The Girl is mine

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 38

Michael såg inte på mig, inte på hela vägen mot flygplanet, och inte på flygplatsen.

Jag, Michael, Marlon, Randy, Jackie, Latoya, Janet, Rebbie, Katherine, Joseph, Mira, mamma och pappa hade precis gått på planet. Och såklart, Michael hamnade bredvid min stol. Jag såg på honom, han såg ut igenom fönstret. Vi flög privatflyg, allihop. Jag ville be om förlåtelse, men jag vågade inte. Jag var rädd för att han skulle säga något till mig som skulle såra mina känslor, på samma vis som jag sårat hans. Men jag visste att jag MÅSTE säga det. Vi satt en bit bort ifrån de andra. Jag såg på Michael, hans blick var tom då han stirrade ut igenom fönstret. Han satt och tänkte på en sak som hände för några år sedan.

"- OH LOOK! it's the Jackson 5! LOOK! ropade en dam, hennes väninna gick upp bredvid henne och de båda kollade på Jackson 5 bröderna.

- where's little Michael? ropade damen. - He's right there! sa väninnan och pekade på 17åriga Michael.

- euuuuw! what happend? sa damen äcklat och kollade på Michael."

Jag led av att se honom sådär. Och att det var jag som sårat honom från början gjorde bara ont.

- Michael... i'm sorry, i never meant that... you're gorgeous, just the way you are. sa jag, han vände blicken mot mig och gav mig ett litet leende.

Allt var perfekt, den sista biten hade vi åkt båt. En hel Ö för oss själva! Stranden var perfekt, vattnet lika så och vi hade inte så långt upp till huset.

Det var som en enplansvilla. Ett stort rum med korridor, kök och tvrum. Sedan små sovrum med två sängar i och en garderob. Det fanns ett litet skogsområde lite längre in på ön, och sedan en till strand där. på den stranden låg en fyr. Det första vi gjorde var att berömma stället, och sedan gick vi in i huset och packade upp. Bredvid huset låg ett höloft med en vedstock bredvid, och sedan en bastu. Det var varmare här, än i Encino. pappa drog upp sina fiskarsaker, fiskarmössan och västen. Sedan en låda med agn och sedan två fiskespön såklart.

- Hörru Josef! Do you like åka boåt and fiska?! frågade pappa och räckte över ett fiskespö till Joseph. Joseph såg på pappa.

- Idiot... mumlade han. Joseph gillade egentligen att fiska, men inte med sådana som pappa!

- HAHAHAH, do you vet vad Idiot betyder on swedish? skrattade pappa. Jag såg hur Michael log mot pappa.

- Hey, Rolf, i can join you! sa Michael och gick fram till pappa och la en hand på hans axel. Pappa log gubbleendet mot Michael och gav honom fiskespöet.

- Let's go direkt! sa pappa. Sedan försvann de iväg till båten vi åkt hit med. Mira föreslog att vi skulle bada, och Janet följde med. Så vi tog på oss badkläderna och sprang ut till stranden. Jag gick i med fötterna, det var faktiskt varmt! Vi alla tre rusade i och dök omkring. Janet hämtade en boll, och vi alla tre stod och kastade. Latoya och Rebbie satt och läste i varsin solstol. Sedan kom Marlon, Randy och Jackie i badbyxor och dök i. Joseph klyvade ved, och Katherine och mamma bäddade alla sängar.

- where did Michael go? frågade Randy mig när jag passade honom bollen.

- he and my dad went fishing. sa jag och log. Han passade den till Marlon som passade den till Mira.

- really? did they ask you if you wanted to come along? frågade han.

- nope... sa jag, han kollade förvirrat på mig. "they didn't have to, they knew i would say no" sa jag och log lite. Ha nickade. Jag fick bollen igen, och kasta vidare.

Ett tag senare gick jag till andra stranden och satte mig där på en filt och en bok. Jag tog på mig ett par solglasögon. Sedan satt jag och läste. Det var tyst, det enda som hördes var vågorna och hur det blåste lite lätt. Jag log för mig själv. Jag läste en ganska lång stund, plötsligt hörde jag en motorbåt komma närmare. Michael och pappa var tillbaka. de band båten vid bryggan och pappa sa något till Michael. Sedan så gick han iväg till andra delen för att träffa de andra. Michael kom fram till mig och satte sig på filten. Han såg på mig, jag försökte vara oberörd och försökte läsa i min bok. Men orden vart suddiga.

- you're father is so nice... sa Michael och log. Han tog också på sig ett par solglasögon. "mhm" svarade jag och fortsatte försöka läsa. Vi sa inte så mycket mer. Michael såg ut över havet och jag såg ner i min bok. Plötsligt ringde Michaels telefon. Han tog upp den, jag kollade under solglasögonen och såg att det stod "Tatum" över skärmen. Michael svarade.

- hi honey... yeah i'm fine... this place is great... i miss you more! höll han på. Jag kände hur jag blev argare och argare, Tatum... hur kunde han vara med henne? Hon hade ju förstört för oss! Betydde jag INGENTING längre? Vi skulle ju vara vänner.

- i care for you. sa Michael med en mjuk röst. Då smällde jag ihop min bok, tog hans telefon direkt hur händerna på honom och rusade fram till stranden. Och med all min kraft kastade jag ut telefonen ut till havs. Bort med Tatum! Jag stod kvar vid stranden och kollade ur över vattnet. Jag kollade inte efter reaktion på Michaels håll. Jag blinkade bort några tårar under solglasögonen. Michael och jag, det skulle nog aldrig bli vi igen. Det skulle vara såhär för evigt.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 39

Jag blev faktiskt glad när Katherine delat upp rummen: Jag och Mira (inte Michael), Jackie och Marlon, Michael och Randy, Latoya och janet och Rebbie, Joseph och Katherine, Mamma och pappa. Jag och Mira packade upp våra saker. Rummen var små, men söta. Vårat rum hade en våningsäng. Så jag valde underslafen.

I vårat rum fanns ett fönster med gardiner (det var pyttelitet), ett skrivbord med en gammal röd stol, våningsängen och en garderob. Vi bestämde oss för att ha våra saker i väskorna istället för att hänga in dem i garderoben, för det skulle ändå inte få plats där. När alla gjort i ordning i sina rum så var det dags att äta kvällsmat. Vi alla satt runt middagsbordet och åt. Katherine och mamma kom väldigt bra överens. Rebbie och Janet diskuterade deras rum, Randy och Marlon pratade om något. Och Jackie och Mira. Vi andra satt helt tysta. Latoya kollade på mig lite undrande.

- Joseph, i was thinking, maybe we could sit by the fireplace later? can you go get some firewood? sa Katherine. Joseph suckade.

- Mira and i'll do it! sa Latoya plötsligt. Hon som ofta satt tyst. Katherine log tacksamt. Mira gick frågande efter Latoya. När blev dom vänner? Var dom ens vänner?

Hursomhelst så gick de iväg. Jag satt kvar och åt upp maten, sedan lyssnade jag på de andras konversation.

*klockan 3 på natten, alla sover, eller... nästan alla.*

- Sandra... vakna! sa Mira och tog tag i min arm. Jag mumlade något och vägrade öppna ögonen, jag hade ju äntligen somnat.

- Sandra!! Kan vi inte gå till stranden? sa Mira. "Är du dum i huvudet eller?" mumlade jag och vände på mig. Hon satte sig på sängkanten.

- Om du inte kommer så kittlar jag dig! sa hon och flinade. Jag satte mig upp.

- Jag är vaken! Men vad ska vi dit och göra? sa jag och gäspade. Jag var så trött, jag ville sova.

- Jag vill visa en grej! Snälla följ med... bad Mira.

- jaha... ja ja... sa jag. Och vi reste oss upp och jag gick slött ut igenom dörren.

Det var ganska mörkt ute, och tillsammans gick vi till stranden på andra sidan. Jag hade bara pyjamas på mig, men jag märkte att Mira hade minsann kläder. Jag hade uppsatt hår, ett linne och ett par pyjamasbyxor. Jag var barfota.

- Jag glömde en grej, men sätt dig vid strandkanten så länge! sa Mira och rusade iväg. Vad höll hon på med? Vad skulle det här betyda? Skulle hon visa mig soluppgången? Hur som helst satte jag mig ovanför vattnet med benen tryckta mot bröstet. Vågorna nådde nästan mina tår. Det var en magisk natt.

Plötsligt kände jag en hand på min axel. En varm, stor, hand... jag kände direkt att det inte var Mira.

- what are you doing here? hördes en mjuk röst. Jag kollade upp, Michael stod där. Hans lockar stod åt alla håll och han bar sin vanliga pyjamas. Jag reste mig upp framför honom. Jag kände direkt att detta var en trick.

- Mira tricked me here, what are you doing here yourself? frågade jag och kollade upp och ned på honom.

- Latoya said the boat was gone, but obviosly it's not... so i guess, i also got tricked here. sa han lugnt.

Jag nickade mot honom. Mira och Latoya hade lurat oss för något, visste Latoya? Jag såg in i hans ögon, de såg ledsna ut. Och det kändes som om de aldrig tog slut.

- Michael... i don't think i can do this anymore. sa jag och vände bort blicken.

- do what? frågade han. Jag suckade.

- THIS! we can't pretend we're friends when we're not... Maybe we should tell everybody and I would just go back to where I belong... in sweden, studdying. sa jag, jag förstod inte att jag kunde säga det. Men jag kände att jag lika gärna kunde ge upp. Michael tog tag i min arm.

- Tell me you're lying! you can't be serious! sa han och såg mig sådär långt in i ögonen.

- it just hurts to much, seeing you with tatum... having these fights with you, knowing we will never get back togheter again... sa jag och försökte att inte börja gråta.

Michael bet sig nervöst i underläppen. Han visste att vad han skulle säga nu kunde avgöra hela vår framtid.

- and they all need to know the truth... sa jag och syftade på våra familjer. Michael andades djupa andetag.

- Sandra, i need you in my life. I always thought.... things would work out with us. I never liked Tatum, i can't stand the woman. I was just seeing her to make you jealous! I never ment anything i said to her! I went through all those stuff with her beacause of you! She doesn't mean a THING for me. When you broke up with me, my heart fell apart.. but i always had hope, that we could get toghter, that we could forget those crazy stuff behind us. I never wanted to hurt you, i just wanted to make you feel jealous, to make you realize that you still like me. Cause i still like you. And if you'd get out of my life, i would just... die. I wouldn't be able to take it. I can't let that happend. Please, don't let me go... stay with me... i want you to stay with me. I need you by my side... I need you, i love you. Jag såg på honom med tårar i ögonen.

- Sandra Olofsson, tell me... do you still love me? Can you forget those terrible things in the past? Forget Tatum, Forget Dan. Think about us, remember those great times we had... All the fun. I miss that. And i know I want to keep going. The only question is if you want to, do you want to fight for this realationship... for us?

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Michael såg inte på mig, inte på hela vägen mot flygplanet, och inte på flygplatsen.

Jag, Michael, Marlon, Randy, Jackie, Latoya, Janet, Rebbie, Katherine, Joseph, Mira, mamma och pappa hade precis gått på planet. Och såklart, Michael hamnade bredvid min stol. Jag såg på honom, han såg ut igenom fönstret. Vi flög privatflyg, allihop. Jag ville be om förlåtelse, men jag vågade inte. Jag var rädd för att han skulle säga något till mig som skulle såra mina känslor, på samma vis som jag sårat hans. Men jag visste att jag MÅSTE säga det. Vi satt en bit bort ifrån de andra. Jag såg på Michael, hans blick var tom då han stirrade ut igenom fönstret. Han satt och tänkte på en sak som hände för några år sedan.

Jag led av att se honom sådär. Och att det var jag som sårat honom från början gjorde bara ont.

- Michael... I'm sorry, I never meant that... you're gorgeous, just the way you are. sa jag, han vände blicken mot mig. "It's ok" mumlade han.

Allt var perfekt, den sista biten hade vi åkt båt. En hel Ö för oss själva! Stranden var perfekt, vattnet lika så och vi hade inte så långt upp till huset.

Det var som en enplansvilla. Ett stort rum med korridor, kök och tvrum. Sedan små sovrum med två sängar i och en garderob. Det fanns ett litet skogsområde lite längre in på ön, och sedan en till strand där. på den stranden låg en fyr. Det första vi gjorde var att berömma stället, och sedan gick vi in i huset och packade upp. Bredvid huset låg ett höloft med en vedstock bredvid, och sedan en bastu. Det var varmare här, än i Encino. Pappa drog upp sina fiskarsaker, fiskarmössan och västen. Sedan en låda med agn och sedan två fiskespön såklart.

- Hörru Josef! Do you like åka boåt and fiska?! frågade pappa och räckte över ett fiskespö till Joseph. Joseph såg på pappa.

- Idiot... mumlade han. Joseph gillade egentligen att fiska, men inte med sådana som pappa!

- HAHAHAH, do you vet vad Idiot betyder on swedish? skrattade pappa. Jag såg hur Michael log mot pappa.

- Hey, Rolf, I can join you! sa Michael och gick fram till pappa och la en hand på hans axel. Pappa log gubbleendet mot Michael och gav honom fiskespöet.

- Let's go direkt! sa pappa. Sedan försvann de iväg till båten vi åkt hit med. Mira föreslog att vi skulle bada, och Janet följde med. Så vi tog på oss badkläderna och sprang ut till stranden. Jag gick i med fötterna, det var faktiskt varmt! Vi alla tre rusade i och dök omkring. Janet hämtade en boll, och vi alla tre stod och kastade. Latoya och Rebbie satt och läste i varsin solstol. Sedan kom Marlon, Randy och Jackie i badbyxor och dök i. Joseph klyvade ved, och Katherine och mamma bäddade alla sängar.

- where did Michael go? frågade Randy mig när jag passade honom bollen.

- he and my dad went fishing. sa jag och log. Han passade den till Marlon som passade den till Mira.

- really? did they ask you if you wanted to come along? frågade han.

- nope... sa jag, han kollade förvirrat på mig. "they didn't had to, they knew i would say no" sa jag och log lite. Han nickade. Jag fick bollen igen, och kasta vidare.

Ett tag senare gick jag till andra stranden och satte mig där på en filt och en bok. Jag tog på mig ett par solglasögon. Sedan satt jag och läste. Det var tyst, det enda som hördes var vågorna och hur det blåste lite lätt. Jag log för mig själv. Jag läste en ganska lång stund, plötsligt hörde jag en motorbåt komma närmare. Michael och pappa var tillbaka. de band båten vid bryggan och pappa sa något till Michael. Sedan så gick han iväg till andra delen för att träffa de andra. Michael kom fram till mig och satte sig på filten. Han såg på mig, jag försökte vara oberörd och försökte läsa i min bok. Men orden vart suddiga.

- you're father is so nice... sa Michael och log. Han tog också på sig ett par solglasögon. "mhm" svarade jag och fortsatte försöka läsa. Vi sa inte så mycket mer. Michael såg ut över havet och jag såg ner i min bok. Plötsligt ringde Michaels telefon. Han tog upp den, jag kollade under solglasögonen och såg att det stod "Tatum" över skärmen. Michael svarade.

- hi honey... yeah i'm fine... this place is great... i miss you more! höll han på. Jag kände hur jag blev argare och argare, Tatum... hur kunde han vara med henne? Hon hade ju förstört för oss! Betydde jag INGENTING längre? Vi skulle ju vara vänner.

- i care for you. sa Michael med en mjuk röst. Då smällde jag ihop min bok, tog hans telefon direkt hur händerna på honom och rusade fram till stranden. Och med all min kraft kastade jag ut telefonen ut till havs. Bort med Tatum! Jag stod kvar vid stranden och kollade ur över vattnet. Jag kollade inte efter reaktion på Michaels håll. Jag blinkade bort några tårar under solglasögonen. Michael och jag, det skulle nog aldrig bli vi igen. Det skulle vara såhär för evigt.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag blev faktiskt glad när Katherine delat upp rummen: Jag och Mira (inte Michael), Jackie och Marlon, Michael och Randy, Latoya och janet och Rebbie, Joseph och Katherine, Mamma och pappa. Jag och Mira packade upp våra saker. Rummen var små, men söta. Vårat rum hade en våningsäng. Så jag valde underslafen.

I vårat rum fanns ett fönster med gardiner (det var pyttelitet), ett skrivbord med en gammal röd stol, våningsängen och en garderob. Vi bestämde oss för att ha våra saker i väskorna istället för att hänga in dem i garderoben, för det skulle ändå inte få plats där. När alla gjort i ordning i sina rum så var det dags att äta kvällsmat. Vi alla satt runt middagsbordet och åt. Katherine och mamma kom väldigt bra överens. Rebbie och Janet diskuterade deras rum, Randy och Marlon pratade om något. Och Jackie och Mira. Vi andra satt helt tysta. Latoya kollade på mig lite undrande.

- Joseph, i was thinking, maybe we could sit by the fireplace later? can you go get some firewood? sa Katherine. Joseph suckade.

- Mira and i'll do it! sa Latoya plötsligt. Hon som ofta satt tyst. Katherine log tacksamt. Mira gick frågande efter Latoya. När blev dom vänner? Var dom ens vänner?

Hursomhelst så gick de iväg. Jag satt kvar och åt upp maten, sedan lyssnade jag på de andras konversation.

- Sandra... vakna! sa Mira och tog tag i min arm. Jag mumlade något och vägrade öppna ögonen, jag hade ju äntligen somnat.

- Sandra!! Kan vi inte gå till stranden? sa Mira. "Är du dum i huvudet eller?" mumlade jag och vände på mig. Hon satte sig på sängkanten.

- Om du inte kommer så kittlar jag dig! sa hon och flinade. Jag satte mig upp.

- Jag är vaken! Men vad ska vi dit och göra? sa jag och gäspade. Jag var så trött, jag ville sova.

- Jag vill visa en grej! Snälla följ med... bad Mira.

- jaha... ja ja... sa jag. Och vi reste oss upp och jag gick slött ut igenom dörren.

Det var ganska mörkt ute, och tillsammans gick vi till stranden på andra sidan. Jag hade bara pyjamas på mig, men jag märkte att Mira hade minsann kläder. Jag hade uppsatt hår, ett linne och ett par pyjamasbyxor. Jag var barfota.

- Jag glömde en grej, men sätt dig vid strandkanten så länge! sa Mira och rusade iväg. Vad höll hon på med? Vad skulle det här betyda? Skulle hon visa mig soluppgången? Hur som helst satte jag mig ovanför vattnet med benen tryckta mot bröstet. Vågorna nådde nästan mina tår. Det var en magisk natt.

Plötsligt kände jag en hand på min axel. En varm, stor, hand... jag kände direkt att det inte var Mira.

- what are you doing here? hördes en mjuk röst. Jag kollade upp, Michael stod där. Hans lockar stod åt alla håll och han bar sin vanliga pyjamas. Jag reste mig upp framför honom. Jag kände direkt att detta var en trick.

- Mira tricked me here, what are you doing here yourself? frågade jag och kollade upp och ned på honom.

- Latoya said the boat was gone, but obviosly it's not... so i guess, i also got tricked here. sa han lugnt.

Jag nickade mot honom. Mira och Latoya hade lurat oss för något, visste Latoya? Jag såg in i hans ögon, de såg ledsna ut. Och det kändes som om de aldrig tog slut. Vad höll vi på med egentligen?

- Michael... i don't think i can do this anymore. sa jag och vände bort blicken.

- do what? frågade han. Jag suckade.

- THIS! we can't pretend we're friends when we're not... Maybe we should tell everybody and I would just go back to where I belong... in sweden, studdying. sa jag, jag förstod inte att jag kunde säga det. Men jag kände att jag lika gärna kunde ge upp. Michael tog tag i min arm.

- Tell me you're lying! you can't be serious! sa han och såg mig sådär långt in i ögonen.

- it just hurts to much, seeing you with tatum... having these fights with you, knowing we will never get back togheter again... sa jag och försökte att inte börja gråta.

Michael bet sig nervöst i underläppen. Han visste att vad han skulle säga nu kunde avgöra hela vår framtid.

- and they all need to know the truth... sa jag och syftade på våra familjer. Michael andades djupa andetag.

- Sandra, i need you in my life. I always thought.... things would work out with us. I never liked Tatum, i can't stand the woman. I was just seeing her to make you jealous! I never ment anything i said to her! I went through all those stuff with her beacause of you! She doesn't mean a THING for me. When you broke up with me, my heart fell apart.. but i always had hope, that we could get toghter, that we could forget those crazy stuff behind us. I never wanted to hurt you, i just wanted to make you feel jealous, to make you realize that you still like me. Cause i still like you. And if you'd get out of my life, i would just... die. I wouldn't be able to take it. I can't let that happend. Please, don't let me go... stay with me... i want you to stay with me. I need you by my side... I need you, i love you. Jag såg på honom med tårar i ögonen.

- Sandra Olofsson, tell me... do you still love me? Can you forget those terrible things in the past? Forget Tatum, Forget Dan. Think about us, remember those great times we had... All the fun. I miss that. And i know I want to keep going. The only question is if you want to, do you want to fight for this realationship... for us?

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 37

För varje dag som gick blev avundsjukan svårare att hantera. Och jag kände mig så dålig som sårade Dan... jag älskade ju inte honom egentligen. Jag älskade ju Michael, men samtidigt så hatade jag honom. Iallafall just nu. Snart skulle vi åka till Florida. Både Michael och jag hade börjat packa. Det här var sista natten innan florida som vi sov i Encino. Marlon och Miras relation blev starkare och starkare, Och jag var glad för henne samtidigt som hon var orolig för mig. Varje kväll berättade jag om hur Michael och jag gjorde varandra galna. Michael däremot, talade inte med någon om hur han kände. Natten innan hade Marlon och Mira var ute på bio, och såg en romantisk film. Och när den var slut så gick dom ut i mörkret med sin stora popcornskål och satte sig i entrén och pratade lite om filmen.

- those two were a bit like Michael and Sandra, y'know... driving each other jealous, not getting they should be toghter... sa Mira.

- huh? Michael and Sandra are togheter, and i don't think i've seen them drive each other jealous? sa Marlon förvånat. Mira trodde att Michael berättat för Marlon.

- but they broke up, haven't Michael told you? sa Mira förvånat, nej nej nej tänkte hon. Hon kan inte ha avslöjat det! Det fick hon ju inte!

- No he never did! Are the ok? How is this trip going to be? I can't believe Michael never told me.. sa Marlon, helt förvånad. Detta var nyheter för honom.

- Marlon PROMISE you won't tell them i told you! sa Mira oroligt och tog ett popcorn.

- Yeah i promise, but are they even friends? Why did they broke up? sa Marlon. Mira vart tvungen att berätta det hon visste. De delade åsikter om vad de tyckte om hela saken, och han lovade att inte berätta att Mira berättat för honom.

Jag hade sovit i Michaels rum (vi hade turats om om madrassen och sängen, ibland hade båda sovit på varsin madrass på golvet, men vi sov ALDRIG tillsammans) för att om alla fick reda på hur vi var mot varandra nu så skulle hela resan kanske avbokas, och alla skulle bli missnöjda. Så vi låtsades att vi fortfarande var tillsammans.

Men egentligen så tålde vi inte varandra. Jag visste inte vad det var, men jag tror vi båda mådde dåligt av att vi fortfarande var kära, men att vi försökte glömma det. Allt var så förvirrande. Jag älskade honom, men tålde honom inte, jag ville inte vara med honom men samtidigt ville jag det, men jag var helt säker på att han hatade mig och vi båda var allmänt elaka mot varandra när vi sågs utan sällskap från de som inte visste. Men värst var det när han hade med sig tatum! Michael hotade att berätta om allt för alla så att resan blev inställd om inte jag låtsades att Tatum var min kompis! Sedan var jag tvungen att sitta med och se dem fjanta runt. Jag försökte göra samma sak med Dan, men Michael sa att han ändå inte ville åka SÅ gärna, han skulle ju vara utan Tatum då. Så jag träffade på Michael av "misstag" när jag hade Dan med mig. Och då av "misstag" så råkade jag och Dan kyssas precis då. Jag satt på kvällen innan florida i Michaels rum med Dan i telefon.

- Babe you're beautiful too! You're so great! sa jag, Michael borstade tänderna och läste en bok. Han låtsades inte lyssna.

- I love you! sa jag, bara för att Michael skulle bli chockad. Jag menade det inte. Jag såg hur Michael satte tandborsten i halsen och spottade ut all tandkräm över sin säng.

Jag la ifrån mig telefonen några sekunder och flinade elakt mot Michael.

- what's the matter? You can't even use a toothbrush? sa jag och gav honom en blick.

- alright... you're sleeping in the bed tonight. sa han och reste sig. Jag la på telefonen. Vi började argumentera emot varandra, det slutade med att Michael somnade på madrassen och jag bytte lakan i sängen. Jag var arg, så arg! När jag var klar satte jag mig i sängen och såg på honom. Idioten som låg och sov. Han med hans vackra ängellikaansikte, hans perfekta lockar och hans söta lilla dreglande. Jag blev frustrerad och bet ihop tänderna. Han vred lite på sig, bara några centimeter.

- i hate you... so much! viskade jag och såg på honom med en hård blick. Men blicken ändrades till en mjuk och varm blick.

- but also i love you, so much that it hurts. Why did i broke up with you? why did we have to get this way, everything was perfect.. sa jag och kände tårarna komma. Jag bet mig i kinden då tårarna sakta rullade ner för mina kinder. Jag saknade de där läpparna mot mina. Han hatade mig, vad var det jag höll på med? Jag smög fram till honom där han låg och sov. Han vände sig på rygg och svalde. Jag log mot honom. Det var första gången på länge som jag gjorde det. Sedan böjde jag mig fram, och planterade en lätt liten puss på hans mjuka läppar. Han log i sömnen. Sedan gick jag och la mig. Imorgon skulle vi åka till ön. Utan Tatum, utan Dan.

Jag somnade efter en stund.

- are you ready to go? We have to be there within two hours! sa Katherine då Michael och jag packade det allra sista.

- we're coming. sa Michael och log mot Katherine. Jag log tillbaka och gick vidare och sa till de andra. Michael och jag tog våra väskor och gick mot dörren samtidigt.

- Move it, ever heard of ladies first? sa jag och försökte gå ut ur dörren.

- you're no lady, let me through! sa Michael. Han var så olik sig än vad han alltid varit innan. Men jag var också säker på att han aldrig behandlat någon annan på det här viset, annars var han en gentleman.

- well at'least Monsters goes last! sa jag, bara för att jag inte kom på något bättre.

- i'm a monster? i can't believe how rude you are! sa Michael och blickade överlägset på mig.

- i never said you were a monster! röt jag. Mira stod plötsligt framför oss.

- c'mon you two! It's a freaking doorway! sa hon och himlade med ögonen. Jag gick ut först och Michael följde efter. Han snärtade till mig lite lätt i huvudet.

- OUCH! i thought you never hit ladies! sa jag ilsket.

- again, you're no lady..

- then, what am i?

- i don't know, maybe the same thing you called me... a monster!

- i never SAID you were a monster!

- but you kind of claimed i was... sa Michael och försökte låta sådär överlägsen igen.

- can't you, and your fat head, and your fat nose realise that i never called you a monster! sa jag. Michael stannade upp, jag såg direkt hur sårad han blev. 1. Det var ju något Joseph brukade säga till honom. (iaf det första på meningen). 2. Michael tycker att han på ful, på något vis, och är väldigt känslig med sitt utseende.

- i can't believe you... sa han, han lät inte arg, han lät sårad och besviken. Han lämnade sin väska framför mig och gick in i badrummet och låste dörren. Jag stod kvar, bortgjord, Mira hade gått ner. Jag ville be om ursäkt, jag menade ju inte det jag sa, men jag var så förbannad på honom.

hur skulle denna resan bli egentligen?

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------------------------

För varje dag som gick blev avundsjukan svårare att hantera. Och jag kände mig så dålig som sårade Dan... jag älskade ju inte honom egentligen. Jag älskade ju Michael, men samtidigt så hatade jag honom. Iallafall just nu. Snart skulle vi åka till Florida. Både Michael och jag hade börjat packa. Det här var sista natten innan florida som vi sov i Encino. Marlon och Miras relation blev starkare och starkare, Och jag var glad för henne samtidigt som hon var orolig för mig. Varje kväll berättade jag om hur Michael och jag gjorde varandra galna. Michael däremot, talade inte med någon om hur han kände. Natten innan hade Marlon och Mira var ute på bio, och såg en romantisk film. Och när den var slut så gick dom ut i mörkret med sin stora popcornskål och satte sig i entrén och pratade lite om filmen.

- those two were a bit like Michael and Sandra, y'know... driving each other jealous, not getting they should be toghter... sa Mira.

- huh? Michael and Sandra are togheter, and i don't think i've seen them drive each other jealous? sa Marlon förvånat. Mira trodde att Michael berättat för Marlon.

- but they broke up, haven't Michael told you? sa Mira förvånat, nej nej nej tänkte hon. Hon kan inte ha avslöjat det! Det fick hon ju inte!

- No he never did! Are the ok? How is this trip going to be? I can't believe Michael never told me.. sa Marlon, helt förvånad. Detta var nyheter för honom.

- Marlon PROMISE you won't tell them i told you! sa Mira oroligt och tog ett popcorn.

- Yeah i promise, but are they even friends? Why did they broke up? sa Marlon. Mira vart tvungen att berätta det hon visste. De delade åsikter om vad de tyckte om hela saken, och han lovade att inte berätta att Mira berättat för honom.

Jag hade sovit i Michaels rum (vi hade turats om om madrassen och sängen, ibland hade båda sovit på varsin madrass på golvet, men vi sov ALDRIG tillsammans) för att om alla fick reda på hur vi var mot varandra nu så skulle hela resan kanske avbokas, och alla skulle bli missnöjda. Så vi låtsades att vi fortfarande var tillsammans.

Men egentligen så tålde vi inte varandra. Jag visste inte vad det var, men jag tror vi båda mådde dåligt av att vi fortfarande var kära, men att vi försökte glömma det. Allt var så förvirrande. Jag älskade honom, men tålde honom inte, jag ville inte vara med honom men samtidigt ville jag det, men jag var helt säker på att han hatade mig och vi båda var allmänt elaka mot varandra när vi sågs utan sällskap från de som inte visste. Men värst var det när han hade med sig tatum! Michael hotade att berätta om allt för alla så att resan blev inställd om inte jag låtsades att Tatum var min kompis! Sedan var jag tvungen att sitta med och se dem fjanta runt. Jag försökte göra samma sak med Dan, men Michael sa att han ändå inte ville åka SÅ gärna, han skulle ju vara utan Tatum då. Så jag träffade på Michael av "misstag" när jag hade Dan med mig. Och då av "misstag" så råkade jag och Dan kyssas precis då. Jag satt på kvällen innan florida i Michaels rum med Dan i telefon.

- Babe you're beautiful too! You're so great! sa jag, Michael borstade tänderna och läste en bok. Han låtsades inte lyssna.

- I love you! sa jag, bara för att Michael skulle bli chockad. Jag menade det inte. Jag såg hur Michael satte tandborsten i halsen och spottade ut all tandkräm över sin säng.

Jag la ifrån mig telefonen några sekunder och flinade elakt mot Michael.

- what's the matter? You can't even use a toothbrush? sa jag och gav honom en blick.

- alright... you're sleeping in the bed tonight. sa han och reste sig. Jag la på telefonen. Vi började argumentera emot varandra, det slutade med att Michael somnade på madrassen och jag bytte lakan i sängen. Jag var arg, så arg! När jag var klar satte jag mig i sängen och såg på honom. Idioten som låg och sov. Han med hans vackra ängellikaansikte, hans perfekta lockar och hans söta lilla dreglande. Jag blev frustrerad och bet ihop tänderna. Han vred lite på sig, bara några centimeter.

- i hate you... so much! viskade jag och såg på honom med en hård blick. Men blicken ändrades till en mjuk och varm blick.

- but also i love you, so much that it hurts. Why did i broke up with you? why did we have to get this way, everything was perfect.. sa jag och kände tårarna komma. Jag bet mig i kinden då tårarna sakta rullade ner för mina kinder. Jag saknade de där läpparna mot mina. Han hatade mig, vad var det jag höll på med? Jag smög fram till honom där han låg och sov. Han vände sig på rygg och svalde. Jag log mot honom. Det var första gången på länge som jag gjorde det. Sedan böjde jag mig fram, och planterade en lätt liten puss på hans mjuka läppar. Han log i sömnen. Sedan gick jag och la mig. Imorgon skulle vi åka till ön. Utan Tatum, utan Dan.

Jag somnade efter en stund.

- are you ready to go? We have to be there within two hours! sa Katherine då Michael och jag packade det allra sista.

- we're coming. sa Michael och log mot Katherine. Jag log tillbaka och gick vidare och sa till de andra. Michael och jag tog våra väskor och gick mot dörren samtidigt.

- Move it, ever heard of ladies first? sa jag och försökte gå ut ur dörren.

- you're no lady, let me through! sa Michael. Han var så olik sig än vad han alltid varit innan. Men jag var också säker på att han aldrig behandlat någon annan på det här viset, annars var han en gentleman.

- well at'least Monsters goes last! sa jag, bara för att jag inte kom på något bättre.

- i'm a monster? i can't believe how rude you are! sa Michael och blickade överlägset på mig.

- i never said you were a monster! röt jag. Mira stod plötsligt framför oss.

- c'mon you two! It's a freaking doorway! sa hon och himlade med ögonen. Jag gick ut först och Michael följde efter. Han snärtade till mig lite lätt i huvudet.

- OUCH! i thought you never hit ladies! sa jag ilsket.

- again, you're no lady..

- then, what am i?

- i don't know, maybe the same thing you called me... a monster!

- i never SAID you were a monster!

- but you kind of claimed i was... sa Michael och försökte låta sådär överlägsen igen.

- can't you, and your fat head, and your fat nose realise that i never called you a monster! sa jag. Michael stannade upp, jag såg direkt hur sårad han blev. 1. Det var ju något Joseph brukade säga till honom. (iaf det första på meningen). 2. Michael tycker att han på ful, på något vis, och är väldigt känslig med sitt utseende.

- i can't believe you... sa han, han lät inte arg, han lät sårad och besviken. Han lämnade sin väska framför mig och gick in i badrummet och låste dörren. Jag stod kvar, bortgjord, Mira hade gått ner. Jag ville be om ursäkt, jag menade ju inte det jag sa, men jag var så förbannad på honom.

hur skulle denna resan bli egentligen?

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 36

Mamma, pappa och Mira bodde på hotell sålänge. Men de kom över till Jackson-huset varje dag. Och man märkte hur Mira och Marlon föll mer och mer för varandra. De verkade faktiskt kära. Och Mira tyckte att han var snygg. Jag log åt det, nu kunde vi fyra vara tillsammans. Vi kunde ha par middagar och... jag avbröt mina tankar. Michael och jag... är bara vänner. Varje dag fick jag påminna mig själv om varför det var så. Om vi båda döljde känslorna tills de försvann, skulle vi inte bli sårade om man såg den andre med någon annan. Dan ringde och ville träffas. Jag satt i Michaels rum då han ringde. Marlon, Mira, jag och Michael såg på film.

- Visst... vi kan träffas... ska vi mötas i parken? Jag kommer snart. sa jag och log i telefonluren. Michael sneglade på mig.

Jag och Dan var också bara vänner, men nu fick jag faktiskt dejta honom om jag ville. Men attraktionen för honom var borta. Men jag hade beslutat mig för att vara mer kär i honom än i Michael. Eftersom då kanske det skulle bli lättare att vara vän med Michael naturligt.

- I have to go meet a friend, but i'll be back in an hour or so... sa jag efter att jag lagt på. Mira log mot mig. Marlon nickade och Michael kollade fortfarande sådär konstigt på mig. Jag bytte om från mina myskläder till något lite vanligare innan jag gick ut. Sedan träffade jag Dan i parken. Han log mot mig.

Jag hade berättat för Dan hur det hade gått med Michael och mig, och jag sa att vi var bara vänner nu. Dan och jag satte oss vid fontänen med var sin glass och pratade om meteorer och vetenskap. Det var ganska intressant att diskutera det med Dan, för han hade bra argument. Michael visste inte ens om han trodde på månlandningen. "there's no air in space, then how come the flag is moving?" frågade han alltid. Jag vaknade upp från mina dagdrömmar om Michael.

Plötsligt såg jag Michael på andra sidan parken. Han gick där, i endast solglasögon som förklädnad. Vad gjorde han här? Han spionerade väl inte på oss?

- vänta lite Dan... sa jag och kollade misstänksamt på Michael.

- håll den här. sa jag och gav min glass till Dan. Han kollade frågande då jag gick iväg. Jag gick fram till Michael.

- What are you doing here? sa jag till honom.

- I'm waiting for my friend... i didn't knew you were here. sa han och låtsades oberörd. Han vinkade åt ett håll, jag vände mig dit och fick se på Tatum. Jag ville bara slå sönder den slampan, hon var anledningen till att Michael och jag gjort slut! Hur kan han fortfarande träffa henne efter vad som hänt?

- Michael, how dare you meet her again? Michael försökte leka chockad.

- what? But i thought we are aloud to date, cause y' know... we're just friends... sa han och sedan gick han bort till Tatum. Han kastade ett öga på mig.

Han försökte få mig avundsjuk, trodde han att han skulle lyckas. De kramades och han kysste henne på kinden. Okej, han lyckades. Jag ska visa den skitstöveln. Jag gick tillbaka till Dan och fick tillbaka min glass. Jag sneglade över Dans huvud när han talade. tatum och Michael stannade i parken. De stod där på gräsmattan och talade. Hon pillade i sitt hår och log lite extra mycket. Sedan kramades dem, och hans hand låg på hennes rumpa! NEJ NU!

- Dan jag gillar dig verkligen... sa jag och höll fortfarande koll på Tatum och Michael. Jag såg Michael ge mig en blick men sedan låtsas som att han inte alls gjort det.

- gör du? menar du det? sa Dan. Plötsligt såg jag hur Tatum kysste Michael, och han besvarade kyssen. Michael kollade på mig samtidigt, efter reaktion. Jag la blicken på Dan. Jag måste göra något åt detta. Jag böjde mig framåt och kysste honom. Han blev helt paff. Men han besvarade kyssen. Han slängde sin glass i fontänen. Plötsligt stod Michael framför oss, som ett pistolskott. Vi slutade kyssas. Han såg inte precis glad ut. Han harklade sig.

- DON'T THROW GARBIGE IN THE FOUTAIN! sa Michael, han lät rosenrasande.

- wait a minute, YOU'RE MICHAEL JACKSON! Sa Dan, helt uppspelt. Sedan skrek han i falsett och svimmade. Han svimmade ner i fontänen.

- Look what you did! sa jag och försökte få upp Dan.

- so.. this is Dan... sa Michael. Han hjälpte mig få upp honom. Dan hostade upp massa vatten och kollade chockat på Michael.

- this is my ex-boyfriend... Michael... sa jag och pekade på Michael. Dan kollade först på mig, sen på Michael, sen på mig igen.

- Har du dejtat Michael Jackson? Han höll på att svimma igen.

- don't throw any more ice creams in the fountain, ok? sa Michael, nickade, och gick tillbaka till Tatum som satt på en parkbänk.

- han verkade snällare i intervjuer och så... sa Dan, helt chockad över att han nyss pratat med Michael Jackson.

- Uhm... so Dan! sa jag, på engelska och högt för att Michael skulle höra.

- do you want to be my boyfriend now, since i'm single! Michael kollade på mig och tog av sina solglasögon.

- Hey Tatum, here's my sunglasses... to proove that we're now togheter, a couple, we will get married some day! sa då Michael, onödigt högt.

- wow det här händer så fort... vill du verkligen bli tillsammans igen? frågade Dan. Jag kände att detta kommer såra hans känslor. Men då såg jag Michael och tatum kyssas. "Dan, jag är säker." sa jag och log ett falskt leende. Egentligen kände jag mig liten, svag och sårad inombords.

--------------------------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Mamma, pappa och Mira bodde på hotell sålänge. Men de kom över till Jackson-huset varje dag. Och man märkte hur Mira och Marlon föll mer och mer för varandra. De verkade faktiskt kära. Och Mira tyckte att han var snygg. Jag log åt det, nu kunde vi fyra vara tillsammans. Vi kunde ha par middagar och... jag avbröt mina tankar. Michael och jag... är bara vänner. Varje dag fick jag påminna mig själv om varför det var så. Om vi båda döljde känslorna tills de försvann, skulle vi inte bli sårade om man såg den andre med någon annan. Dan ringde och ville träffas. Jag satt i Michaels rum då han ringde. Marlon, Mira, jag och Michael såg på film.

- Visst... vi kan träffas... ska vi mötas i parken? Jag kommer snart. sa jag och log i telefonluren. Michael sneglade på mig.

Jag och Dan var också bara vänner, men nu fick jag faktiskt dejta honom om jag ville. Men attraktionen för honom var borta. Men jag hade beslutat mig för att vara mer kär i honom än i Michael. Eftersom då kanske det skulle bli lättare att vara vän med Michael naturligt.

- I have to go meet a friend, but i'll be back in an hour or so... sa jag efter att jag lagt på. Mira log mot mig. Marlon nickade och Michael kollade fortfarande sådär konstigt på mig. Jag bytte om från mina myskläder till något lite vanligare innan jag gick ut. Sedan träffade jag Dan i parken. Han log mot mig.

Jag hade berättat för Dan hur det hade gått med Michael och mig, och jag sa att vi var bara vänner nu. Dan och jag satte oss vid fontänen med var sin glass och pratade om meteorer och vetenskap. Det var ganska intressant att diskutera det med Dan, för han hade bra argument. Michael visste inte ens om han trodde på månlandningen. "there's no air in space, then how come the flag is moving?" frågade han alltid. Jag vaknade upp från mina dagdrömmar om Michael.

Plötsligt såg jag Michael på andra sidan parken. Han gick där, i endast solglasögon som förklädnad. Vad gjorde han här? Han spionerade väl inte på oss?

- vänta lite Dan... sa jag och kollade misstänksamt på Michael.

- håll den här. sa jag och gav min glass till Dan. Han kollade frågande då jag gick iväg. Jag gick fram till Michael.

- What are you doing here? sa jag till honom.

- I'm waiting for my friend... i didn't knew you were here. sa han och låtsades oberörd. Han vinkade åt ett håll, jag vände mig dit och fick se på Tatum. Jag ville bara slå sönder den slampan, hon var anledningen till att Michael och jag gjort slut! Hur kan han fortfarande träffa henne efter vad som hänt?

- Michael, how dare you meet her again? Michael försökte leka chockad.

- what? But i thought we are aloud to date, cause y' know... we're just friends... sa han och sedan gick han bort till Tatum. Han kastade ett öga på mig.

Han försökte få mig avundsjuk, trodde han att han skulle lyckas. De kramades och han kysste henne på kinden. Okej, han lyckades. Jag ska visa den skitstöveln. Jag gick tillbaka till Dan och fick tillbaka min glass. Jag sneglade över Dans huvud när han talade. tatum och Michael stannade i parken. De stod där på gräsmattan och talade. Hon pillade i sitt hår och log lite extra mycket. Sedan kramades dem, och hans hand låg på hennes rumpa! NEJ NU!

- Dan jag gillar dig verkligen... sa jag och höll fortfarande koll på Tatum och Michael. Jag såg Michael ge mig en blick men sedan låtsas som att han inte alls gjort det.

- gör du? menar du det? sa Dan. Plötsligt såg jag hur Tatum kysste Michael, och han besvarade kyssen. Michael kollade på mig samtidigt, efter reaktion. Jag la blicken på Dan. Jag måste göra något åt detta. Jag böjde mig framåt och kysste honom. Han blev helt paff. Men han besvarade kyssen. Han slängde sin glass i fontänen. Plötsligt stod Michael framför oss, som ett pistolskott. Vi slutade kyssas. Han såg inte precis glad ut. Han harklade sig.

- DON'T THROW GARBIGE IN THE FOUTAIN! sa Michael, han lät rosenrasande.

- wait a minute, YOU'RE MICHAEL JACKSON! Sa Dan, helt uppspelt. Sedan skrek han i falsett och svimmade. Han svimmade ner i fontänen.

- Look what you did! sa jag och försökte få upp Dan.

- so.. this is Dan... sa Michael. Han hjälpte mig få upp honom. Dan hostade upp massa vatten och kollade chockat på Michael.

- this is my ex-boyfriend... Michael... sa jag och pekade på Michael. Dan kollade först på mig, sen på Michael, sen på mig igen.

- Har du dejtat Michael Jackson? Han höll på att svimma igen.

- don't throw any more ice creams in the fountain, ok? sa Michael, nickade, och gick tillbaka till Tatum som satt på en parkbänk.

- han verkade snällare i intervjuer och så... sa Dan, helt chockad över att han nyss pratat med Michael Jackson.

- Uhm... so Dan! sa jag, på engelska och högt för att Michael skulle höra.

- do you want to be my boyfriend now, since i'm single! Michael kollade på mig och tog av sina solglasögon.

- Hey Tatum, here's my sunglasses... to proove that we're now togheter, a couple, we will get married some day! sa då Michael, onödigt högt.

- wow det här händer så fort... vill du verkligen bli tillsammans igen? frågade Dan. Jag kände att detta kommer såra hans känslor. Men då såg jag Michael och tatum kyssas. "Dan, jag är säker." sa jag och log ett falskt leende. Egentligen kände jag mig liten, svag och sårad inombords.

--------------------------------------------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 35

Vi satt runt middagsbordet. Jag, Michael, Marlon, Randy, Jackie, Latoya, Janet, Rebbie, Katherine, Joseph, Mira, mamma och pappa. De hade äntligen kommit hit.

Jag log först mot Mira, sedan mot Michael. Mina två bästa vänner.

- tack you for bjuda oss here! sa pappa, hur mycket han än tränat på sin engelska hade den inte blivit mycket bättre. De kollade lite frågande på pappa.

- We're thanking you for inviting us here... sa mamma, hon hade blivit bättre. Alla nickade förstående och log.

- you're welcome, thank you for coming. sa Katherine. Pappa tog mer av potatisgratängen. Joseph sneglade snett på honom. Plötsligt såg jag något hänga nerför pappas näsa. Jag skämdes ihjäl.

- Ehm... pappa, snorkråka... sa jag. De runt bordet förstod inget, utom pappa mamma och mira då. Pappa skrattade lite, tog bort den med Latoyas servett och la sedan servetten på Latoyas fat. Och fortsatte sedan äta. Latoya kollade äcklat på föremålet pappa lagt på hennes tallrik. Jag ville sjunka igenom jorden.

- this mat var very good! sa pappa och nickade.

Jag, Michael, Mira och Marlon gick från bordet medans de andra drack kaffe. Vi satte oss i allrummet och bestämde oss för att spela spel. Vi tog fram pictionary från en hylla och la ut på bordet. Alla trodde ju att Michael och jag fortfarande var tillsammans, men vi var bara kompisar. Men vi var i lag. Mira och Marlon fick vara i lag.

Jag drog en lapp, ordet var "Smelly". Jag log. Jag målade Michael och Quincy lite fort.

- Me! You, person, human! Jag gjorde en pratbubbla från Quincys mun och gjorde honom tydligare.

- US, talking, chatting! gissade Michael. jag suckade med ett leende. Tiden var snart ute! Jag himlade med ögonen.

- MICHAEL C'MON! sa jag. Jag gjorde ett Q över Quincys huvud och ett M över Michaels.

- NO letters! sa Marlon och skrattade.

- QUINCY AND I, QUINCY TALKING, UHM... Q, SMELLY, FUNKI.... då rann tiden ut.

- Yaaay! sa jag och kramade om Michael.

- i was right? Frågade han med ett leende.

- YEAAH! The word was smelly! sa jag. Vi fick poäng. Det var mörkt i vardagsrummet, vi hade några ljus tända på bordet. Miras tur.

Hon började måla ett par strumpor och ett ben.

- socks! Michael Jackson! legs! gissade marlon. Mira gjorde en pil mot där fötterna började.

- ANKLE! Tjöt Marlon. Mira hurrade och satte sig bredvid honom. De gjorde high five och fick poäng. Vi spelade i säkert en timme, sedan sa de äldre att det var fika. Det serverades tårta, pappa vart så hyper att han var tvungen att gå på toa innan han kissade på sig.

- wouldn't it be great if we all could travel? before the summer goes away? sa Katherine medans Jackie tog en bit tårta. Pappa satt redan med grädde upp till öronen. I ögonvrån såg det ut som om han hade odlat vitt skägg.

- that sounds wonderful! sa mamma.

- but vi just åkte hit! It's dyrt to fly! sa pappa. Katherine förstod nog lite mer av pappas engelska nu.

- But we' ll pay for you! Ain't that right Joseph? Sa Katherine. Joseph muttrade lite surt.

- But i got so much work to do... sa Michael och suckade. Han och hans arbete, visst... han behövde arbeta på den nya skivan men arbete kom ALLTID före allt annat.

- Michael, it will be just for a weak, you can write songs while we're there. sa Katherine. "that's true" sa Michael och log. Latoya, Joseph och Rebbie var inte så sugna, men de andra ville väldigt gärna. Någonstans där det inte börjat komma höstluft, nära havet. Där vi kan bo i en stuga nära vattnet. Pappa föreslog skärgården i Sverige. För DÄR hade det ju inte alls börjat bli höst.

- how about, florida... it's still warm there this time of the year. föreslog Katherine. Vi diskuterade väldigt länge. Till slut gick Rebbie och Latoya också med på det. Och Katherine kunde få med Joseph. Pappa var nog mest ute efter en gratis resa, men han ville väldigt gärna med. Och plötsligt, var det bestämt. Om 1 vecka, en liten ö utanför florida som inte så många visste om fanns. Den lilla ön, skulle vi hyra.

--------------------------------------------------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi satt runt middagsbordet. Jag, Michael, Marlon, Randy, Jackie, Latoya, Janet, Rebbie, Katherine, Joseph, Mira, mamma och pappa. De hade äntligen kommit hit.

Jag log först mot Mira, sedan mot Michael. Mina två bästa vänner.

- tack you for bjuda oss here! sa pappa, hur mycket han än tränat på sin engelska hade den inte blivit mycket bättre. De kollade lite frågande på pappa.

- We're thanking you for inviting us here... sa mamma, hon hade blivit bättre. Alla nickade förstående och log.

- you're welcome, thank you for coming. sa Katherine. Pappa tog mer av potatisgratängen. Joseph sneglade snett på honom. Plötsligt såg jag något hänga nerför pappas näsa. Jag skämdes ihjäl.

- Ehm... pappa, snorkråka... sa jag. De runt bordet förstod inget, utom pappa mamma och mira då. Pappa skrattade lite, tog bort den med Latoyas servett och la sedan servetten på Latoyas fat. Och fortsatte sedan äta. Latoya kollade äcklat på föremålet pappa lagt på hennes tallrik. Jag ville sjunka igenom jorden.

- this mat var very good! sa pappa och nickade.

Jag, Michael, Mira och Marlon gick från bordet medans de andra drack kaffe. Vi satte oss i allrummet och bestämde oss för att spela spel. Vi tog fram pictionary från en hylla och la ut på bordet. Alla trodde ju att Michael och jag fortfarande var tillsammans, men vi var bara kompisar. Men vi var i lag. Mira och Marlon fick vara i lag.

Jag drog en lapp, ordet var "Smelly". Jag log. Jag målade Michael och Quincy lite fort.

- Me! You, person, human! Jag gjorde en pratbubbla från Quincys mun och gjorde honom tydligare.

- US, talking, chatting! gissade Michael. jag suckade med ett leende. Tiden var snart ute! Jag himlade med ögonen.

- MICHAEL C'MON! sa jag. Jag gjorde ett Q över Quincys huvud och ett M över Michaels.

- NO letters! sa Marlon och skrattade.

- QUINCY AND I, QUINCY TALKING, UHM... Q, SMELLY, FUNKI.... då rann tiden ut.

- Yaaay! sa jag och kramade om Michael.

- i was right? Frågade han med ett leende.

- YEAAH! The word was smelly! sa jag. Vi fick poäng. Det var mörkt i vardagsrummet, vi hade några ljus tända på bordet. Miras tur.

Hon började måla ett par strumpor och ett ben.

- socks! Michael Jackson! legs! gissade marlon. Mira gjorde en pil mot där fötterna började.

- ANKLE! Tjöt Marlon. Mira hurrade och satte sig bredvid honom. De gjorde high five och fick poäng. Vi spelade i säkert en timme, sedan sa de äldre att det var fika. Det serverades tårta, pappa vart så hyper att han var tvungen att gå på toa innan han kissade på sig.

- wouldn't it be great if we all could travel? before the summer goes away? sa Katherine medans Jackie tog en bit tårta. Pappa satt redan med grädde upp till öronen. I ögonvrån såg det ut som om han hade odlat vitt skägg.

- that sounds wonderful! sa mamma.

- but vi just åkte hit! It's dyrt to fly! sa pappa. Katherine förstod nog lite mer av pappas engelska nu.

- But we' ll pay for you! Ain't that right Joseph? Sa Katherine. Joseph muttrade lite surt.

- But i got so much work to do... sa Michael och suckade. Han och hans arbete, visst... han behövde arbeta på den nya skivan men arbete kom ALLTID före allt annat.

- Michael, it will be just for a weak, you can write songs while we're there. sa Katherine. "that's true" sa Michael och log. Latoya, Joseph och Rebbie var inte så sugna, men de andra ville väldigt gärna. Någonstans där det inte börjat komma höstluft, nära havet. Där vi kan bo i en stuga nära vattnet. Pappa föreslog skärgården i Sverige. För DÄR hade det ju inte alls börjat bli höst.

- how about, florida... it's still warm there this time of the year. föreslog Katherine. Vi diskuterade väldigt länge. Till slut gick Rebbie och Latoya också med på det. Och Katherine kunde få med Joseph. Pappa var nog mest ute efter en gratis resa, men han ville väldigt gärna med. Och plötsligt, var det bestämt. Om 1 vecka, en liten ö utanför florida som inte så många visste om fanns. Den lilla ön, skulle vi hyra.

--------------------------------------------------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 34 (del 2)

*michael's perspektiv, 20 minuter tidigare*

- Quincy, i can't, not right now... sa jag i studion. Jag kunde inte spela in. Allt som kom upp i mitt huvud var en bild där Dan och Sandra hade sex.

Hur hon svek mig, hur hon skrattade och sa att hon älskade Dan. Quincy sa att jag skulle ta en paus och försöka ta det lugnt. Jag gick ut ur studion och satte mig i den öde korridoren. Quincy kom och satte sig bredvid mig.

- What's wrong Smelly? frågade han. Smelly var ett smeknamn, eftersom att som liten sa jag aldrig ordet "funki", eller svor. Jag sa alltid "smelly" istället.

- I miss my girlfriend... she thinks i'm cheated on her. suckade jag.

- why does she think that? frågade Quincy.

- cause i said i loved tatum o neal in my sleep, and when Sandra was here she met tatum, and i think tatum said something to Sandra that was fake. I have not met Sandra since then... she slept at her friends house. sa jag nedstämt.

- Michael, i care about you, and i'm pretty sure things will work out. sa Quincy och såg mig i ögonen.

- i hope so, but she slept at her ex-boyfriends house... sa jag.

- oh.... sa Quincy och klappade mig på axeln. Vi satt och talade ett tag, sedan gick jag till kafeterian och satte mig i en soffa med en tidning. Tatum kom och satte sig bredvid mig. Vad gjorde hon här igen? Hur kommer hon in?

- how did you get in? frågade jag kallt. Hon kollade förvånat på mig.

- I'm tatum o neal, people know we're friends. sa hon och skakade på huvudet. Jag reste mig upp för att lägga tillbaka tidningen och gå därifrån. Jag ville inte tala med henne. Hon hade förstört allt kändes det som, fast det var mitt fel egentligen. Plötsligt kände jag hur Tatum tryckte upp min rygg mot väggen, hon höll fast mig. Jag tänkte trycka bort henne men hon var starkare än jag trodde. Hon pressade sina läppar mot mina, jag höll min mun så stängt som möjligt och kände hur hennes hand letade sig ner över min kropp. Plötsligt såg jag Sandra i ögonvrån, jag vände huvudet mot hennes håll samtidigt som Tatum kysste mig på halsen. Sandras ögon var fyllda av tårar, hon såg besviket och chockat på mig. Hon hade hat i blicken. Sedan gick hon bara iväg. Jag knuffade bort Tatum med nästan all min kraft, sedan sprang jag efter Sandra.

*Sandras perspektiv igen:

Jag gick och försökte att se naturlig ut igenom korridoren.

- Sandra! ropade Michael bakifrån, han kom ikapp mig och tog tag i min arm. Jag slet den ur hans grepp och fortsatte gå. Jag gick i en rask takt, Michael gick efter.

- Sandra, i'm so happy to see you! sa han, jag gick ut ur byggnaden. Och han följde efter. Höstvädret hade börjat komma vid det här laget.

Hela gatan var tom, då vände jag mig om mot honom. Jag var inte ledsen, jag var arg.

- HOW. COULD. YOU?! skrek jag, och slog honom på armen. Hårt, 3 gånger. Jag fortsatte gå en bit till. Han tog sig för armen.

- WAIT! WAIT! sa han och tog åter igen tag i min arm. Jag slet åt mig den och vände mig mot honom. "smält inte nu, du är arg på honom, han kysste henne"

- i didn't kiss her! sa han. Idiot, tror han att jag är blind?

- i saw you. sa jag och svalde hårt.

- no, SHE kissed me! sa han. Jag skakade på huvudet och himlade med ögonen.

- well, you didn't do anything about it, and what were she doing there anyway? Admit it, you're cheating on me! sa jag frustrerat.

- I would never cheat on you! I don't know HOW she got in, i didn't invite her. And all the sudden she was all over me!

- if SHE was all over you, then why didn't you push her off of you? sa jag hotfullt, och kände att jag ville slå till honom.

- i tried, but she's very strong! hey at least i didn't sleep with her! sa Michael tillbaka och spände ögonen i mig.

- what? frågade jag. Vad menade han med det?

- I heard that SOMEONE was at her ex-boyfriends house having sex! You're not that innocent. sa Michael. Jag trodde jag hörde fel.

- that's not true! he was very nice to me, so i just slept over at his apartment cause i refused going back to your house! He's a friend!

Sådär stod vi och grälade, argare och argare blev vi, men sedan lugnade vi ner oss lite. Till slut satt vi på trottoaren och kollade ut mot vägen med tomma ögon.

- what happend to us, where did this jeolousy come from? frågade Michael. Jag ryckte på axlarna. Vi var tysta en lång stund och tänkte.

- Michael, if we were just friends... do you think things would get better? frågade jag. Jag hade så mycket tankar i huvudet. Om vi var vänner, bara för att tag, kanske vi skulle kunna börja på nytt, och slippa all avundsjuka? Vi skulle ha lika roligt, vi skulle vara som bästa vänner... men slippa all avundsjuka.

- why? frågade Michael och kollade på mig, jag vände min blick mot honom.

- i was just thinking... mumlade jag och kollade ut på gatan igen.

- Sandra, we've had our first big fight, this will make us stronger again, we can't give up... problems comes and goes in a realationship! It always will! sa Michael, hans ton var högre än vanligt och han såg orolig ut. Jag kollade på honom.

- Michael, just for a while... to get on the track again. sa jag.

- but we would not be able to kiss, have those wonderful nights or... började han.

- Michael, i'm willing to give up those things, cause we can't keep on in this direction, it's not working out. We won't have to tell our parents, cause we're friends, we can hang out... Michael i love you... but i think this is for the best. sa jag och strök med tummen över hans kind. Han kollade desperat på mig.

- I need you, i love you... viskade han. En tår föll ner för min kind.

- Michael... i'm breaking up with you.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- Quincy, i can't, not right now... sa jag i studion. Jag kunde inte spela in. Allt som kom upp i mitt huvud var en bild av hur Dan och Sandra... älskade...

Hur hon svek mig, hur hon skrattade och sa att hon älskade Dan. Quincy sa att jag skulle ta en paus och försöka ta det lugnt. Jag gick ut ur studion och satte mig i den öde korridoren. Quincy kom och satte sig bredvid mig.

- What's wrong Smelly? frågade han. Smelly var ett smeknamn, eftersom att som liten sa jag aldrig ordet "funki", eller svor. Jag sa alltid "smelly" istället.

- I miss my girlfriend... she thinks i'm cheating on her. suckade jag.

- why? frågade Quincy.

- cause i said i loved tatum 'o neal in my sleep, and when Sandra was here she met Tatum, and i think Tatum said something to Sandra that was fake. I have not met Sandra since then... she slept at her friends house. sa jag nedstämt.

- Michael, I care about you, and i'm pretty sure things will work out. sa Quincy och såg mig i ögonen.

- I sure hope so, but... she slept at her ex-boyfriends house... sa jag.

- oh.... Vi satt och talade ett tag, sedan gick jag till kafeterian och satte mig i en soffa med en tidning. Tatum kom och satte sig bredvid mig. Vad gjorde hon här igen? Hur kommer hon in?

- how did you get in? frågade jag kallt. Hon kollade förvånat på mig.

- I'm tatum o neal, people know we're friends. sa hon och skakade på huvudet. Jag reste mig upp för att lägga tillbaka tidningen och gå därifrån. Jag ville inte tala med henne. Hon hade förstört allt kändes det som, fast det var mitt fel egentligen. Plötsligt kände jag hur Tatum tryckte upp min rygg mot väggen, hon höll fast mig. Jag tänkte trycka bort henne men hon var starkare än jag trodde. Hon pressade sina läppar mot mina, jag höll min mun så stängt som möjligt och kände hur hennes hand letade sig ner över min kropp. Plötsligt såg jag Sandra i ögonvrån, jag vände huvudet mot hennes håll samtidigt som Tatum kysste mig på halsen. Sandras ögon var fyllda av tårar, hon såg besviket och chockat på mig. Hon hade hat i blicken. Sedan gick hon bara iväg. Jag knuffade bort Tatum med nästan all min kraft, sedan sprang jag efter Sandra.

Jag gick och försökte att se naturlig ut igenom korridoren.

- Sandra! ropade Michael bakifrån, han kom ikapp mig och tog tag i min arm. Jag slet den ur hans grepp och fortsatte gå. Jag gick i en rask takt, Michael gick efter.

- Sandra, i'm so happy to see you! sa han, jag gick ut ur byggnaden. Och han följde efter. Höstvädret hade börjat komma vid det här laget.

Hela gatan var tom, då vände jag mig om mot honom. Jag var inte ledsen, jag var arg.

- HOW. COULD. YOU?! skrek jag, och slog honom på armen. Hårt, 3 gånger. Jag fortsatte gå en bit till. Han tog sig för armen.

- WAIT! WAIT! sa han och tog åter igen tag i min arm. Jag slet åt mig den och vände mig mot honom. "smält inte nu, du är arg på honom, han kysste henne"

- i didn't kiss her! sa han. Idiot, tror han att jag är blind?

- i saw you. sa jag och svalde hårt.

- no, SHE kissed me! sa han. Jag skakade på huvudet och himlade med ögonen.

- well, you didn't do anything about it, and what were she doing there anyway? Admit it, you're cheating on me! sa jag frustrerat.

- I would never cheat on you! I don't know HOW she got in, i didn't invite her. And all the sudden she was all over me!

- if SHE was all over you, then why didn't you push her off of you? sa jag hotfullt, och kände att jag ville slå till honom... igen.

- i tried, but she's very strong! hey at least i didn't sleep with her! sa Michael tillbaka och spände ögonen i mig.

- what? frågade jag. Vad menade han med det?

- I heard that SOMEONE was at her ex-boyfriends house having sex! You're not that innocent. sa Michael. Jag trodde jag hörde fel.

- that's not true! he was very nice to me, so i just slept over at his apartment cause i refused going back to your house! He's a friend!

Sådär stod vi och grälade, argare och argare blev vi, men sedan lugnade vi ner oss lite. Till slut satt vi på trottoaren och kollade ut mot vägen med tomma ögon.

- what happend to us, where did this jeolousy come from? frågade Michael. Jag ryckte på axlarna. Vi var tysta en lång stund och tänkte.

- Michael, if we were just friends... do you think things would get better? frågade jag. Jag hade så mycket tankar i huvudet. Om vi var vänner, bara för att tag, kanske vi skulle kunna börja på nytt, och slippa all avundsjuka? Vi skulle ha lika roligt, vi skulle vara som bästa vänner... men slippa all avundsjuka.

- why? frågade Michael och kollade på mig, jag vände min blick mot honom.

- I was just thinking... mumlade jag och kollade ut på gatan igen.

- Sandra, we've had our first big fight, this will make us stronger again, we can't give up... problems comes and goes in a realationship! It always will! sa Michael, hans ton var högre än vanligt och han såg orolig ut. Jag kollade på honom.

- Michael, just for a while... to get on the track again. sa jag.

- but we would not be able to kiss, have those wonderful nights or... började han.

- Michael, i'm willing to give up those things, cause we can't keep on in this direction, it's not working out. We won't have to tell our parents, cause we're friends, we can hang out... Michael i love you... but i think this is for the best. sa jag och strök med tummen över hans kind. Han kollade desperat på mig.

- I need you, i love you... viskade han. En tår föll ner för min kind.

- Michael... i'm breaking up with you.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 34 (del 1)

När var senast Michael och jag hade roligt tillsammans? På stranden, men allt förstördes av avundsjuka på slutet.

Allt var roligare innan Michael började jobba så mycket. Jag låg på madrassen och tänkte på gamla minnen. När vi fiskade med pappa, goat-girl, skolan...

Det kändes som om jag hade blivit tråkig. Jag var avundsjuk och överreagerade. Eller kanske var det så, att det var roligast i början? Kan man inte börja om början då?

Jag hade inte sovit så mycket, och när jag sovit hade jag drömt om Michael. Dan kom ut ifrån sovrummet, jag satte mig upp. Han log mot mig. Sedan satte han sig framför mig på madrassen. Han kollade mig in i ögonen.

- Har du sovit gott? frågade han. Jag ryckte på axlarna. Han nickade. sedan reste sig han igen.

- vill du ha frukost? Jag skakade på huvudet.

- Nej... jag måste hem dit... och reda ut lite saker. sa jag och reste mig upp. Han nickade förstående och hällde upp Juice i ett glas. Jag gick in i badrummet och bytte om. Och försökte borsta mitt hår med mina händer. Sedan gick jag ut igen.

- tack för allt Dan, jag ringer dig... sa jag och gick mot dörren. Han gick också dit för att säga farväl. Jag tog på mig mina skor.

- Hejdå... berätta hur allt går, jag kommer alltid finnas här för dig. sa han. Jag log och kysste honom på kinden. Jag visste inte varför, men det var en vänskaplig kyss.

- här! sa han och tog fram en jacka.

- nej, det behövs inte.

- jo, snälla... jag skulle inte klara mig om du gick och frös... du kan lämna tillbaka den nästa gång vi ses! sa han.

- okej.. tack så mycket Dan. sa jag. Han var en drömkille. Men jag älskade Michael, och jag ville reda ut allt. Jag tog på mig jackan. Vi sa hejdå, sedan gick jag.

Solen sken lite svagt. Jag gick till en busshållsplats, i hopp om att få åka gratis. Jag hade inga pengar med mig. Jag klev på bussen när den kom.

- i'm sorry, i don't have any money.. but i promise i'll pay you ba... sa jag. Busschaffören kollade ilsket på mig.

- just get on the bus. it's ok. sa han. Jag log tacksamt och klev på. Jag åkte med den så långt som det gick för att komma till Jackson-huset. Jag gick resten av biten.

Jag blev insläppt (de kände ju igen mig) och jag mötte Katherine i dörren.

- Hi dear, where have you been all night? frågade hon. Jag kramade om henne.

- i was just visiting a friend, i'm sorry i never told you.. is Michael at home? frågade jag henne med ett leende.

- No, he just got off to work, but i can tell Wayne to give you a ride. sa hon.

- that would be great, thank you! sa jag. Jag blev skjutsad till studion, och Wayne hjälpte mig in. Jag kollade runt efter Michael, han satt inte och spelade in.

- do you know where Michael is? frågade jag Quincy. Han log mot mig.

- yeah, he just took a brake, he's probably in the cafeteria. sa han.

- ok, thank you! sa jag till Quincy. Jag gick igenom korridoren, jag hade förmodligen haft fel om allt. Men jag undrade fortfarande vad hon hade gjort där. Jag gick in i kafeterian, och kollade mig omkring. Först såg jag inte skymten av Michael. Så jag gick runt hörnet, där sofforna var. Och där fann jag honom.

Mina ögon fylldes med tårar. Michael var inte ensam. Framför honom, stod Tatum. De kysstes.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

När var senast Michael och jag hade roligt tillsammans? På stranden, men allt förstördes av avundsjuka på slutet.

Allt var roligare innan Michael började jobba så mycket. Jag låg på madrassen och tänkte på gamla minnen. När vi fiskade med pappa, goat-girl, skolan...

Det kändes som om jag hade blivit tråkig. Jag var avundsjuk och överreagerade. Eller kanske var det så, att det var roligast i början? Kan man inte börja om början då?

Jag hade inte sovit så mycket, och när jag sovit hade jag drömt om Michael. Dan kom ut ifrån sovrummet, jag satte mig upp. Han log mot mig. Sedan satte han sig framför mig på madrassen. Han kollade mig in i ögonen.

- Har du sovit gott? frågade han. Jag ryckte på axlarna. Han nickade. sedan reste sig han igen.

- vill du ha frukost? Jag skakade på huvudet.

- Nej... jag måste hem dit... och reda ut lite saker. sa jag och reste mig upp. Han nickade förstående och hällde upp Juice i ett glas. Jag gick in i badrummet och bytte om. Och försökte borsta mitt hår med mina händer. Sedan gick jag ut igen.

- tack för allt Dan, jag ringer dig... sa jag och gick mot dörren. Han gick också dit för att säga farväl. Jag tog på mig mina skor.

- Hejdå... berätta hur allt går, jag kommer alltid finnas här för dig. sa han. Jag log och kysste honom på kinden. Jag visste inte varför, men det var en vänskaplig kyss.

- här! sa han och tog fram en jacka.

- nej, det behövs inte.

- jo, snälla... jag skulle inte klara mig om du gick och frös... du kan lämna tillbaka den nästa gång vi ses! sa han.

- okej.. tack så mycket Dan. sa jag. Han var en drömkille. Men jag älskade Michael, och jag ville reda ut allt. Jag tog på mig jackan. Vi sa hejdå, sedan gick jag.

Solen sken lite svagt. Jag gick till en busshållsplats, i hopp om att få åka gratis. Jag hade inga pengar med mig. Jag klev på bussen när den kom.

- i'm sorry, i don't have any money.. but i promise i'll pay you ba... sa jag. Busschaffören kollade ilsket på mig.

- just get on the bus. it's ok. sa han. Jag log tacksamt och klev på. Jag åkte med den så långt som det gick för att komma till Jackson-huset. Jag gick resten av biten.

Jag blev insläppt (de kände ju igen mig) och jag mötte Katherine i dörren.

- Hi dear, where have you been all night? frågade hon. Jag kramade om henne.

- i was just visiting a friend, i'm sorry i never told you.. is Michael at home? frågade jag henne med ett leende.

- No, he just got off to work, but i can tell Wayne to give you a ride. sa hon.

- that would be great, thank you! sa jag. Jag blev skjutsad till studion, och Wayne hjälpte mig in. Jag kollade runt efter Michael, han satt inte och spelade in.

- do you know where Michael is? frågade jag Quincy. Han log mot mig.

- yeah, he just took a brake, he's probably in the cafeteria. sa han.

- ok, thank you! sa jag till Quincy. Jag gick igenom korridoren, jag hade förmodligen haft fel om allt. Men jag undrade fortfarande vad hon hade gjort där. Jag gick in i kafeterian, och kollade mig omkring. Först såg jag inte skymten av Michael. Så jag gick runt hörnet, där sofforna var. Och där fann jag honom.

Mina ögon fylldes med tårar. Michael var inte ensam. Framför honom, stod Tatum. De kysstes.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------

drama drama drama.... kommentera ett litet "mer" <3

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 31

- Om fyra dagar gumman, då kommer vi till USA! sa mamma i telefonen, hon lät så glad. Jag log. Jag skulle snart få träffa dem. Lite mer än Två veckor hade jag varit i encino nu. Jag och Dan hade inte hörts sedan natten på stranden med Michael. Och jag började bli trött på att Michael jobbade oftare och oftare.

Idag var en sån där dag då jag bara satt och längtade efter honom. Alla i Jackson familjen var borta utom Katherine. Så efter att jag talat klart med mamma gick jag ner och hjälpte henne att tvätta kläder. Jag såg i ögonvrån att hon sneglade på mig då och då.

- I'm sorry honey... sa hon och skakade på huvudet.

- about what? frågade jag och kavlade upp mina ärmar en gång extra.

- Michael, he's at work a lot now.. and you're stuck here with me... sa hon och kollade upp mot mig.

- It's ok, i don't feel stuck at all actually. sa jag och kollade tillbaka mot henne. Katherine släppte tvätten.

- Honey, i'll finish the laundry.. go and call him! sa Katherine med ett leende. Jag nickade och gick sedan in till köket. Jag kunde Michaels nummer utantill. Efter 2 signaler hördes Michaels ljusa röst.

- Hello?

- Hi Michael... jag visste inte vad jag skulle säga, det kanske var något jag borde tänkt igenom först.

- oh hi honey, what's up? frågade han och jag hörde att han lät glad.

- nothing, i'm a bit boored. svarade jag tyst, jag ville inte att Katherine skulle höra.

- wait, hold on babe... sa Michael, jag satt i två minuter och lyssnade efter att Michael skulle komma tillbaka. tre, fyra, fem... minuter. Då kom han tillbaka.

- do you want to come down here? Wayne can pick you up, i don't think you would find it very amuzing... but just for an hour or so... sa han. Ett glädjerus spred sig över mig. "i would love to!" svarade jag. Michael försvann igen, men nu var han bara borta i en halv minut.

- put on something nice and meet Wayne at the parking lot in a few minutes. svarade Michael. Sedan sa vi hejdå och la på. Jag var glad, jag skulle få se hur Michael jobbade.

Jag bar en blå klänning till knäna och matchande klackar, sedan hade jag en svart handväska och utsläppt hår. Jag gick ner till parkeringen där Wayne och hans limosin väntade. Jag hoppade in. Han gav mig ett varmt leende.

- you look great Miss. Olofsson. sa han, jag fnissade åt hans uttal på mitt efternamn. Plötsligt ringde min telefon. Jag svarade. Det var från mammas mobil.

- Gissa vem som följer med dina föräldrar till USA, om fyra dagar? sa Mira!

- seriöst Mira?! Följer du med? herregud! sa jag och kände hur glad jag blev.

- Det är klart, så lätt blir du inte av med mig! Vi måste ju träffas! sa Mira och skrattade. Jag log stort. Vi talade en stund, tills Wayne sa att vi var framme. Då la jag på telefonen och han visade mig in till studion.

"If they say why, why. Tell 'em that it's human nature. Why, why, does he do it that way?" Var det första som hördes när jag kom in. Jag gick igenom en korridor, och ljudet blev högre och högre. Det var Michael som sjöng. Sedan tog han höga falsett toner som fick mig rysa över hela kroppen. En kille mötte mig i korridoren.

- Hi, you must be Sandra, follow me! Det var Quincy Jones. Vi gick till ett rum med flera tusen knappar med tre till fyra män som styrde över. På ena sidan var det ett glasfönster, och där innanför satt Michael på en hög pall och sjöng. Han hade sina solglasögon och ett par hörlurar på sig. Han sjöng i  en mikrofon som kom ifrån taket.

Jag log stort då jag såg honom. Musiken försvann långsamt med Michaels röst. Och när den var helt borta började de i studion applådera.

- Okay. we're done... everybody take five. sa Quincy i en mikrofon. Michael reste sig, tog av sig hörlurarna och gick ut ur båset där han suttit.

Jag mötte Michael i korridoren. Han log då han såg mig och kysste mig på kinden.

- that was... amazing! log jag.

- no, i could have sang the falsetto even higher and a bit more straight. sa han och suckade. Jag skakade på huvudet.

- you are such a perfectionist! sa jag och kysste honom mjukt på munnen. Han besvarade kyssen.

- i can't believe you're all mine. sa jag och log.

- i was thinking the same about you, but i have to make ready for the next song now... but at the next brake we can go and get something in the cafeteria. sa han och pekade ner för hallen. Jag satt i tio minuter och lyssnade på Michael. Sedan bestämde jag mig för att kolla på den där kafeterian. Så jag smög iväg ner för korridoren. Jag svängde igenom två dörrar och minsann, där låg en kafeteria. Jag satte mig i en fotölj och tog upp en tidning. Jag började läsa om världshändelser.

- can i sit here? frågade plötsligt någon, jag sänkte tidningen och såg på en blond tjej som var i min ålder.

- yeah, of course! sa jag och log mot henne. Hon log tillbaka och satte sig bredvid mig i en annan fotölj. Jag fortsatte läsa ett tag.

- so... uhm... what's your name? frågade tjejen. Jag la ihop tidningen och kollade mot henne.

- it's Sandra olofsson, what's yours? sa jag och log, jag sträckte fram min hand.

- It's tatum o 'neal. sa hon och skakade min hand. Jag nickade och öppnade sedan tidningen igen. Men plötsligt kom jag ihåg namnet. Mitt hjärta stannade, vad gjorde HON här?

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- Om fyra dagar gumman, då kommer vi till USA! sa mamma i telefonen, hon lät så glad. Jag log. Jag skulle snart få träffa dem. Lite mer än Två veckor hade jag varit i encino nu. Jag och Dan hade inte hörts sedan natten på stranden med Michael. Och jag började bli trött på att Michael jobbade oftare och oftare.

Idag var en sån där dag då jag bara satt och längtade efter honom. Alla i Jackson familjen var borta utom Katherine. Så efter att jag talat klart med mamma gick jag ner och hjälpte henne att tvätta kläder. Jag såg i ögonvrån att hon sneglade på mig då och då.

- I'm sorry honey... sa hon och skakade på huvudet.

- about what? frågade jag och kavlade upp mina ärmar en gång extra.

- Michael, he's at work a lot now.. and you're stuck here with me... sa hon och kollade upp mot mig.

- It's ok, i don't feel stuck at all actually. sa jag och kollade tillbaka mot henne. Katherine släppte tvätten.

- Honey, i'll finish the laundry.. go and call him! sa Katherine med ett leende. Jag nickade och gick sedan in till köket. Jag kunde Michaels nummer utantill. Efter 2 signaler hördes Michaels ljusa röst.

- Hello?

- Hi Michael... jag visste inte vad jag skulle säga, det kanske var något jag borde tänkt igenom först.

- oh hi honey, what's up? frågade han och jag hörde att han lät glad.

- nothing, i'm a bit boored. svarade jag tyst, jag ville inte att Katherine skulle höra.

- wait, hold on babe... sa Michael, jag satt i två minuter och lyssnade efter att Michael skulle komma tillbaka. tre, fyra, fem... minuter. Då kom han tillbaka.

- do you want to come down here? Wayne can pick you up, i don't think you would find it very amuzing... but just for an hour or so... sa han. Ett glädjerus spred sig över mig. "i would love to!" svarade jag. Michael försvann igen, men nu var han bara borta i en halv minut.

- put on something nice and meet Wayne at the parking lot in a few minutes. svarade Michael. Sedan sa vi hejdå och la på. Jag var glad, jag skulle få se hur Michael jobbade.

Jag bar en blå klänning till knäna och matchande klackar, sedan hade jag en svart handväska och utsläppt hår. Jag gick ner till parkeringen där Wayne och hans limosin väntade. Jag hoppade in. Han gav mig ett varmt leende.

- you look great Miss. Olofsson. sa han, jag fnissade åt hans uttal på mitt efternamn. Plötsligt ringde min telefon. Jag svarade. Det var från mammas mobil.

- Gissa vem som följer med dina föräldrar till USA, om fyra dagar? sa Mira!

- seriöst Mira?! Följer du med? herregud! sa jag och kände hur glad jag blev.

- Det är klart, så lätt blir du inte av med mig! Vi måste ju träffas! sa Mira och skrattade. Jag log stort. Vi talade en stund, tills Wayne sa att vi var framme. Då la jag på telefonen och han visade mig in till studion.

"If they say why, why. Tell 'em that it's human nature. Why, why, does he do it that way?" Var det första som hördes när jag kom in. Jag gick igenom en korridor, och ljudet blev högre och högre. Det var Michael som sjöng. Sedan tog han höga falsett toner som fick mig rysa över hela kroppen. En kille mötte mig i korridoren.

- Hi, you must be Sandra, follow me! Det var Quincy Jones. Vi gick till ett rum med flera tusen knappar med tre till fyra män som styrde över. På ena sidan var det ett glasfönster, och där innanför satt Michael på en hög pall och sjöng. Han hade sina solglasögon och ett par hörlurar på sig. Han sjöng i  en mikrofon som kom ifrån taket.

Jag log stort då jag såg honom. Musiken försvann långsamt med Michaels röst. Och när den var helt borta började de i studion applådera.

- Okay. we're done... everybody take five. sa Quincy i en mikrofon. Michael reste sig, tog av sig hörlurarna och gick ut ur båset där han suttit.

Jag mötte Michael i korridoren. Han log då han såg mig och kysste mig på kinden.

- that was... amazing! log jag.

- no, i could have sang the falsetto even higher and a bit more straight. sa han och suckade. Jag skakade på huvudet.

- you are such a perfectionist! sa jag och kysste honom mjukt på munnen. Han besvarade kyssen.

- i can't believe you're all mine. sa jag och log.

- i was thinking the same about you, but i have to make ready for the next song now... but at the next brake we can go and get something in the cafeteria. sa han och pekade ner för hallen. Jag satt i tio minuter och lyssnade på Michael. Sedan bestämde jag mig för att kolla på den där kafeterian. Så jag smög iväg ner för korridoren. Jag svängde igenom två dörrar och minsann, där låg en kafeteria. Jag satte mig i en fotölj och tog upp en tidning. Jag började läsa om världshändelser.

- can i sit here? frågade plötsligt någon, jag sänkte tidningen och såg på en blond tjej som var i min ålder.

- yeah, of course! sa jag och log mot henne. Hon log tillbaka och satte sig bredvid mig i en annan fotölj. Jag fortsatte läsa ett tag.

- so... uhm... what's your name? frågade tjejen. Jag la ihop tidningen och kollade mot henne.

- it's Sandra olofsson, what's yours? sa jag och log, jag sträckte fram min hand.

- It's tatum o 'neal. sa hon och skakade min hand. Jag nickade och öppnade sedan tidningen igen. Men plötsligt kom jag ihåg namnet. Mitt hjärta stannade, vad gjorde HON här?

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 30

- i'm not mad! sa Michael högt.

- then how come you're screaming? frågade jag och försökte tala så lugnt som möjligt. Detta hade varit en av de bästa kvällarna i mitt liv, och nu förstörde Dan den..

- Ok, i'm a bit mad... but seriously Sandra... this is your ex-boyfriend, and as far as i know, you haven't even broke up! And first of all, you take his number, when he obviously is flirting with you!

- he was NOT flirtig! sa jag och höjde rösten.

- let me finnish! sa Michael tillbaka.

- you take his number, say you will meet him again! Obviously, on a date! then, he calls you... you say you might meet him tomorrow, at HIS place! And then, you bring his number to this beach to call him when i'm sleeping to talk in privacy. He calls you, you go away cause you don't want me to hear you talk to him, and then you go back and lie straight in my face. Michael lät inte så arg på slutet, utan mer besviken. Men hans besvikna ton var som en kniv in i min själ. Jag öppnade munnen för att säga något, men jag fann inga ord. Allt verkade rätt när jag tog besluten, men jag förstod vad han menade.

- first, not a date, just a catch up... and secound, we broke up when he left sweden! and third, i wasn't going to call him.... and... sa jag.

- oh please, then why in gods name Sandra would you bring his phone number in your purse? sa Michael och gjorde ansiktsutrycket att han inte ens kunde kolla på mig.

- It was an accident! Michael i'm sorry, i didn't know what i was thinking... försökte jag.

- yeah right. sa Michael och himlade med ögonen. Jag förstod inte hur han kunde vara så hård.

- Michael i didn't stay mad at you after that thing about tatum! sa jag och försökte få ögonkontakt.

- don't bring that shit up again! it's not the same! sa han, och gav mig faktiskt ögonkontakt.

- It is! Michael... just tell me what to do so you can forgive me! I'll do it! sa jag och försökte läsa hans tankar. Det var omöjligt.

- I want you to call him... sa han och visade inget ansiktsutryck alls. "Tell him, you have a boyfriend, and you are not intrested in any involvement with him". Utan att tveka, tog jag upp telefonen och skrev in numret som stod på servetten. En signal, två signaler, tre signaler.

- Hej Sandra! Jag är glad att du ringde! sa Dan. Michael mimade att jag skulle tala engelska.

- uhm... hi, i need to talk english, cause you know, we're living here... well, you are, i'm just visiting... sa jag nervöst. Dan skrattade lite.

- Well, okay! Sandra, there's something i have to tell you... sa han och lät allvarlig.

- yeah? sa jag och kollade oroligt på Michael.

- i have never stopped thinking about you, i think... i think i still love you... it's crazy, you know telling this over the phone.. but... i do... sa han, jag såg hur Michael kollade chockat på telefonen, nästan lika chockat som jag kollade på den. Michael hörde allt. Okej, dags att säga det, dags att krossa hans hjärta.

- Dan, i have a boyfriend, and i love him... with all my heart, i would do anything for him, no matter what he says, i'm sorry... sa jag och kände tårar i ögonen. Allt kändes bara konstigt. Varför tvingade Michael mig göra det här egentligen? Michael ville ju aldrig såra någon...

- oh, okay... are you sure? sa Dan, jag hörde att han försökte inte börja gråta.

- defenitly. again, i'm sorry... sa jag. Vi talade i en halv minut till, sedan tog vi farväl. När jag la på telefonen så kände jag direkt Michaels varma kropp mot min. Han kramade om mig, och kysste mig på kinden.

- I can't believe i just made you do that, honey i'm sorry, it's just... började Michael.

- no, it's alright... i would have begged you to do the same thing if you did the mistake i made. sa jag, och såg på honom att han kände skuld.

Vi la oss ner igen, utan några ord. Vi såg upp på stjärnhimlen.

- Sandra, i love you, it's just that i care a lot for you, I'm your overprotecting boyfriend, i knew nothing would happen between you and him, but i just got so worried. Cause i'm so glad i have you, and i don't want to loose you. sa Michael lågt. Jag svarade ingenting, och sedan somnade vi.

Jag fick ett sms mitt i natten, jag hade vaknat av att jag frös, så jag tog på mig lite kläder. Och då såg jag smset. Från Dan: "Vi kan väl fortfarande vara vänner? Jag vill så gärna träffa dig, och jag lovar att jag inte ska göra något åt min lilla förälskelse. Faktum är att jag har en flickvän. Hon heter Nadine" stod det. Jag trodde inte riktigt på honom, men jag skrev ändå tillbaka: "visst". Jag bäddade ner mig igen, och fick ett sms. "vi ses i övermorgon". Det sista jag ville var att såra Michael, men om jag och Dan bara var vänner, det skulle han väl förstå? Jag har väl rätt att vara vän med de jag vill?

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- i'm not mad! sa Michael högt.

- then how come you're screaming? frågade jag och försökte tala så lugnt som möjligt. Detta hade varit en av de bästa kvällarna i mitt liv, och nu förstörde Dan den..

- Ok, i'm a bit mad... but seriously Sandra... this is your ex-boyfriend, and as far as i know, you haven't even broke up! And first of all, you take his number, when he obviously is flirting with you!

- he was NOT flirtig! sa jag och höjde rösten.

- let me finnish! sa Michael tillbaka.

- you take his number, say you will meet him again! Obviously, on a date! then, he calls you... you say you might meet him tomorrow, at HIS place! And then, you bring his number to this beach to call him when i'm sleeping to talk in privacy. He calls you, you go away cause you don't want me to hear you talk to him, and then you go back and lie straight in my face. Michael lät inte så arg på slutet, utan mer besviken. Men hans besvikna ton var som en kniv in i min själ. Jag öppnade munnen för att säga något, men jag fann inga ord. Allt verkade rätt när jag tog besluten, men jag förstod vad han menade.

- first, not a date, just a catch up... and secound, we broke up when he left sweden! and third, i wasn't going to call him.... and... sa jag.

- oh please, then why in gods name Sandra would you bring his phone number in your purse? sa Michael och gjorde ansiktsutrycket att han inte ens kunde kolla på mig.

- It was an accident! Michael i'm sorry, i didn't know what i was thinking... försökte jag.

- yeah right. sa Michael och himlade med ögonen. Jag förstod inte hur han kunde vara så hård.

- Michael i didn't stay mad at you after that thing about tatum! sa jag och försökte få ögonkontakt.

- don't bring that shit up again! it's not the same! sa han, och gav mig faktiskt ögonkontakt.

- It is! Michael... just tell me what to do so you can forgive me! I'll do it! sa jag och försökte läsa hans tankar. Det var omöjligt.

- I want you to call him... sa han och visade inget ansiktsutryck alls. "Tell him, you have a boyfriend, and you are not intrested in any involvement with him". Utan att tveka, tog jag upp telefonen och skrev in numret som stod på servetten. En signal, två signaler, tre signaler.

- Hej Sandra! Jag är glad att du ringde! sa Dan. Michael mimade att jag skulle tala engelska.

- uhm... hi, i need to talk english, cause you know, we're living here... well, you are, i'm just visiting... sa jag nervöst. Dan skrattade lite.

- Well, okay! Sandra, there's something i have to tell you... sa han och lät allvarlig.

- yeah? sa jag och kollade oroligt på Michael.

- i have never stopped thinking about you, i think... i think i still love you... it's crazy, you know telling this over the phone.. but... i do... sa han, jag såg hur Michael kollade chockat på telefonen, nästan lika chockat som jag kollade på den. Michael hörde allt. Okej, dags att säga det, dags att krossa hans hjärta.

- Dan, i have a boyfriend, and i love him... with all my heart, i would do anything for him, no matter what he says, i'm sorry... sa jag och kände tårar i ögonen. Allt kändes bara konstigt. Varför tvingade Michael mig göra det här egentligen? Michael ville ju aldrig såra någon...

- oh, okay... are you sure? sa Dan, jag hörde att han försökte inte börja gråta.

- defenitly. again, i'm sorry... sa jag. Vi talade i en halv minut till, sedan tog vi farväl. När jag la på telefonen så kände jag direkt Michaels varma kropp mot min. Han kramade om mig, och kysste mig på kinden.

- I can't believe i just made you do that, honey i'm sorry, it's just... började Michael.

- no, it's alright... i would have begged you to do the same thing if you did the mistake i made. sa jag, och såg på honom att han kände skuld.

Vi la oss ner igen, utan några ord. Vi såg upp på stjärnhimlen.

- Sandra, i love you, it's just that i care a lot for you, I'm your overprotecting boyfriend, i knew nothing would happen between you and him, but i just got so worried. Cause i'm so glad i have you, and i don't want to loose you. sa Michael lågt. Jag svarade ingenting, och sedan somnade vi.

Jag fick ett sms mitt i natten, jag hade vaknat av att jag frös, så jag tog på mig lite kläder. Och då såg jag smset. Från Dan: "Vi kan väl fortfarande vara vänner? Jag vill så gärna träffa dig, och jag lovar att jag inte ska göra något åt min lilla förälskelse. Faktum är att jag har en flickvän. Hon heter Nadine" stod det. Jag trodde inte riktigt på honom, men jag skrev ändå tillbaka: "visst". Jag bäddade ner mig igen, och fick ett sms. "vi ses i övermorgon". Det sista jag ville var att såra Michael, men om jag och Dan bara var vänner, det skulle han väl förstå? Jag har väl rätt att vara vän med de jag vill?

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 29

Michael hade sagt åt mig att ta på mig en baddräkt under kläderna, så det gjorde jag. Sedan tog jag en klänning över och solglasögon. Klockan var ju bara efter 4, och enligt vädret skulle denna sommarnatten vara varm. Jag undrade vart Michael skulle ta mig. Jag packade ner lite saker i en flätad väska (en speciell servett, råkade åka med också... men vem bryr sig) och tog ett par gympaskor på mig.

Michael hade ett par badbyxor på sig och en blå t-shirt och en vit skjorta över. Sedan hade han solglasögon och ett par gympadojjor också. Han bet sig i läppen när han såg mig och log. Sedan så hoppade vi in i en limosin, och en chafför som heter Wayne körde oss långt därifrån, halv fem så gick vi ur bilen. Vi var på en stor strand, ingen människa syntes omkring oss. Vattnet var ganska svart, och sanden var full med smågrus och gegga, men allt kändes perfekt ändå.

- this is where we will be.... all night... log Michael och kollade ut över stranden. Det var fortfarande ljust ute. Jag kramade om Michael, vilken fin överaskning!

Jag skrek till då jag nuddade foten i det kalla vattnet. Skulle vi verkligen bada? Jag stod där i min baddräkt och bet ihop tänderna när jag gick lite längre i.

Michael, gjorde i ordning på en filt. Sedan tog han av sig sina skor, sin tröja, sin skjorta och solglasögonen. Jag vände mig mot honom.

- Michael... it's reaaally cold! klagade jag. Utan att tänka, rusade han rakt ner i vattnet och dök. Jag kippade efter andan och la handen mot min chockade mun. Han kom upp till ytan med ett busig leende. Ställde sig upp, föll bakåt i vattnet och tog ett simtag.

- It's not cold! påpekade han och ställde sig upp igen.

- you're crazy! sa jag och kunde inte hjälpa att fnissa lite. Han gick närmare och närmare.

- do you want a hug? sa han och höll ut sina blöta armar. Jag skakade på huvudet och höll armarna tight i ett kors över bröstet.

Han började skratta och jag kunde inte hjälpa att le. Han ställde sig framför mig, och la armarna vid sina sidor.

- just one, big... wet... hug? sa han och höjde ett ögonbryn i ett leende. Jag backade ett steg, ett till, han följde efter ett steg. Och slog ut armarna igen. Sedan började vi springa. Han jagade mig runt på stranden, vi hoppade över filten och sprang längs vattnet. Till slut fick han tag i mig, lyfte upp mig brud-style, jag tjöt. Jag la mina armar runt hans hals och sprattlade med benen. Han gick ut i vattnet, så långt att jag fortfarande var över ytan.

- Oh Michael... please don't do it! I'll give you anything you want! sa jag och kollade oroligt ner i det kalla svarta vattnet.

- but this is what i want. hörde jag honom säga, innan han släppte mig. Efter en sekund under vattnet kom jag upp igen, jag kände hur jag huttrade.

- real muture. sa jag och försökte låta arg. Michael skrattade, inte elakt, utan ett gulligt skratt. Då hoppade jag på honom, så han föll bakåt. Men han kom inte under vattnet. Han ställde sig upp igen och började kittlas! Jag kittlade tillbaka och vi backade direkt ifrån varandra och började stänka vatten. Jag blundade och fortsatte stänka.

Jag öppnade långsamt ögonen då jag märkte att jag inte fick vatten på mig längre. Michael stod inte där? Jag hann inte tänka, förräns min fot lyftes upp och orsakade att jag ramlade framåt. Denna gången stannade jag under vattnet och öppnade ögonen. Jag såg mer än jag trott jag skulle under vattnet. Michael såg på mig, nu med allvar i blicken. Vi båda gick över ytan samtidigt, och såg varandra i ögonen även där. Hans händer var på mina höfter och mina var runt hans nacke. Hans varma andetag flåsade över mig då han kysste min hals. Jag slöt ögonen och kände hur hans läppar nuddade mina. Försiktigt bet han mig i underläppen och lät sin tunga nudda min. Jag log samtidigt som vi kysstes. Och lika försiktigt avslutade han kyssen.

- you want to start a fire? frågade han, jag tog det som en förförnings-grej och såg på honom med kärlek i blicken.

- what kind of fire? svarade jag och försökte låta lika förförande.

- a fire... so we can make tofu-hot dogs... sa han och såg undrande på mig. Jag såg lite undrande på honom. Va? Eller.... JAHA! Oj... tänkte jag.

- Oh.. yeah... sure, is there any bathrooms near? Frågade jag och började fnissa. Han log.

Han satte sig och gjorde en eld lite ifrån filten samtidigt som jag gick på dass.

När jag kom tillbaka satte jag mig på filten och studerade honom. Jag hörde min telefonsignal, och reagerade med att ta upp den från min flätade väska. Jag svarade i den.

- Hello... sa jag.

- Hej! Du ringde aldrig, jag vill inte verka påflugen eller så... men jag tänkte om något hänt... eller så. hörde jag Dan säga. Michael kollade undrande mot mig. Han undrade nog vem det var. Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag reste mig upp och gick iväg en bit. Jag visste inte varför, men jag ville inte att Michael skulle höra.

- Hej Dan... alltså jag kan inte träffas imorgon, jag hade planer med min kompis kom jag på, men vi kanske kan ses... någon annan dag? frågade jag.

- Jaha... okej visst... jag kan boka in att ses i över morgon då! Ring mig denna gången. Sa han, jag ville träffa honom, men samtidigt inte.

- Jo okej, visst... men jag måste gå! Hejdå! sa jag och la på utan att vänta på svar. Jag gick tillbaka till filten och såg att Michael tagit fram korvarna.

- who was that? sa han misstänksamt. Vad skulle jag svara? "my ex-boyfriend who moved here and probably still likes me who wants to meet me in two days". Nej, nej...

- It was Janet... sa jag, jag tror han såg att jag ljög. Men det var en vit lögn, jag ville inte göra honom avundsjuk och skapade konflikter. Han frågade iallafall inget mer. Vi satt bara och grillade korv, gav varandra kärleksfulla blickar och talade om favoritgodisar. Vi badade en gång till sen efter det, när det sedan blev mörkt och en vacker stjärnhimmel visade sig så bäddade vi upp med ett täcke och två kuddar på filten. Vi tog av oss alla kläderna och bäddade ner oss tätt intill varandra. Jag låg med huvudet mot hans bröst. Han kysste mig på huvudet och pillade i mitt hår. Vi båda såg på stjärnorna.

- Michael... what if someone comes here in the morning? frågade jag tyst.

- I've rented this area, don't worry. svarade han i samma ljudnivå. Jag hörde hans hjärtslag, och jag log för mig själv. Jag kollade upp mot honom. Han hade lite av mitt läppstift på kinden. Det fick mig le ännu mer.

- Michael, you got some of my lipstick on your cheek... sa jag och satte mig upp. Han letade med fingret.

- Here? sa han och pekade på fel sida. "No, the other side" svarade jag och grävde i min väska efter en servett. Och faktiskt så hittade jag en. Han satte sig upp och tog emot servetten. Han tog lite saliv på den och drog bort läppstiftet. Sedan kollade han ner på servetten och jag såg hur han slutade andas för en sekund.

- Sandra... what is this supposed to mean? sa han, och vände på servetten. Mitt hjärta stannade. Dan... Dan's nummer...

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Michael hade sagt åt mig att ta på mig en baddräkt under kläderna, så det gjorde jag. Sedan tog jag en klänning över och solglasögon. Klockan var ju bara efter 4, och enligt vädret skulle denna sommarnatten vara varm. Jag undrade vart Michael skulle ta mig. Jag packade ner lite saker i en flätad väska (en speciell servett, råkade åka med också... men vem bryr sig) och tog ett par gympaskor på mig.

Michael hade ett par badbyxor på sig och en blå t-shirt och en vit skjorta över. Sedan hade han solglasögon och ett par gympadojjor också. Han bet sig i läppen när han såg mig och log. Sedan så hoppade vi in i en limosin, och en chafför som heter Wayne körde oss långt därifrån, halv fem så gick vi ur bilen. Vi var på en stor strand, ingen människa syntes omkring oss. Vattnet var ganska svart, och sanden var full med smågrus och gegga, men allt kändes perfekt ändå.

- this is where we will be.... all night... log Michael och kollade ut över stranden. Det var fortfarande ljust ute. Jag kramade om Michael, vilken fin överaskning!

Jag skrek till då jag nuddade foten i det kalla vattnet. Skulle vi verkligen bada? Jag stod där i min baddräkt och bet ihop tänderna när jag gick lite längre i.

Michael, gjorde i ordning på en filt. Sedan tog han av sig sina skor, sin tröja, sin skjorta och solglasögonen. Jag vände mig mot honom.

- Michael... it's reaaally cold! klagade jag. Utan att tänka, rusade han rakt ner i vattnet och dök. Jag kippade efter andan och la handen mot min chockade mun. Han kom upp till ytan med ett busig leende. Ställde sig upp, föll bakåt i vattnet och tog ett simtag.

- It's not cold! påpekade han och ställde sig upp igen.

- you're crazy! sa jag och kunde inte hjälpa att fnissa lite. Han gick närmare och närmare.

- do you want a hug? sa han och höll ut sina blöta armar. Jag skakade på huvudet och höll armarna tight i ett kors över bröstet.

Han började skratta och jag kunde inte hjälpa att le. Han ställde sig framför mig, och la armarna vid sina sidor.

- just one, big... wet... hug? sa han och höjde ett ögonbryn i ett leende. Jag backade ett steg, ett till, han följde efter ett steg. Och slog ut armarna igen. Sedan började vi springa. Han jagade mig runt på stranden, vi hoppade över filten och sprang längs vattnet. Till slut fick han tag i mig, lyfte upp mig brud-style, jag tjöt. Jag la mina armar runt hans hals och sprattlade med benen. Han gick ut i vattnet, så långt att jag fortfarande var över ytan.

- Oh Michael... please don't do it! I'll give you anything you want! sa jag och kollade oroligt ner i det kalla svarta vattnet.

- but this is what i want. hörde jag honom säga, innan han släppte mig. Efter en sekund under vattnet kom jag upp igen, jag kände hur jag huttrade.

- real muture. sa jag och försökte låta arg. Michael skrattade, inte elakt, utan ett gulligt skratt. Då hoppade jag på honom, så han föll bakåt. Men han kom inte under vattnet. Han ställde sig upp igen och började kittlas! Jag kittlade tillbaka och vi backade direkt ifrån varandra och började stänka vatten. Jag blundade och fortsatte stänka.

Jag öppnade långsamt ögonen då jag märkte att jag inte fick vatten på mig längre. Michael stod inte där? Jag hann inte tänka, förräns min fot lyftes upp och orsakade att jag ramlade framåt. Denna gången stannade jag under vattnet och öppnade ögonen. Jag såg mer än jag trott jag skulle under vattnet. Michael såg på mig, nu med allvar i blicken. Vi båda gick över ytan samtidigt, och såg varandra i ögonen även där. Hans händer var på mina höfter och mina var runt hans nacke. Hans varma andetag flåsade över mig då han kysste min hals. Jag slöt ögonen och kände hur hans läppar nuddade mina. Försiktigt bet han mig i underläppen och lät sin tunga nudda min. Jag log samtidigt som vi kysstes. Och lika försiktigt avslutade han kyssen.

- you want to start a fire? frågade han, jag tog det som en förförnings-grej och såg på honom med kärlek i blicken.

- what kind of fire? svarade jag och försökte låta lika förförande.

- a fire... so we can make tofu-hot dogs... sa han och såg undrande på mig. Jag såg lite undrande på honom. Va? Eller.... JAHA! Oj... tänkte jag.

- Oh.. yeah... sure, is there any bathrooms near? Frågade jag och började fnissa. Han log.

Han satte sig och gjorde en eld lite ifrån filten samtidigt som jag gick på dass.

När jag kom tillbaka satte jag mig på filten och studerade honom. Jag hörde min telefonsignal, och reagerade med att ta upp den från min flätade väska. Jag svarade i den.

- Hello... sa jag.

- Hej! Du ringde aldrig, jag vill inte verka påflugen eller så... men jag tänkte om något hänt... eller så. hörde jag Dan säga. Michael kollade undrande mot mig. Han undrade nog vem det var. Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag reste mig upp och gick iväg en bit. Jag visste inte varför, men jag ville inte att Michael skulle höra.

- Hej Dan... alltså jag kan inte träffas imorgon, jag hade planer med min kompis kom jag på, men vi kanske kan ses... någon annan dag? frågade jag.

- Jaha... okej visst... jag kan boka in att ses i över morgon då! Ring mig denna gången. Sa han, jag ville träffa honom, men samtidigt inte.

- Jo okej, visst... men jag måste gå! Hejdå! sa jag och la på utan att vänta på svar. Jag gick tillbaka till filten och såg att Michael tagit fram korvarna.

- who was that? sa han misstänksamt. Vad skulle jag svara? "my ex-boyfriend who moved here and probably still likes me who wants to meet me in two days". Nej, nej...

- It was Janet... sa jag, jag tror han såg att jag ljög. Men det var en vit lögn, jag ville inte göra honom avundsjuk och skapade konflikter. Han frågade iallafall inget mer. Vi satt bara och grillade korv, gav varandra kärleksfulla blickar och talade om favoritgodisar. Vi badade en gång till sen efter det, när det sedan blev mörkt och en vacker stjärnhimmel visade sig så bäddade vi upp med ett täcke och två kuddar på filten. Vi tog av oss alla kläderna och bäddade ner oss tätt intill varandra. Jag låg med huvudet mot hans bröst. Han kysste mig på huvudet och pillade i mitt hår. Vi båda såg på stjärnorna.

- Michael... what if someone comes here in the morning? frågade jag tyst.

- I've rented this area, don't worry. svarade han i samma ljudnivå. Jag hörde hans hjärtslag, och jag log för mig själv. Jag kollade upp mot honom. Han hade lite av mitt läppstift på kinden. Det fick mig le ännu mer.

- Michael, you got some of my lipstick on your cheek... sa jag och satte mig upp. Han letade med fingret.

- Here? sa han och pekade på fel sida. "No, the other side" svarade jag och grävde i min väska efter en servett. Och faktiskt så hittade jag en. Han satte sig upp och tog emot servetten. Han tog lite saliv på den och drog bort läppstiftet. Sedan kollade han ner på servetten och jag såg hur han slutade andas för en sekund.

- Sandra... what is this supposed to mean? sa han, och vände på servetten. Mitt hjärta stannade. Dan... Dan's nummer...

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 28

Jag satt helt chockad på Michaels säng och var lycklig att jag inte såg något utom hans chockade ansiktsutryck.

Plötsligt öppnades dörren, och Marlon gick in. Denna gången med kläder.

- sooo... let's not talk about this, with anyone... sa han och stängde dörren.

- talk about what? i've forgot... sa jag och satt som på nålar.

- i just have to ask you... saw something you like? sa han och flinade.

- I didn't see anything, i promise! I just saw your face. sa jag och såg på honom då han också satte sig på Michaels säng.

- i guess that's good. sa Marlon och höll kvar det där leendet.

- Marlon, i just have to ask you... are you attrachted to me? cause i don't know what to take seriously from you.. sa jag.

Marlon satt och tänkte ett tag. Flinet försvann och han vart seriös.

- of course i am, every guy that sees you kind of is, even Joseph! But you're Michaels girlfriend, i don't want any band with you exept friendship, you have to know i'm a joker, i kidd all the time. svarade han, jag sken upp i ett leende. Jag vart lättad av att det inte skulle bli konflikter om detta. Och kramade honom sen.

- thank you, i'm glad... so we are ok? sa jag.

- never been better. sa han och log, sedan gick han ut ur rummet. Jag förstod inte hur jag skulle klara dagen utan, men jag började med att gå och duscha.

Herregud vad jag var beroende av honom.

Janet frågade om jag ville åka med henne och Katherine och handla. Och jag svarade ja, jag hade ändå inget för mig. Så vi åkte upp, vi behövde inte klä ut oss. Janet och Katherine tog solglasögon bara. Vi gick runt på en galleria och kollade bara runt. När vi var och åt så gick Katherine på toa och Janet skulle byta en paj som hon fått fel smak på. Så jag satt själv på stolen och knövlade upp lappen från Michael jag fått imorse. Jag log mot den. Hans handstil var ganska unik.

- Ursäkta... ursäkta... är det inte, Sandra Olofsson? hörde jag en röst, jag kollade upp direkt. Framför mig stod en kille i min ålder, blå skimrande ögon och tunt spretigt hår i brun färg. Jag kände igen honom. Han såg på mitt ansiktsutryck att jag inte kunde placera honom i mitt huvud.

- Kommer du inte ihåg mig? Daniel Gruvdahl? sa han. Han sträckte fram handen. Herregud! Det var ju Dan! Jag kom knappt ihåg honom.

- Herregud, hej! sa jag och log.

- Du har blivit... kvinna. sa han och bet sig i läppen. Jag höjde ett ögonbryn och fortsatte le.

- Och du man... svarade jag. Några bord bredvid kollade på oss, och undrade vad för konstigt språk vi talade.

- Vad gör du här? frågade han, jag log. Men jag visste inte vad jag skulle svara. Jag och Dan var tillsammans när vi var 15 och 16 år, vi gick i samma klass då.

Men sedan hade hans föräldrar beslutat sig för att flytta till USA, för att han pappa hade fått en bättre karriär där. Vi skiljdes åt, vi ringde i några veckor men efter det glömde vi hålla kontakten. Sedan dess hade jag inte sett honom.

- uhm, jag är här på besök, hos en kompis. svarade jag, hade jag sagt att det var en pojkvän kanske han skulle känna sig sårad, att jag aldrig besökt honom när han var min pojkvän. Det skulle bara kännas fel.

- Jaha, men du... jag måste gå... här har du mitt nummer, så får vi hålla kontakt denna gången! Jag kanske kan få ditt också? sa han och tog fram en penna, skrev sitt nummer på en servett och gav mig. Jag såg hur Janet kom mot bordet, och kände mig stressad. Jag kände att jag skulle ge fel signaler om jag gav mitt, men jag ville inte vara otrevlig.

- visst... sa jag och skrev snabbt ner mitt nummer på hans arm med hans penna. Jag la ner servetten i min väska och sa hejdå.

Han log mot mig en sista gång och gick sedan iväg. Janet satte sig på sin plats. Hon frågade inget om killen. Utan vi åt bara klart.

Klockan fyra samma dag, så var jag hemma. Jag såg på Michaels tv och väntade på honom. Jag hade tråkigt. Kvart över fyra var han fortfarande inte här. Jag suckade.

Plötsligt ringde min telefon. "Det är Michael som säger att han är hemma snart!" tänkte jag och svarade i telefonen.

- Hey babe, where are you? sa jag, och drog en hand igenom håret.

- ehm... Hej Sandra... jag är hemma... sa en röst. Jag suckade i huvudet. Det var Dan. Jag skämdes över mitt svar.

- heh, oj... hej Dan... vad vill du? sa jag och försökte att inte låta besviken.

- Jo jag tänkte att jag har inte något för mig i morgon, och jag undrar om du skulle vilja komma över så kan vi kanske... komma ikapp med nyheter. sa han. Jag tänkte, vad skulle jag svara? "nej tyvärr, jag ska vara med min pojkvän som jag är här med, honom följde jag med men inte dig för du är värdelös" Nej,nej, nej. "visst! Jag ska bara avboka att vara med min pojkvän". Jag ville vara med Michael!

- Jag vet inte... jag kanske har planer. sa jag.

- åh... okej... sa han och lät ledsen. FÖR ledsen, jag vill inte göra honom ledsen!

- Men jag kan ju alltid kolla! Jag ringer senare! Sa jag och försökte låta glad.

- Okej Sandra, vi hörs då. Sa han lite muntrare. Sedan la vi på. Dörren till sovrummet öppnades, och in kom Michael. Han log ett vitt leende och stängde dörren bakom sig.

Jag log mot honom och la ifrån mig telefonen. Han kramade om mig och kysste mig på kinden. Jag var så glad att se honom. Även fast det bara gått en dag, kändes det som en evighet.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag satt helt chockad på Michaels säng och var lycklig att jag inte såg något utom hans chockade ansiktsutryck.

Plötsligt öppnades dörren, och Marlon gick in. Denna gången med kläder.

- sooo... let's not talk about this, with anyone... sa han och stängde dörren.

- talk about what? i've forgot... sa jag och satt som på nålar.

- i just have to ask you... saw something you like? sa han och flinade.

- I didn't see anything, i promise! I just saw your face. sa jag och såg på honom då han också satte sig på Michaels säng.

- i guess that's good. sa Marlon och höll kvar det där leendet.

- Marlon, i just have to ask you... are you attrachted to me? cause i don't know what to take seriously from you.. sa jag.

Marlon satt och tänkte ett tag. Flinet försvann och han vart seriös.

- of course i am, every guy that sees you kind of is, even Joseph! But you're Michaels girlfriend, i don't want any band with you exept friendship, you have to know i'm a joker, i kidd all the time. svarade han, jag sken upp i ett leende. Jag vart lättad av att det inte skulle bli konflikter om detta. Och kramade honom sen.

- thank you, i'm glad... so we are ok? sa jag.

- never been better. sa han och log, sedan gick han ut ur rummet. Jag förstod inte hur jag skulle klara dagen utan Michael, men jag började med att gå och duscha.

Herregud vad jag var beroende av honom.

Janet frågade om jag ville åka med henne och Katherine och handla. Och jag svarade ja, jag hade ändå inget för mig. Så vi åkte upp, vi behövde inte klä ut oss. Janet och Katherine tog solglasögon bara. Vi gick runt på en galleria och kollade bara runt. När vi var och åt så gick Katherine på toa och Janet skulle byta en paj som hon fått fel smak på. Så jag satt själv på stolen och knövlade upp lappen från Michael jag fått imorse. Jag log mot den. Hans handstil var ganska unik.

- Ursäkta... ursäkta... är det inte, Sandra Olofsson? hörde jag en röst, jag kollade upp direkt. Framför mig stod en kille i min ålder, blå skimrande ögon och tunt spretigt hår i brun färg. Jag kände igen honom. Han såg på mitt ansiktsutryck att jag inte kunde placera honom i mitt huvud.

- Kommer du inte ihåg mig? Daniel Gruvdahl? sa han. Han sträckte fram handen. Herregud! Det var ju Dan! Jag kom knappt ihåg honom.

- Herregud, hej! sa jag och log.

- Du har blivit... kvinna. sa han och bet sig i läppen. Jag höjde ett ögonbryn och fortsatte le.

- Och du man... svarade jag. Några bord bredvid kollade på oss, och undrade vad för konstigt språk vi talade.

- Vad gör du här? frågade han, jag log. Men jag visste inte vad jag skulle svara. Jag och Dan var tillsammans när vi var 15 och 16 år, vi gick i samma klass då.

Men sedan hade hans föräldrar beslutat sig för att flytta till USA, för att han pappa hade fått en bättre karriär där. Vi skiljdes åt, vi ringde i några veckor men efter det glömde vi hålla kontakten. Sedan dess hade jag inte sett honom.

- uhm, jag är här på besök, hos en kompis. svarade jag, hade jag sagt att det var en pojkvän kanske han skulle känna sig sårad, att jag aldrig besökt honom när han var min pojkvän. Det skulle bara kännas fel.

- Jaha, men du... jag måste gå... här har du mitt nummer, så får vi hålla kontakt denna gången! Jag kanske kan få ditt också? sa han och tog fram en penna, skrev sitt nummer på en servett och gav mig. Jag såg hur Janet kom mot bordet, och kände mig stressad. Jag kände att jag skulle ge fel signaler om jag gav mitt, men jag ville inte vara otrevlig.

- visst... sa jag och skrev snabbt ner mitt nummer på hans arm med hans penna. Jag la ner servetten i min väska och sa hejdå.

Han log mot mig en sista gång och gick sedan iväg. Janet satte sig på sin plats. Hon frågade inget om killen. Utan vi åt bara klart.

Klockan fyra samma dag, så var jag hemma. Jag såg på Michaels tv och väntade på honom. Jag hade tråkigt. Kvart över fyra var han fortfarande inte här. Jag suckade.

Plötsligt ringde min telefon. "Det är Michael som säger att han är hemma snart!" tänkte jag och svarade i telefonen.

- Hey babe, where are you? sa jag, och drog en hand igenom håret.

- ehm... Hej Sandra... jag är hemma... sa en röst. Jag suckade i huvudet. Det var Dan. Jag skämdes över mitt svar.

- heh, oj... hej Dan... vad vill du? sa jag och försökte att inte låta besviken.

- Jo jag tänkte att jag har inte något för mig i morgon, och jag undrar om du skulle vilja komma över så kan vi kanske... komma ikapp med nyheter. sa han. Jag tänkte, vad skulle jag svara? "nej tyvärr, jag ska vara med min pojkvän som jag är här med, honom följde jag med men inte dig för du är värdelös" Nej,nej, nej. "visst! Jag ska bara avboka att vara med min pojkvän". Jag ville vara med Michael!

- Jag vet inte... jag kanske har planer. sa jag.

- åh... okej... sa han och lät ledsen. FÖR ledsen, jag vill inte göra honom ledsen!

- Men jag kan ju alltid kolla! Jag ringer senare! Sa jag och försökte låta glad.

- Okej Sandra, vi hörs då. Sa han lite muntrare. Sedan la vi på. Dörren till sovrummet öppnades, och in kom Michael. Han log ett vitt leende och stängde dörren bakom sig.

Jag log mot honom och la ifrån mig telefonen. Han kramade om mig och kysste mig på kinden. Jag var så glad att se honom. Även fast det bara gått en dag, kändes det som en evighet.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 27

Michael och jag var och handlade kläder. Vi letade mest efter en pyjamas, så jag skulle slippa sova i Michael's tröja hela tiden.

Jag kunde inte låta bli att fnissa lite åt Michaels utklädnad. Han hade skaffat en prydlig mustach, solglasögon och en solhatt, sådär smög han omkring i sin trench-coat.

Folk gav honom misstänksamma blickar då han fingrade på några klänningar.

- Hey... sa Michael med sin vanliga röst, men förställde den sedan så mörkt han kunde.

- Uhm... babe... isn't this cute? sa han och höll upp en röd sammetsklänning. Alla glodde på honom som om han vore en utomjordning. Sedan började de viska.

Jag försökte inte skratta, jag försökte verkligen.

- yeah, it would fit GREAT on you! sa jag, som stod några meter ifrån honom. Sedan skrattade jag så att tårarna rann.

- Everything looks great on me, but i was talking about for you.. sa han med den mörka rösten och försökte inte le. Leendet skulle avslöja "något välbekant"

och ser folk "något välbekant" fattar de direkt.

- we can see that... sa någon lite halvhögt och började leta bland några kläder. Vi hittade en pyjamas, och lite fler saker som jag ville köpa.

- it'll be 200 dollars... sa hon i kassan. Mina ögon blev större. Herregud, så mycket? det hade jag inte väntat mig. Jag nickade bara och tog fram plånboken. Då såg jag Michaels hand sträcka fram pengar.

- thank you... sa hon i kassan och la kläderna i två påsar. När vi gick ur kön så såg jag på Michael.

- why did you do that? frågade jag och såg på honom. Han lutade sig mot mitt öra.

- cause i'm michael jackson, i got money... just say thank you and let me choose were we'll eat. sa Michael och log när vi gick ut ur affären.

Några började viska. "were do i recognize that smile from?" sa de. Vi skyndade oss ut med påsarna. Lite senare, satt vi på en kfc resturang. (Kentucky fried chicken)

- Michael i thought you were a vegetarian? frågade jag och såg hur han tog bort skinnet på kycklingen.

- i am... but this is to good.. sa han och tog en tugga. Jag flinade och skulle precis ta en tugga.

- no wait! sa Michael och pratade nu vanligt b.t.w, eftersom vi var nästan ensamma på resturangen, en gubbe stod i kassan. Det var ett snabbmatsställe, så de flesta köpte hem mat.

- take of the skin first, it gets healthier that way! jag hade aldrig ätit kfc förut, så jag gjorde som han sa. Sedan smakade jag, och faktiskt så var det jättegott.

Undrar varför vi inte har en kfc affär i sverige? Vi åt och samtalade ett tag.

- Theres something i have to tell you... sa Michael plötsligt.

- then tell me... sa jag och tog en tugga.

- i have to work tomorrow, you see... i'm starting with this new record.  Jag tappade kycklingen på tallriken.

- you have to work? but.... but... what will i do? i mean... i will be... alone! sa jag och försökte rensa huvudet på tankar.

- Janet, Katherine, Latoya, Marlon and Randy will be home. And i will quit work after just a few hours... it's basicly just meetings. sa Michael.

Jag kände mig plötsligt väldigt nervöst.

- i'm sorry, but it just can't wait. i have gotten so many ideas since i met you... it'll be okay! sa han och såg in i mina ögon.

- oh, i'll be fine.. it's your career you know... i totally understand! och försökte låta så stödjande som det gick. Michael log.

- thank you so much, that means a lot to me.

Jag vaknade nästa morgon, jag hade ont i halsen. Jag vände mig för att möta Michael, men han var inte där nu heller.

Det låg en liten lapp där istället. Jag tog upp den och började läsa. Med blandade stora och små bokstäver och spretiga ord så läste jag:

" Hey babe, i've gone off to work. See you at four, love you! Bye" jag log åt Michaels handstil. Jag reste mig upp i min nya vackra pyjamas (xD).

Jag tog en handuk och gick för att duscha, jag var så trött att jag inte la märke till ljud och saker omkring. Så jag bara öppnade dörren till badrummet, gäspade och drog upp duschdraperiet. Där inne stod Marlon, och duschade håret. Vi båda spärrade upp ögonen chockat. jag la för en hand för ögonen och letade mig ut ur badrummet.

Vad hade jag precis gjort?

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

------------------------------------------------------------------------------------------

Michael och jag var och handlade kläder. Vi letade mest efter en pyjamas, så jag skulle slippa sova i Michael's tröja hela tiden.

Jag kunde inte låta bli att fnissa lite åt Michaels utklädnad. Han hade skaffat en prydlig mustach, solglasögon och en solhatt, sådär smög han omkring i sin trench-coat.

Folk gav honom misstänksamma blickar då han fingrade på några klänningar.

- Hey... sa Michael med sin vanliga röst, men förställde den sedan så mörkt han kunde.

- Uhm... babe... isn't this cute? sa han och höll upp en röd sammetsklänning. Alla glodde på honom som om han vore en utomjordning. Sedan började de viska.

Jag försökte inte skratta, jag försökte verkligen.

- yeah, it would fit GREAT on you! sa jag, som stod några meter ifrån honom. Sedan skrattade jag så att tårarna rann.

- Everything looks great on me, but i was talking about for you.. sa han med den mörka rösten och försökte inte le. Leendet skulle avslöja "något välbekant"

och ser folk "något välbekant" fattar de direkt.

- we can see that... sa någon lite halvhögt och började leta bland några kläder. Vi hittade en pyjamas, och lite fler saker som jag ville köpa.

- it'll be 200 dollars... sa hon i kassan. Mina ögon blev större. Herregud, så mycket? det hade jag inte väntat mig. Jag nickade bara och tog fram plånboken. Då såg jag Michaels hand sträcka fram pengar.

- thank you... sa hon i kassan och la kläderna i två påsar. När vi gick ur kön så såg jag på Michael.

- why did you do that? frågade jag och såg på honom. Han lutade sig mot mitt öra.

- cause i'm michael jackson, i got money... just say thank you and let me choose were we'll eat. sa Michael och log när vi gick ut ur affären.

Några började viska. "were do i recognize that smile from?" sa de. Vi skyndade oss ut med påsarna. Lite senare, satt vi på en kfc resturang. (Kentucky fried chicken)

- Michael i thought you were a vegetarian? frågade jag och såg hur han tog bort skinnet på kycklingen.

- i am... but this is to good.. sa han och tog en tugga. Jag flinade och skulle precis ta en tugga.

- no wait! sa Michael och pratade nu vanligt b.t.w, eftersom vi var nästan ensamma på resturangen, en gubbe stod i kassan. Det var ett snabbmatsställe, så de flesta köpte hem mat.

- take of the skin first, it gets healthier that way! jag hade aldrig ätit kfc förut, så jag gjorde som han sa. Sedan smakade jag, och faktiskt så var det jättegott.

Undrar varför vi inte har en kfc affär i sverige? Vi åt och samtalade ett tag.

- Theres something i have to tell you... sa Michael plötsligt.

- then tell me... sa jag och tog en tugga.

- i have to work tomorrow, you see... i'm starting with this new record.  Jag tappade kycklingen på tallriken.

- you have to work? but.... but... what will i do? i mean... i will be... alone! sa jag och försökte rensa huvudet på tankar.

- Janet, Katherine, Latoya, Marlon and Randy will be home. And i will quit work after just a few hours... it's basicly just meetings. sa Michael.

Jag kände mig plötsligt väldigt nervös.

- i'm sorry, but it just can't wait. i have gotten so many ideas since i met you... it'll be okay! sa han och såg in i mina ögon.

- oh, i'll be fine.. it's your career you know... i totally understand! och försökte låta så stödjande som det gick. Michael log.

- thank you so much, that means a lot to me.

Jag vaknade nästa morgon, jag hade ont i halsen. Jag vände mig för att möta Michael, men han var inte där nu heller.

Det låg en liten lapp där istället. Jag tog upp den och började läsa. Med blandade stora och små bokstäver och spretiga ord så läste jag:

" Hey babe, i've gone off to work. See you at four, love you! Bye" jag log åt Michaels handstil. Jag reste mig upp i min nya vackra pyjamas (xD).

Jag tog en handuk och gick för att duscha, jag var så trött att jag inte la märke till ljud och saker omkring. Så jag bara öppnade dörren till badrummet, gäspade och drog upp duschdraperiet. Där inne stod Marlon, och duschade håret. Vi båda spärrade upp ögonen chockat. jag la för en hand för ögonen och letade mig ut ur badrummet.

Vad hade jag precis gjort?

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 26

Jag vaknade nästa morgon, Michael stod vid spegeln och försökte sminka över såren. Blodet hade han fått bort, men läppen och ögat var svårt att dölja. läppen var omöjlig.

- shrink you ugly thang! sa han och suckade.

- aw mike, are you talking to your own lip? frågade jag och gick upp ur sängen. Han svarade inte, jag tog hans händer. Och pussade honom lätt.

- do you want to talk about what happened now? frågade jag och såg in i hans ögon.

- no, but i'll tell you anyway... Vi satte oss i en soffa, hand i hand. Han tog bort en hårslinga ur mitt ansikte och log lite blygt.

*vad som hände natten, innan*

Michael vaknade av att han var hungrig. Så han gick upp och tog på sig pyjamas. Han glömt äta dagen innan på kvällen, så han skulle bara ta en macka eller något.

Han smög ner för trappan, i köket var det tänt. Michael gick dit, och såg att Joseph satt vid köksbordet i telefonluren.

- please forgive me, no... honey... sa Joseph i luren, Michael gick inte in, utan stannade vid dörren.

- listen.... listen... you HAVE to make an abortion, i can't have another child outside of this family! Michael reagerade direkt, Joseph hade gjort någon gravid. Han var alltså otrogen mot Michaels mamma igen. sist, hade det slutat med att Michael fått en halvsyster. det var 1974. (Joh vonnie) .

Michael slängde upp dörren och kollade med borrande ögon på Joseph.

- i have to go. bye honey. sa Joseph, och la på telefonen. Michael vände blicken, han kunde inte se på honom mer. Han tyckte det var avskyvärt. Hans egen far...

- you've listened... haven't you? sa Joseph och Michael hörde hur hans temperament ökade. Michael började göra i ordning en macka.

- You're not the one to judge me, you're sleeping with that little hoe of yours every night. sa Joseph och reste sig så att hans stol välte.

Michael försökte behärska sig, han försökte verkligen det. Men han kunde inte hjälpa att smälla igen kylskåpsdörren lite hårdare än vad han skulle. Den slutade både lysa och låta. Joseph kollade upp och ned på sin son.

- BOY! what in hell do you think you're going?! Can't you and your fat black head and your fat nose realise you have to fix that fridge right now?! skrek Joseph.

Michael vände sig ilsket mot Joseph, han bet på sin egen tunga, och såg att rädsla syntes i Josephs ögon. Michael andades i näsan. Han orkade inte med Joseph, han ville bara... slå till sin pappa. Michaels ögon berättade att han skulle berätta för Katherine.

- If you tell her, you know i will kill you... väste Joseph, och drog upp en brödkniv från skärbrädan som de stod vid. Michaels ögon spärrades upp, och han tappade nästan mackan av Josephs kvicka drag.

- Then you tell her... for god sake, you're married to my mother! var allt Michael sa, sedan försökte han gå förbi joseph, och verka orädd.

Joseph satte kniven i skärbrädan, så att den stod kvar.

- Don't tell me what to do! I made what you are! Otherways you're just a stupid motherfucking kid with an ugly face! Michael kände sig sårad, men han var van.

- Joe, you know she will find out, even if you won't tell her. So if you don't, i will... whatever you say! sa Michael och vände sig om mot Joseph. Det var då Joe tog första slaget, han boxade till Michael i ansiktet.Först en gång, Michael skyddade sig med händerna. Men Joseph kunde teknikerna, han var gammal boxare, så han gjorde två slag till... sedan föll michael bakåt. Joseph sparkade Michael i magen, och kastade sedan ett fat som stod framme mot Michael. Michael skyddade sig med sina handflator. Hans näsa blödde, och han hade ont. Michael tog sig för näsan. Han svalde lite blod samtidigt som Joseph satte sig på huk bredvid Michael.

- if... if you tell her... sa Joe, han drog med sin finger längs Michaels ansikte. Och drog i med nageln runt ögonbrynet.

Michael ville slå tillbaka, så gärna... men han visste att värre saker väntade då. Han kände sig för svag, han kände sig feg.

- you got your mothers eyes... sa Joseph, sedan gick han därifrån. Michael reste sig, och gick förbi en spegel i hallen. Han såg hemsk ut, "tänk om hon vaknar, hon får inte se mig såhär" tänkte han, och började gråta. Han kände sig världelös, ful, dum i huvudet, förnedrad, och djupt sårad. Och han mådde dåligt, för sin mamma.

Han gick ut, och satte sig på trappen. Där han fortsatte gråta, i tystnad. Han satt i nästan en timme, sedan kom jag.

*tillbaka till dagen efter igen*

Jag gjorde allt för att få Michael må bättre, han hade brustit ut i tårar då han berättat historian. Att någon kunde vara så hemsk.

- is he like... ever nice to you? frågade jag.

- yeah, sometimes... that's why i forgive him... jag satt bara förstummad.

- really? can you forgive him for what he did last night? sa jag. Michael nickade.

- I have to... he's my father.

------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vaknade nästa morgon, Michael stod vid spegeln och försökte sminka över såren. Blodet hade han fått bort, men läppen och ögat var svårt att dölja. läppen var omöjlig.

- shrink you ugly thang! sa han och suckade.

- aw mike, are you talking to your own lip? frågade jag och gick upp ur sängen. Han svarade inte, jag tog hans händer. Och pussade honom lätt.

- do you want to talk about what happened now? frågade jag och såg in i hans ögon.

- no, but i'll tell you anyway... Vi satte oss i en soffa, hand i hand. Han tog bort en hårslinga ur mitt ansikte och log lite blygt.

Michael vaknade av att han var hungrig. Så han gick upp och tog på sig pyjamas. Han hade glömt äta dagen innan på kvällen, så han skulle bara ta en macka eller något.

Han smög ner för trappan, i köket var det tänt. Michael gick dit, och såg att Joseph satt vid köksbordet, upptagen av ett telefonsamtal.

- please forgive me, no... honey... sa Joseph i luren, Michael gick inte in, utan stannade vid dörren.

- listen.... listen... you HAVE to make an abortion, i can't have another child outside of this family! Michael reagerade direkt, Joseph hade gjort någon gravid. Han var alltså otrogen mot Michaels mamma igen. sist, hade det slutat med att Michael fått en halvsyster. det var 1974. (Joh vonnie) .

Michael slängde upp dörren och kollade med svarta ögon på Joseph.

- i have to go. bye honey. sa Joseph, och la på telefonen. Michael vände blicken, han kunde inte se på honom mer. Han tyckte det var avskyvärt. Hans egen far...

- you've listened... haven't you? sa Joseph och Michael hörde hur hans temperament ökade. Michael började göra i ordning en macka.

- You're not the one to judge me, you're sleeping with that little hoe of yours every night. sa Joseph och reste sig så att hans stol välte.

Michael försökte behärska sig, han försökte verkligen det. Men han kunde inte hjälpa att smälla igen kylskåpsdörren lite hårdare än vad han skulle. Den slutade både lysa och låta. Joseph kollade upp och ned på sin son.

- BOY! what in hell do you think you're going?! Can't you, and your fat black head, and your fat nose realise you have to fix that fridge right now?! skrek Joseph.

Michael vände sig ilsket mot Joseph, han bet på sin egen tunga, och såg att rädsla syntes i Josephs ögon. Michael andades igenom näsan. Han orkade inte med Joseph, han ville bara... slå till sin pappa. Michaels ögon berättade att han skulle berätta för Katherine.

- If you tell her, you know i will kill you... väste Joseph, och drog upp en brödkniv från skärbrädan som de stod vid. Michaels ögon spärrades upp, och han tappade nästan mackan av Josephs kvicka drag.

- Then you tell her... for god sake, you're married to my mother! var allt Michael sa, sedan försökte han gå förbi Joseph, och verka orädd.

Joseph satte kniven i skärbrädan, så att den stod kvar.

- Don't tell me what to do! I made what you are! Otherways you're just a stupid motherfucking kid with an ugly face! Michael kände sig sårad, men han var van.

- Joe, you know she will find out, even if you won't tell her. So if you don't, i will... whatever you say! sa Michael och vände sig om mot Joseph. Det var då Joe tog första slaget, han boxade till Michael i ansiktet. Först en gång, Michael skyddade sig med händerna. Men Joseph kunde teknikerna, han var gammal boxare, så han gjorde två slag till... sedan föll michael bakåt. Joseph sparkade Michael i magen, och kastade sedan ett fat som stod framme mot Michael. Michael skyddade sig med sina handflator. Hans näsa blödde, och han hade ont. Michael tog sig för näsan. Han svalde lite blod samtidigt som Joseph satte sig på huk bredvid Michael.

- if... if you tell her... sa Joe, han drog med sin finger längs Michaels ansikte. Och drog i med nageln runt ögonbrynet.

Michael ville slå tillbaka, så gärna... men han visste att värre saker väntade då. Han kände sig för svag, han kände sig feg.

- you got your mothers eyes... sa Joseph, sedan gick han därifrån. Michael reste sig, och gick förbi en spegel i hallen. Han såg hemsk ut, "tänk om hon vaknar, hon får inte se mig såhär" tänkte han, och började gråta. Han kände sig världelös, ful, dum i huvudet, förnedrad, och djupt sårad. Och han mådde dåligt, för sin mamma.

Han gick ut, och satte sig på trappen. Där han fortsatte gråta, i tystnad. Han satt i nästan en timme, sedan kom jag.

Jag gjorde allt för att få Michael må bättre, han hade brustit ut i tårar då han berättat historian. Att någon kunde vara så hemsk.

- is he like... ever nice to you? frågade jag.

- yeah, sometimes... that's why i forgive him... jag satt bara förstummad.

- really? can you forgive him for what he did last night? sa jag. Michael nickade.

- I have to... he's my father.

------------------------------------------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 25

- you are overreacting like crazy! påstod Michael.

- oh yeah? but how would YOU feel if i said i still loved my ex-boyfriend in my sleep? frågade jag ilsket. Michael tänke ett tag.

- it would be ok! cause you were a sleep! jag litade inte på det han sa.

- but i still said it! sa jag.

- IN YOUR SLEEP! that's not you, that's your unconscius... svarade han.

- oh, so you're unconscius still loves her... well that makes me feel better! svarade jag och himlade med ögonen.

- i can't belive how jealous you are! I mean, ok, lets say i DID love her right now, do you really expect me to go back to her? I love you like no one can love another. Why would i go back to her? seriously, i haven't talked to her in like a year. why did you think i broke up with her in the first place, cause i DON'T LOVE HER! sa Michael.

Jag stod tyst ett tag, han hade rätt. Jag överreagerade, men även om han sov så sa han det. Och nu när jag fått reda på att det är hans förra flickvän, så kändes det inte precis jättebra. Jag borde börja lita på honom istället. För han verkade ju lita på mig.

- I'm sorry honey, i'm just jealous... sa jag och kramade om honom. Han kramade om mig hårt och kysste mig i pannan.

- it's okay baby, but there's no need to be. svarade han.

- from now on, i'm going to trust what you says, but don't you dare use me! sa jag och backa ifrån något steg. Michael log.

- I love you Sandra.

Vi hade varit en vecka i Encino nu, Mamma och pappa ringde varje dag och frågade om allt var bra. Pappa hade börjat lära sig lite Engelska nu.

Jag började faktiskt sakna dem, och frågade då och då om de inte kunde komma hit någon dag. Mamma sa att de försökte och försökte ta ledigt, och att nästa vecka kanske de kunde det. Jag hade iallafall fått bättre och bättre kontakt med Michaels familj, alla utom Latoya och Joseph.

Inte för att de var emot mig, men Latoya var lite sur efter vad som hänt, och Joseph var inte så accepterande eftersom han trodde jag skulle ta Michael ifrån honom. Och Michael var hans gyllene barn.

Jag vaknade mitt i natten, jag låg i Michaels säng, dagen innan hade jag faktiskt sovit på madrassen, men annars hände det aldrig. När jag låg vaken tänkte jag att jag borde köpa en pyjamas snart, eftersom jag fortfarande fick sova i Michaels tröja. Jag vände mig åt hållet Michael låg, men han var inte där! Det var helt tyst i rummet, jag reste på mig. Och tog på mig tröjan och underbyxor. Sedan smög jag runt i rummet för att se om det var tänt någonstans. Jag tänkte att han säkert var på toaletten, så jag bäddade ner mig igen. Men jag kunde inte sova, jag låg vaken i 10 minuter till, sedan reste jag på mig igen. Jag måste kolla om han är på toa, tänkte jag.

Jag öppnade försiktigt dörren ut i hallen. Allt var mörkt, och faktiskt lite kusligt. Tavlorna på väggarna såg större ut, och människorna på dem såg ut att flina. En spegel fick mig nästan att tappa balansen. Ja, jag var lite mörkrädd. Dörren till badrummet var öppen, ingen Michael syntes till. Jag smög ner för trappan, jag började bli orolig. Det var tänt i köket, så jag rusade dit. Men där syntes inte Michael heller. Hjärtat bankade hårt i bröstet på mig.

- Michael? viskade jag. Plötsligt, såg jag att ytterdörren var öppen! Mitt hjärta stannade nästan, han kan väl inte ha gått ut? Jag gick fram till dörren och gick ut i den. Där, på trappan, satt Michael. Jag stängde dörren bakom mig. Michael satt nedböjd med huvudet i knäet. Han hörde mig stänga dörren och stannade till. Han grät.

- Michael, what are you doing here? Sa jag chockerat, med darrande röst. Och satte mig bredvid honom. Jag strök honom över ryggen.

- don't look at me... viskade han svagt, och vände bort huvudet. Jag sträckte mig för att kyssa hans kind. Men han vred huvudet bara mer.

- what happened? frågade jag oroligt, jag höll om honom. Det var iskallt ute, och här satt jag i en tröja.

Michael, hade pyjamas på sig.

- c'mon, lets go inside, we'll get a cold. sa jag, sommarnätterna var inte så varma, iallafall inte inatt. Det regnade också.

Vi satt under några centimeters tak. Jag reste mig upp och gick upp, barfota på grusplanen. Jag ställde mig i regnet. Jag började huttra av det iskalla vattnet som rann ner för min halvnakna kropp.

- see, i'm freezing! sa jag och försökte få hans uppmärksamhet. Då vände han ansiktet mot mig. Jag andades in och kände hur mina ögon spärrade upp sig.

- It's.... Joseph... svarade Michael, och menade att det var han som orsakat detta. Michaels ögon var fyllda med tårar, han blödde ifrån munnen ögonbrynet och näsan.

Hans öga var svullet och började bli lila, samtidigt som hans läpp även svullnat en del. Jag kände hur det högg till i bröstet. Hur kan man göra så? Jag gick fram till honom och satte mig på huk framför honom. Han torkade bort lite blod från näsan och lät en tår rinna ner för kinden. Jag kollade på märkena. Detta var sjukt.

- do you... want to talk about it?

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------------------------------------------

- you are overreacting like crazy! påstod Michael.

- oh yeah? but how would YOU feel if i said i still loved my ex-boyfriend in my sleep? frågade jag ilsket. Michael tänke ett tag.

- it would be ok! cause you were a sleep! jag litade inte på det han sa.

- but i still said it! sa jag.

- IN YOUR SLEEP! that's not you, that's your unconscius... svarade han.

- oh, so you're unconscius still loves her... well that makes me feel better! svarade jag och himlade med ögonen.

- i can't belive how jealous you are! I mean, ok, lets say i DID love her right now, do you really expect me to go back to her? I love you like no one can love another. Why would i go back to her? seriously, i haven't talked to her in like a year. why did you think i broke up with her in the first place, cause i DON'T LOVE HER! sa Michael.

Jag stod tyst ett tag, han hade rätt. Jag överreagerade, men även om han sov så sa han det. Och nu när jag fått reda på att det är hans förra flickvän, så kändes det inte precis jättebra. Jag borde börja lita på honom istället. För han verkade ju lita på mig.

- I'm sorry honey, i'm just jealous... sa jag och kramade om honom. Han kramade om mig hårt och kysste mig i pannan.

- it's okay baby, but there's no need to be. svarade han.

- from now on, i'm going to trust what you says, but don't you dare use me! sa jag och backa ifrån något steg. Michael log.

- I love you Sandra.

Vi hade varit en vecka i Encino nu, Mamma och pappa ringde varje dag och frågade om allt var bra. Pappa hade börjat lära sig lite Engelska nu.

Jag började faktiskt sakna dem, och frågade då och då om de inte kunde komma hit någon dag. Mamma sa att de försökte och försökte ta ledigt, och att nästa vecka kanske de kunde det. Jag hade iallafall fått bättre och bättre kontakt med Michaels familj, alla utom Latoya och Joseph.

Inte för att de var emot mig, men Latoya var lite sur efter vad som hänt, och Joseph var inte så accepterande eftersom han trodde jag skulle ta Michael ifrån honom. Och Michael var hans gyllene barn.

Jag vaknade mitt i natten, jag låg i Michaels säng, dagen innan hade jag faktiskt sovit på madrassen, men annars hände det aldrig. När jag låg vaken tänkte jag att jag borde köpa en pyjamas snart, eftersom jag fortfarande fick sova i Michaels tröja. Jag vände mig åt hållet Michael låg, men han var inte där! Det var helt tyst i rummet, jag reste på mig. Och tog på mig tröjan och underbyxor. Sedan smög jag runt i rummet för att se om det var tänt någonstans. Jag tänkte att han säkert var på toaletten, så jag bäddade ner mig igen. Men jag kunde inte sova, jag låg vaken i 10 minuter till, sedan reste jag på mig igen. Jag måste kolla om han är på toa, tänkte jag.

Jag öppnade försiktigt dörren ut i hallen. Allt var mörkt, och faktiskt lite kusligt. Tavlorna på väggarna såg större ut, och människorna på dem såg ut att flina. En spegel fick mig nästan att tappa balansen. Ja, jag var lite mörkrädd. Dörren till badrummet var öppen, ingen Michael syntes till. Jag smög ner för trappan, jag började bli orolig. Det var tänt i köket, så jag rusade dit. Men där syntes inte Michael heller. Hjärtat bankade hårt i bröstet på mig.

- Michael? viskade jag. Plötsligt, såg jag att ytterdörren var öppen! Mitt hjärta stannade nästan, han kan väl inte ha gått ut? Jag gick fram till dörren och gick ut i den. Där, på trappan, satt Michael. Jag stängde dörren bakom mig. Michael satt nedböjd med huvudet i knäet. Han hörde mig stänga dörren och stannade till. Han grät.

- Michael, what are you doing here? Sa jag chockerat, med darrande röst. Och satte mig bredvid honom. Jag strök honom över ryggen.

- don't look at me... viskade han svagt, och vände bort huvudet. Jag sträckte mig för att kyssa hans kind. Men han vred huvudet bara mer.

- what happened? frågade jag oroligt, jag höll om honom. Det var iskallt ute, och här satt jag i en tröja.

Michael, hade pyjamas på sig.

- c'mon, lets go inside, we'll get a cold. sa jag, sommarnätterna var inte så varma, iallafall inte inatt. Det regnade också.

Vi satt under några centimeters tak. Jag reste mig upp och gick upp, barfota på grusplanen. Jag ställde mig i regnet. Jag började huttra av det iskalla vattnet som rann ner för min halvnakna kropp.

- see, i'm freezing! sa jag och försökte få hans uppmärksamhet. Då vände han ansiktet mot mig. Jag andades in och kände hur mina ögon spärrade upp sig.

- It's.... Joseph... svarade Michael, och menade att det var han som orsakat detta. Michaels ögon var fyllda med tårar, han blödde ifrån munnen ögonbrynet och näsan.

Hans öga var svullet och började bli lila, samtidigt som hans läpp även svullnat en del. Jag kände hur det högg till i bröstet. Hur kan man göra så? Jag gick fram till honom och satte mig på huk framför honom. Han torkade bort lite blod från näsan och lät en tår rinna ner för kinden. Jag kollade på märkena. Detta var sjukt.

- do you... want to talk about it?

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 24

Klockan blev mycket, och vi gick för att lägga oss och sova. Jag vände upp och ner på mina väskor. Rotade och slängde ut varenda grej.

Michael satt på sin säng med sin bok, då en tröja landade över hans huvud.

- Hey hey hey hey! sa han och tog bort tröjan från sitt fejs. Han kollade frågande på mig och höjde ögonbrynet.

- Michael! I've forgotten to bring a pyjamas! I don't have anything to sleep in! sa jag och kollade upp mot honom, där jag satt på golvet.

Han började såklart flina, jag himlade med ögonen.

- No Michael, i'm not going to sleep in my underpants ONLY... suckade jag och fortsatte rota i väskan.

- Do you want to borrow anything? sa han och en av hans lockar föll ner i pannan då han höjde ögonbrynen.

Jag kollade på honom.

- would that be ok? frågade jag osäkert.

- Of course! just walk into my closet, and look for a t- shirt or something.. sa han och hans ögon letade sig in i boken igen. Jag gjorde som han sa, och hittade en lite för stor vit t-shirt med texten "adidas" på, jag drog på mig den och gick sedan ut till Michael. Som genast höjde blicken ur sin bok och mot mina ben.

- well since you didn't owe any pj pants in my size i just get to sleep in this. sa jag och skakade på huvudet.

- damn it sandra, why are your legs perfect when i'm not allowing myself to do stuff?! sa han frustrerat och slängde sin bok i väggen.

- damn it Michael, why do you have to stare at them and why don't you have any pj pants in my size? svarade jag och fnissade.

- we'll go shopping tomorrow, do you want to watch a movie? sa han samtidigt som jag kröp upp bredvid honom.

- sure. sa jag, och gosade ner mig i hans famn. Han satte på filmen som redan var i videospelaren, Peter pan. Och vi kollade på den tillsammans.

*Varning för pervogrejer*

Michael la en filt över oss, eftersom han förstod att jag förmodligen frös lite. Min hand la sig på Michaels lår, jag lät den gå högre och högre upp. Michael försökte att hålla minen, men han kunde inte låta bli att bita sig i underläppen och le lite. Jag smög igenom vissa tyger och nuddade vissa saker. Michael andades långsamt in.

- just tell me to stop when you want me to. sa jag oskyldigt..

- never... sa han och kysste mig långsamt. Vi började kyssas istället, tills jag var klumpig nog att ramla ur sängen. Michael la sig på sängkanten och kollade ner på mig.

- this is not bad, right? i'm just showing you how much i love you... sa han och satte sig upp när jag reste på mig.

- It's not bad, it's perfect. Sa jag, och satte mig i hans knä, och vilade näsbryggan och pannan mot hans. Hans ögon riktigt glittrade. Den natten låg madrassen på golvet helt oberörd. *slut på pervostuff*

Jag vaknade mitt i natten, jag frös lite. Michael och jag delade täcke. Jag drog på mig underbyxor och t-shirten, och la mig sedan bredvid honom igen.

Hans ögon var slutna och några lockar låg rufsigt i pannan på honom. Hans läppar var lätt särade, och jag hörde honom svälja samtidigt som han snarkade lite lätt. Jag svepte min hand lite lätt över hans kind. Sedan tog jag hans hand i min och somnade. När jag vaknade nästa morgon så kände jag hur Michael kysste mig ömt över nacken och halsen. Jag öppnade långsamt ögonen, och log för mig själv. Han hade sina armar om mig, sina fingrar inflätade i mina.

- i love you... viskade han och kysste mig i örat. Jag fnittrade till och vände mig åt hans håll, jag smekte hans kind och log mot honom.

- gosh... how can someone be THAT beautiful without make-up, in the morning? frågade Michael och bet sig i underläppen.

- you're so sweet! sa jag och log stort, sedan satte jag mig upp i sängen. Mitt hår stod åt lite alla hår. Så jag gick fram till min väska och plockade upp en borste.

Michael studerade hur jag gick i rummet. Michael hade en spegel i sitt rum som jag ställde mig framför. Plötsligt kom tanken av att Michael inte hade hår på varken ben eller bröst upp i mitt huvud, det hade han ju inte! Och inte i armhålorna heller xD jag började fnissa något hysteriskt och fick upp en bild i huvudet av honom vaxa benen.

- what's so funny? frågade Michael och kunde inte låta bli att skratta lite han med. Vad skulle jag svara? Jag hörde ett avlägset ljud av en duschkran som var på.

Och bestämde mig för att skojja lite med käre Michael.

- i just keep wonder what Marlon would like in the shower... sa jag och försökte låta så drömmande som möjligt. Jag såg i spegeln hur Michaels blick svartnade lite.

- are you serious? frågade han oroligt. Jag vände mig mot honom och himlade med ögonen.

- do i look serious? sa jag och suckade samtidigt som jag inte kunde sluta le.

- tell me what it iiiiiiiis. sa Michael och log stort, han gick upp ur sängen (han hade tagit på sig underkläder och en tröja) och ställde sig framför mig vid spegeln.

- Don't worry, i was just picturing you shaving your legs. sa jag och nöp honom i kinden. Michael blev röd i ansiktet.

- what? i don't shave my legs.... sa han och kollade ner i golvet.

- then how come you don't have furry legs then? sa jag och började fnissa åt hela situationen. Vi stod helt nyvakna och talade om Michael's ben!

- ok, i admit it. I do shave them, but i only does it beacause, ya know... if you're as sexy as me you have to stay in shape! sa Michael och ryckte lite på ögonbrynen.

Då knuffade jag honom så att han nästan ramlade baklänges. Plötsligt, från ingenstans, kom HON upp i huvudet. Så jag var bara tvungen att fråga.

- remember our flight here Michael? when you were a sleep? sa jag.

- acutally no, cause as you just said... i was a sleep. sa Michael och gick mot sin garderob för att finna lite kläder.

- mhm... what did you dream about? frågade jag.

- I don't remember, probably about the love of my life. Sa han och vände sig mot mig med ett leende.

- Michael, you talk when you're a sleep.... now tell me, honest, who is tatum? frågade jag, med något svart i blicken.

*något ni bör veta, tatum = tatum o 'neal, hon var Michaels första flickvän IRL och i storyn, och i storyn var det inte länge sedan de gjorde slut då.*

---------------------------------------------------------------------------------------------

Klockan blev mycket, och vi gick för att lägga oss och sova. Jag vände upp och ner på mina väskor. Rotade och slängde ut varenda grej.

Michael satt på sin säng med sin bok, då en tröja landade över hans huvud.

- Hey hey hey hey! sa han och tog bort tröjan från sitt fejs. Han kollade frågande på mig och höjde ögonbrynet.

- Michael! I've forgotten to bring a pyjamas! I don't have anything to sleep in! sa jag och kollade upp mot honom, där jag satt på golvet.

Han började såklart flina, jag himlade med ögonen.

- No Michael, i'm not going to sleep in my underpants ONLY... suckade jag och fortsatte rota i väskan.

- Do you want to borrow anything? sa han och en av hans lockar föll ner i pannan då han höjde ögonbrynen.

Jag kollade på honom.

- would that be ok? frågade jag osäkert.

- Of course! just walk into my closet, and look for a t- shirt or something.. sa han och hans ögon letade sig in i boken igen. Jag gjorde som han sa, och hittade en lite för stor vit t-shirt med texten "adidas" på, jag drog på mig den och gick sedan ut till Michael. Som genast höjde blicken ur sin bok och mot mina ben.

- well since you didn't owe any pj pants in my size i just get to sleep in this. sa jag och skakade på huvudet.

- damn it sandra, why are your legs perfect when i'm not allowing myself to do stuff?! sa han frustrerat och slängde sin bok i väggen.

- damn it Michael, why do you have to stare at them and why don't you have any pj pants in my size? svarade jag och fnissade.

- we'll go shopping tomorrow, do you want to watch a movie? sa han samtidigt som jag kröp upp bredvid honom.

- sure. sa jag, och gosade ner mig i hans famn. Han satte på filmen som redan var i videospelaren, Peter pan. Och vi kollade på den tillsammans.

*Varning för pervogrejer*

Michael la en filt över oss, eftersom han förstod att jag förmodligen frös lite. Min hand la sig på Michaels lår, jag lät den gå högre och högre upp. Michael försökte att hålla minen, men han kunde inte låta bli att bita sig i underläppen och le lite. Jag smög igenom vissa tyger och nuddade vissa saker. Michael andades långsamt in.

- just tell me to stop when you want me to. sa jag oskyldigt..

- never... sa han och kysste mig långsamt. Vi började kyssas istället, tills jag var klumpig nog att ramla ur sängen. Michael la sig på sängkanten och kollade ner på mig.

- this is not bad, right? i'm just showing you how much i love you... sa han och satte sig upp när jag reste på mig.

- It's not bad, it's perfect. Sa jag, och satte mig i hans knä, och vilade näsbryggan och pannan mot hans. Hans ögon riktigt glittrade. Den natten låg madrassen på golvet helt oberörd. *slut på pervostuff*

Jag vaknade mitt i natten, jag frös lite. Michael och jag delade täcke. Jag drog på mig underbyxor och t-shirten, och la mig sedan bredvid honom igen.

Hans ögon var slutna och några lockar låg rufsigt i pannan på honom. Hans läppar var lätt särade, och jag hörde honom svälja samtidigt som han snarkade lite lätt. Jag svepte min hand lite lätt över hans kind. Sedan tog jag hans hand i min och somnade. När jag vaknade nästa morgon så kände jag hur Michael kysste mig ömt över nacken och halsen. Jag öppnade långsamt ögonen, och log för mig själv. Han hade sina armar om mig, sina fingrar inflätade i mina.

- i love you... viskade han och kysste mig i örat. Jag fnittrade till och vände mig åt hans håll, jag smekte hans kind och log mot honom.

- gosh... how can someone be THAT beautiful without make-up, in the morning? frågade Michael och bet sig i underläppen.

- you're so sweet! sa jag och log stort, sedan satte jag mig upp i sängen. Mitt hår stod åt lite alla hår. Så jag gick fram till min väska och plockade upp en borste.

Michael studerade hur jag gick i rummet. Michael hade en spegel i sitt rum som jag ställde mig framför. Plötsligt kom tanken av att Michael inte hade hår på varken ben eller bröst upp i mitt huvud, det hade han ju inte! Och inte i armhålorna heller xD jag började fnissa något hysteriskt och fick upp en bild i huvudet av honom vaxa benen.

- what's so funny? frågade Michael och kunde inte låta bli att skratta lite han med. Vad skulle jag svara? Jag hörde ett avlägset ljud av en duschkran som var på.

Och bestämde mig för att skojja lite med käre Michael.

- i just keep wonder what Marlon would look like in the shower... sa jag och försökte låta så drömmande som möjligt. Jag såg i spegeln hur Michaels blick svartnade lite.

- are you serious? frågade han oroligt. Jag vände mig mot honom och himlade med ögonen.

- do i look serious? sa jag och suckade samtidigt som jag inte kunde sluta le.

- tell me what it iiiiiiiis. sa Michael och log stort, han gick upp ur sängen (han hade tagit på sig underkläder och en tröja) och ställde sig framför mig vid spegeln.

- Don't worry, i was just picturing you shaving your legs. sa jag och nöp honom i kinden. Michael blev röd i ansiktet.

- what? i don't shave my legs.... sa han och kollade ner i golvet.

- then how come you don't have furry legs then? sa jag och började fnissa åt hela situationen. Vi stod helt nyvakna och talade om Michael's ben!

- ok, i admit it. I do shave them, but i only does it beacause, ya know... if you're as sexy as me you have to stay in shape! sa Michael och ryckte lite på ögonbrynen.

Då knuffade jag honom så att han nästan ramlade baklänges. Plötsligt, från ingenstans, kom HON upp i huvudet. Så jag var bara tvungen att fråga.

- remember our flight here Michael? when you were a sleep? sa jag.

- acutally no, cause as you just said... i was a sleep. sa Michael och gick mot sin garderob för att finna lite kläder.

- mhm... what did you dream about? frågade jag.

- I don't remember, probably about the love of my life. Sa han och vände sig mot mig med ett leende.

- Michael, you talk when you're a sleep.... now tell me, honest, who is tatum? frågade jag, med något svart i blicken.

---------------------------------------------------------------------

Något ni bör veta, tatum = tatum o 'neal, hon var Michaels första flickvän IRL och i storyn, och i storyn var det inte länge sedan de gjorde slut då.