The Girl is mine

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 33

- Jag vill inte tillbaka, jag vill inte... jag orkar inte nu... suckade jag och la ansiktet i handflatorna.

- Sandra, kom ihåg... du måste låta honom förklara... du kan inte ignorera honom. Sa Dan. Jag nickade. Varför var Dan så snäll mot mig? Nyss hade han velat ha mig, nu försökte han hjälpa mig behålla mitt förhållande.

- Jag vet... men jag orkar inte just nu, jag vill inte höra just nu... suckade jag och kollade upp.

- Jag bäddar i ordning så får du sova här, men ta itu med allt imorgon... lova mig det. Sa Dan. Han hade vett i skallen, till skillnad från mig. Men jag orkade inte höra ursäkter just nu, jag visste att så fort jag skulle se Michael skulle han bli förlåten. Så fort jag hörde hans röst. Och jag ville inte ge upp så lätt, tänk om han skulle ljuga? Men en annan tanke sa att jag skulle lita på honom, jag överreagerade säkert. Men jag var trött, jag ville bara sova. Dan bäddade i ordning en madrass på golvet i den lilla lägenheten. Jag reste mig.

- Sandra, jag hoppas att allt löser sig, att du blir lycklig igen. För som jag förklarade förut, du förtjänar lycka. Sa han och log mot mig. Jag log tillbaka.

- sov i den där tröjan, så hänger jag dina kläder på tork, så kan du ha dem imorgon. sa han och gick in i badrummet, där mina kläder låg i en liten prydlig blöt hög. Han var borta ett tag, sålänge diskade jag kopparna. När han kom tillbaka kramade han om mig bakifrån. Men bara vänskapligt. Han släppte taget.

- Klarar du dig nu? jag tänkte gå och lägga mig... sa han, jag såg på honom. Han hade pyjamas, ingen sån som Michael hade... Jag nickade.

- tack för allt Dan, du är underbar. log jag. Han kramade om mig igen.

- godnatt... sa han sedan, och gick in i sitt sovrum. "godnatt" svarade jag. Jag startade min mobil, jag hade undvikit Michaels samtal, men jag hade inte orkat tala. Flera missade samtal, och sms från Michael. Jag struntade i alla dem. Men jag skrev ett kort sms till Michael, för att han inte skulle oroa sig om att jag var ute på gatan hela natten. "I'm ok, i'm sleeping over at a friends house tonight" skrev jag. Sedan skickade jag. Jag tog av mig byxorna och bäddade ner mig. Jag fick ett svar tillbaka.

"love you" stod det. Jag blev alldeles förvånad? "love you"? Två ord! Jag visste inte vad han skrivit tidigare, men när jag äntligen hör av mig... så skriver han två ord?! Min telefon ringde, men det var inte Michael.

- Hej Sandra! hördes Miras pigga och glada röst. Jag kände en klump i halsen, jag saknade henne. Jag saknade mamma och pappa också.

- Hej Mira... sa jag, min röst sprack lite.

- Ojdå, vad har hänt? frågade hon chockat. Jag berättade om hur rädd jag var att Michael skulle lämna mig för Tatum. Hon var mycket sötare än mig, de hade känt varandra längre, varför skulle han stanna hos mig? Fula jag, fula känsliga, barnsliga, jag... Mira och jag talade en stund, hon försökte stötta mig. Jag grät inte iallafall. Men snart skulle hon, och mina föräldrar komma. Allt kändes ljusare.

*Michael's perspektiv:

Jag var glad att hon var okej, men varför reagerade hon såhär? Jag hade ju berättat för henne att det inte fanns NÅGOT emellan Tatum och mig? Litade hon inte på mig?

Plötsligt ringde min telefon. Tänk om det är hon? Jag kanske kan få förklara?

- YOU IDIOT! hördes en röst. Vem var detta? Jag kände igen den.

- who's this? frågade jag förvånat.

- It's Mira. Michael, what's going on? She's with Dan, her old boyfriend! She's sleeping over at his house, he's acting all nice to her. She's going to leave you! sa Mira.

Jag fattade inget.

- She's not going to leave me... we'll get through this... trust me. sa jag och försökte låta självsäker.

- Oh really? well she doesn't trust you. She thinks you have lied to her, she thinks you are back with tatum, she thinks you have lied straight into her face, she's sensitive. And now her old boyfriend is acting all nice. SO her mind is saying: "oh, maybe this guy is the right one for me, cause he understands me". Sa Mira frustrerat.

Detta kan inte vara sant, så kan hon inte ha reagerat? Och var hon verkligen hos Dan? Vad gjorde hon där?

- Michael, you have to do something, she's probably sleeping with him right now.. sa Mira. Sedan la hon på.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- Jag vill inte tillbaka, jag vill inte... jag orkar inte nu... suckade jag och la ansiktet i handflatorna.

- Sandra, kom ihåg... du måste låta honom förklara... du kan inte ignorera honom. Sa Dan. Jag nickade. Varför var Dan så snäll mot mig? Nyss hade han velat ha mig, nu försökte han hjälpa mig behålla mitt förhållande.

- Jag vet... men jag orkar inte just nu, jag vill inte höra just nu... suckade jag och kollade upp.

- Jag bäddar i ordning så får du sova här, men ta itu med allt imorgon... lova mig det. Sa Dan. Han hade vett i skallen, till skillnad från mig. Men jag orkade inte höra ursäkter just nu, jag visste att så fort jag skulle se Michael skulle han bli förlåten. Så fort jag hörde hans röst. Och jag ville inte ge upp så lätt, tänk om han skulle ljuga? Men en annan tanke sa att jag skulle lita på honom, jag överreagerade säkert. Men jag var trött, jag ville bara sova. Dan bäddade i ordning en madrass på golvet i den lilla lägenheten. Jag reste mig.

- Sandra, jag hoppas att allt löser sig, att du blir lycklig igen. För som jag förklarade förut, du förtjänar lycka. Sa han och log mot mig. Jag log tillbaka.

- sov i den där tröjan, så hänger jag dina kläder på tork, så kan du ha dem imorgon. sa han och gick in i badrummet, där mina kläder låg i en liten prydlig blöt hög. Han var borta ett tag, sålänge diskade jag kopparna. När han kom tillbaka kramade han om mig bakifrån. Men bara vänskapligt. Han släppte taget.

- Klarar du dig nu? jag tänkte gå och lägga mig... sa han, jag såg på honom. Han hade pyjamas, ingen sån som Michael hade... Jag nickade.

- tack för allt Dan, du är underbar. log jag. Han kramade om mig igen.

- godnatt... sa han sedan, och gick in i sitt sovrum. "godnatt" svarade jag. Jag startade min mobil, jag hade undvikit Michaels samtal, men jag hade inte orkat tala. Flera missade samtal, och sms från Michael. Jag struntade i alla dem. Men jag skrev ett kort sms till Michael, för att han inte skulle oroa sig om att jag var ute på gatan hela natten. "I'm ok, i'm sleeping over at a friends house tonight" skrev jag. Sedan skickade jag. Jag tog av mig byxorna och bäddade ner mig. Jag fick ett svar tillbaka.

"love you" stod det. Jag blev alldeles förvånad? "love you"? Två ord! Jag visste inte vad han skrivit tidigare, men när jag äntligen hör av mig... så skriver han två ord?! Min telefon ringde, men det var inte Michael.

- Hej Sandra! hördes Miras pigga och glada röst. Jag kände en klump i halsen, jag saknade henne. Jag saknade mamma och pappa också.

- Hej Mira... sa jag, min röst sprack lite.

- Ojdå, vad har hänt? frågade hon chockat. Jag berättade om hur rädd jag var att Michael skulle lämna mig för Tatum. Hon var mycket sötare än mig, de hade känt varandra längre, varför skulle han stanna hos mig? Fula jag, fula känsliga, barnsliga, jag... Mira och jag talade en stund, hon försökte stötta mig. Jag grät inte iallafall. Men snart skulle hon, och mina föräldrar komma. Allt kändes ljusare.

Jag var glad att hon var okej, men varför reagerade hon såhär? Jag hade ju berättat för henne att det inte fanns NÅGOT emellan Tatum och mig? Litade hon inte på mig?

Plötsligt ringde min telefon. Tänk om det är hon? Jag kanske kan få förklara?

- YOU IDIOT! hördes en röst. Vem var detta? Jag kände igen den.

- who's this? frågade jag förvånat.

- It's Mira. Michael, what's going on? She's with Dan, her old boyfriend! She's sleeping over at his house, he's acting all nice to her. She's going to leave you! sa Mira.

Jag fattade inget.

- She's not going to leave me... we'll get through this... trust me. sa jag och försökte låta självsäker.

- Oh really? well she doesn't trust you. She thinks you have lied to her, she thinks you are back with tatum, she thinks you have lied straight into her face, she's sensitive. And now her old boyfriend is acting all nice. SO her mind is saying: "oh, maybe this guy is the right one for me, cause he understands me". Sa Mira frustrerat.

Detta kan inte vara sant, så kan hon inte ha reagerat? Och var hon verkligen hos Dan? Vad gjorde hon där?

- Michael, you have to do something, she's probably sleeping with him right now.. sa Mira. Sedan la hon på.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------