halsen och spottade ut all tandkräm över sin säng.

Jag la ifrån mig telefonen några sekunder och flinade elakt mot Michael.

- what's the matter? You can't even use a toothbrush? sa jag och gav honom en blick.

- alright... you're sleeping in the bed tonight. sa han och reste sig. Jag la på telefonen. Vi började argumentera emot varandra, det slutade med att Michael somnade på madrassen och jag bytte lakan i sängen. Jag var arg, så arg! När jag var klar satte jag mig i sängen och såg på honom. Idioten som låg och sov. Han med hans vackra ängellikaansikte, hans perfekta lockar och hans söta lilla dreglande. Jag blev frustrerad och bet ihop tänderna. Han vred lite på sig, bara några centimeter.

- i hate you... so much! viskade jag och såg på honom med en hård blick. Men blicken ändrades till en mjuk och varm blick.

- but also i love you, so much that it hurts. Why did i broke up with you? why did we have to get this way, everything was perfect.. sa jag och kände tårarna komma. Jag bet mig i kinden då tårarna sakta rullade ner för mina kinder. Jag saknade de där läpparna mot mina. Han hatade mig, vad var det jag höll på med? Jag smög fram till honom där han låg och sov. Han vände sig på rygg och svalde. Jag log mot honom. Det var första gången på länge som jag gjorde det. Sedan böjde jag mig fram, och planterade en lätt liten puss på hans mjuka läppar. Han log i sömnen. Sedan gick jag och la mig. Imorgon skulle vi åka till ön. Utan Tatum, utan Dan.

Jag somnade efter en stund.

- are you ready to go? We have to be there within two hours! sa Katherine då Michael och jag packade det allra sista.

- we're coming. sa Michael och log mot Katherine. Jag log tillbaka och gick vidare och sa till de andra. Michael och jag tog våra väskor och gick mot dörren samtidigt.

- Move it, ever heard of ladies first? sa jag och försökte gå ut ur dörren.

- you're no lady, let me through! sa Michael. Han var så olik sig än vad han alltid varit innan. Men jag var också säker på att han aldrig behandlat någon annan på det här viset, annars var han en gentleman.

- well at'least Monsters goes last! sa jag, bara för att jag inte kom på något bättre.

- i'm a monster? i can't believe how rude you are! sa Michael och blickade överlägset på mig.

- i never said you were a monster! röt jag. Mira stod plötsligt framför oss.

- c'mon you two! It's a freaking doorway! sa hon och himlade med ögonen. Jag gick ut först och Michael följde efter. Han snärtade till mig lite lätt i huvudet.

- OUCH! i thought you never hit ladies! sa jag ilsket.

- again, you're no lady..

- then, what am i?

- i don't know, maybe the same thing you called me... a monster!

- i never SAID you were a monster!

- but you kind of claimed i was... sa Michael och försökte låta sådär överlägsen igen.

- can't you, and your fat head, and your fat nose realise that i never called you a monster! sa jag. Michael stannade upp, jag såg direkt hur sårad han blev. 1. Det var ju något Joseph brukade säga till honom. (iaf det första på meningen). 2. Michael tycker att han på ful, på något vis, och är väldigt känslig med sitt utseende.

- i can't believe you... sa han, han lät inte arg, han lät sårad och besviken. Han lämnade sin väska framför mig och gick in i badrummet och låste dörren. Jag stod kvar, bortgjord, Mira hade gått ner. Jag ville be om ursäkt, jag menade ju inte det jag sa, men jag var så förbannad på honom.

hur skulle denna resan bli egentligen?

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------------------------

För varje dag som gick blev avundsjukan svårare att hantera. Och jag kände mig så dålig som sårade Dan... jag älskade ju inte honom egentligen. Jag älskade ju Michael, men samtidigt så hatade jag honom. Iallafall just nu. Snart skulle vi åka till Florida. Både Michael och jag hade börjat packa. Det här var sista natten innan florida som vi sov i Encino. Marlon och Miras relation blev starkare och starkare, Och jag var glad för henne samtidigt som hon var orolig för mig. Varje kväll berättade jag om hur Michael och jag gjorde varandra galna. Michael däremot, talade inte med någon om hur han kände. Natten innan hade Marlon och Mira var ute på bio, och såg en romantisk film. Och när den var slut så gick dom ut i mörkret med sin stora popcornskål och satte sig i entrén och pratade lite om filmen.

- those two were a bit like Michael and Sandra, y'know... driving each other jealous, not getting they should be toghter... sa Mira.

- huh? Michael and Sandra are togheter, and i don't think i've seen them drive each other jealous? sa Marlon förvånat. Mira trodde att Michael berättat för Marlon.

- but they broke up, haven't Michael told you? sa Mira förvånat, nej nej nej tänkte hon. Hon kan inte ha avslöjat det! Det fick hon ju inte!

- No he never did! Are the ok? How is this trip going to be? I can't believe Michael never told me.. sa Marlon, helt förvånad. Detta var nyheter för honom.

- Marlon PROMISE you won't tell them i told you! sa Mira oroligt och tog ett popcorn.

- Yeah i promise, but are they even friends? Why did they broke up? sa Marlon. Mira vart tvungen att berätta det hon visste. De delade åsikter om vad de tyckte om hela saken, och han lovade att inte berätta att Mira berättat för honom.

Jag hade sovit i Michaels rum (vi hade turats om om madrassen och sängen, ibland hade båda sovit på varsin madrass på golvet, men vi sov ALDRIG tillsammans) för att om alla fick reda på hur vi var mot varandra nu så skulle hela resan kanske avbokas, och alla skulle bli missnöjda. Så vi låtsades att vi fortfarande var tillsammans.

Men egentligen så tålde vi inte varandra. Jag visste inte vad det var, men jag tror vi båda mådde dåligt av att vi fortfarande var kära, men att vi försökte glömma det. Allt var så förvirrande. Jag älskade honom, men tålde honom inte, jag ville inte vara med honom men samtidigt ville jag det, men jag var helt säker på att han hatade mig och vi båda var allmänt elaka mot varandra när vi sågs utan sällskap från de som inte visste. Men värst var det när han hade med sig tatum! Michael hotade att berätta om allt för alla så att resan blev inställd om inte jag låtsades att Tatum var min kompis! Sedan var jag tvungen att sitta med och se dem fjanta runt. Jag försökte göra samma sak med Dan, men Michael sa att han ändå inte ville åka SÅ gärna, han skulle ju vara utan Tatum då. Så jag träffade på Michael av "misstag" när jag hade Dan med mig. Och då av "misstag" så råkade jag och Dan kyssas precis då. Jag satt på kvällen innan florida i Michaels rum med Dan i telefon.

- Babe you're beautiful too! You're so great! sa jag, Michael borstade tänderna och läste en bok. Han låtsades inte lyssna.

- I love you! sa jag, bara för att Michael skulle bli chockad. Jag menade det inte. Jag såg hur Michael satte tandborsten i halsen och spottade ut all tandkräm över sin säng.

Jag la ifrån mig telefonen några sekunder och flinade elakt mot Michael.

- what's the matter? You can't even use a toothbrush? sa jag och gav honom en blick.

- alright... you're sleeping in the bed tonight. sa han och reste sig. Jag la på telefonen. Vi började argumentera emot varandra, det slutade med att Michael somnade på madrassen och jag bytte lakan i sängen. Jag var arg, så arg! När jag var klar satte jag mig i sängen och såg på honom. Idioten som låg och sov. Han med hans vackra ängellikaansikte, hans perfekta lockar och hans söta lilla dreglande. Jag blev frustrerad och bet ihop tänderna. Han vred lite på sig, bara några centimeter.

- i hate you... so much! viskade jag och såg på honom med en hård blick. Men blicken ändrades till en mjuk och varm blick.

- but also i love you, so much that it hurts. Why did i broke up with you? why did we have to get this way, everything was perfect.. sa jag och kände tårarna komma. Jag bet mig i kinden då tårarna sakta rullade ner för mina kinder. Jag saknade de där läpparna mot mina. Han hatade mig, vad var det jag höll på med? Jag smög fram till honom där han låg och sov. Han vände sig på rygg och svalde. Jag log mot honom. Det var första gången på länge som jag gjorde det. Sedan böjde jag mig fram, och planterade en lätt liten puss på hans mjuka läppar. Han log i sömnen. Sedan gick jag och la mig. Imorgon skulle vi åka till ön. Utan Tatum, utan Dan.

Jag somnade efter en stund.

- are you ready to go? We have to be there within two hours! sa Katherine då Michael och jag packade det allra sista.

- we're coming. sa Michael och log mot Katherine. Jag log tillbaka och gick vidare och sa till de andra. Michael och jag tog våra väskor och gick mot dörren samtidigt.

- Move it, ever heard of ladies first? sa jag och försökte gå ut ur dörren.

- you're no lady, let me through! sa Michael. Han var så olik sig än vad han alltid varit innan. Men jag var också säker på att han aldrig behandlat någon annan på det här viset, annars var han en gentleman.

- well at'least Monsters goes last! sa jag, bara för att jag inte kom på något bättre.

- i'm a monster? i can't believe how rude you are! sa Michael och blickade överlägset på mig.

- i never said you were a monster! röt jag. Mira stod plötsligt framför oss.

- c'mon you two! It's a freaking doorway! sa hon och himlade med ögonen. Jag gick ut först och Michael följde efter. Han snärtade till mig lite lätt i huvudet.

- OUCH! i thought you never hit ladies! sa jag ilsket.

- again, you're no lady..

- then, what am i?

- i don't know, maybe the same thing you called me... a monster!

- i never SAID you were a monster!

- but you kind of claimed i was... sa Michael och försökte låta sådär överlägsen igen.

- can't you, and your fat head, and your fat nose realise that i never called you a monster! sa jag. Michael stannade upp, jag såg direkt hur sårad han blev. 1. Det var ju något Joseph brukade säga till honom. (iaf det första på meningen). 2. Michael tycker att han på ful, på något vis, och är väldigt känslig med sitt utseende.

- i can't believe you... sa han, han lät inte arg, han lät sårad och besviken. Han lämnade sin väska framför mig och gick in i badrummet och låste dörren. Jag stod kvar, bortgjord, Mira hade gått ner. Jag ville be om ursäkt, jag menade ju inte det jag sa, men jag var så förbannad på honom.

hur skulle denna resan bli egentligen?

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------