---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 17.
Skolan var slut för idag, och jag skulle möta Michael vid bänkarna. Jag hade suttit här i 10 minuter. Han hade matte sista lektionen, men den hade slutat för länge sedan!
Jag gick iväg mot mattesalen, och öppnade dörren till korridoren. Där stod han, men han var inte ensam.
- Du tror du är så smart men du är bara lärarens lilla gullegris, den nya svaga töntiga nördiga skitkillen som tror han är något! sa de hotfullt. Jag stod i dörröppningen och kollade på.
- I haven't done anything, if you hurt me you know that i must hurt you! hördes Michael.
- Snacka svenska då din fega lille skit! sa en av killarna och siktade in ett slag i Michael's ansikte. Men Michael stoppade näven.
- I don't think you want to do that. sa han mörkt och det eldade i hans ögon.
- håll käften din lärar-gullegris! sa han den andra och tänkte sparka Michael, men Michael trampade istället på hans fot och släppte han den andras hand. Michael kollade mot killen som försökt sparka honom.
- Just beacause i'm smart you don't have to hate me! sa han och stirrade in i hans ögon. Plötsligt såg jag hur den andra killen gav Michael en rak höger. Michael tog sig ömt om kinden. Då slog den andra killen honom i magen, då vart jag tvungen att lägga mig i.
- VAD HÅLLER NI PÅ MED?? Ni är bara avundsjuka, LÅT HONOM VARA!! skrek jag och stängde dörren bakom mig.
Killarna drog tag i Michael's armar och lät en tredje kille slå honom i magen, Michael sparkade ifrån. Men de var väldigt biffiga.
Jag knuffade undan killen som slog och sparkade honom mellan benen.
Han föll ihop på marken och spydde nästan. Jag såg på Michael, som stod fasthålld av två killar som hejjade på han som låg på marken.
- Bitch, du bryr dig ju inte ens om honom! sa en av killarna och släppte Michael. Den andra killen släppte också. Michael blödde näsblod och ur mungipan.
En av killarna drog av Michael hans keps och satte på sig.
- Försvarad av sin tjej, tönt! sa han, killen på marken reste sig och stirrade. Han gick fram till Michael och gick runt honom.
- Michael, let's go. sa jag och försökte dra med honom.
Killen drog ett djupt andetag, och började sedan skrika.
- HERREGUD, DU ÄR JU MICHAEL JACKSON!!!!!!!!
Killarna kollade på honom.
- Nej, Michael jackson har bruna ögon. Och.... och.... JO DET ÄR HAN MED UTKLÄDNINGSKLÄDER!! skrek de.
Jag försökte dra med mig Michael.
- Vad skriker ni om? sa några tjejer som kom in.
- DET ÄR MICHAEL JACKSON, FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖÖÖR ALLLT!! skrek de.
Hela korridoren blev full av folk.
- Ok, now it's time to go! sa Michael och öppnade dörren.
- Jo visst är det han! skrek några och vi började springa. Halva skolan sprang efter, skrikandes. De tog foton med sina mobiler, och vi hoppade fort in i närmaste taxi.
Jag sa vår adress, och han reagerade inte på att det var Michael Jackson som satt i bilen.
- I don't think i can be in your school anymore. sa Michael.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 17.
Skolan var slut för idag, och jag skulle möta Michael vid bänkarna. Jag hade suttit här i 10 minuter. Han hade matte sista lektionen, men den hade slutat för länge sedan!
Jag gick iväg mot mattesalen, och öppnade dörren till korridoren. Där stod han, men han var inte ensam.
- Du tror du är så smart men du är bara lärarens lilla gullegris, den nya svaga töntiga nördiga skitkillen som tror han är något! sa de hotfullt. Jag stod i dörröppningen och kollade på.
- I haven't done anything, if you hurt me you know that i must hurt you! hördes Michael.
- Snacka svenska då din fega lille skit! sa en av killarna och siktade in ett slag i Michael's ansikte. Men Michael stoppade näven.
- I don't think you want to do that. sa han mörkt och det eldade i hans ögon.
- håll käften din lärar-gullegris! sa han den andra och tänkte sparka Michael, men Michael trampade istället på hans fot och släppte han den andras hand. Michael kollade mot killen som försökt sparka honom.
- Just beacause i'm smart you don't have to hate me! sa han och stirrade in i hans ögon. Plötsligt såg jag hur den andra killen gav Michael en rak höger. Michael tog sig ömt om kinden. Då slog den andra killen honom i magen, då vart jag tvungen att lägga mig i.
- VAD HÅLLER NI PÅ MED?? Ni är bara avundsjuka, LÅT HONOM VARA!! skrek jag och stängde dörren bakom mig.
Killarna drog tag i Michael's armar och lät en tredje kille slå honom i magen, Michael sparkade ifrån. Men de var väldigt biffiga.
Jag knuffade undan killen som slog och sparkade honom mellan benen.
Han föll ihop på marken och spydde nästan. Jag såg på Michael, som stod fasthålld av två killar som hejjade på han som låg på marken.
- Bitch, du bryr dig ju inte ens om honom! sa en av killarna och släppte Michael. Den andra killen släppte också. Michael blödde näsblod och ur mungipan.
En av killarna drog av Michael hans keps och satte på sig.
- Försvarad av sin tjej, tönt! sa han, killen på marken reste sig och stirrade. Han gick fram till Michael och gick runt honom.
- Michael, let's go. sa jag och försökte dra med honom.
Killen drog ett djupt andetag, och började sedan skrika.
- HERREGUD, DU ÄR JU MICHAEL JACKSON!!!!!!!!
Killarna kollade på honom.
- Nej, Michael jackson har bruna ögon. Och.... och.... JO DET ÄR HAN MED UTKLÄDNINGSKLÄDER!! skrek de.
Jag försökte dra med mig Michael.
- Vad skriker ni om? sa några tjejer som kom in.
- DET ÄR MICHAEL JACKSON, FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖÖÖR ALLLT!! skrek de.
Hela korridoren blev full av folk.
- Ok, now it's time to go! sa Michael och öppnade dörren.
- Jo visst är det han! skrek några och vi började springa. Halva skolan sprang efter, skrikandes. De tog foton med sina mobiler, och vi hoppade fort in i närmaste taxi.
Jag sa vår adress, och han reagerade inte på att det var Michael Jackson som satt i bilen.
- I don't think i can be in your school anymore. sa Michael.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------